Själavandring & transsexualitet

Dagens Nyheter kör en artikelserie under rubriken "det tredje könet" och finner berättelsen intressant om personen med både adhd och aspergers. Född flicka men som liten spontant ritande bilder av sig själv med skägg!

Utifrån den här bloggens metafysiska antaganden är det ett solklart fall av återfödelse där den förra kroppen var manlig. Varför återfödelsen ledsagades av en mängd kognitiva handikapp skulle troligen få sin förklaring av hypnosregressioner tillbaka till själens föregående liv. 

För vem kan tro på läkarvetenskapens sätt att sätta åsnan bakom vagnen och mena att det är adhd/aspberger-diagnosen som är orsaken till den kognitiva störning som alienerade individen från den egna kroppen? Västmedicinen är ju helt materialistisk bygger alla teorier på det falska antagandet att medvetandet skapas av den biokemisk motor som kallas hjärnan.

DN:s intervjuobjekt, nu lycklig att ha opererat om sig till man, men i samma andetag indifferent till genderfrågor eftersom hon/han inte kan erfara dimensionerna i den åtskillnaden (!), har "hela tiden vetat vad jag identitetsmässigt måste göra med min kropp". Jag noterar i formuleringen det distanserade perspektivet på den egna kroppen, en nästan hantverksmässig blick för att träbiten måste snidas om lite grann, ett par tuttar slipas ner, och så vidare.

Och det här är horoskopet blir så talande. För ännu en gång i bloggens historia om det skadade psyket (Månen) i Stenbocken har själen fixerat sig vid tingens ytliga struktur och tror identiteten sitter i det externa. I det här fallet är det helt uppenbart, det som artikeln beskriver som ett kognitivt handikapp "förorsakat" av "adhd/aspbergers" är i astrologin istället en "skadad Måne", ett sinnelägg som här dessutom är infekterad av viljan att halshugga, straffa eller kväsa själva den egna kvinnligheten (om vi nu skiftar fokus och låter Månen signifiera kvinnlighet). 

Månen är som synes här nedan inte bara i ett klent för att inte säga djupfryst tecken vad gäller själslig rörelse, den delar också tecken med Ketu, Draksvansen. En märkligt passande kombination med tanke på den faktiska levnadshistorien. Intervjuobjektet till och med talar om sitt "självhat" - ett ord jag använt i andra hbt-inlägg om homosexualiteten som en själens vägran att acceptera den nya engångskropp den utrustats med för sin nya resa genom livet.

Med en månascendent där födelsetiden är okänd
kan husens element i kombination
med de gästande tecknens element färgläggas.
Här mörkar t.ex. Jordelementet de expressiva Eldhusen.

Saturnus är här disponenten till det förytligade sinnelaget. Och är det inte talande att hitta också materieprincipens planet i ett fysikaliskt Jordtecken - de här människorna tenderar att se alla förklaringar i den objektiva materiella världen och ringakta den inre psykiska verkligheten! 

Och det slutar inte med att Saturnus i Jordtecknet Jungfrun, formprincipen stryper och dödar också symbolen för andlig medvetenhet, Solen - tillika ett emblem för mannen, om vi begränsar Sol och Måne till att beteckna de två könen.

Exkurs. Indisk astrologi betraktar visserligen Sol och Måne som könsneutrala (alla människor har en permanent andesjäl/Sol och ett föränderligt sinne/Måne. Vedisk astrologi låter istället Mars och Venus representera könen, men i praktiken är Sol och Måne så "ingrodda" i västmedvetandet i betydelsen man och kvinna att de flesta svarar positivt på den laddningen av symbolerna. 

När man emellertid påminner sig att Månen står för det skyddade hemmet och "kvinnans plats vid spisen/eldstaden" medan Solen står för "mödosamt arbete under den stekande solen", dvs. det traditionellt manliga dagsverket utanför bostaden, då har naturligtvis västcivilisationen gått vidare så att en uppdatering av symbolbruket krävs. Det skulle vara intressant om t.ex. horoskop för dagispappor uppvisar mer betoning på Hemmet (4e) huset, Kräftans tecken eller speciella omständigheter kring Månen...

Solen konjunkt Saturnus högpresterar ibland, inte tu tal om det. Fastän individerna tenderar mot extrem materialism och ytlig världslighet - intresset för djupa frågor verkar nästan helt saknas så vitt jag sett (exempel på motsatsen välkomnas!). 

Man kan bara föreställa sig hur mycket mörkare livet blir för en människa som där Solens andliga intelligens är dubbelt utsläckt, först genom att dess fiende Saturnus står i närheten och dels genom att Jordelementet anses som det element som står allra längst från Eld (Sol, ande, etc). 

Jordelementet ger den typiska praktikern, hantverkaren som ser livet som en serie objekt som kan filas på för ökad komfort - ungefär på det sätt den här personen i avsaknad av inre själslig reflektionsförmåga bara ser kroppens yta.

Och se hur delikat allt hänger samman: Månen eller sinnelagets rörelser i och inför det fysiska "fjärrstyrs" av Saturnus i ett fysiskt tecken. Men Saturnus tillåter ingen rörelse överhuvudtaget! Den hindrar reflektion och låser sinnet vid en viss form. 

Och den formen är i det här horoskopet nära förbunden med samma Sol som Saturnus så gott den kan söker släcka eller stänga ute! 

Här pågår inom det mörklagda Psyket (Månen, själen) en karmiskt betingad bortträngning - utförd av psykets Disponent - av andesjälvet. Men samma konjunktion tycks samtidigt innebära en undermedveten fixering (Saturnus) vid mansrollen (Solen)! Som flicka ritade den transsexuella personen sig själv med manligt attribut - skägget, och valde (undermedvetet) att klä sig i sin fars skjortor!

Jag kan påminna om ett gammalt hbt-inlägg där jag tog upp just fixeringen (Saturnus) vid män (Solen) i samband med de homosexuella artisterna Magnus Carlsson och Andreas Lundstedt. Båda har Solen i nära konjunktion med Saturnus. Jag har också på annat hålla kunnat studera män med Solen i andra aspekter till Saturnus vilka varit bekymmersamt fixerade vid sin egen och andra mäns yta - till den gräns att jag börjat märka att män var viktigare i deras liv än deras kvinnliga partners.

Kan Solen + Saturnus indikera åtminstone latent homosexualitet? Jag tror inte västastrologin har kartlagt dessa tankar och den här bloggen har bara tittat lite löst på frågan. Teoretiskt representerar Saturnus "eftersläp" eller "fördröjning" och Solen "identitet". Plussa ihop och se själv!

*****

Gäller då det omvända, att Månen i olika kombinationer med Saturnus ger "kvinnofixering"? Troligen. Bloggaren (man, heterosexuell) har den själv (Måne opposition Saturnus) och som Sol-Våg (ett lidelsefullt tecken) har intresset för kvinnor varit så starkt att det kortslutit intresset av den livslånga relationen (dock aldrig någon otrohet, förutom ett fall då jag redan blivit bedragen - en slags hämnd kunde man säga, för att återupprätta självrespekten). 

Jag har ända sedan sexårsåldern gått igenom "faser" av stark identifikation med olika kulturer och inser nu att själen rekapitulerar sina tidigare liv på detta sätt. Jag gissar att många människor inte ens inser hur deras liv under vissa perioder har inneburit "snabbrepriser" på milstolpar i tidigare liv - vägskäl där man haft möjligheten att "göra om och göra rätt" den här gången. (Missade chanser kommer att repriseras om och om igen, tills själen fattar galoppen!)

Under dessa intermittenta faser har jag ibland uppfattat både namn och årtal via det undermedvetna - i nattliga drömmar och i några få fall t.o.m. som vaken kläraudiens. Jag har i "innerörat" hört vägledande uppgifter om roller från tidigare liv. I fyra, fem fall har jag sedan internets ankomst kunnat hitta märkliga bekräftelser på att "informationen" pekat i rätt riktning (även om identiteter inte går att bevisa till allas belåtenhet). 

Via möten via bekanta med hbt-människor vid 40 fyllda, vaknade nya tidigare liv-minnen, inte minst mitt närmast föregående som kvinna i Italien tidigt på 1900-talet! Jag är glad att just det minnet dröjde så länge, för jag vet inte om jag skulle kunna ha hantera ett insisterande minne redan i barndomen av att "egentligen vara kvinna" eller att jag "fått fel kropp". Det är förmodligen väldigt lite som skiljer en heterosexuell från en homosexuell orientering i ett visst liv! 

*****

Saturnus dubbelroll i astrologin är paradoxal, via härskarskapet över Jordtecknet Stenbocken är den dels materiens signifikator men också, via härskarskapet över Lufttecknet Vattumannen, en signifikator för det mentala livets koncept - "tankeformerna" som så att säga föregår de kroppsliga utgestaltningarna. ("Det man ständigt tänker på, det blir man till sist...")

Kanske har djuppsykologen Carl-Gustav Jung början på en förklaring till den dubbelrollen. Han muttrade i sina böcker om möjligheten att Psyke och Kropp ytterst sett är samma sak. Att vår fysiska kropp "bara" är själen i dess materialiserade aspekt. 

Men mot detta talar ju hela hbt-fenomenet - alla dessa andesjälar som inte vill kännas vid sin nuvarande kropp! Hypnoterapeuten Michael Newton ger i sina tre böcker en närmast fabelartad berättelse som han samlade ihop under mer än 30 års arbete med klienter. För Newton är andesjälen helt klart ett individuellt väsen, precis som nyplatoniska filosofen Plotinus sade på 200-talet och precis som folktro och vittnesrapporter säger: vid dödsögonblicket lämnar själen den fysiska stofthyddan. Kroppen är alltså inte själen som vänt sig själv ut-och-in. Själen tillhör en annan nivå i verkligheten. 

Detta är den dualistiska världsåskådning som materialister avskyr och söker förneka genom rent fysikaliska lärosatser som att "summan av all energi är konstant" och frågor till transcendentalister hur de vill förklara att det inte tillkommer mer energi i (det fysiska) systemet om det nu sker en utväxling mellan denna värld och en förmodad annan värld. 

Resonemangen från materialisterna är så fåniga att de inte är värda att bemödas. Om "nästa värld" ligger utanför tid och rum och överhuvudtaget inte lyder under några fysiska lagar, så blir materialisternas provocerande frågor helt meningslösa, så kallade halmdockar eller fejkade problem som skapats utifrån felaktiga premisser.

Men för Carl-Gustav Jungs spekulation, att kroppen bara är själens utsida, talar psykiatern Ian Stevensons intervjuer med småbarn med fysiska handikapp eller deformerade kroppar som mindes hur de fått sin skada i föregående liv. Här verkar alltså "ekot" av ett kroppsligt trauma följa själen då den frigör sig från den sargade kroppen och sedan påverka ett nytt foster i dess utveckling!

Det är helt klart att människan vet väldigt lite om sig själv. Och minst av alla vet biologerna som myndigt förklarar de här dunkla områdena för att vara nys. De senaste tjugo-trettio åren har det dock blivit allt fler läkare som "kommit ut" och berättad om de många märkliga rapporter (vid dödsbäddar etc) som visar att den materialistiska biologin inte alls har rätt svar på vad människan är.

*****

Se också: Jag återkom nyligen till den transsexuella personens Måne i Stenbocken. Följer man kvällspressens kändisartiklar tenderar den att dyka upp i samband med de allra ytligaste kändisarna. (Vilket naturligtvis kan ge en skev bild av den här Månen, som också har en strävsam och puritansk sida.)

Senaste inlägget var ett elakt angrepp på Duracell-kaninerna som hoppade runt för Irlands räkning i schlagerfestivalen. Deras überkonstlade image fick det att klia i mina "styparhänder" - jag ville bara göra plågan kortare för de arma stackarna, uppenbarligen i händerna på väldigt dåliga stylister. Tvillingbröderna "Jedward" var födda med psyken i extremt imageorienterade Stenbocken.