 |
| Paul Simon och James Foley |
Jag hade aldrig sett fotot på den förste amerikanska journalist IS avrättade förrän jag idag läste om rasisten Marine Le Pens okänsliga bilddelning av den halshuggne James Foley. Men jag kände genast och omisskänneligt igen den ungersk-judiske låtskrivaren Paul Simon som under sin storhets dagar lät som herr Deppig Dag själv.
Behaglig men oftast gränslöst låg och synbarligen utan några andra ambitioner än att beskriva sina fattiga förfäders ankomst till Nya Världen ("we've all come to look for America...") - fast listigt framflyttat i presens - och upptäckten att det materiella välståndet inte var garanterat. En melodibegåvad vardagsrealist men utan de filosofiska bottnar i texterna men ibland hör hos judiskättade artister. Däremot mycket existentialism (som jag underkänner som regelrätt filosofi.) Paul Simon till och med hånade Robert Zimmerman alias Bob Dylan på en 60-talsskiva, fast t.o.m. den unge Dylan var ljusår före Simon i sitt mångbottnade och av judisk mystik influerade textskapande.
Uppenbarligen drevs också James Foley av berättarlust och inför deras påfallande snarlika ansiktstyper skulle jag ha gissat på samma soltecken - jag är mycket osäker på att ascendenten verkligen dominerar så starkt i utseendefrågan! I det här fallet går det inte att jämföra ascendenter eftersom bara Simons Lejon i öster är känd. För Foley ritar jag istället upp en naturlig zodiak:
Faktum är att jag inte visste Paul Simon var av judisk börd förrän jag ritat om kartan och såg Satans stjärna lysa på hans himmel som om han var Svenskt Näringslivs handgångna man! En snabb googling bekräftade intuitionen. (Se Israels horoskop för en möjlig förklaring till den korrekta associationen - Gud ger Satan fria händer med själar/länder som syndat, för att testa dem och se om de har någon känsla för det rätta kvar.)
Paul Simon har visserligen en borttynande tumme med kungamakaren Regulus i öster, vilket måhända är förklaringen till ett det finns något lätt illuminerat över hans musik även när den är dyster...
Funderar man kring look-alike-vibben så är det lustigt hur nära de är födda varandra men ändå i olika tecken. Simon en sen Jungfru och Foley en tidig Våg. Jag skulle vilja föreslå att deras tärda ansikten (i yngre år) inte handlar så mycket om zodiaktecknet som krigarplaneten Mars som opponerar bägges Sol. Den sägs ge seniga och smala typer. Det finns en spänning i käkbenen - fastfruset som ett fysionomiskt faktum - vilket ofta röjer att Mars är starkt närvarande i individens öde.
Men sedan kan man alltid fundera om det här med dubbelgångare bygger på långt mer komplex geometri än den här bloggen någonsin nuddat vid. (Platon hävdade dock allt att formernas värld utvecklar sig för våra sinnen via en medlande men i sig oviktig nivå som kan representeras matematiskt.) Se t.ex. hur båda männen har Månen i Tvillingarna och båda har måndisponenten Merkurius i Luft, i Vågen. Har den konfigurationen någon påverkan på ansiktet, givet hur rank Vågen är i båda horoskopen?
Att båda också har Venus i Skorpionen kan vara intressant som en utseendefaktor eftersom den är en degraderad bas för Månens disponent (vi talar faktorer på andra nivån under den manifesta Månen).
För den halshuggna Foley står Venus i dödens Skorpion dessutom som bas för hans "fallna" Sol i Vågen. Just det problemet har inte Paul Simon, för vilken Venus primärt (och det vet vi tack vare klockslaget) deltar i en "socialrealistisk" axel från låghet (4e) till höjderna (10e) som man brukar hitta hos strebers och karriärklättrare ("we've all come to look for America").
Jag har dock mött den här axeln även hos människor som engagerar sig i samhällets hackordning och de som blivit offer för den snarare än att klättra för egen del!
Nu är James Foleys karta osäker, redan en tidig eftermiddagsfödelse och Månen går in i Kräftan, och drabbas då av en 90-gradersattack från våldets Mars i Väduren. Men Månen i Tvillingarna är ännu mer signifikativ eftersom den delar tecken med Liemannen (Saturnus) och halshuggningens Ketu!
T.o.m. horoskopet för James Foley som "ren, himmelsk idé" beskriver ett öde och en utgång (Månen) som liknar hans jordiska livslott. Vad som möjligen är hybris kan ses i äregiriga hungerdemonen Rahu som i Skytten tecknar långa äventyrliga resor men där disponenten Jupiters placering i Stenbocken avslöjar att Foley sökte personlig makt eller samhällsposition genom sin journalistik, sökte bli någon genom sina rapporter. Det straffade sig.
****
Se också jämförelsen mellan utrikeskorrespondenterna Åsna Seijerstad och Lara Logan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar