Spänningen i Robyns horoskop

Aftonbladet ger en förhandskänsla av Robyns kommande, "personliga" album och listar några ord ur låten "Don't fucking tell me what to do". Följande saker tar långsamt kål på sångerskan:

”PMS”, ”ego”, ”drickande” , ”turnerande” och ”shoppande”

Det ruskiga är att det här perfekt summerar stora delar av hennes födelsehoroskop. [Tillägg: I senare tidningsartiklar har anförts att Robyn inte skriver självbiografiskt utan enbart litterärt. Men som antikens greker sade, "Inget kan komma ur intet" - horoskopet visar att hon fötts med de motiv hon sedan skriver om.]

Skala bort den förunderligt fina röstkvaliteten som så ofta verkar komma med den musikaliska Oxen (f.ö. munhålan och svalgets tecken), och tramset tidigare i hennes karriär att hon var "en gammal själ". (Face it - gamla själar bråkar inte förbittrat inte med sina skivbolag och använder inte fraser som den i låttiteln!)

Då återstår ett horoskop med full betoning på zodiakens första och mest primitiva tredjedel. Sträckan från Väduren t.o.m. Kräftan är zodiakens "personalister" (se vidare den här artikeln) - de som sällan lyfter många centimeter ur sina kroppar och dess begränsade egoperspektiv. (Ska återkomma till Robyns Måne i "universalistiska" Skytten strax).

För artisteri är "sensationalism" något gott. Eld och Vatten i kollision spottar och fräser, skapar press men också en personlighet som uttrycker känslor mer intensivt än genomsnittet. I termer av "ego" går det inte att tänka sig någon mer om-sig-och-kring-sig än krigaren Mars i egotecknet Väduren: "Jag är på jorden och jag här fanimej här för att skaffa mig min rätt" - redan den här placeringen ramponerar alla idéer om att Robyn skulle vara en gammal själ. Den gamla själen verkar per definition för alla utom sig själv.

Rökandet som sakta dödar henne är förstås soltecknet Oxen, den orala fasen bebis går in i sedan andesjälen etablerat sin egoposition (lärt sig fixera mammas blick) i detta liv. Nu börjar bebis suga och smaka på livet. Inte för inte ingår Oxen som ena halvan i bloggens "sataniska axel", där konsumtionen vid munnen tvingar fram exkrement på zodiakens motsatta sida, vid Skorpionen (analhålet).

Detta är zodiakens fysiska konsumtionsaxel och en källa till många hedonister och rena missbrukare. Bara häromdagen samlade jag två mördare, Christer Pettersson och Peter Sutcliffe i ett inlägg och noterade den förstes livslånga substansproblem i samband med Oxen och den här axeln. Bloggen dignar under ytterligare exempel.

Turnerandet syns i den spända axeln mellan Tvillingarna (dagresor) och Skytten (långväga resor) - glömde rita in den oppositionen - och shopping är förstås Oxen, pengarnas och materialismens tecken igen, ivrigt påhejad av den impulsiva Väduren och Kräftan. Det senare är ett tecken som samlar på hög till följd av att tecknet symboliserar otryggheten (och därmed behovet av ett revir eller skyddat hem).

Att mörker och död faktiskt föresvävar Robyn syns tydligt av den ena planet som gått vidare bortom den ytliga personalismen och nu jobbar på den djupare individualismen. Det är Saturnus, en restriktiv planet som passar illa i det Lejonet, det första av de individualistiska tecknen.

Saturnus i Lejonet är som att säga en snål och mästrande förälder, auktoritet eller skivbolagschef, och han kastar sina regler 270° runt zodiaken och träffar sångfågeln Oxen och hela dess egen ide om hur att lysa fram (Solen) som artist (Venus). Här är Robyns förbittrade bråk med hur "det stora skivbolaget" försökte stajla henne - Saturnus står om något för formgivning av ytan!

Men när nu Robin övervunnit den objektifierade versionen (dumma pappa, dumma skivbolagschef) visar sig Saturnus ur sitt djupare väsen: som Gränsdragaren, Liemannen - Döden! Nu kommer psykiska varningstecken att Robyn kanske håller på att ta kål på sig själv just som hon är mogen att lämna bebisstadiet (zodiakens personalistiska tredjedel) för att bli en mogen individ.

Här är en formidabel tröskel, och nu går det inte att skylla på yttre bolagschefer längre, vilket är så typiskt för de unga själarna i zodiakens början. Nu är hon sin egen och kontrollerar sitt eget öde (Saturnus), och genast börjar Den Sträve attackera hennes olater i zodiakens primitiva inledning!

Astrologin är förunderlig! Våra liv, attityder och t.o.m. typen av repliker tycks ibland förutbestämda.

Månen (psyke) är den enda riktiga planeten som i Skytten befinner sig i zodiakens avslutande universalistiska tredjedel. Det innebär att Robyn sinne på ren instinkt söker expandera och utforska nya territorier. Men Skytten (och dess härskare Jupiter) symboliserar också bubblor av olika slag, och de har en tendens att brista.

Söker vi Jupiter i horoskopet är den "upphöjd" i Kräftans tecken, extra sensitiv för inre stämningar och rörelser. Den här placeringar verkar helt enkelt oslagbart bra för musiker, Norah Jones har den, och min senaste manliga favorit, britten Richard Hawley. "Djupa stämningar" tycks vara nyckelordet. Det ger oss en Måne i Eld, baserad på en disponent i Vatten = det överexalterade sensationalistsyndromet, vrider och vränger sig, alltid på väg någonstans i känslorna.

I Robyns fall attackeras och vanställs emellertid Jupiter av den primitiva Mars i Väduren, vilket en om möjligt ännu mer överdriven emotionalitet eftersom Vatten/Eld-kriget nu dubbleras! Som artistisk resurs är det kanske toppen, men stannar tendensen till ilska och att känna sig sårad för det minsta lilla i det konstnärliga uttrycket? Eller är det här en "knepig" personlighetstyp?  Håller Jupiter-Kräftans rätt trånga "klubbtendens" för Mån-Skyttens ambition att nå alla? Sinnets disponent står mindre expansivt till i den "privatistiska grupperingens" tecken än det här ambitiösa sinnelaget.

Ja, får Månen i "universalistiska" Skytten något stöd för sin nobla strävan att täcka hela världen, när så mycket i horoskopet dessutom utspelar sig på "personalismens" begränsade del av spelplanen? Har Robyn egentligen något att tillföra världen? Den nya skivan kommer att berätta om här pågår något mer intressant i denna själ, som kallade sig gammal i unga år, än privata dagboksfunderingar.


Teknikaliteter.

Födelseklockslaget saknas, men Robyn har redan satt ett avtryck i popvärlden, och det är en imponerande rad av i sitt slag starka placeringar på denna himmel: Mars i härskarläge i Väduren, otåligt pushig, energisk, egocentrisk, ilsk!

Venus i härskarläge i Oxen, sinnlig och med (väl mycket?) dragning till sånt man kan stoppa i munnen eller ta på med händerna. Detta är den rena Afrodite-placeringen, den kroppsliga kärlekens placering (och kärlek till materialismen).

Robyn är snabbtänkt: Merkurius ("braininess") i härskarläge i Tvillingarna. Och så då Jupiter (expansion, tur, filosofi) "upphöjd" i ett tecken som har föga med filosofi att göra, men desto mer med att artikulera djupt upplevda stämningar.

Minussidan har vi redan sett: psyket (Månen) har en disponent som saknar självkontroll (Jupiter attackerad av Mars i impulsdrivna Väduren). Å andra sidan Saturnus, gränsdragaren, tycks gestalta ett kroniskt freudianskt överjag som underkänner allt vad hon gör och som sinkar "den mogna Robyns" ankomst.

Apropå det senare, jämför med hur den tidiga USA-karriären bröts och hon långt senare kom in i en andra internationell andning. Klassisk Saturnus-effekt! En del blir så sinkade av Saturnus att de aldrig får inkassera något i det här livet, trots avsevärd talang.

Uppenbarligen är Saturnus INTE den mest prominenta på Robyns himmel, men utan födelsetid är det lönlöst att spekulera om var den befinner sig på himlavalvet. Det är dock Saturnus tendens att sätta gränsen för Robyns Sol jag syftar på i rubriken som en "spänning".

De 10-åriga barnamördarna

Efter många år i förglömmelse kom de brittiska barnamördarna Jon Venables och Robert Thompson åter i blickfånget efter Aftonbladets antydan att den förstnämnde råkat i klistret igen.

Tyvärr flyttar sig Roberts Måne under dygnet från ett tecken till ett annat, men den här webbsidans summering av de då tioåriga mördarnas familjebakgrund nämner att han stajlade och var en "smart-aleck".

Visserligen är Solen i Lejonet symptomatiskt för en stajlig skådespelarmentalitet, och förmiddagens Måne/sinnet hämmad av Saturnus i Jungfrun för genast tankarna till en annan person som tycks uppleva sig väldigt smart i sina egna ögon, Humanisternas ordförande Christer Sturmark.

 (Klicka på bilden för full skärpa)

Likväl sätter jag min peng på att Robert föddes en bit in på dagen, då psykets planet gjort entré i Vågens tecken och där mötte en "mega-krigare": Mars förstärkt av Jupiter. Robert sades njuta av att slugt slingra sig undan polisens frågor med lögner - och Solen i Eld och Månen i Luft platsar under bloggetiketten "kreativitet" - i det här fallet uppenbarligen det kriminella psykets finurlighet.

Uppenbarligen ännu ett fall då "den goda" Jupiter stöttar vem än som råkar stå i läge att dra fördel av dessa välsignelser, här då brottslingen Mars vilket ofta har mer förödande effekter om Månen är inblandad än om Solen och Mars (som har samma aktiva natur) kombineras.

Mitt ytterligare skäl till antagandet om en Våg-Måne är att båda pojkarna då får psyken baserade på Venus och infekterade av våldsmannen Mars. (En slags dold "libidosignatur".)

För Jon Venables, som nämnda webbsida misstänker ha varit lätt mentalt efterbliven (båda hans syskon sattes i specialklass för lågpresterande), har enligt det indiska aspektsystemet samma Mars/Jupiter i framåtriktad attack (210°) mot en Måne i Oxen som förvisso drar mot det sävliga! Extremt expanderad (Jupiter) aggression i psyket beskriver perfekt vad webbsidan säger om Jons spastiska utbrott i skolbänken.

Man kan också notera att pojkarna var tio år gamla vilket i allmänna termer är Merkurius period av livet, åren då intellektet tar form. (Detta har inget att göra med den vediska astrologins dasha-system, långa planetära cykler som beskriver det enskilda livsödets vågtoppar och vågdalar.)

Robert, hur smart och slingrig han än var, har enligt den indiska avashta-tanken (planeters levnadsstadium) sin Merkurius i Jungfruns allra första grad, dvs planeten är "död". Detta gällde inte Jon, vars Merkurius står nästan i mitten av dramatiserande Lejonet och alltså ägde full uttrycksfullhet.

Eftersom pojkarna var födda bara några dagar från varandra, har bägge förstås en kuriöst påverkad norra månnod (demonen Rahu): den kallhamrade Saturnus angriper den, samtidigt som den välvilliga Jupiter kastar sitt stöd! Men Jupiter, har vi ju sett, är inte längre helt ren och god här eftersom den aggressiva Mars "rider" snålskjuts på varje aspekt den kan tänkas kasta. Och det kanske är den här kombinationen som, givets Saturnus kyla, förklarar mordets bestialitet.

Men om man betänker att de här två aspekterna mot demonens huvud Rahu låg på himmelen ganska länge (Mars behöver över en månad för att passera Vågen och Jupiter),  räcker inte enbart detta som "förklaring". I så fall hade mängder av bestialiska barn fötts över världen vid den här tiden. Tidsfönstret måste rimligen vara mindre, och det är därför jag gärna ser en något senare födelse för Robert så att båda får "ödets sekundvisare" Månen i kontakt med Mars (vilket utlöser hela helvetet!).

Detta innebär att det fanns ett tidsfönster på cirka 2½ dygn då universum släppte ner riktigt onda själar, varelser som snubblat och valt fel under kanske århundraden för att sedan vara så mättade av ondska att det sprack redan i barnaåren. Detta var då vändpunkten för båda dessa själarna och nästa liv på jorden kommer att se en ljusning. Eller?

Vill läkemedelsindustrin gott?

Nyheten att AtraZeneca varslar 9.000 anställda för att "spara pengar" (DN, SvD), får mig att söka födelsedata för ett horoskop för kemiföretagets plats i tingens ordning. 

Så klent är det svenska internet att det inte går att skaka fram annat än årtalet och några ord om att Astra hade många kämpiga år innan de äntligen fick in en "hit" som det heter i popbranschen. Visst, det var väl ingen som trodde någon framställde medicin av ren godhet? 

Går man till engelska Wikipedia får man följande information: "Astra AB was founded in 1913 by 400 doctors and apothecaries in Södertälje, Sweden."

Däremot ger samgåendet med brittiska Zeneca ett horoskop för företagets "pånyttfödelse", så även om vi inte kan få veta avsikterna i begynnelsen kan vi nu smygitta lite på vad de egentligen ville med sin verksamhet lite närmare vår tid:

Ett är klart. Läkemedelsföretaget är inte i branschen för att ge dödshjälp! Ju längre de kan hålla den sjuka kroppen vid liv, ju mer tjänar de. Men det är notabelt att företagets själ (Månen) faktiskt fokuserar illamåendet: här är verkligen en legitim Mån-Skorpion! Det hade varit fullständigt barockt att hitta själsindikatorn i något annat än ett Vattentecken som har med ohälsa eller rentvåendet från densamma att göra.

Medicin som nödandning är horoskopets bedrägliga sida: den perverst överdrivna betoningen på de fyra lidelsetecknen (Rajas) - livets blinda vilja att få leva lite mera. I lidandets kors ingår en ömsesidig reception mellan två planeter som jag tolkar negativt:

Egoperspektivets och febersjukdomens Mars har flyttat från sitt hemmaläger Väduren till Vågen (balans) och Vågens härskare Venus (jämvikt, välmående) har ett väldigt snävt egoperspektiv i den privatistiska Vädurens tecken!

Därtill anfäktas harmonins och välmåendets Venus av en Saturnus (liemannen, organisation, tingens strukturer) och den förklaras för debil i Väduren!

"Jag och min nedsatta hälsa!"

"Aktivera dig (Mars) du balanskonstnär därborta i Vågens tecken!"

"Verka (Mars) för att återställa min harmoni!"

Men den tappade jämvikten beror till att börja med på människans själviskhet och tunnelseende egoperspektiv. Därför är det enskilda jaget dödsmärkt av liemannen Saturnus.

"Om jag var fri från min kropp, vilket vore då problemet?" frågade sig kinesiska mystiker för tusentals år sedan. Västerlänningarna vurpade grovt in sekularism och började med tiden dyrka sina kroppsliga redskap. De är nu så ömhudade och om sig och kring sig att det är obegripligt att läkemedelsindustrin behöver "spara pengar"! Gå in på ett apotek, uppsjön av meningslösa preparat har ingen ände! Det är en livsstil i väst att likt aporna sitta och pyssla med sina kroppar på bekostnad av själens fostran.

Därtill är den helt fysiologiska axeln mellan Stenbock och Kräfta aktiverad av de två månnoderna i AstraZenecas horoskop. Här pushas de två demonerna Rahu och Ketu att visa sina fula trynen, sin vilja "till evigt liv genom att dricka av gudarnas odödlighetsbrygd" (som den indiska legenden förtäljer).

Å ena sidan stöttas demonerna i denna girighet efter evigt liv via Jupiter och Solen (läkemedelsföretagets ambition och viljeinriktning), men å andra sidan är det ett bortkastat arbete eftersom gränsdragaren Saturnus likväl kommer att vingklippa individen förr eller senare.

Vi ser alltså ett nollsummespel som inbegriper expansionens och förlängningens Jupiter och kontraktionens och förkortandets Saturnus. Företaget har inget evigt liv att erbjuda trots alla dess produkter.

Den goda sidan syns förstås i det medlidsamma och upplösande Vattenelemenet, där Solen med välviljans Jupiter i den barmhärtiga samaritens Fiskarna dels, som nämnt, uppmuntrar till att hungra efter mer liv (Rahu i Kräftan), samt att bringa Fiskarnas godhet (Sattva) och rörelse att förbättra för den plågade själen i Skorpionen där all vattencirkulation stängts av (Tamas, fixering) och livets biologiska förruttnelse fortskrider. På den här punkten verkar horoskopet väl beskriva palliativ medicin!

Men läkemedelsbranschens verkligt onda sida är lika tydlig, och då talar jag inte om det övergripande logiska felslutet att under Rajas (passionens) förtrollning hungra efter mer liv, utan om ett subset av denna dumhet.

Jag talar om storföretagen som baggar och bockar (Väduren och Stenbocken) som stångas och mäter sina krafter mot varandra om att få stå högst på världsberget som dess herre. Och de mäter sina inbördes positioner i kvartals- och årsredovisningar, genom demonen Mammons mätvärde penningen. (Mammon är en av Satans hejdukar.)

På den här punkten glider horoskopet samman med det för företaget Google jag tittade på för en tid sedan. Samma ambition på att bli världshärskare där med, och därmed "egenmäktighetssyndromets" sämre sidor. Alla medel tillåtna för att armbåga sig till den position där läkarna förskriver just deras produkter. (Horoskopet för Googles grundande innehåller förutsägbart nog inte alls samma betoning av sjukvårdens Vattenelement.)

Jag sätter förstås etiketten "intelligens" (Solen + Jupiter) på det här horoskopet, för det är naturligtvis inte vem som helst förunnat att kunna bolla med kemisk soppa på de här nivåerna.

Mer mord & dödens zodiaktecken och hus

Det var ett tag sedan jag brydde mig om att reagera på kvällspressens stadiga ström av råbusar och mördare, men britten som fick öknamnet "The Yorkshire Ripper" efter att ha knivmördat 13 kvinnor och försökt förpassa ytterligare sju till de sälla jaktmarkerna förtjänade att inkluderas i min växande datasamling.

Redan nu ser det ut som om några astrologiska "sanningar" har validerats. Det finns verkligen vissa mönster som går igen påfallande ofta. Som t.ex. att dödens tecken Skorpionen tycks följa de riktigt vanartiga.

Man måste dock minnas att för varje urspårad massmördare med Skorpion i horoskopet går det mängder med fullständigt normalanpassade diton! Astrologin kräver lite metafysik för att gå att begripa.

OM NU vissa tecken knyter an till vissa personlighetsdrag och t.o.m. livsöden blir allt obegripligt med mindre barn föds till världen, inte av en slump utan med en bakomliggande mening. Själavandringsläran ger den mest uttömmande förklaringen här, men om den har jag redan pratat nog.

Så horoskopet för Peter Sutcliffe - det bjuder på en serie klassiska indikationer:

Som så många Oxar har mannen ett bra och tilltalande ansikte! (I indisk astrologi "styr" Oxen fysionomiskt mun och munhåla, men även den del av huvudet som vetter framåt.) I det här fallet har Oxens härskare Venus en ömsesidig reception med Tvillingarnas härskare Merkurius, men Venus ligger i ett dåligt hus (8e dödshuset). Enligt Wikipedia var Sutcliffe en lågutbildad diversearbetare vilket exakt motsvarar Oxen i dess enklaste variant, "dragardjuret", samt Tvillingarna i dess enklaste variant, "springpojkar".

Men det är förstås Skorpionen stigande i öster som drar ögonen till sig. Det här året ligger demonerna Rahu och Ketu längsmed Oxens och Skorpionens axel. Vi har därför det sataniska syndromet aktivt och hos Sutcliffe blir det till en del av hans absolut egen person och liv. Den "straffade", avhuggna draksvansen tillhör hans ego (ascendenten) och Wikipedia föreslår att han började mörda kvinnor efter att ha blivit "sågad" av en av de många prostituerade han brukade frekventera (den sataniska människan är fånge för sina drifter).

Horan blåste honom på pengar, och DET är något som Oxens tecken - det monetärt lagda tecknet - inte gillar! Dunkelt kan man i den här kombinationen av Solen och demonen Rahu i deras opposition till Skorpionen ana ett och annat, särskilt som skorpionpersonan disponeras av våldsplaneten Mars, här störande "kvinnofriden" i Kräftans tecken för fredade zoner (och kvinnor). Samma försåtliga Mars som hos f.d. Länspolismästaren och hans dubbelliv. Också Sutcliffe föreföll leva ett vanligt liv med en hustru medan han levde ut sitt andra mördarjag.

Naturligtvis skapar aldrig en enstaka problemhärd en mördare, men det här horoskopet visar den klassiska "multipla attesteringen". Från flera håll ges varningssignaler, bl.a. i det olustiga stryptaget som liemannen Saturnus tar på Månen. Eftersom våldsmannen Mars i Kräftan disponerades av Månen har vi nu de värsta tänkbara omen kring den här mannen och kvinnor!

Sedan är det bara att lägga ihop 2 + 2, och fundera över hur en ascendent som ser allt i väldigt svart-vita termer och en Sol-Oxe som ogärna tänker djupt för att lösa några problem kan tänkas koka ihop sin världsbild och sina lösningsförslag. Jag tittade faktiskt till Pol Pots horoskop tidigare i dag, och häpnade över hans brutalitet och simplistiska Oxe, och så kommer en ny variant på samma tema i tidningen samma dag! Synkronicitet kallade psykologen Jung sådana "meningsfulla" sammanträffanden som inte hade något orsakssamband.

Jupiter i Jungfrun "välsignar" Solen i Oxen - Jord till Jord. Detta är ju den aspekt som brukar höja intelligensen, men här verkar den inte stämma. Men födelsetiden är känd (astrotheme.fr) och därför finns fler variabler att väga mot varandra innan man fattar något beslut om mannens intellektuella status. Till att börja med har han begränsningens Saturnus totalt knuten till Månen, det allmänna sinnelaget. Det här kan tyda på en allmän inskränkthet!

Mot det påståendet hittar jag redan i min egen släkt en Mån-Saturnus som är klart mer intelligent än någon annan, men fixeringen vid ytterst få intressen och en besatthet av dessa avslöjar ändå Saturnus som Begränsaren. Det ska också tilläggas att intelligensen mest består i ett systematiskt överblickande och en extrem rationalism, och den vana astrologin känner genast igen också dessa som saturniska kompetenser.

Detta är nu INTE intelligens i den mening jag använder den på bloggen, i Platons filosofiska mening, men för många är inte skillnaden mellan djup klarsyn och skicklighet att hantera världsliga affärer klar. För dem är det ett mått på intelligens att lyckas i affärer.

Den brittiske massmördarens saturnuskrympta sinnelaget ska nu också vägas samman med Månens disponent Merkurius. Jag ska erkänna att jag inte har några andra fall i minnet av Merkurius i Oxens tecken och kombinerad med den omåttliga Rahu,

Men givet psykets saturniska inskränkningar och Oxens ointresse för abstrakt tänkande, stämmer uppgiften om mördarens likgiltiga karriärväg bra, och Månen + Saturnus i åttonde huset är, tyvärr, ett uselt hus i  intellektuellt hänseende. Det motsvarar Skorpionens inflexibla natur så den saturniska hämningen av sinnet hittar ett maximalt ogynnsamt hus att verka genom.

Astrologen Charles Carter noterade dåliga sinnesstämningar hos människor med många planeter i åttonde, och jag känner några få fall av samma vara som jag upplever på samma sätt. Låsta i uppfattningarna och bara kapabla att reagera med hätskhet eller ogillande. Det är som om tankearbete är det värsta 8e-husmänniskorna kan tänka sig.

Men märk, det åttonde är ändå inte sista ordet! Vi har generellt det tredje huset för mentalitet och logiskt tänkande. Vad gäller för britten? Med Stenbocken som tredje hus/tecken är vi återigen tillbaka vid Saturnus och dess stryptag mot Månen - kvinnor, det egna psyket etc.

Det finns ingen väg ur eländet här. Mannen var troligen dum som en ko, och han kunde bara reagera som den simplaste sortens Oxe när någon blåser den på de tillhörigheter som just Oxen känner så starkt äganderätt till: ge igen med brutalitet.

Aftonbladet uppger att han diagnosticerades för paranoid schizofreni, men jag har inte granskat den typen av åkomma astrologiskt och vet inte hur en sådan signatur skulle kunna se ut. Kanske har vi redan inspektera den? Sjukdomar, noterade Carter, är aldrig "ett tecken" eller "en planet", utan flera faktorer i samverkan.

Jag inkluderar den friade "Palmemördaren" Christer Petterssons horoskop som ett tillägg. Den mannens primitivitet formligen osade ur hans porer och det är Oxens tecken inblandad i den sataniska axeln som ger en viktig nyckel till hans primitiva liv som kriminell suput. (Oxen = orala fasen, att mätta sig med stimulantia.)

Givet att så mycket gått åt pipan på Peter Sutcliffes himmel redan, måste vi också klassa Mars i nionde huset för "samvete" och högre medvetande som just bara "en samvetskatastof" - mannen hade ingen sund insikt i livets spelregler alls. Hans skyddsängel (det egna högre Jaget) var tyst i det här livet för att han skulle kunna rasa ur sig det onda han var född att rasa ur sig.

Det är svårt att greppa varför en del föds för att bara göra ont, trots att svaren från psykiatern Ian Stevensons reinkarnationsforskning ger tydliga nycklar. Själar mognar på sätt som inte alls stämmer med människans uppfattning om moral eller utveckling. KARMA tycks också vara en "fallande dominiobricksprincip" där ont som satts i rörelse tenderar att fortplanta sig över liven, likväl som gott. I något liv rinner så all ansamlad nedrighet ut...

Något för piratnedladdande och skattefuskande svenskar att tänka på. Alla dessa små fuffens bygger en KARMISK KROPP som en dag kommer att ta fysisk gestalt som en tvättäkta skitstövel... :-)

Se även diskussionen nyligen om skådespelaren Alan Alda och det tredje husets inverkan på mentaliteten.


Tillägg: Christer Petterssons horoskop.

Återigen, tacksamt nog, med födelseklockslag från www.stjarnrummet.com (i en tidigare upplaga).

Likt Alan Aldas himmel ett skolexempel eftersom sorgens element Vatten befinner sig i de tre vattenhusen och Petterssons födelse dignade under varningssignaler i dessa hus. Hans livslånga alkoholism tycks tydligt angiven av den "sataniska axeln" som nu ligger mellan 12e huset för fängelser eller andra institutioner och 6e huset för den egna hälsan. Månen och giriga Rahu i orala Oxen i 6e hälsohuset - räkna ut resten själv! Och ovanpå det Jupiter i Skorpionen (gifter, droger etc) i 12e för "ting man gör till sitt eget förfång".

Det mord han dömdes för (eller om det rubricerades som dråp, minns inte riktigt) kan med facit i hand återigen lokaliseras till 8e dödshuset. Här står liemannen Saturnus i ett tecken det inte passar ihop med, och angriper Solen (livet) i Väduren.

Hans epilepsi syns inte i tredje huset men väl, tror jag, av en debil Merkurius i Fiskarna som "överladdas" av horbocken Mars+Venus. Det här kan läsas både som sinnessjukdom eller ett psyke på drift och kanhända också som "epileptiska attacker" (Mars).

Tredje mentalitetshusets tillfälliga härskare Saturnus (som hos britten) återfinns som sagt i 8e dödshuset och Charles Carters åsikt om hemskt humör besannas åter! I Petterssons horoskop skiter sig 3e huset i Luft mot disponentens faktiska placering i Vatten. "Dissociation" - och nog ljög han som en borstbindare. Vilken mjölkko det var, frågan om han mördat eller inte mördat Palme.

Saturnus och Solen är bittra fiender och tecknen Kräftan och Väduren tillhör zodiakens första, "primitiva" tredjedel ("Personalism"). Och nog såg Pettersson till att göra allt till en show runt sig själv. Det var ett litet egobarn som...tv3 var det väl, matade med pengar för meningslösa tv-shower.)

Horoskopet rymmer det ovanliga förhållandet med en ascendenthärskare (här: Jupiter) placerad i det 12e huset för kroniskt lidande och svårförvållad skit. Att Jupiter är "naturligt god" tycks inte ha hjälp här då den smittades av en av de onda, södra månnoden (Ketu) och dessutom ingick i den självförbrännande sataniska axeln där Oxens dragning mot stimulantia var tydligt pådrivande från det fysiologiska sjätte huset.

Ett klockrent exempel på hur Jupiter "välvilligt" gödslar med sin energi även till det sämsta i en människa.

System i djup obalans

Ilya Prigogine, Nobelpristagare i fysisk kemi 1977.

"Prigogine is known best for his work on dissipative structures. His main area of work was systems dynamics (especially in systems far from equilibrium) and the understanding of the role of time in physics and biology. His work is seen by many as a bridge between natural science, the studying of biological systems and social science, describing the natural laws allowing self-organisation under the rule of thermodynamics."

Källa

Hur ser ett horoskop ut för en forskare som fastnar för studiet av system som befinner sig "långt från jämvikt", dvs i djup turbulens eller obalans? Det lär väl knappast vara ett horoskop som går i Vågen tecken, eller hur?

Mycket riktigt illustrerar Prigogines födelse det maximala avståndet från ekvilibrium genom att den fasta organisationens planet har hamnat i den irrationella naturens tecken Kräftan (den sublunära sfären) och därför opponerar sig mot sitt hemmaläger där Solen i Stenbocken just fokuserar ett "livsuppdrag" som har med tingens eviga organisation att göra!

Det går att klämma mängder av intressanta iakttagelser ur det här horoskopet, men jag fäster mig särskilt vid att det väl indikerar att den sideriska zodiaken är den korrekta och att zodiaksymbolerna här tydligt ses fungera i linje med deras ålderdomliga betydelser. Västzodiaken bär naturligtvis på samma symbolik men den fungerar inte längre för praktiskt arbete i den temporala verkligheten.

Jag går gärna med på att kemistens horoskop enligt den tropiska zodiaken alltjämt skapar en betoning på Stenbocken (och Saturnus förblir med nöd och näppe i Kräftan). Men jag menar att en tropisk Sol i Vattumannen är långt mindre deskriptiv för hans livs mission. Det är Stenbocken som är de döda naturvetenskapernas tecken ("mäta, väga"). I synnerhet kemin är den mest statiska och exakta av dem alla, den mest "stenbockiga"!¹

Solen i Vattumannen är alldeles för humanistisk för en människa som älskar att se på tingen i termer av exakta atomvikter! Stenbocken är materialistiska objektifieringens ultimata läge. Här blir verkligen "ordet till kött" för att påminna om Johannesevangeliets bild av ett högre förnuft (nous) som kan ses genom den ordnade och strukturerade materiella skapelsen.

Men Prigogine stod, som citatet anger, i gränslandet mellan fysik och biologi, och detta måste ju tillskrivas Saturnus i Vattentecknet Kräftan (Vatten = den osynliga Moder Naturs processer).

Vad den tropiska zodiaken helt tappar men som är påfallande med den äldre sideriska varianten är också Prigogines tunga betoning av Eldelementet - LIVET - via Skyttens tecken.

Skytten gav honom också visionen att gå bortom Jordelementets (Stenbocken) livlösa determinism och fasta system. Eld ger en klar motivation att studera "turbulenta" (levande) system alltså.

Den sideriska zodiaken visar att hela Prigogines himmel i själva verket är i uppror mot Stenbockens statiska formaliseringar, och inte minst tjänar här "egenmäktighetssyndromet" en god funktion.

In his 1997 book, The End of Certainty, Prigogine contends that determinism is no longer a viable scientific belief. "The more we know about our universe, the more difficult it becomes to believe in determinism."

Wikipedia 

Jupiter (framgång) i Väduren kopplar till den vittutforskande Skytten där vi hittar frågor om Venus+Rahu = systembalans i våldsam expansion ?). Men denna till framgång märkta (Jupiter) väduriska egensinne är som bekant något den statiska (entropidöda) och kontrollerande Stenbocken inte kan fördra. Det finns alltså en enorm kamp i horoskopet mellan Eld (livet) och Jord (döda modeller och beskrivningar, i sig ett entropins uttryck).

Jupiter, Rahu och Venus, alla i Eld, bildar en våldsam antites till Vågens tecken och dess ekvilibrium. Som sagt, den här himmelen är så långt från Vågens tecken man kan komma. (Och minns vem som är "upphöjd" eller exalterad i Vågen? Organisationens Saturnus!)

Sannerligen, kosmos är ett fallet stycke liv, men likväl injiceras oavbrutet nytt liv i det via de lättare elementen. Jord är slutstationen där all dynamik försvinner (entropi uppstår). Det är inte för inte som astrologin förbinder Saturnus med absolut regelmässig ordning och därmed med döden...

Det "egenmäktighetssyndrom" som bara ger en otrevlig och självisk och maktfullkomlig personlighet hos lågt utvecklade själar, beskriver hos en snillrik människa som Prigogine istället en syn på Livet som kapabelt till dynamisk självorganisation långt bortom den materialistiska determinismens tvångströjor (Stenbocken).

Jag upprepar: Inget av detta syns med västerlandets tropiska zodiak (där klockan stannade för 1.800 år sedan). Den sideriska zodiakens "gestalter" jag här pekat på når själva hjärtat i Prigogines tänkande och forskning.


_____
1. Vilka paragrafryttare i Stenbocken jag mött i min dag! Först när jag bytte till siderisk zodiak i slutet av 2007 fattade jag varför de här personerna varit så legalistiska. De var inte humana Vattumän utan de arbetade med den mätbara exaktheten som sin herre. Planerare, tidsstudiemän - här excellerar Stenbocken och det finns därför säkerligen en hoper astrologer som trott sig vara Vattumän men egentligen avgudadyrkar planeterna och deras cykler därför att deras mätbarhet ger den illusoriska (maya) känslan av makt/kontroll.

Makt kopplas till Saturnus då han är den sjunde kretsens och därmed hela det antika spatio-temporala kosmos härskare. Märk väl temporala härskare: Kronos kan motsvara Nous när det kosmiska förnuftet vänder sig mot världen och kontemplerar det skapade istället för skaparen.

Vattumannen, som jag noterat förr, sysslar inte med saturniskt kontrollbehov i de enskilda instantieringarna, utan spänner över hela det mentala blueprintet som sådant. Därför är Vattumannen en "ligga lågt"-natur (jämfört med dess polära motsats Lejonet som älskar att dominera scenen.

Vattumannen skapar i själva verket det som sedan Stenbockarna studerar och förvandlar till vetenskap efter många och noggranna mätningar (organisation). När ett ämnet är genomtröskat av Stenbocken är det garanterat stendött (entropi) och en "revolution" eller ett paradigmskifte är nödvändigt, precis som Saturnus/Kronos fick ge sig för en ny generation gudar, ledda av sin avkomma Jupiter/Zeus.

Det är Jupiter som är så livfull i Prigogines horoskop, i konfliktfyllt förhållande med sin egen disponent (Mars) - dessa två utlöser Eld/Jord-konflikten. "Vem är herre på täppan? Jag, den dynamiska Jupiter-Väduren, eller Mars belägenhet i den låsande organisationsprincipen Stenbockens fixa domän?" (Notera att Mars är "upphöjd" i Stenbocken i står helt nära Solen - kanhända ytterligare en bekräftelse på att Prigogine var destinerad för framgång i dessa frågor.)

Vattumannen, som delar Saturnus med Stenbocken, är som myntets andra sida: den tidlöst förblivande mentala konceptionen eller idén till Stenbockens intresse för den fysiska avbilden. Vattumän upprätthåller ideologier eller system "av princip", från bakom sina skrivbord! Prigogines huvudämne fysisk kemi avslöjar att det är en Sol i Stenbocken, inte en Sol i Vattumannen som är den verksamma arketypen.

Herakleitos, "den mörke filosofen"

ψυχῇσιν θάνατος ὕδωρ γενέσθαι,

ὕδατι δὲ θάνατος γῆν γενέσθαι,

ἐκ γῆς δὲ ὕδωρ γίνεται,

ἐξ ὕδατος δὲ ψυχή

PSUCHÊISIN THANATOS HUDÔR GENESTHAI,
HUDATI DE THANATOS GÊN GENESTHAI,
EK GÊS DE HUDÔS GINETAI,
EX HUDATOS DE PSUCHÊ

Ty det är döden för själar att bli till vatten, och död för vattnet att bli till jord. Men från vatten kommer jord, och från vatten själ.

ὁδὸς ἄνω κάτω μία καὶ ὡυτή

HODOS ANÔ KATÔ MIA KAI HÔUTÊ

Vägen upp och vägen ner är en och densamma.

Herakleitos bevarade fragment - ädelstenar från antiken väl värda att meditera över.

http://www.heraclitusfragments.com/ 

...på grekiska och engelska (några av de numrerade länkarna är döda)

(Jag behärskar inte grekiska och transkriptionen är en övning, men efter ett par rättningar tror jag den blev korrekt.)

Avelshingstar & häradspåsättare

Det är 6 sidor långa inlägget är lite av en rekapitulation av gamla käpphästar, men avrundas med ett spektakulärt horoskop som i verkligheten motsvarade både en enorm musikalisk begåvning och samtidigt en sexdrift som verkade ha gått helt överstyr.

Som tidigare beskrivet klargör den ursprungliga indiska läran om de tre gunas att de kardinala tecknen alls inte har med starten av de fyra årstiderna att göra utan med lidelse/passion.

Stenbocken, Kräftan, Vågen och Väduren är ju  Pappa Patriark, Mamma Matrix, Sexuell Union och Avkomman. Det här korset i zodiaken är lidandets kvalitet - naturens blinda vilja att fortsätta en avlelse till... Detta är kretsloppet, det karmadrivna hjulet som hindrar människan från att öppna sinnet och förstå mer.

Förhållandet mellan modern och avkomman återspeglas också på så sätt att barnets tecken Väduren ligger nio månader senare i den evigt roterande zodiaken efter moder Natur, Kräftan. Väduren är alltså bara början på zodiaken ur ett naivt egoperspektiv - orsaken till att man föds står att finna i föräldrarnas kopulation (Vågen, det heliga samgåendet mellan den solära och lunära principen) som föregått ens eget framträdande som separat individ.

På en djupare nivå är själens egna förehavanden i tidigare liv det som föregår ett nytt uppdykande i världen... Djuppsykologen James Hillman bekräftade detta i Själens kod, där hans platonska grundsyn leder till att föräldrarna i princip bara är statister vilka regisseras av den själ som nu önskar återfödas och som behöver ett spelfält och inte minst en kropp - rekvisita de blivande föräldrarna kan tillhandahålla.

Stenbockens härskare, den sterila och snävt gränsdragande Saturnus, har åtminstone vilselett mig en smula, för jag har låtit den planetära härskarens egenskaper "spilla över" på själv tecknet. Schemat med härskare har kommit till oss från antiken och i några fall är matchningen mellan zodiaktecken och planet inte helt klockren. Men det kan ha att göra med att man sitter och tittar på en perifer association hos objektet. Kanhända är Saturnus sterilitet inte den primära kvaliteten, utan tvärtom dess förmåga som hantverkare och formgivare.

Som formgivare är inget sagt om fruktbarhet eller sterilitet. Saturnus ger formen helt enkelt och i moderskötet (Månen) tar formen gestalt och blir till ett nytt liv.

Att Stenbocken är en brunstig hanne indikeras därför av dess delaktighet i Rajas guna och även utan ledtråden från den vediska astrologin har vi den omistliga parallellen mellan stengeten och bockguden Pan, Naturens egen övergripande rådare eller skyddsande - personifikationen av "påsättaren" som får Naturen att blomstra. Det är naturligtvis den materiella principen som levande, organiskt liv som illustreras av axeln Stenbocken/Saturnus och Kräftan/Månen! I inlägget om Kate Bush (helt dominerad av Rajas) slarvade jag måhända förbi Stenbocken ur just detta perspektiv.

Utvikning. Med Stenbockens Jord och Kräftans Vatten sänker man blicken och tittar enbart på de två principerna som tillsammans möjliggör den fysiska och levande utgestaltningen av biologiska, levande varelser.

Men först genom att introducera Eld och Luft (Väduren och Våg) förädlas Naturen, som hitintills gått instinkt, dvs de inpräglade erfarenheter som förvärvats genom det brutala krig som pågår i Naturen.

Med homo sapiens ankomst uppkommer en ny ontologisk kategori (många miljö- och naturvänner i Darwins efterföljd försöker mörka det här kvantsprånget och bevisar sig själva mer drivna av Moder Materia än av Anden, som är den hemliga regissören som framskapat homo sapiens som ett delmål i en längre utveckling som går ut på att frambringa gudar).

Det är Luftelementet som anger det distinkt mänskliga, det är humanismens eget element: vi är rationella varelser med kapacitet att abstrahera och urskilja principer ur det myllrande livet i världen, vi kan schematisera och skapa ideologier. Sånt håller inte djuren på med! Total frånvaro av Luft i horoskopet för en människa brukar oftast indikera en mer praktisk läggning. Inför en teori (Luft) säger t.ex. den utpräglade Jord-människan, "Nå, men jag ska jag använda det till, då?"

En utpräglad Vatten-människa kanske responderar på en ren teori med någon känslomässigt baserad association - vilket är Vattnets sätt att förhålla sig. Men producenten av Luft-teorin finner sig ofta ställd inför Vatten-människans oväntade kursändring. Ja, Luft och Vatten fungerar illa i en ren sakdiskussion.

På ett kafferep där pratet far runt, märks det mindre om de samlade avviker kraftfullt vad gäller elementär disposition, för det ligger i cafésittarpratets natur att vara rapsodiskt och sakna egentliga grundramar. Vi är under Månens rena inflytande, intryck som kommer och går och samlas i korta one-liners. Ungefär som hela befolkningen blivit genom för mycket tv-tittande, zappande och surfande.

Som en uppsättning symboler, var och en ett "moln" av multivalent betydelse, är astrologin intressant på det sättet att kombinationen av planeter ("Mars och Venus i samma tecken") skapar nya idéer eller former att söka förstå innebörden av. Mars och Venus är ett "komplex" som resulterar i ett "syndrom", som åtminstone i ministudien av tio personer i porrbranschen tydligt kunde betecknas som en hor- eller horbockseffekt.

Mer neutralt skulle hor- och horbockssyndromet kunna betecknas som "uppslukande aptit". Faktum är att Mars och Venus tillsammans motsvarar axeln Vädur/Våg och därmed Rajas, lidelsens eller passionens kvalitet. Jag återvänder ännu en gång till en av de tidiga figurerna som med den sideriska zodiaken plötsligt perfekt beskriv hur elementen verkligen är, när de fungerar och inte ligger 4/5-delar snett som i den tropiska zodiaken: Jonas Gardell. Nu blir ju fan (Pan) religiös på äldre dagar, och nyligen förklarade Gardell i en intervju att det får vara slut på svordomarna och könsorden, han har ju gudbevars varit kristen i några år och dessutom hedersdoktor i teologi!

I den västerländska astrologin inträffade hans fullmånefödelse mellan Oxen och Skorpionen, två fixerade (Tamas, tröga, förmörkade) tecken. Nu destabiliserar visserligen en fullmåne psyket, men å andra sidan skulle en Måne i Oxen ha tagit udden av denna spänning.

Men Gardell, åtminstone under den tidigare delen av sin karriär, var som en överspänd fiolsträng, kolerisk och nervig till tusan. Och barnet i honom - räkna förekomsten av "jag" i var mening i hans tidigare framträdanden. Siderisk astrologi visar perfekt vad allt handlar om: den hyperaktiv fullmåne i den passionerade Rajas kvalitet, och med Månen (psyket) barnets och jagiskhetens Vädur. Solen i Vågen tar stryk här, men det är en annan historia - det viktiga är att notera "hetluften" i kommunikation och åtbörder (Eld + Luft i opposition), en animerad varelse helt enkelt.

Venus och Mars konstelleras även i ett negativt tillstånd via härskarskap över Oxen resp. Skorpionen. Och där kan man verkligen tala om den brutala Naturen och ren instinkt, ännu inte förlöst av homo sapiens reella ankomst.

Strikt talat borde kanske "hor- och horbockssyndromet" ha reserverats för olika kombinationer av Mars och Venus som infaller i Jord och Vatten, men då skulle man missa att även människor som anfäktas av sin "hetluft" agerar ut detta excessiva libido - ibland sexuellt, ibland som storslagna tänkare eller uppfinnare etc, eller i kombinationer.

Skillnaden är att den negativa polariteten känner suget, den positiva polariteten har en drift att göra saker, och så möts "plus" och "minus" och neutraliseras mot varandra. Jag förbereder f.n. ett större studium av detta syndrom för att se om det verkligen står som spön i backen inom porrindustrin som den första ministudien visade.

*****

Det är således uppenbart att inte Stenbocken ensam innehar rollen som häradsbetäckare i zodiaken, med astrologins verktygslåda av symboler kan, som vi här sett, också andra kombinationer ge en liknande disposition. Och till och med om han håller det på den enklaste nivån, och bara talar om enskilda zodiaktecken, finns ju Skorpionen som i västtraditionen tydligt koppats till sexualiteten som ren biologisk drift eller instinkt. Och vad om Lejonet, den kärleksfulla fadern och zodiakens "försteälskare"?

Jag har tidigare i förbigående två manliga Stenbockar som gestaltar den ständigt lidande (passionerade) bocken kombinerad med ett av härskaren Saturnus centrala betydelser: ålderdomen. Båda herrarna vägrar ge upp sina roller som virila getter fast åren rullat på. Men efter det uppmärksammade jag att en av mina favoritsångare inom reggaemusiken gått bort, och hittade därigenom ett fall som får alla manliga kåtbockar i Stenbocken att förblekna!

Till de två namnen i länken kan man också lägga t.ex. Mel Gibson och Brad Pitt som visserligen båda är födda i Skytten man båda har Venus/Afrodite i Stenbocken. Jag vill minnas att båda är inne på sjunde barnet nu - fast i Pitts fall förstås en del adoptioner. Poängen är likväl densamma: Stenbocken vill via objektiva, fysiska objekt - barn - visa att den är en viril och produktiv fadersgestalt och tillhandahållare av förnödenheter - stengeten är alltid ute och stångas i konkurrensen med andra getter efter toppositionen som ger mest av denna världens goda. I Stenbocken visar sig därmed också materialismens avigsidor: konkurrens som bränner resurser och koncentrerar rikedomen hos ett fåtal.

Spänningen är förstås olidlig. Vem är det som bräcker Stenbocken på hans eget område? Jo, framlidne jamaicanske soul- och reggaesångaren Alton Ellis, enligt BBC:s dödsruna far till "fler än 20 barn". Under 1960-talet var han en av Jamaicas superstjärnor, men han lyckades inte dra nytta av Bob Marleys enorma exportframgångar på 70-talet, fast han då redan emigrerat till England för att ett mer strategiskt läge (Jamaica var brittisk koloni till 1962).

Ett kraftfullt och mycket karaktärsstarkt ansikte! Han föddes också under följande stjärnor:

[Tillägg: Nyritad karta. Vid inläggets publicering hade ännu inte fixstjärnan Regulus - "kungamakaren" - introducerats, men som synes ger ett horoskop med Månen som ascendent ett fascinerande Lejon där "kungen" välsignar artistens libidinösa Mars!]

Bortsett från att det här är en av mina favoritsångröster oavsett kategori - han visade soulsångare på amerikanska fastlandet hur det skulle låta sedan han lyssnat och lärt av dem - ska jag bara peka ut de multipla attesteringarna på hans hejdlösa tendens att sätta barn till världen med olika kvinnor. Sociologiskt är det förstås de vita slavägarna i karibiska ö-världen som separerade färgade män och kvinnor från varandra som skapade det här oansvarliga beteendet, men i just det här extrema fallet ser man tydliga tecken i horoskopet.

Faderskap och ansvar först. Saturnus är klen i lösdrivaren Fiskarnas tecken, och dessutom under attack från den omoraliska Mars. Den senare är också libidos planet (härskare över Skorpionen/genitalierna och Väduren/sexualaktens frukter) och notera hur den kombinerar sig med Solen (eld + eld) i njutningslystna Lejonet, zodiakens "försteälskare"! En extrem vilja till njutning tycks alltså påverka ansvarsplaneten Saturnus negativt, och dess förmåga att dra gränser är försvagad av sitt flytande värdtecken i Vatten. Eld träffar Vatten och sensationalism - överdriven sinneskonsumtion - resulterar.

Alton Ellis himmel upprepar sensationalismen ännu en gång och nu är det ännu allvarligare: Månen - hans sinne och stämningslägen - är klena och dystra i Skorpionen men detta är också det psyke som har nära att "snöa in" och fixera sig i låsta mönster eller attityder eller t.o.m. repetitiva mönster. Bloggen har hittat Månen i Skorpionen vid ett flertal slumpmässigt valda fall av sexualmissbruk eller t.o.m. psykiska störningar. Här har vi nu Skorpionens härskare, disponenten över sångarens eget sinnelag, och disponenten ANGRIPER psyket från njutningslystna Lejonet. Eld attacker Vatten ännu en gång och nu är situationen inte att leka med: båda tecknen är av typen Tamas guna, dvs fixerade i sina vanemönster! Här är det känslomässiga vanemönster (Eld/Vatten).

Som om det behövdes en tredje indikation visar det sig också vara något underligt med sångarens uppfattning om fasta relationer: Venus är hemma i partnerskapets Vågen vilket är en tautologi (både planet och tecken säger här samma sak), men i Vågen fanns detta år också den girigt hungrande demonen Rahu, och hungern efter "fasta relationer" - eller åtminstone relationer - mångfaldigas av att expansionsplaneten Jupiter från ett kollektivistiskt tecken (Vattumannen) hjälper till.

Alla dessa ingredienser har förstås också den positiva sidan. Mannens känsla för såväl sorgsna som upplyftande melodier var fantastisk och så mycket man nu kan höra av några korta verser och melodi tänkte han mycket klart och distinkt över ämnen som social orättfärdighet med mera.

Och själens intensitet när han sjöng gick så djupt att jag fortfarande köper en skiva då och då av honom fast det egentligen var årtionden sen jag älskade reggaemusik. Ellis är större än genren, här hörs INDIVIDEN som jag aldrig hört honom förr. Minns zodiakens tredelning av personalister, individualister och universalister, där det individuella stadiet inleds med Lejonet och sedan dör i Skorpionen.

På sin ålders höst var han lika skorpioniskt bitter som någonsin över alla de oförrätter han lidit i den ohederliga musikindustrin på den lilla ön Jamaica. Man kan undra om han nått bättre ekonomiska resultat om han kanaliserat om sitt libido från att sätta på kvinnor ur publiken till att lära sig lite mer om egenföretagande? Men här är alltså både Sol och Måne fixerade - de hittar ett uttryck de trivs med och sen fastnar de i slentrian...


Trots att Ljusen bildar sensationalismen (häftig affekt, stark utlevelse) vill jag ändå sätta etiketten "kreativitet" här. Mannen var otroligt produktiv som låtskrivare. Och det framgår av Solens opposition till expanderande Jupiter, en aspekt som tillika meriterar Alton etiketten "intelligens", alldeles oavsett pikandet övar att han borde ha lagt mer energi på sin karriär för att slippa kverulera om hur blåst han blivit, år in och år ut i alla intervjuer.

Men här är väl i så fall problemet med Månen i Skorpionen: den vill lida och förbittras, precis som de två andra månplaceringarna i Vatten! Detta verkar vara den tripp själen valt för sig själv i detta livet: att smaka smärtan och sorgen långt ner i djupet. Ur reinkarnationsperspektivet måste ett sådant här liv ha föregåtts av ett kallsinnigt och okänsligt, men KARMA låter själen se myntets båda sidor...

Positivismens armod (astrologiska syndrom)

En av de på sin tid stora positivistiska filosoferna, Millard Quine, en riktning som ligger bakom grundattityden hos de många ateister och vetenskapsdyrkare i det här landet vilka vägrar att befatta sig med utsagor som inte direkt kan länkas till empiriskt verifierbara ting, har ett ytterligt intressant horoskop för frågan om våra språkliga benämningar på tingen.

Jag fick en impuls att granska den språkliga positivisten sedan jag läst följande ord av Roland Poirier Martinsson i SvD:
 

I teknisk bemärkelse hade jag förstås förstått Quine redan första gången jag läste ”Word and Object”, men under dessa varma höstdagar i Lund, kedjerökandes på gräsmattan vid Ulrikedal, fick jag en abrupt, skarp vision av Quines metafysiskt karga öken. Något brast i mig och sedan dess har inget varit sig likt.

Martinsson vände den sterila människans mentalitet ryggen. Redan i den nödtorftiga definitionen av "positivism" här ovan - kraven på positiv evidens för varje utsaga för att den ska anses betyda något eller bära på en mening, har bloggens återkommande läsare hela nyckeln till horoskopet.

Vilken kombination av element är det som enbart mentaliserar över "positiva" ting eller förhållanden som ges via sinnesförnimmelse? Jo, den som fått etiketten "rationalism" förstås: Luften eller vinden som blåser över Jorden och låter sig informeras av tingens värld hellre än av Elden från ovan (andlighet). 

Luftelementet är kritiskt - det kan ge båda illuminerade mystiker och klärvoajanter och prosaiska socialrealister, eller, som i den stendöda 1900-talsfilosofin i västerlandet: positivister. Detta är alltså det föga smickrande släktträd från vilket religionshatande förnuftsdyrkare inom förbunden Vetenskap och Folkbildning och Humanisterna dinglar som de degenererade sista frukterna.

Och naturligtvis vittnar Quines horoskop om en pur rationalist! Eftersom födelsetiden saknas krävdes en noggrann koll av hans psyke (Månen) baserad på Akron Ohios koordinater. Men jo, vid midnatt är Månen helt garanterat inne i Oxens tecken vilket ger ett sinne som just orienterar sig mot objektivt (enligt fysikalismens förmenande) givna ting. Och i övrigt ser du själv: horoskopet är totalt försvuret åt logik och information via Tvillingarnas (Merkurius) tecken! Det är ohyggligt hur tydligt en språkfilosof av den positivistiska tron avslöjas av astrologin!

Och det blir ännu mer spännande, för det var inte länge sedan en av VoF:s "desinformatörer", "Garvarn", granskades. Nu visar det sig att också Quine delar hans störning mellan Fiskarna (Vatten)och Tvillingarna (Luft), dvs, ett haltande mellan den irrationella omedvetna sidan och den strikt logiska sidan. 

Från att ha varit en lös utsaga på bloggen, börjar nu så många fall hopa sig att man måste misstänka att många individer med Vatten/Luft-störningen faktiskt är så rädda för känslodjupen att de tar sin tillflykt till ensidigt logiska eller rationella världsbilder, en sådan som positivismen. Är man bara lite bättre utrustad psykiskt, lockar inte den här "karga öknen" det allra minsta. Inte minst för att en högre kognitiv fakultet än förnuftet säger att mycket av det positivister, skeptiker et al. har sådana problem med, är självklarheter.

Strikt talat angriper inte förnuftsplaneten Saturnus i Fiskarna Tvillingarnas tecken här, men syndromen till följd av elementkombinationerna aktiveras redan av att tecknen som sådana är vid liv genom inneboende (planeter). Men det är intressant att notera hur Saturnus, materialismens och sunda förnuftets Saturnus (en naturlig illgärningsman för övrigt), slår klorna i det redan från början så materialistiska sinnelagets Måne i Oxen!

När inte heller filosofins, religionens och det högre medvetandets (en metalogisk fakultet man får vända sig till mystiken och religionerna för att lära sig mer om), lyckas ta sig ur Jord/Vatten-geggan på denna himmel utan tvärtom förblir den empatiska och känsliga men till filosofiska spörsmål föga lagda Kräftan, då tycks det stå helt klart, som så ofta förr: en dominant ton av Jord och Vatten drar mot ateism och ren inomvärldslighet.

Den myckna Luften här lyckas heller inte höja sig värst över den biologisk-materiella tendens som Jord/Vatten anger. Vi har sett samma grundmönster om och om igen, när det kommer till naturvetare och ateistiska människor och det är uppenbarligen ett mönster, även om det då och då (mycket sällan, faktiskt!) dyker upp avvikelser. 

Se även informationsfilosofen Bob Doye (nytt fönster) med en annan variant av Oxen/Tvillingarna, samt nämnde Garvarn med ett akut desinformations eller dissociationsproblem på sin Tvilling-himmel.

*****

Quines enda placering i Eld, södra månnoden (demonen Ketu), tycks inte fungera som indikation på nämnvärd "eldighet" eller andlighet. Om något skulle den här "avmätthetens demon" i den genuina filosofins tecken, opponerad av kritiska Tvillingarna, kunna läsas som just andlig likgiltighet. Och då återstår bara sinnets (Månen) ökenlika sterilitet.

En skeptiker vägrar per definition att själv utföra experiment som skulle kunna falsifiera hans skepsis. Det är den enda slutsats man kan dra efter att ha läst Nobelpristagarens i fysik, Brian Josephson, förtrytsamma kommentarer om hur märkligt experiment från skeptikerhållet riggas. Jag har också påpekat det dubiösa sättet att vilseleda astrologer inför deras tolkning av ett horoskop som visade sig tillhöra en massmördare.

Jag ska kort inkludera också en annan filosof, Kenneth M. Sayre, som ligger snuddande nära Quine, i sin böjelse för analytisk filosofi. Att han tillhör den grupp människor som kastade bort årtionden av sitt liv i det typiskt positivistiska försöket att skapa artificiell intelligens skulle kunna leda tankarna till ateism, inte minst som etiketten "rationalism" (Luft/mentalisering men enbart över Jord/objektiva eller sanna förhållanden) i allra högsta grad gäller för hans himmel. 

Men hur då förstå hans stora intresse för den filosofiska idealisten Platon? Han har skrivit en oändligt viktig monografi om Platons sena ontologi där han påpekar att vissa delar av Platons "muntliga lära", ett steg bortom hans lära om Formerna, skulle återfinnas i Aristoteles första bok om metafysik. (Mycket spännande detektivarbete för de som gillar en Dan Brown fast på lite mer intellektuell nivå!)

Jag kan i dagsläget inte riktigt placera Sayre i någon tradition eftersom han spretar åt båda hållen. Vore han född 18.30 eller senare på kvällen, skulle mycket bli begripligt, för då lämnar hans Sol Jordtecknet Jungfrun och blir Våg, ett naturligen idealistiskt tecken (och se vilka planeter Solen då slår sig samman med!). Sinnelaget (Månen) är under alla omständigheter hela dygnet tungt låst till den systematiska och jordbundna Stenbocken. 

(Apropå Månen + liemannen Saturnus så "spetsas" dessa av "den hungrande" Rahu. Eftersom Månen betecknar en mans hustru, kanske vi här har beskrivningen av hans hustrus olyckliga bortgång inte så många år in i deras äktenskap!)

Men även om man ponerar såväl Sol som Måne i Jord (etiketten "materialism") har hans himmel en avgörande skillnad gentemot Quines, och det är den enormt starka placeringen Mars i Lejonet. Detta skulle kunnat läsas som att det finns en fri komponent inom honom som värjer sig från den själsdöda determinism som Jorden har så nära till.

Kanske är det bara så att fan blir religiös på äldre dar, för Mars i Lejonet disponeras av Solen och ligger den i Jungfrun faller det här påståendet. Eld/Jord blir en furiös och ofta futil kamp - som t.ex. att skapa artificiell intelligens! (Notera att Jungfrun är ett informationstecken, precis som Tvillingarna.)

Dock ska man minnas att Sayre har informationens och logikens Merkurius ett "evolutionssteg" längre gånget än hos Quine. I Vågen svarar nu logiken på mer än enbart logik (se Quines Merkurius i hemmaläge i Tvillingarna = tautologi), den är nu också redo att faktorera in venusianska kvaliteter!

Dessa harmonisträvanden är emellertid begränsade till logikens domän pga Venus "debila" placering i merkuriala Jungfrun. (Notera också Venus som terminerad kärlek pga hustruns död - här ger en debil Venus en bekräftelse på olycka med kvinnor.)

Var planet har sina bästa områden, men vad gott Venus ännu gör, gör den i Sayres fall uppenbarligen i den logiska domänen. Hans epistemologiska "Belief & Knowledge" är en verklig genomkörare för alla rostiga intellekt!

Och inte minst, filosofins, det högre medvetandets och religionens Jupiter anses mycket väl placerad i den idealistiska kärlekens tecken Vågen. Men notera återigen reservationen för att Venus själv står debil. Allt tycks hända i det kritiska tänkandets fakultet hos denna filosof.

Enligt den senaste uppgiften jag sett, är han numera professor i moralfilosofi, och moral och konvention ligger ju under Saturnus - här stark i härskarläge i Stenbocken (världsliga ordningar) samt nära hans eget sinne (Månen). För filosoferandet KRING moralen har vi förstås Luftelementet. Enbart Jord drar mot legalism och bokstavstro, sällan åt "mentalisering".

Visserligen hade Quine sin filosofiplanet Jupiter "upphöjd" i Kräftan, vilket anses vara en ypperlig position men poängen är att det tecknet inte favoriserar just den strikt filosofiska sidan hos Jupiter. Jupiter i Kräftan stärker istället den sinnliga sidan, som omvittnad av flera mycket känslosamma musikartister jag tittade på (bl.a. Richard Hawley och Norah Jones).

Med Merkurius och Jupiter i ett Lufttecken och betoningen på det praktiskt lagda Jordelementet rimmar Kenneth Sayres mödosamma och ytterst sett misslyckade försök att skapa algoritmer för AI perfekt med feltänket hos "rationalisterna"!

Båda horoskopen visar med all önskvärd klarhet rationalismen - 1900-talets värsta farsot.

*****

Härifrån kan man ev. vända sig till Sveriges nationalhoroskop och notera en Sol i Luft och en Måne i Eld. Bara skenbart uppfyller de båda positivt polariserade elementen kriteriet för "kreativitet" för när vi granskar Sveriges Måne i Väduren befinner sig dess disponent i Jordelementet (Oxen). Ännu ett fall, fast kollektivt, som drar mot rationalism - vad Roland Poirier Martinsson kallade en "metafysiskt karg öken".

Den brillianta Skorpionen!

En kompletterande studie till DN:s artikel om bakgrunden till Lewis Carrolls surrealistiska barnbok Alice i underlandet med anledning av dess aktuella filmatisering. Här en filmrecension i SvD.

"Hans kärlek till barn föreföll naturlig och oskuldsfullt till sättet. Carroll hade inte bara vuxit upp i en stor familj, hans svåra stamning försvann fullständigt då han talade med barn. Han började underhålla barnen till familjer i samhället, och förnöjde dem med vad som tycktes vara ett outtömligt förråd av fantastiska skrönor."

AstroDatabank

Matematikerns horoskop är behäftad med en liten osäkerhet vad gäller den exakta födelseminuten, men det är under alla omständigheter den fruktade Skorpionens tecken som steg i öster över Daresbury då den blivande absurdisten och författaren till Alice i underlandet föddes.

Det intressanta här är att sinnelagets, minnets och överhuvud fantasins planet Månen (människans nattsida!) stiger i öster med Skorpionen, och här klassas sinnelaget som "debilt". Återkommande bloggläsare kan ha fått intrycket att detta stämmer, med den oändliga rad av sexgalningar, mördare och giriga it-chefer (med fler typer!) som kryper fram när man börjar syna horoskopen för människor som "får press".

Men jag vet från privata fall och bekanta att Månen i Skorpionen kommer i en annan typ också, som alls inte är patologisk. Sorg och egendomligheter i barndomen tycks emellertid följa positionen och i Carrolls fall behöver man bara peka på den biografiska uppgiften att hans mor dog i "hjärnfeber" när han var bara 19. Månen/modern stigande i öster i dödens tecken!

Det finns fog för att antikens astrologer satte dubbla frågetecken för Månen i dess passage genom just detta tecken.

Den franske statistikern Michel Gauquelin, som inledde undersökningar för att bevisa att astrologin var smörja men blev delvis omvänd efter att ha hittat statistiskt signifikanta trender, såg bland annat att Månen stigande i öster var nära kopplad till författaryrket - Carroll faller ledigt in i den kategorin. Men notera Skorpionens koppling till korruption (distorsion) och slutlig död: det han skapade i sitt inre sinne var förvrängda och perverterade fantasier!

För sinnets eller psykets grad av välmående är det viktigt att undersöka den planet som disponerar eller förfogar över Månen och vad som pågår på det hållet. Skorpionens härskare är den ettriga krigaren Mars. Den är mer kontrollerad och djupt samlad som Skorpionens herre än i dess positiva härskarläge som en skrikig och ettrig härskare över barn- och egotecknet Väduren.

För en djupt osammanhängande och medioker författare också med tendenser mot absurda fantasier, se den sadistiska markis de Sade. Han hade den sistnämnda "barnpsykologiska" placeringen av krigaren i Väduren och fabulerade friskt om att spetsa kvinnor på olika tillhyggen direkt leder åter till krigaren Mars attribut: svärd och spjut. Vad Sade saknade var Carrolls fantastiska författarindikation via följande intrikata och för novisen helt osynliga "substruktur":

Carrolls sinnelag (Månen) illustreras vid första påseendet av Skorpionen, en gåtfull mix av Vattentecken men en eldplanet som härskare. Men Mars har här inte samma djupa och betryckta stil som då den står i sitt eget tecken Skorpionen, utan sprakar och gnistrar fullständigt ohejdat i den utforskande och gränslösa upptäckaren Skyttens tecken.

Därtill kombineras Mars med estetiska och avvägande Venus, en kombination bloggen understundom betecknat som en horbocksinfluens, men som i allmänhet bättre beskrivs som förhöjt libido - "high on life", helt enkelt.¹  Dessutom ingår också kommunikatören Merkurius i denna eldiga undertext till Skorpionens typ av sinnelag!

Detta innebar nu att Carrolls Måne/sinne och dess disponent respektive verkar i Vatten och Eld, den s.k. "sensationalismen"! Nu börjar vi se vad citatet beskrev som outtömligt förråd av fantastiska skrönor. Carroll var outtömlig eftersom Månen i ett fixerat tecken inte alls är låst i fixerade teman som Skorpionen annars ofta är utan tack vare disponentens placering i ett rörligt tecken (Skytten) äger en utforskande natur.

Men det finns ännu två eller tre saker kvar att säga om Carrolls extraordinärt "psykedeliska" berättande, och jag vill be läsaren öppna (i nytt fönster) det här inlägget om en ung och lovordad svensk författare, Hedvig Andersson. Hennes fantasier drar också, tydligen, mot det groteska och mörka. Det finns tydliga överlappningar mellan hennes och Carrolls horoskop i ett segment som sträcker sig från korruptionens och svartsynens Skorpion, via pånyttfödelsens och utforskandets Skytt, till organisationens och systematikens Stenbock.

Det är för övrigt Lewis Carrolls Sol i Stenbocken i tredje huset för "mentalitet" som bäst beskriver hans gärning som logiker och matematiker! Bloggen har ofta återkommit till detta Jordtecken som förälskat i sifferövningar och naturvetenskapliga kartläggningar av tillvaron via exakt kvantifiering. Men till detta ägde Carroll också en helt annan "nattsida" i sitt medvetande!

(Notera att Hedvig Anderssons tredje hus går i Tvillingarnas tecken och att dess härskare Merkurius/skribenten, befinner sig i Skorpionens eller korruptionens åttonde hus! Astrologin har många sätt att berätta om ett sinnelag som dras till det absurda, vanvettiga eller vulgära!)

Den mästerlige brittiske astrologen Charles Carter (1887-1968) noterade en fallenhet för stort författarskap när horoskop innehåll både en aktivt utforskande Skytt och den mentaliserande luftvarelsen Vattumannen. Detta händer hos Carroll och dessutom på det viset att Jupiter (expansion, framgång, intelligens, högre medvetande, religiös sensitivitet) befinner sig i Vattumannen.

Och som Skyttens härskare disponerar därför denna Jupiter i den organiserade mentalitetens tecken Vattumannen över grupperingen Mars, Venus och kommunikatören Merkurius!

Och minns kedjan: detta stellium utgjorde Månens "inre själ" (dockmästaren som drar i själens trådar). Vilket förbluffande rikt och mångskiktat sinne!

*****

Gåtan om Carrolls svåra stamning (enligt Wikipedia en bestridd uppgift) som helt försvann i barnens umgänge skulle kräva en lång analys av ingredienserna. Men sägas kan att Carroll har samma "syndrom" som gjorde Charles Darwin så plågad av sociala sammanhang: Vattumannen symboliserar ju sociala grupper medan Skorpionen är den som alltid avvisande ställer sig på kant och har något att reservera sig mot.

I värsta fall blir "det sociala utstötningssyndromet" till rent folkhat, men i andra utföranden får vi en skorpionisk skygghet inför vissa sällskap som rent av kan övergå till det patologiska. Uppenbarligen trivdes inte Carroll i den gruppering man kan kategorisera som "vuxenvärlden". (Ett belysande och udda fall av det "sociala utstötningssyndromet" hittade vi i horoskopet för Cesar Millan, "Mannen som talar med hundar", där hans tio år som illegal invandrare i USA perfekt illustrerar en "mörk fläck" - Skorpionen - mitt i folkhavet - Vattumannen.)

Här kan ja bara peka på horoskopets kanske mest forcerade och onaturliga kombination: den ömsesidiga receptionen mellan Stenbocken (naturligt solitär) och Lejonet (dramatisk huvudperson). Tecknen har utväxlat sina herrar med varandra (Saturnus och Solen), men problemet är att dessa är planetära fiender och i den slutliga analysen hatar gränsdragaren Saturnus den fria och dominanta utlevelse som Solen (och Lejonet) representerar.

Saturnus som en hämmare tycks kunna förklara att Lewis Carroll började stamma inför sina likar - de vuxna (Solen) - eftersom 3e mentalitetshuset också har med kommunikation att göra. Men inför barn eller i informella sammanhang (Månen, "det privata", "det naturliga") gällde inte längre detta märkliga hackordningsproblem, och hans verbalitet flödade fritt.

Det är möjligt att man också ska väga in Solen i Jord som skär sig illa mot horoskopets myckna Eld. Även denna dikotomi leder till hämningar (Jord) av andens fria uttryck (Eld). Och vad om Solen i kombination med "den avmätta", södra månnoden eller draksvansen Ketu? Jag har mött andra exempel där stamning tycks resultera ur blotta konflikten mellan stark Eld som vill uttrycka sig men tvingas konfrontera det mörkare substratet Jord.

Många explosiva ingredienser i detta horoskop!


Se också horoskopet för en besläktad Oxford-professor, den likaledes fritt fabulerande barnboksförfattaren C.S. Lewis!


Tillägg.

Rubrikens "brilliant Skorpion" är en eftergift till följd av flera klagomål på mina framställningar av tecknet. Men Skorpionen ska symbolisera livets elände och vad som är brilliant i just det här fallet är egentligen inte Skorpionen själv utan det faktum att den i sitt perverterade psyke tar in material som i själva verket kommer från en värld bortom dess eget ständiga bortdöende!

Skorpionens härskare Mars har redan dött det syndfulla egots död och återfötts i Skytten. Därifrån sänder den nu hem sina rapporter, vilka mottas i Carrolls Mån-Psyke och där återigen distorderas/korrumperas ("absurdism", "surrealism") - helt i linje med Skorpionens essentiella natur.

Carrolls horoskop påminner om felslutet att identifera sig med ett enstaka tecken som dock bara är en beskrivning av en eller annan sida av vårt väsen!


_____

1. Se dock Wikipedia om spekulationer om pedofili. Den libidinösa kombinationen Mars/Venus tillsammans med den lilla förpubertala Merkurius som undermedveten bas för den erkänt perversa Mån-Skorpionen är förvisso ett mystiskt budskap! Det är möjligt att horoskopets ömsesidiga reception mellan Solen (vuxenliv) och Saturnus (kategorisering) närmast ska fattas som ett Peter Pan-komplex, en vägran att gå in i vuxenmänniskans värld.

Och redan den själsliga Månen i stigande placerar Carroll närmare kvinnoföreteelser, som Jungs anima-arketyp påminner om. Själv med stigande Måne i den blå Luften, har jag haft ett flertal viktiga drömmar om blåfärgade kvinnogestalter genom livet (dock inte som minderåriga). Dessa har jag alltid tolkat som representationer för den egna själen.

Men givet att Carrolls Sol står i den konkretiserande och materialistiska Stenbocken (Jordelementet), ser det ut som om han var tvungen till mer handgripliga göranden för att synliggöra eller objektifiera sin inre anima - han fotograferade små flickebarn!

Kan man tänka sig att moderns död när han ännu var i tonåren påverkade honom att förkasta äldre kvinnor till förmån för de unga, som med den undermedvetna "logikens" märkliga turer skulle kunna betrakta dessa som ännu långt från det skorpioniska dödshotet?

Kombinera sedan detta med det dissociativa eller sociala utstötningsmomentet och vi har Carrolls förkastande av ett helt socialt segment: kvinnor är av samma typ som den bortdöende (och därmed svikande) modern. Bort äldre kvinnor, in med flickor och tonåringar!

DN:s skribent läste sin Wikipedia slarvigt och missade att Carroll förvisso umgicks med fler kvinnor än bara barn. Men inte alltför gamla, för vid en viss punkt började troligen Månen i dödens skicka hotsignaler, och då gällde Skyttens klassiska tendens: släpp och gå vidare.

Det är värt att notera att det "sociala utstötningssyndromet" här ockuperar 1a och 4e huset, en kombination som ger upphov till intrapsykiska störningar! Charles Carter talade här om "attacker från den inre fienden". Det handlar förstås om bortträngning, och med den dissociativa kombinationen Vatten/Luft dubbelt så.

Jag tror absolut att moderns död är en nyckel även om han var 19 då det hände. Och minns: det var astrologin som såg vad ingen litteraturvetare tycks faktorera in i bilden.

För ett hysteriskt fall av samma 1a/4e-huskonflikt se Chers dotter som opererade om sin kropp till man - ger det månne någon inblick i varför Carroll identifierade sig så hårt med unga kvinnor? Kanske var han en reinkarnation av en kvinna som inte kunde fördra sin nya manliga kropp?

Jag har i många inlägg - hatade av hbt:are och homo människor - avslöjat att de fixerade tecknen tycks ha väldigt svårt att justera sina attityder. Detta är då ett problem som själen tar med sig från liv till liv. Tillfrisknande från "fixeringens helvete" kan ta åtskilliga jordeliv.