Bloggen startade i mars 2009 med försök att få astrologin att svara på kvantitativa studier. Det närmandet byggde på felaktiga antaganden om vad ämnet handlar om och gradvis har kopplingarna till klassisk väst- och östfilosofi smugit sig in. Samlingssida från tidiga bloggens horisont:
T E M A S T U D I E R - svarar astrologin på kvantitativa tester?

Herakleitos (c 500 fvt): "De som talar med förstånd förlitar sig på det universella, som en stad måste lita till sin lag, och med än mer tillit. Ty alla mänskliga lagar närs av en gudomlig lag, och den har så mycket kraft som den önskar och är tillräcklig för alla och fler därutöver."

Chu Hsi (Zhu Xi), idealistisk filosof, 1100-talet: "Ödet, det är vad som återstår sedan människan gjort sitt yttersta."

Konfucius, kinesisk samhällsfilosof, 500-talet fvt: "Den ädla människan sysselsätter sig med tankar om dygd, den ringa människan sysselsätter sig med tankar om sin egen vinning."
Västerlandets store logiker & mystiker Platon ventilerade ofta orfisk-indiska tankegångar om reinkarnationen och själens rörelse mellan världarna... "Sokrates: Vem än som anländer oinvigd och ofullbordad i Helvetet kommer att ligga i leran. Men de renade och fullbordade kommer att vistas med gudarna." (Faidon, 69c)

JORDELEMENTETS VÄG (karma yoga):
"Eftersom vår identitet med den gudomliga kraften ytterst är obestridlig, (låt oss ha) en fast tro att vi genom att framhärda i vårt utmönstrande oss efter gudens form, tal och stämning, våra handlingar i tiden blir signifikanta och gudens essens slutligen förverkligas av oss."
(Günther - Buddhist Philosophy in Theory and Practice)

Fr.om. nyår 2023 separerades "Sveriges transiter" som ny tagg från den äldre "transiter" som vid 400+ blivit ett oöverskådligt myller.


måndag 15 mars 2010

Filosofen Bacon, mutbar materialist



Västerlandet vetenskapliga tänkande har en portalgestalt i engelsmannen Francis Bacon, verksam i det elisabetanska England. Likväl var han bara människan, han också och efter att ha varit motsvarigheten till en premiärminister tycks han sent i livet ha korrumperats och dömdes för att ha låtit sig mutas.

På en nätsida hittade jag följande beskrivande rader vilka kan tjäna som underlag för en mycket kort granskning av hans horoskop:

In his personal-professional life, he worked tirelessly and rose from position to position. Then, there was the fall. He was convicted of corruption and imprisoned and forcibly retired from public life, not unlike what happens, time and again, in the US today.

It was during this period of forced retirement that Bacon produced most of his written work. In the essay under discussion, "Of Great Places," Bacon writes which, in hindsight, is no small irony: "Nay, retire, men cannot when they would, neither will they, when it were reason; but are impatient of privateness."

"Of Great Places" distills Bacon's idealism about personal and professional idealism. Brimming with terse, literary sentences, typically Baconian, this essay attracts readers' attention through stylized brevity. The very first sentence of the essay --" Men in great places are thrice servants" -- would be a very good example. He had a sense of balance. His sentences were cryptic and elegant: "It is a strange desire, to seek power and to lose liberty: or to seek power over others, and to lose power over a man’s self. "
I think what Bacon tries to convey with this style, and with his subject matter, is that triumphing in public life is in itself a "science." It is not a matter of hot-eyed humanistic idealism. Rising to high places is laborious, he says. But it is important to rise to these places in order to do public good.

Källa

Med 400 års avstånd blir det lättare att se och sammanfatta vad Francis Bacon egentligen sysslade med. Historien har en tendens att koncentrera saker och ting. Det visar sig att han exakt agerade ut de mönster som den sideriska zodiaken ger honom: Solen i Stenbocken och Månen i Väduren.


Minns att han var filosof men senare gav sig in i juridiken och att den livslinje som "Månen till Solen" tecknar, väl beskriver den rörelsen. Månen i Väduren hittade vi nyligen i en studie av 120 filosofer som den kanske mest filosofiskt nyfikna av alla sinnelagets placeringar. Och om den världsligt ambitiösa Stenbocken behöver knappast ytterligare ett ord sägas! Lord Chancellor ("premiärminister") är väl så "stengeten högst på maktens världsberg" man kan komma (fast här under drottning Elisabet).

Stenbocken står visserligen inte för juridiken i sig men väl för dess praktiska tillämpning. Bacon har också klassats som en machiavellisk renässansman och går man till den paradigmatiska italienarens horoskop så är det Jordelementets realism från början till slut: Solen i Oxen och Månen i Stenbocken! Så snyggt frukterna faller i närheten av samma träd...

Emellertid sorterar juridiken eller lagen under Jupiter, och Bacon föddes då sinnelaget (Månen) och Jupiter delade tecken! Så där sitter den detaljen, också.

Men varifrån kom då korruptionen när nu allt ser så gynnsamt ut? Det är som vanligt flera faktorer som pekar i samma riktning så att det som annars skulle kunna ha varit ett enstaka litet missljud faktiskt blir en viktig tråd i ett livsöde. Jag fascineras alltjämt av den brittiske astrologen Charles Carter som så tydligt noterade dissonanserna när Eld (idealism) ska förenas med Jord (realism). Det uppstår en kamp för att flytta fram idealen - se Bacons uppgörelse med allt gammalt och förordandet av den vetenskapliga induktiva metoden.

Men på den här bloggen, där banala kändisar och skandalrubriker i pressen fått sin beskärda uppmärksamhet, har istället korruptionen varit tydligt för handen. Det materialistiska Jordelementets förmåga att annektera den andliga Elden och korrumpera den, förstöra den idealistiska filosofin och låta Eldens energi kanaliseras längsmed helt inomvärldsliga linjer.

Exakt sådant var Bacons livsöde, där han frågade sig om inte såväl filosofi som religion kunde utgöra hinder för vetenskapens jakt på objektiv sanning. Här hörs då Solen i Stenbocken och det realistiska Jordelementet tala. Men kombinationen av Eld och Jord, särskilt då egots Vädur och den makt- och kontrollaspirerande Stenbocken aktiverar elementens krock, är ju det välkända egenmäktighetssyndromet. Att nå någonstans av egen makt/kraft kan så väldigt lätt övergå i den fulare egenmäktigheten!

Till denna risk måste vi sedan lägga det uttryckliga "sociala utstötningssyndromet" som ofta leder till en individs förlust av äran. Här angriper Mars i Skorpionen Vattumannens tecken och korrumperar mentaliteten (Vattumannen representerar klara konceptioner). Notera särskilt att Mars attack kontaktar Venus, vilket ger förhöjd libido i en förvirrad gränszon mellan irrationalitet och rationalitet. Mixen av Vatten och Luft kan också uttrycka sig som dissociation - man agerar halvt i blindo och döljer sina sanna motiv för sig själv!

Eftersom bloggen hittat tecken på homosexualitet i vissa fall av det sociala utstötningssyndromet, och Mars och Venus har allt i världen att göra med den frågan, så kollade jag nätet på den punkten. Om sanningen inte är känd, räcker WikiAnswers utlåtande för den här korta studien: "Mycket tyder på det."

När man sedan inser att Solens disponent (Stenbockens härskare) Saturnus befinner sig i pengarnas tecken Oxen (återigen Jordelementet), och därifrån angriper Oxens härskare (och pengarnas symbol) Venus som kombineras med girighetens Rahu (i Vattumannens tecken), då ser loppet kört ut. Den här pengaplaneten är verkligen pressad!

Se hur märkligt dessa två planeter förhåller sig, för dels "kontrollerar" (eller attackerar?) Saturnus via 270-gradersaspekt Venus, och dels står båda planeterna förbundna via den oftast välgörande ömsesidiga receptionen. Två teckenhärskare på ömsesidig visit i den andres tecken!

Detta är en aspekt som lovar så mycket gott, och givet elementen, Luft och Jord, inser vi plötsligt att vi står inför en av västerlandets stora RATIONALISTER, mentaliseringen (Luft) applicerat på - och enbart på - synliga och mätbara faktorer (Jord). Det går inte att tänka sig ett "bättre" horoskop för den västerländska vetenskapens (och materialismens) grundare! Och korruptionen får man liksom som en bonus med många av den inomvärldsliga läggningens astrologiska uttryck.

Inte minst ska man missa hur fastlåst horoskopet är i mörkläggningens guna - detta horoskop har Stenbockens lidelse mot position men "kvaliteten" är den av Tamas, mörker. Sök bloggen för den indiska filosofins varningsord om att hamna under den mätbara naturens förtrollning (maya) - det sägs att blotta beröringen korrumperar och det kanske var den mörka grundtonen som gjorde Bacon dels maktlysten och dels mutbar.

Jag har uppenbart svårt att väga in en text som jag nyss tipsades om, i detta drama och som beskrivs i det här sammandraget (på engelska). Nominellt ser det ut som om Bacon hade religiösa eller filosofiskt andliga böjelser, men jag tror det är en synvilla. Det är samma materialistiska vetenskap han prisar även där.

Alla dessa våra hjältar i historien, alla våra ledstjärnor och portalfigurer. Astrologin påminner om att också de var rätt ynkliga varelser överlag, men med någon speciell gåva som gjorde dem historiska. Ibland hade de bara tur och var på rätt ställe i rätt tid...

*****

Se också Francis Bacons status i debatten om författarskapet bakom Shakespeares verk. Hank Whittemore är en höggradigt intressant forskare i den s.k. Oxford-riktningen.

*****


Anm. Födelsetiden kommer från den kände 1600-talsastrologen William Lilly, men bör tas med en stor nypa salt. Det kan helt enkelt vara så att han satt Solen i öster så att det i själva verket är ett solärt horoskop. Jag har därför inte sagt ett ord om planeternas husplaceringar.

Mer om ytan (Schlager-Anna & Stenbocken)


"I think Converse are one of the only things in fashion
that the more they fall apart the more fabulous they look."


Efter att (milt) ha häcklat några Månen i Stenbocken och frågat om den här placeringen för sinnelaget helt försvurit sig åt sin yttre gestalt, visar sig ändå samma gälla schlager-Anna, i vars horoskop (nytt fönster) Månen tillsammans med Saturnus i Stenbocken fångade mitt öga.

SVT krävde enligt Aftonbladet att hon dumpade sina gympaskor av märket Converse eftersom framträdandet i schlagertävlingen ska hållas reklamfritt. Då grävde hon strax fram ett par märkeskopior ur garderoben och framskapade en association!

Det här kan tolkas som hennes Sol i Skorpionen och det tecknets rebelliska trots och vägran att underordna sig andras lagar. Kuriöst nog skrev jag samtidigt om Skorpionen Ola Rapace som berörde motvallskärringen i tecknet. Jag kunde ha slagit ihop schlager-Anna och Ola till en berättelse om den hårdnackade Skorpionen!

Bildcitatet (godtyckligt val från nätet) berättar också för undertecknad (långt utanför loopen vad gäller mode) att själva skorpionprocessen av "bortdöende" eller förruttnelse tycks vara det som gäller.

Så i själva verket hittade Schlager-Anna ännu mer sin stil när hon grävde fram ett par sunkiga gympadojor ur garderoben! Skorpionen är ett sjavigt tecken och tycks draget till soptippar och det förkastade! (Eller också innebär Skorpionen ett problem i livsödet och då kan man få den totala omsvängningen - en hysterisk hetsjakt på bakterier och minsta tecken på förfall.)

Jag har ofta sagt på bloggen att det här tecknet handlar om att bli förtrogen med döden och "den hårda vägen" inse att det biologiska livet inte är det verkliga livet, hur verkligt det än kan tyckas för stunden.

Mindre filosofiskt och närmare verkligheten illustrerar mode med kasseringsfärdiga kläder något om var individen själv placerar sig på en skala. Redan i första inlägget noterade jag hur negativ en kombination av en minusladdad Sol och en minusladdad Måne kan vara, och använde ordet melankoli.

*****

Frågan här gäller alltså Månen i Stenbocken. Under dess klena passage genom det formmedvetna stilpolisiära tecknet (jfr Josefin Crafoords horoskop med en avgörande stenbockskomponent) suger psyket åt sig extra mycket från den materiella omvärlden. Det är som yttre ramar behövs för att den ska ha en personlighet eller en själ. Mån-Stenbockar tycks också sukta efter prestige- eller profilskapande material (jfr popkulturkommentatorn Andres Lokkos välkända elitism och extrem fixering vid fysiska prylar). Varför är det så här?

Det astrologiska systemets spelregler antyder varför detta beteende är helt normalt. Logiken är som följer:

Jordelementet är det "lägsta" av de fyra. Det är här den ursprungliga visionen (Eld) till sist hittar sitt konkreta, manifesta uttryck. Uppfinnarens aha-upplevelsen har nu blivit till en konkret pryl. Processen är avslutad. Uppfinnaren går vidare och visualiserar "i eld och lågor" nästa uppfinning medan Jordmänniskorna är konsumenterna - de som tar till sig uppfinningen som konkret, konsumerbar grej. De så att säga dyrkar avgudar istället för den verkliga guden (uppfinnaren eller Gud Fader).

När psykets planet passerar genom något av de tre Jordtecknen blir därför på en gång "denna världen" verkligare än normalt. Sinnet (Månen) orienteras "negativt", "ner" mot plattmarken där alla dessa konkreta prylar finns. Den yttre verkligheten har väl aldrig varit verkligare än i Oxen, Jungfrun och Stenbocken.

De här människorna har inte problem med den spontana tanken att det de upplever genom sina sinnen är verkligheten. För en Måne i Jord är tanken väldigt abstrakt att den verklighet de ser och hör och luktar på, egentligen bara är en konstruktion inne i deras eget medvetande. Jordmänniskan vill så gärna att de fem sinnena bara ska vara "fönster" genom vilka man tar sig en titt på världen.

Men det räcker med att påminna om hur man i halvmörkret kan förväxla en repstump med en slingrande orm för att komma ihåg att det bara är psykiska föreställningar, allt det vi erfar. För i det inre sinnet (Månen) blandas de fem yttre sinnenas signaler med våra personliga minnen och t.o.m. med transpersonella minnen från tidigare liv eller material från hela mänsklighetens kollektiva omedvetna.

Sådana här frågeställningar finner de flesta med Månen i Jordelementet närapå obehagliga. För deras element vill att allt ska vara separata prylar, sånt man kan ta och lukta på, saker man kan samla på och ställa i bokhyllan. Jordelementet är i själva verket dyrkandet av syndafallets resultat: processen när något rasar hela vägen från Eldelementets sublima höjd ända ner till det partikulära och konkreta och synbarligen fristående materiella föremålet.

Därför är Månens passage genom Jord berättelsen om en människa som nått universums lägsta våning - planeten jorden. Inte ens helvetet ligger så lågt som den här planeten.

Saken kan uttryckas annorlunda: när Psyket orienterar sig i linje med Jordelementet DÖR själen. Det finns ingen medvetenhet om "insidan" kvar. Orienteringen är, som sagt, "negativ" och den negativa bindningen till Jord eller energin i dess bundna, "materiella" gestalt total.

Därför lever människor med Månen i Jord upp och får liv när de plockar med prylar och smeker och luktar på döda föremål. För här uppstår ett slutet kretslopp och de får återigen kontakt med sin känsla av att uppleva och därför av att leva. Konsumenter är en helt egen ontologisk kategori, det är ett eget släkte.

Lite förenklat kan man säga att det går fyra sorters människor ute på gator och torg. Eldsjälar, Luftsjälar, Vattensjälar och Jordsjälar. Månen är otroligt viktig för hur vårt psykiska (inre) liv fungerar. Så medan astrologin säger att Jordmänniskorna är maximalt fjärmade från verkligheten upplever de själv att de är maximalt "realistiska". För det ingår i Jordelementets "myt" att tro på det man kan se och höra och ta på.

*****

Hur ställer sig då Månen i Stenbocken till det sagda? Genom att kombinera Jordelementet med kvaliteten Rajas guna (passion, lidelse) och väga in Stenbockens härskare Saturnus, får vi en bra bild av det här sinnelaget.

Saturnus är blyets planet, den absolut mest negativa planeten i astrologin. Den drar allting till sig likt tyngdkraften. Den får saker att dra sig samman och koncentreras. Den är liv och energi som stannar av, rör sig allt långsammare. (Därför är Saturnus geriatrikens planet, och ålderdomens avstannande innan man gör in i döden och dumpar hela tidsrörelsen).

Det finns två sätt (minst) att förhålla sig till Saturnus: antingen ta strid mot prylarnas åldrande och förfall, eller att hänge sig åt det. Alla människor som värdesätter slitna och sjaviga kläder, och upphöjer detta till "alternativmode" har uppenbarligen en starkt bejakande koppling till Saturnus.

Och här ser man då Schlager-Annas Måne i kombination med Saturnus och dessutom i Stenbockens tecken! En nära släkting har Månen och Saturnus kombinerade (i ett Eldtecken) och han älskar gamla prylar. Nu pysslar han jämt och ständigt med en gammal SAAB från 60-talet. En annan släkting, född det remarkabla 1962 när ovanligt många planeter stod i Stenbocken, lever hela sitt liv genom konkreta prylar och praktisk design av föremål.

Andres Lokko, Schlager-Neo, med flera offentliga personer som granskats i samband med Månen i Stenbocken är inte alls exceptionella: Stenbocken älskar prylar - plus att de vill ha dem retro. Saturnus speltid ger historia, och ett föremåls historia är alltså substitutet för den själ som Mån-Stenbocken i sig saknar! Genom att identifiera sig med Materia (som förvärvat en historia) hittar den här typen av Måne in till sitt annars obefintliga känsloliv.

I samband med Lokko såg vi dessutom Stenbockens kanske mindre trevliga sida: viljan att vara Den Ende - jämför discoartisten Neos "lån" av namnet från Matrix-Neo, också han "Den Ende/Utvalde"... För den mest elitistiska Stenbocken gäller att ÄGA det enda eller det sista återstående föremålet av ett visst slag - sådana där rariteter som går för hutlösa pengar på snobbiga auktionsverk.

I den jämförelsen är Schlager-Annas stinkande gamla gympadojor en väldigt harmlös version av identifikation med den materialistiska process där saker nöts ner och blir färre och färre. För vad gör hon? Ja, inte dyrkar det sista återstående exemplaret av en pryl ("förstaupplagan") som vore den Gud själv, utan kämpar Sol-Skorpionens tappra kamp MOT förruttnelseprocessens slutliga och oundvikliga död/oanvändbarhet.

Hon har Sol och Måne i zodiakens kanske mest negativa tecken, men håller fast vid saker som förvärvat speltid (Saturnus/Kronos). Ett par Converse som en snuttefilt eller tröstnalle med andra ord, slitna grejer som den vägen förvärvat den själ som Mån-Stenbocken själv tycks så tom på.

Detta är materialism det med, men även materialismen kan zoomas in så att man ser dess olika dialekter. Jämför man "samlaren" Lokko med Schlager-Anna har de Solen i diametralt motsatta tecken: Anna kämpar mot Skorpionens eliminationsprocess och återanvänder gamla skor. Lokko går på snobbigt auktionsverk i London och bläddrar i katalogen och som den enkla materialist hans Sol-Oxe representerar gillar han säkert objekt i "mint condition", sällsynta föremål som bara "stått och samlat damm" och trots ålder och sällsynthet ännu tillfredsställer Oxens venusianska typ av materialism: det ska se snyggt ut.

Schlager-Anna är motsatsen, hennes Sol-Skorpion står för rebell-estetiken som vänder på Oxens begrepp och säger, "Ju trasigare och fulare, dess snyggare!"

söndag 14 mars 2010

Ola Rapace (mer om Skorpionen)



Skådespelaren Ola Rapace i söndagsintervju i SvD. Allt som där sägs har redan identifierats i olika sammanhang på bloggen. Bristen på födelsetid lämnar emellertid en osäkerhet om var Månen befinner sig. Och psykets planet är inte oviktig!

Givet uppgiften om en mor som övergav sin familj är det faktiskt hugget som stucket om Månen ganska direkt ska "dödas" av liemannen Saturnus i Oxen eller om berättelsen f.o.m. cirka klockan sju på morgonen är mer illustrativ, då amoraliska Månen går över i fritt rännande Tvillingarna!

Oddsen är högre för en födelse efter klockan sju, och för egen del har jag i min Mån-Tvilling i tydlig opposition till Saturnus läst in att jag lämnades bort vid ett år till farföräldrarna under ett halvår eller så.

Jag har ibland funderat om det tidiga brottet med den biologiska modersgestalten (både hon och fadern återvände sedan) gjorde mig till den fria och oberoende själ jag sedan alltid varit. Eller, med andra ord: jag har alltid haft svårt att binda samman tätt med kvinnor (Månen). Jag känner igen mycket av den frihetsfilosofi Rapace uttrycker i intervjun (fast utan slagsmål och inte fullt så fixerad vid "fiender").

Det är helt enkelt den evigt obundna strövaren Merkurius (Tvillingarnas härskare) som frammanas i intervjun. Särskilt oviljan till flockmentalitet är distinkt "Merkurius", ständigt löper han mellan platser och omständigheter, utan att själv ha någon hemvist. I så måtto skulle en Mån-Tvilling, ett rörligt sinne, vara en perfekt antites till att horoskopet i övrigt formligen dignar under Tamas guna, en kvalitet som den nytillkomne kan söka om, här på bloggen.

En Måne i Tvillingarna skulle också skapa en ytterst kreativ opposition till Merkurius och Venus i gränslöst utforskande Skytten - också detta en figur som tecknar en brinnande frihetslängtan som, givetvis, ter sig ohållbar för varje person eller myndighet som propsar på fyrkantiga strukturer. Jag noterar hur Rapace t.o.m. kände sig hämmad av att vara alltför länge i samma genre (polisfilmer). Här hörs Tvillingarnas och Skyttens Sattva guna tala - viljan till förändring.

*****

Sokrates: Men hör här - formar inte laggivarna lagarna för att göra staden det högsta goda? Det förutan skulle laglydigt civiliserat leverne inte vara möjligt.
Hippias: Det är sant.
Sokrates: Så när folk som söker skapa lagar misslyckas göra dem goda, då har de misslyckats göra dem lagenliga - sannerligen, de har då inte ens gjort någon lag. Är detta vad du säger?
Hippias: I precisa ordlag, Sokrates, är det så. Men folk är inte vana att använda ord på det viset.

Platon - Den Större Hippias

Men nog börjar de här människorna i kamp mot etablissemang, sociala grupperingar eller ideologier av varjehanda slag bli tydliga nu? Här hittar bloggen ännu en himmel som till stor del förklaras av det sociala utstötningssyndromet. Vattumannen som mental kategori och social entitet tycks i Rapaces fall vara "poliskåren", och i den miljön vaknar hans Skorpionhärskare Mars till fientligt liv. (Jfr tröttheten inför polisfilmer.)

Artikeln nämner hans flammande ögon, och så vitt jag kan se är det exakt samma blick som också Ulf Lundell äger, en annan människa född i Skorpionen och fordom alltid ute i något privat krig mot någon eller något. Minns ni när han stup i kvarten skulle "lämna Sverige"? Och detta även utan "det sociala utstötningssyndromet". Kanhända hittar man där rebellen genom den mäktigt egensinniga nymånen (Sol + Måne) i Skorpionen...

(Tillägg. Studerade några foton på nätet och backar på första intrycket. Det är inte Lundells röntgenblick.)

Jag har nämnt det flera gånger, Skorpionen som arketyp tycks vara öronmärkt för de livsöden då "skiten ska rensas ur det psykiska systemet". Vi är själar och vi reinkarnerar. Möjligen är det i Skorpionens tecken soptunnan är full och en tarmreglerande reaktion sätter in. Antikens visa tänkare placerade nog inte för inte anus i detta tecken.

Vilket inte motsägs av att majoriteten av alla Skorpioner är perfekt samhällsanpassade (vilket Rapace skulle grina illa åt, med sin samtidiga aktivering av Vattumannen/social miljö vilken är just den han söker hävda sin särart mot).

Jag har dragit de här exemplen tidigare men gör det igen eftersom de visar på vilka lustiga sätt en arketyp kan manifestera sig. Hos en god vän, Sol-Skorpion, förmärktes det i en förkärlek för ordet bajs långt upp i mogen ålder! Hos en annan, med Solen i Oxen men i Skorpionens åttonde hus, samma tendens. Hos en annan i alla avseenden normal Sol-Skorpion poppar tecknets koppling för förruttnelseprocesser (tarmsystemet!) upp i en annan variant: hans stora hobby är att brygga öl. Skorpionens fermentationsprocess igen!

Ruskigare var upptäckten att tarmcancer verkligen tycks kopplad till Skorpionens åttonde hus. Den upptäckten kan vara en koincidens, men räkna inte med det. Astrologin har ett kuriöst grepp om livet, för detta är ett av de språk som kommer inifrån själen, Världssjälen.


Se även ett gåtfullt fall av "tidstvillingsskap" (löst fattat), den laglösa skånemoderaten.


*****

Anmärkning. De numrerade husen i horoskop utan födelsestid gäller inte! Dessa är "naturliga zodiaker" där t.ex. Skorpionen placerats vid åttonde sektorn för att påminna hur hjulet ser ut, innan tiden börjat rulla och tecken och planeter intar sina ödesbestämda platser på himlen.

*****

Tillägg

Ola Rapaces horoskop kan användas för en djup funderare över den sideriska zodiaken och västerlandets feltänkta tropiska. Enligt "vårt" tropiska sätt att se saken är han en Sol/Jupiter-Skytt under fullmånen (Mån-Tvilling). Det finns inte ett moln på den himlen! Inte en anstymmelse till den mörka och tunga berättelse som är hans verkliga historia! Men återvänd till den ursprungliga babyloniska och indiska zodiaken så dyker den verkliga historien direkt upp!

För nytillkomna: Jag hade två nattdrömmar för några år sedan som varslade om att det fanns en verklighet "många ljusår ut i rymden". Via en blåfärgad själsfigur (som sagt, flera år innan filmen Avatars blåa figurer) leddes jag som Beatrice ledde Dante genom skärseldar och paradis till att upptäcka den sideriska zodiaken. Jag har inte tittat tillbaka sedan dess!

Schlager-Anna: genuint intensiv Skorpion

Ja, det är bara att utöka collaget från ett tidigare inlägg, och till skorpionskådisarna Goldie Hawn och Amanda Seyfried adderas Sveriges nya sångfågel Anna Bergendahl. Nog är det samma kosmiska grundplan som ligger och smyger bakom alla tre.



Alla som förvirrat sig in i den här underliga grenen av astrologin lär sig efterhand att identifiera ett antal undertyper till ett soltecken, men vad det är som gör att vi grenar ut oss till mer eller mindre unika varelser, har jag aldrig lyckats få någon rätsida på. 

Astrologin är emellertid en fantastisk tankeväckare att inte snöa in och okritiskt tro ens på vår vetenskap, där DNA - vad än tidningarna låter påskina - är mindre förstått än man kanske föreställer sig. Jag ser en morgondag där vetenskapen återigen, som i antiken, förstår hur vi är skapade av en enda gigantisk intelligens och att astrologin var en föregångare i historien. Olika tider har bara haft olika sätt att berätta samma gamla historia på...


Jag ska inte kommentera horoskopet så mycket, men fastnar för den rätt banala men ändå roliga iakttagelsen att hennes framgångsplanet Jupiter (i Lejonet) knyter direkt an till den omåttligt livshungrande Rahu som detta år står i Skytten, som skjuter sin eldpil långt bortom det egna territoriet. Anna, 18, ut i vida världen!

Rent artistiskt har hennes röst beskrivits som fantastisk. Jag tyckte tvärtom. Hon pressade rösten aningen bortom dess naturliga räckvidd, och ett kallt och plåtligt klangläge uppstod. Hon var som britterna skulle säga, "grating" och  "not easy on the ears". Uppenbarligen är det här med sångröst en smaksak, och jag tror hon kommer att skola bort den här råheten.

Samtidigt är den inte svår att se i horoskopet: Månen i Stenbocken fullständigt kontrollerad av den kyliga och hårda Saturnus! Saturnus funktion är som vanligt att koncentrera eller komprimera, och kan antyda en medfödd begränsning av det dynamiska omfånget. 

Men Saturnus är ju också stilistikens planet, och här kommer då en välgörande påminnelse om att inte alla Mån-Stenbockar är "enbart yta" (jfr inlägget om schlagersångaren Neo). Ibland ger formaliseringens planet och tecken högst intressanta resultat på "insidan". Jag har t.ex. horoskopet på en musiklärare som borde ha blivit artist om landet Sverige haft någon uppskattning för medeltida musik framförd på gitarr. 

Han var en mycket saturnusdisciplinerad individ och med fantastisk precision i sitt gitarrspel. Här sågs en Sol och Måne i Eld representera det kreativa uttrycket medan klassisk gitarr, en typiskt saturnisk traditionalism, krävde hård kamp för bemästrandet (Eld/Jord är inte naturliga vänner). I Stenbocken befann sig lämpligt nog Mars med Jupiter för en "dubbeleldig" indikation på att vilja arbeta sig in i den klassiska traditionen!

(För en annan typ av traditionalism, Stenbockens tendens att välja samma hjulspår, se inlägget om Sophie Zelmani.)

Stenbocken och Saturnus kan i allmänhet kontrasteras med naturliga jordtecknet Oxen som tar saker som de är. Stenbocken är (via handarbetets Jordtecken Jungfrun) en perfektionist och det är därigenom det "artificiella" (som motsats till det naturgivna) kommer in. Ibland kan människor träna för mycket och bli bara stil... 

I avsaknad av skolning blir dock t.ex. begränsningar i röstregistret hörbara när, som här hos Anna, en extremt intensiv kombination av Solen och Mars i Skorpionen söker uttrycka sig, och i ett kontraktivt själsmedium (Månen + Saturnus) tvingar fram ett uttryck som själen egentligen inte vill släppa ifrån sig! 

Månen + Saturnus (och Solen i ett negativt polariserat tecken) antyder egentligen en extremt introvert natur, men jag har inte läst på om hennes liv och personlighet. Himmelens tonläge är emellertid ganska melankoliskt och t.o.m. dystert. För en annan lågmäld stämningsskapare, se britten Richard Hawley här och en nödvändigt komplettering här.

Apropå Saturnus som en gränsdragare och här i kombination med den personliga Månen och kontrollerande Venus i härskarläge i Venus (hon är söt, jfr solskorpionen Yvonne Rydings identiska Saturnus/Venus) kunde jag inte låta bli att notera kortväxtheten. Saturnus är en förbryllande planet, men när den står i hörnhus brukar den reducera kroppslängden. 

Här saknas födelsetid och de numrerade husen på kartan gäller inte. Likväl kan det vara så att Saturnus överambitiösa kontroll av både Måne och Venus räcker för att reducera längden. Jag har inte gjort några systematiska studier, men blev medveten om fenomenet första gången jag räknade ut en person som var nära dvärg och hittade Saturnus bara några grader från en Jungfruascendent och i opposition till en Måne i Fiskarna. 

Men Solen i detta horoskop var "släckt" av "avhuggna draksvansen" Ketu i Kräftan, så jag kan inte säga om den i detta fall extrema kortväxtheten var en kombination av två astrologiska "anomalier".


Tillägg 14.01

Upptäcker just att åtminstone en svensk till hörde samma som jag. Från kommentarerna till en AB-krönika - här är uppenbarligen en som kan de tekniska termerna för det jag yttrade här ovan:

kixxon, 56 år, Idag 13:18
Vad som slår mig är att inte fler reagerar på Annas kaninvibrato och guturala tonplacering. Det krävs år av intensiva studier,om det någonsin går att få ordning på problemet. Istället kommer hon att utsättas för ett slags rovdrift på hennes talang, utan att ge henne en ärlig chans att hitta en riktig röst. Det är producentväldets baksida. Lyssnar man noga, märks det tydligt att de unga talanger som kommer fram utan, tex idol, har mycket bättre röstmaterial.

Källa



Filosofer är personalister!

De 120 filosoferna som nyligen granskades återkommer här ur perspektiv av zodiakens tredelning på personalister (Väduren-Kräftan), individualister (Lejonet-Skorpionen) och universalister (Skytten-Fiskarna).

Den transpersonella Jupiters
relation till Solen
Pers.
Jup
Indiv.
Jup
Univ.
Jup
snitt 13,3
(11%)
120 filosofer
Pers.
Sol
19
(15,8%)
10
(8,33%)
10
(8,33%)
Indiv.
Sol
16
(13,3%)
15
(12,5%)
14
(11,6%)
Univ.
Sol
14
(11,6%)
9
(7,5%)
13
(10,8%)
snitt 8,1
(11%)
73 materialister
Pers.
Sol
12
(16,4%)
7
(9,5%)
7
(9,5%)
Indiv.
Sol
10
(13,6%)
8
(10,9%)
8
(10,9%)
Univ.
Sol
8
(10,9%)
6
(8,2%)
7
(9,5%)
snitt 5,2
(11%)
47 idealister
Pers.
Sol
12
(25,5%)
7
(14,8%)
7
(14,8%)
Indiv.
Sol
10
(21,2%)
8
(17,0%)
8
(17,0%)
Univ.
Sol
8
(17,0%)
6
(12,7%)
7
(14,8%)
50% avvikelse (upp e. ner) från
förväntad slump i % är intressant.

  • Toppen bland 120 filosofer, pers. Jup + pers. Sol, 43% över snittet - nära 50% över förväntat slumpresultat, men ej intressant.
  • Minimum, 9, indiv. Jup + univ. Sol, 32% under förväntat snitt, ej intressant.
  • Toppen bland 73 materialistiska filosofer, pers. Jup + pers. Sol, 49% över snittet - på gränsen men okej.
  • Minimum, 6 indiv. Jup + univ. Sol, 26% under snitt, ej intressant.
  • Toppen bland 47 idealistiska filosofer, pers. Jup + pers. Sol 131% över förväntad slump - remarkabelt högt!
  • Minimum, 6 indiv. Jup + univ. Sol var 15% över snitt, ej intressant.

Intresset för filosofi tycks kulminera medan den transpersonella Jupiter och dess "kanal" Solen passerar zodiakens första tredjedel - den personalistiska fasen där individen relaterar via sitt ego till omvärlden, dvs skapelsens "ytligaste skikt". Detta är tankeväckande.

Kan det vara så att det är här filosofin - en "universalistisk företeelse" - gör mesta nytta, och att kopplingen mellan filosofins signifikator och Solen - symbol för den djupa individualiteten eller andesjälen - försvagas sedan Solen blivit självgående som djupare individualist och därpå som universalist?

Någon med andra teorier?

Minns å andra sidan det första filosoftestet som visade att Månen (psyket, själen, den intuitiva sidan) dominerade i zodiakens ultimata tecken Fiskarna i samband med idealistiska filosofer! Det är en annan sida som påminner om att filosofin är ett brett fenomen och som sträcker sig in i den region som normalt brukar klassas som religionens eller mystikens domän.

Det här pusslet är långt ifrån lagt, och jag har i några nyliga test insett att man måste definiera sin hypotes väldigt noga, annars kommer alltför "breda svar" tillbaka. (Förutsätt att astrologin nu svarar på den misshandel av dess sanna nivå som statistiska undersökningar av lösryckta detaljer innebär.)

Därför valde svenskarna fel (nationalpsykos I)

Ett småtrevligt bidrag för svenska stugsittare vann schlagerfesten, men helt fel för den större, internationella publiken. (Se DN, SvD)

För bästa behållning av denna sublima spaning, öppna det svenska nationalhoroskopet (nytt fönster) och notera vårt sol- och måntecken, Vattumannen respektive Väduren. Deras planetära härskare är Saturnus och Mars respektive - planeter att alltid hålla ett öga på för den här nationens öden och äventyr!

Enligt mitt förslag till landets uppvisade rollmask (persona), Vågens tecken, blir även Venus en faktor. Här ska jag emellertid fokusera på den enda, men förödande faktor på himlen som fick det svenska folket att, stick i stäv med den internationella valkåren och de svenska musikexperterna, satsa på en liten söt balladflicka utan någon chans ute i vida världen.

Det är det ökända problemet med att få ihop känsla och förnuft som spökar på himlen igen, och som extra tydligt håller Sverige i något halvpsykotiskt tillstånd av omdömeslöshet för närvarande.


Det pågår igår och idag en osedvanlig nymåne i Vattumannen, landets eget tecken för solära, dvs stora och officiella tilldragelser. Fyra planeter, och bland annat Månen för folkdjupet, befinner sig i ett Lufttecken (Vattumannen ÄR Luft oavsett dess namn) och disponeras av formalieprincipens Saturnus. 

Saturnus i sin tur opponerar under någon månad Venus, konstnärligheten, vilket kan utläsas på flera sätt, bl.a. som att konservatism (Saturnus) hämmar det artistiska uttrycket. Det sägs också ha varit den tråkigaste och mest ospontana festivalen någonsin, vilket finalens horoskop perfekt summerar. 

Eftersom omröstningen avslutades under den tid på kvällen medan Vågens tecken steg över hela Sveriges östra horisont, dvs vårt eget "medfödda" rollspel (vänliga, försynta, jämlika, blaha, blaha) är denna hämmade Venus en viktig planet just nu!

Det är den svenska folksjälen, Månen i Väduren i vårt nationalhoroskop, som förstörde allt det goda som var utlovat efter att världen och de svenska musikproffsen avgivit sina röster. Då ledde Salem al Fakirs smarta och skickligt komponerade låt.

Var finns då det svenska folkkynnets disponent (Månens "själ" Mars) på denna himmel? Jo, i det klaniska och provinsiella tecknet Kräftan, själsligt djup och innerlig visst, men med noll koll på de större sammanhangen.

Mars har sysslat med en kräftgång under månader nu, och tycks aldrig ta sig ur Kräftans tecken. För närvarande kastar den brådstörtade och omdömeslösa planeten sitt "onda öga" 210° framåt och underminerar det fenomenala omen om extrem framgång för Sverige som lyckoplaneten Jupiter hemma i vårt soltecken f.n. indikerar.

Att den partiska och subjektivistiska Mars-Kräftan skulle förstöra våra chanser till internationell seger - och här måste Vattumannens tecken gälla för "vida världens folk" i kontrast till Kräftan som begränsat, inhemskt perspektiv - det var liksom skrivet i stjärnorna på förhand. Månens månadslånga varv var som vanligt bara sekundvisaren på ödesklockan, och avslöjade vilket dygn (nymånen!) den svenska intelligensbegränsningen skulle titta fram...

Vattentecknets irrationalitet störde här ut den annars så goda svenska "politiska" omdömesförmågan. (Vattumannen är nästan bisarrt ideologisk och politisk - den enda religion vi har kvar).

Lycka att detta bara var en harmlös schlagerfestival, det finns andra sammanhang där samma obildning och simplism som nationalhoroskopets Mars indikerar gör mer skada. Eller var det svenskens smygrasism som gjorde att vi i år missade en chans till seger med Salem al Fakirs bidrag i Norge?

*****

Se även Folket förstår inte musikpolitik samt Pluras plattityd - den senare en diskussion just om Vattnets och Luftens förmåga att spela förståndet ett spratt.

Pluras plattityd

”Jag står för vad jag gjort. Men jag skäms", lyder AB:s rubrik efter att Eldkvarnsångaren haffats med kokain på kroppen. (Se också Jenny Östergrens utmärkta kolumn i Expressen.)

Jag minns plattan "En lång het weekend" (1975?), medan bandet ännu hade tjejer med och tillhörde det proggigt experimentella svenska musiklivet. 

Det sista jag köpte med dem är en faktiskt rätt fräsig singel i smått maniskt tempo (koks redan då?), "Staden utan slut" (1978). Det var då de just återuppfunnit sig själva, men ännu inte havererat in den där löjliga grabbrocksformatet de körde några år innan de plötsligt blev mondäna nattklubbare med blåsarrangemang. Ja herregud, vilken lång musikalisk resa det där var!

Astrologiskt kan den svaghet för alkohol och droger Plura själv bekänt enkelt sammanfattas : det "naturligt" patologiserande Vattenelementet gränsar i sig till olika oskick eller missbruk. Den här bloggen har häpet noterat hur Vatten och sexmissbruk nästan regelmässigt gått hand i hand.

Men exemplen på djupt neddekade och likväl ytterligt begåvade artister med dominant Vatten saknas heller inte - på rak hand påminner jag mig inläggen om The Byrds-musikerna David Crosby och Gene Clark, samt Thåströms horoskop. Det finns säkert fler exempel på groggen, ursäkta bloggen.

Men medaljen har två sidor, och samma Vatten deklarerade jag för att vara själens eget element i samband med inlägget om Björn Skifs. Fastän själv född starkt under Luft finner jag mig om och om igen hitta favoritartister starkt dominerade av Vattenelementet. Det är något med deras känsla för känslan...


Jag har avsiktligt färgat kombinationen av Mars och Solen röd-grön för att markera det blandade budskap som det svampiga Vattentecknet Kräftan ger, när det dessutom välsignas av lyckans Jupiter hemma i sitt Vattentecken Fiskarna. Vad är Mars i Vatten om inte eldvatten: alkoholmissbruk eller artificiell passion?! (Nu har Plura en stor dos av Eldtecknet Lejonet också, så reell utlevelseförmåga saknas verkligen inte!)

Problemet uppstår när sedan samma oroshärd i Kräftans själsdjup involverar dess egen disponent, sinnelagets Månen - och denna visar sig ligga i det omaka Lufttecknet Vågen!

Det är lustigt, men i flera nyliga inlägg har jag diskuterat Mån-Vågens eventuella ytlighet och i det alldeles föregående noterade jag den här glamoursuktande och ytligt mondäna sinnestypens rehabilitering i de ytterligt intressanta artisterna Salem al Fakir och 70-talsstjärnan Steve Harley.

Den senare uppfattades uppfattades som glamrockare i början av sin karriär, fastän hela hans första uppsåt låg mer åt det intellektuellt/avantgardistiska hållet. Han bara valde popformatet för sin högst idiosynkratiska vision.

Men med den husnära Kräftan - Plura i matlagningsprogram, nu faller stjärna efter stjärna... - försvinner hela den intellektuella ambition som syntes i dessa två artisters horoskop. Kvar blir en Mån-Våg där Luft/Vattnets dissociativa tendenser, fragmentationen i flera bitar, tydligt lyser fram. (Steve Harley hade dock en del drogmissbruk också, och se hur även hans Mån-Våg attackeras från Vattentecknet Fiskarna!) 

Luft/Vatten är nog så produktivt (Vatten är extremt känsloproducerande!), men Pluras horoskop beskriver väl ett livsöde på gränsen mellan den patologiska typen och typen för starka artistkarriärer som helt och hållet utnyttjat sin inre dissociativa tendens i artisteriet. Många lever istället ut problemet i sina egna liv.

Det går att ta fram hur många rockhoroskop i drogernas tecken som helst, men utan att ens veta vad jag kommer att finna går mina tankar nu till Johnny Thunders (1952-91), f.d. medlem i legendariska New York Dolls. Vänta ett tag...


(Letar gamla beräkningar...)


Jag tror inte jag har tittat på rockarens horoskop sedan jag gick över till siderisk zodiak för två år sedan, så ta det här som en bekräftelse på hur tajt den korrekta, ursprungliga zodiaken är. För naturligtvis dök ett sjurungandes Vatten/Luft-problem upp!




Men det är inte helt uppenbart. Tidpunkt under dygnet saknas så jag har beräknat det för kl 14.00, just som Solen gör entré i Kräftans tecken. Detta skulle ge hela fyra planeter i Vatten - Solen, Venus, Merkurius och Ketu - och därmed disponerade av Kräftans härskare Månen. Psykplaneten själv ligger i "övermaxat" läge i Eld-Väduren och under häftig attack från Mars i Luft.

Ser du "eldvatten"-symboliken igen, fast hundra resor värre än den skåpsupande "Plura-effekten"? Och visst, Thunders levde den ultimata rockmyten. Inga jävla matlagningsprogram, där inte. :-)


B-sidan betecknande nog betitlad "Born To Lose"


Folket förstår inte musikpolitik

Som rubriken ovan kan AB:s val av läsarkommentar omformuleras, "synd bara att majoriteten av svenska folket inte fattar vad som fungerar i den stora tävlingen".

För nog kändes det beigt att precis i upploppet se folket rösta för den söta lilla sångfågeln Anna och det helt generiska balladformat som givits henne. För att inte tala om dess skrämmande i-tidentext om egots propsande på att vara någon.

Så fullständigt tydligt att en nation av naiva egocentriker (Månen i Väduren i vårt nationalhoroskop) belägrad av en lågkonjunktur skulle finna just detta budskap attraktivt.

Vad valde de då i medvetslös korttänkthet bort? Jag säger inte detta för att jag redan var ett fan, för jag helt förlorat siktet på vad den unga generationen artister håller på med - men i Salem al Fakirs komposition hördes en stor mästares röst!


Mid-tempo-lunken var ett bedrägligt första fokus men det tog bara sekunder innan jag hörde att den här låten innehåll ett gigantiskt musikaliskt universum - kolla bara kontrapunkterna i arrangemanget där någon syntaktig maskin stötte in snygga fanfarliknande grejer som klatschiga färgeffekter som jobbade perfekt mot den subtila och sublima sångmelodin! 

Det var faktiskt bara Pernillas grovt underskattade låt som hade lika väl fungerande detaljer i arret, och bortsett från svaga verser var hennes refräng finalens mest catchy. Och hur hon lyfte låten till en högre nivå under de sista 30 sekunderna!

Istället bjöds en hoper sömnpiller till ballader den ena mer "ihålig" (Hollow) än den andra, varvat med sing-along-trams som ManBoy - den förde distinkt tankarna till Hits for Kidz. Förskolevarning... Hur kom dessa grejer ens till final?

Idén med internationella jurys var lysande! Men när al Fakir helt korrekt ledde efter "proffsrundan" tänkte jag, "nu kan han bara falla". Och det gjorde han. Men det här måste bli en internationell stjärna, helt klart.

Svenskarna får ta åt sig att de inte förstår geni när de hör det. Jag noterade för övrigt samma blick hos al Fakir som hos framlidne statsminister Olof Palme, hökögon som intelligent höll hela situationen under uppsikt. Det borgar för att han vet var han är på väg.

*****

Jag beräknade al Fakirs horoskop. Själv född med Solen i Vågen (relationens tecken) slås jag åter att vissa människor har lättare att fatta vad en annan håller på med, just för att deras horoskop liknar varandra. Det är slående att han är en "Sol & Måne i Luft" som gick hem hos en annan med Sol & Måne i Luft! Det är i de här lägena man ser att astrologin verkligen beskriver något, vad det än är.


Det blir inte märkligare av att jag för några dagar sedan kom att tänka på musikjournalisten Steve Harley, som i 70-talets början bestämde sig för att höja nivån på brittisk popmusik ett snäpp. Under glamrockens sista döende månader, sent 1973, debuterade han med bandet Cockney Rebel. Pressen fäste sig särskilt vid att de valt bort elgitarrer för en elektrisk violin. Det var udda då.

Det här var då min första al Fakir-musik runt tretton, när jag (äntligen) upptäckte att pop var också kunde vara intelligent. Det går inte att missta sig på trenden: också Steve Harley var tydligt dominerad av Luftelementet. Samma Måne i Vågen som al Fakir men Solen i Luftens krönande tecken Vattumannen.


När al Fakirs födelsedygn startar ligger expansionens och rymlighetens Jupiter i 29°55' Jungfrun, ett fantastiskt bidrag till hans logiska och exakta Merkurius (som här ses använda sig av både expansiv Jupiter och kontraktiv Saturnus - snacka om bred palett när det gäller inte minst rytmik).

Men redan klockan 9 anlöper Jupiter Vågen och förenar sig i en förunderlig trippel med Sol och Måne. Vi har alltså en nymåne som går i det exceptionellt "expanderades" tecken!

Så...det var därför jag tyckte mig höra ett större "musikaliskt universum" i hans låt än något annat som framfördes på Globens scen! (Frågan om Månens "bortbrändhet" i Solens närhet, avstår jag från att kommentera här, men se funderingarna om schlagergeneralen Christer Björkman.)

Och titta på den ambitiöse glamrockaren Steve Harleys himmel, är det inte exakt samma budskap där också, fast distribuerat över två tecken? Solen och Jupiter i kombination i Vattumannen, vilket meriterar honom för bloggens etikett "intelligens", och tack vare Jupiters välsignande 120- och 240-gradersaspekter skickas hela denna enorma medvetanderymd rakt in i Månen, själen/psyket i Vågens tecken.

Steve Harley, 1970-tal och 00-tal

Här måste jag modifiera några yttrade ord nyligen om Mån-Vågens "ytlighet". Ja, enklare exemplar är enbart ytliga, men för att skapa stor harmoni krävs också intelligens, och det enkla är faktiskt ibland det geniala.

Notera också hur al Fakirs kraftfulla Våg (för han måste betraktas som en Sol/Jupiter/Mån-Våg!) råder bot på dramadrottningssyndromets onyanserade och överdrivet kontrasterande stil (se horoskopet för bl.a. JihadJane). Den här kraftfulla attacken från Mars i Lejonet mot Venus i Skorpionen är ett starkt libido som likväl plockas upp och raffineras av Luften i hans horoskop. Han mentaliserar och målar i musik krafter som hos massmördare och pervon bara visar sig som blind idioti!

*****

Steve Harley drabbades av polio i ena benet som liten och tillbringade sin barndom bakom ett fönster, betraktande de andra barnen leka ute i det fria. Istället läste han mycket och blev bildad. En grundning som ledde rakt till musikjournalistiken. Och nu talar vi inte banal musikjournalistik som den de prisade svenska fixstjärnorna producerar, utan verkligt intelligent journalistik.

Jag läste visserligen aldrig något av Harley men jag ser vad han håller på med i de kraftigt koncentrerade låttexterna. Här haglar det av höglitterära referenser som ingenting jag sett i popmusiken. Men allt ligger beslöjat och på bara några versrader frammanar Harley lätt surrealistiska situationer och karaktärer. Notera att också han har LIBIDO i formen av Mars + Venus, men nu i Vatten i attack mot Luft. "Dissociation" och mentala störningar eller artistens lek med avsiktlig non sequitur och dubbeltydighet.

Fast detta är första gången jag öppnade Steve Harleys horoskop ur det sideriska perspektivet, var det alltid artister av hans kaliber jag tänkte på då jag tidigt i bloggens historia sökte slingra mig undan det beklämmande faktum att många horoskop med Luft och Vatten i ohelig blandning helt enkelt bara ger luddigt och rörigt tänkande. Men i en mästares händer kan t.o.m. konflikter mellan de fyra elementen förvandlas till något intressant!

Fast det inte är mitt bord kan jag till exempel inte undgå notera att Harley verkar ha lånat in en hoper karaktärer i sina texter från Shakespeare och involverar dem i nya turer. Minns att vi pratar "bara pop" nu!

Men så var Steve Harley också engelsman och Londonbo, något Andres Lokko aldrig kommer att bli annat än som imiterad yta, hur länge han än studerar stadskartan och letar prylar i bakgatornas obskyra butiker.

Om svenska schlagerfinalen i DN, SvD (där jag tar tillbaka allt gott jag ev. kan ha sagt om kåsören Harry Amster - "Skönt att Fakir inte vann", är bara effektsökeri).

Se också Schlager-Anna: genuint intensiv Skorpion.
Se också Därför valde svenskarna fel - en analys av lördagens horoskop.


*****

Special! Cockney Rebel-memorabilia

Provokativ radannons i musikpressen vid tiden:


Sommaren 1974, Cockney Rebels infektiösa andra singel Judy Teen - i vars text Harley hånar sina unga glamrockfans för att missa gruppens avsikter! - har nått Topp 10, men är nu på väg nerför listorna:


Men det var debutsingeln Sebastian som verkligen fick många att sätta tuggummit i vrångstrupen. Den var ett nedredigerat albumspår som likväl passerade den hopplösa femminutersstrecket, Harley som en väsande orm i Paradiset och dramatiskt orkestrerad som en miniopera av Wagner.

"Come inside, See my mind, In Kaleidoscope..." Så bisarr, så extrem!

Kiddsen av idag kommer aldrig att veta hur mycket häftigare och mer brainy musiken var för 30 år sedan. Fast...det kanske är det de vet - att döma av att allt sedan Blur vara varit en enda lång rehaussé av det engelska 60- och 70-talet, populärmusikens gyllene år.


(Klicka på bilderna för större storlek)


lördag 13 mars 2010

Lokko dekonstruerad


Representativ Lokko-rubrik


Till Aftonbladet (nytt fönster) inlånade kulturskribenten Anders Ekström beskriver sina intryck av Lokkos "Greatest hits", så här långt.

Eftersom jag vid Lokkos debut redan var klar med tonårsfasens identitetsskapande via konsumtion och införskaffande av objektiva platsmarkörer (hierarkiskt tänkande), har hela hans gärning som musikrecensent och kåsör gått mig spårlöst förbi. De enstaka artiklar jag läst genom åren har ibland varit välskrivna och fyndiga, ibland tungfotade med en meningsbyggnad som för tankarna till värsta tyskan. Det teutoniska - det brunmurrigt jordiga - är faktiskt ett nyckelord här, ska det visa sig.

Men recensentens recension innehåller några observationer t.o.m. en intermittent läsare noterat. Hos Lokko ser Ekström "ingen smak. Det finns bara fakta att förhålla sig till, Andres Lokko har dem på hand och världens invånare delas enklast upp i två grupper: Fattare och intefattare."

Astrologin har ett ord som direkt kan appliceras på faktamänniskorna (men inte bara dem): Jordelementet. Det som tänder Lokko (Mars, gnistbildaren, krigaren) är dessutom exakta och pyttesmå faktabitar, Mars i precisa Jungfrun är totalt kontrollerad av materialismens Saturnus - Jord i en annan dialekt - som ur de oändliga möjligheternas kaoshav prickar in just den precisa detaljen om föremålet si eller så.

Här talar vi samma öga för millmeterprecision som i Tiger Woods Merkurius i opposition till Saturnus, dvs en träighet som trotsar alla begrepp. Rörligheten (Merkurius) finns, men inom tajt satta ramar (Saturnus).

Och det här är ändå Lokkos roliga sida! Jag har gång på gång mött axeln Jungfru/Fiskarna som hittar smålustiga infallsvinklar som leker i gränslandet mellan det torrt sakliga och det smått wacko. Här finns humor, men den lämnar aldrig för en sekund sinnesdata. Här finns inget internt bränsle, bara det materiellt givna (Jord) och de känslor (Vatten) som uppstår i mötet med tingens värld.

Ekström funderar högt: "Andres Lokko kallar sig vänster. Det är en tunn socialism han målar på sig, är det inte?"

Det är samma kritik som den unge Lokkos idol Paul Weller (tänk TSC-perioden) fick utstå, en annan i grunden estetisk natur som sökte rättfärdiga sin böjelse för manér och stilistik med en (förstås!) fernissa av politisk jargong. Jag misstänker faktiskt att Lokko för mycket länge sedan konstruerade sig själv med Weller som ett blueprint. Vid en punkt i tiden var båda dessa födelsedagar i den sideriska Oxen ett prima "look-alike"-par:


Solen i Oxen, ja. Ambitionen som i många fall inte sträcker sig längre än till att ÄGA. Likt den eggade Mars i Jungfrun är det här en placering i fysiska Jordelementet, och om Oxen brukar det sägas att den bara slår sig ner på ett område och "claimar" det som sitt. Det är zodiakens närapå mesta revirtänkare. Möjligen kan Kräftan, "privatismen", mäta sig och som vi senare ska se, excellerar Lokko även i det tecknet.


Oxen, behärskad av Venus (pengar, sinnesnjutning, välmående, kärlek, etc), är nu inte känt som något kräset tecken, så varifrån kommer snobbismen och elitismen i Lokko?

Det är paret Sol och Måne tagna tillsammans som ger en nyckel. Det varpå sinnet (Månen) mediterar är också det som motiverar Solen att vandra sin dagaktiva väg och göra sin livsgärning. Månen kan beskrivas som den vi är på insidan och Solen mer som det livsuppdrag vi sätter oss.

Tack vare AB:s Lokko-recension hittar bloggen nu ett tredje exempel på kort tid av Stenbocken som ytlighetens indikator. Lokkos själ (Månen) svarar på tingen, men framför allt deras plats i en hierarki av tilltagande exklusivitet. Högst upp på världsberget återstår bara DEN ENDE stenget som stångat sig högst upp i sin strebriga ambition att visa sig lite mer förmer än alla de andra getterna.

Se det nyliga inlägget om den stilistikkåta schlagerartisten Neo, tätt följd av inlägget om en casting-figur som likaledes byggt sig själv utifrån objektiva prylar. Båda är nidbilder av Stenbocken när den tar över totalt och den enda verkligheten blir den som objektivt kan mätas, t.ex. i ett enstaka föremåls exklusivitet. Lokko tycks numer gilla att springa på auktioner där materiella objekt högst upp i den här sjuka och overkliga hierarkin bjuds ut.

Naturligtvis har Lokkos recensent helt rätt. Det finns ingen socialism alls i en livsstil som exekveras utifrån sådana här parametrar, men människans förmåga till självbedrägeri är oändligt.

Eller har jag fel? Bloggen har redan undersökt och i grund underkänt Socialdemokratiska Arbetarpartiets födelsehoroskop, där likaledes Månen befann sig i Stenbocken. I indisk astrologi representerar Saturnus (Stenbockens härskare) arbetarklassen (shudras) och den tunga blyet som drar människor ner i de allra simplaste och mest overkliga betraktelser över prylarnas värld, betraktelser som mer utvecklade själar håller för att vara maya, temporära manifestationer överhuvudtaget inte värda att fästa sig vid. Tvärtom i Stenbocken där man hyllar materien och upphöjer den till styrande princip!

Av denna anledning har bloggen löst associerat Saturnus i dessa jordiska manifestation inte mindre än Stenbocken till emblem för den transpersonella kraft eller inriktning som mästaren Jesus så hånfullt kallade "denna världens furste": Satan. I den bemärkelsen är samhällets bottenskikt hemgivna åt Satan och livets enbart materiella faktorer. 

När de sedan söker åtgärda det totala tomrummet där de borde ha haft en själ, ja då gör de det genom att blir mer "man av värld", och klättra för att konsumera mer men endast enligt den yttre världens kriterier som säger att man ska söka allt mer exklusiva prylar för att få objektiv feedback på att man kommit någonstans. Dessa är då universums lägst fallna själar, och som sådana perfekta kandidater till socialismen som i grund enbart är en materialistisk välfärdsfilosofi - numera bara "rätten till min konsumtion". Filosofin är ett totalt svek mot människans fulla register.

Lokko föddes 1967 som var ett utmärkt år för djup känslighet inför musik. Jag upptäckte alldeles för sent för att få kredd i ögonen på en elitist som Lokko den förträfflige Richard Hawley. I förundran över hans dystra men vackra stämningsmusik började jag se kopplingar mellan Jupiter (tursamhet, expansion) i Vattenelementet (själens element) och andra skickliga musikartister. De undersökningarna ligger lite tidigare i bloggens historia, men jag minns Norah Jones, Gene Clark (f.d. The Byrds), Thåström och operasångerskan Elisabeth Söderström som mycket intressanta horoskop ur Vattenelementets perspektiv. 

Jupiter upphöjd i Kräftan (eller i Vatten i allmänhet, dvs i Skorpionen eller Fiskarna) ger därför en personlighet som gissningsvis ligger närmare till att göra musiken som en central del av sitt liv än andra. Här har Lokko haft en legitim uppgift: han uppskattar musikens insida!

Men i fallet Kräftan uppstår också den egenheten att tecknet representerar ett mått av klanmentalitet. Protektionismens princip (arketyp eller tecken) är inte öppen för alla! Kräftan är klubben som kräver medlemskort.

I så måtto stärker Jupiter i Kräftan på ett besynnerligt sätt Lokkos lunära tendens att vilja skapa sig som en som är någon i andras ögon, att bli den ende stengeten som gnatat sig högst upp på prylhögen (världsberget) och som bäst bildar klubb med en klanisk "kräftgrupp" som också är "in the know".
Här är då det osmakliga i hans livsgärning som skribent och som jag sniffade första gången jag läste en krönika. Under en period av sitt liv skulle kanske filosofen Heidegger ha sagt att det var en undermänniska, en oegentlig människa, en Platons fånge i grottan som söker blanda bort korten och göra det låga till det höga och åtråvärda. För det är just detta som är Satans domän: låtsasvärlden där det värdelösa förtingligandet kommer i fokus. Kreativitet står i negativt förhållande till materialism.

Notera att självkänslan hos Månen i Stenbocken kan vara extremt låg eftersom tecknet både svarar på den "krympande" eller "tyngande" Saturnus/Kronos, tidens gång och fruktan att falla i förglömmelse. Men tecknet drivs också av Rajas guna, lidelsen att åstadkomma något vilket, adderat, ger försöken att skapa ett tusenårsrike på jorden. Månens bidrar är att ge en privatistisk vinkling: individen försöker göra sig själv odödlig!

Månen i Stenbocken kan vara den perfekta symbolen för världslig ävlan och att vilja konkurrera på världens villkor och bygga ett monument över sig själv. Jag tror ordet bombastiskt redan har använts om denna lunta i två delar betitlade med skribentens för- och efternamn. Kännare av zodiaken kan bara le åt detta stenbockiga tilltag. Humorbefriat? Totalt!

Naturligtvis finns det en väg in i anden även genom ett gruskorn, men det är inte den trippen vi talar om här. Lokko och Stenbocken fokuserar  exklusivitetsmomentet, det som ger en falsk upplevelse av att ha differentierat eller utskilt sig själv just från det ändlösa havet av obetydliga gruskorn.

"Den som på 'här' och 'där' gör en åtskillnad,
går från död till död."

Upanishaderna (indiska filosofiska texter från medeltiden)

*****

Tekniska anmärkningar:

Materialismen dominerar Lokkos himmel totalt! Se Saturnus i Vatten kontrollera och begränsa Solen (intelligensen) i Oxen. Dagverket som skribent syns i Solens disponent, Venus, som befinner sig i journalistikens tecken Tvillingarna där välgörande nog kommunikatören Merkurius är i hemmaläge. Men Jord och Luft ger som bäst "rationalism", mentalisering applicerad på fysisk-konkreta omständigheter.

Värre är att också psyket/sinnet har Saturnus som underliggande disponent. Redan Månen i Stenbocken i sig har ett visst rykte om att kunna bli "låg" eller deprimerad - tacka för det när själen ingått pakt med denna världens herre! - men hos Lokko opponeras Saturnus i sitt klena läge i Fiskarna dessutom av illvilliga Mars i Jungfrun. 

De två "naturligt onda" är således konstellerade med varandra i ett gungfly av rörlighet (tecknen tillhör Sattva guna, den rörliga och utforskande kvaliteten). Lokko har som så många människor utan andlighet genomgått terapi (enligt hans krönikor), och ur perspektiv av de fyra elementen är detta bara naturligt. Ett övermått av Jord och Vatten ÄR en osund försjunkenhet i inomvärldslighet och långt innan talesättet att "syndens lön är döden" inträffat, börjar den själ krisa som bara livnärs av döda fakta och prylar! Inte ens fyra nyanser av brunt ger själen vad den behöver.


Tillägg 100315

Lämpliga fristående fortsättningar på temat stil:

Mer om Stenbocken som "bara yta"

Mer om ytan (Schlager-Anna och Stenbocken)

Mer om Stenbocken som "bara yta"

DN:s livsstilsartikel var något av det fjolligaste jag någonsin läst i en dagstidning. Man tror att tidningarna har ett ansvar, dels för att inte sprida narcissismens mentala smitta vidare, och dels för att skona huvudpersonen själv i den händelse han/hon nyktrar till efter några år.

Rubriksatt är den också med en fullständigt bisarra självmotsägelsen "En riktig karl är fåfäng"...

Att INVESTERA tid och pengar i sin "look" ser han som en självklarhet, som en del i en sorts varumärkesbyggande.

Den här raden säger allt om den moderna typen av kryptosociopat som inte längre har någon genuin kontakt med sitt inre utan har importerat omvärldens pekpinnar oavkortat. En zombie som gör samma sak modeindustrin beordrar honom via köpt textreklam. Fantastiskt att hitta en "manlig" version på temat "enbart yta" - jag ägnade samma dag en god stund att fundera över ett annat ungt horoskop av idag, det för modeikonen Elin Kling.

Anmärkning. Av detta framgår att det här inlägget inte är dagsfärskt! Faktum var att det hamnade i skräphögen. Här bränns dock inga böcker så gammal text kan alltid tas till heders, vilket sker nu sedan jag granskat horoskopet för falsettsjungande BeeGees-klonen Neo och noterat hur himlen formligen skrek 1000% stajling. Samma egenhet med mycket yta och begränsad själslig substans i båda fallen, således.

Det finns paralleller mellan Kling och herr Ajeenah, främst i den viktiga roll Fiskarna spelar. Tecknet symboliserar frånvaron av jag-kärna vilket alltid tar sig uttryck i en vilja att söka sig nya upplevelser. Fiskarna, då de dominerar en himmel, lever alltid bara för den senaste kicken av att förlora sig in i en annan människa eller fenomen. Det är i Fiskarna all struktur de föregående zodiaktecknen byggt upp bryter samman och hängivenheten kan leda fiskstimmet precis varsomhelst, till himmelen eller helvetet.


Låt oss direkt konstatera att den här unge mannen redan är i helvetet, vad gäller den aktiva handlingsvägen. Det han finner vara en läcker attityd är, som jag ser det, en sociopati som sanktionerats av samtiden. Med yrket rollbesättare eller caster har han uppenbarligen lyckats reducera sig själv till en promenerande annonspelare för prylar. Vilka zodiaktecken, enskilt eller i kombination, leder till den här parodiska voltan in i totalt artificiellt rollspel?

Stenbocken är ytans och formalismens tecken, och brukar i sig indikera en "klassisk" och sparsmakad linje, i de fall då den estetiska medvetenheten är väckt. Som vi såg var Neo en nymånefödelse, vilket bränner bort Månens förmåga att reflektera över det handlingsjaget (Solen) söker framverka.

Den här himlen uppvisar en snarlik konfiguration. Formgivaren och kontrollören Saturnus gör en klassisk "homoaspekt": stryper och dödar Venus, den spontana kärleken till det andra könet. ("Känsla men bara via utifrån dikterade regler", "ofria känslor")

Eftersom samma Saturnus också är disponenten till Solen i Stenbocken inser vi lätt att det handlar om en narcissist söker leva utifrån någon slags importerad riktlinje. Ja, han är alltså "caster" till professionen så han använder exakt samma planeter där också för att sprida samma "formel" vidare.

Psyket här är emellertid rätt intressant, Månen är inte helt bortbränd som i Neos fall. I Skytten är den yvig och utåtriktad, söker nya uttryck. Jag gissar att just den fartiga Jupiter-Månen har "många järn i elden" som dagens folk säger (en ursäkt för deras ytlighet och brist på uthålligt fokus - det där som skapar sann kvalitet men tyvärr kostar för mycket, demokratin kräver det mediokra för att kunna upprätthållas).

Eftersom Jupiter nu befinner sig rätt neutralt i Vattumannen bildar Månen och dess disponent en Eld och Luft-kombination vilket antyder att det faktiskt finns ett kreativt drag i den här mannens sinnelag. Det här skulle kunna vara en författarkombination men av tidningsartikeln framgår inget sånt. Det är emellertid fixeringen vid Venus som ligger under Stenbocks-Solen som avslöjar att han är ett ytligt barn av sin tid, en producent av oviktigheter för en oviktig generation. Det är som om västerlandet ännu väntar på nästa inflöde av stora själar som ska ta kulturen bortom den rådande personfixerade saggigheten.


Tillägg 100315

Lämpliga fristående fortsättningar på temat stil:

Lokko dekonstruerad

Mer om ytan (Schlager-Anna och Stenbocken)

En kort jämförelse av Mån-Stenbocken och Mån-Kräftan

En liten snobb (dandyism)

Och den sorgligaste urartningen,
förfallet ner i fåfänga plastikoperationer:


Stenbocken som offer för glamour