Lika barn leka bäst (och prisar varandra)

(långt inlägg, ~5 A4-sidor)

På Newsmill skriver DN:s Jerusalem-korrespondent Nathan Shachar en utmärkt artikel som får mig att tydligare se det Sverige jag föddes och har framlevt i. Om politikens korruption sedan den blev verktyg för karriärister istället för att vara idealisternas medel för en bättre värld.

Efter att medvetet sökt leva det här livet utan att fylla huvudet med sågspån eller så kallad politik - den fattiga människans substitut för en mer genomgripande världsbild - blev jag nyfiken på hur Per Albin Hansson relaterade till sin biograf Anders Isaksson - Shachar hyllar dem båda i sin artikel. 

Med intelligenta tekniker och författare jag haft turen att stöta på, som flygingenjören Arthur M. Young och rymdflygsditot Wolfgang Smith, håller jag den antika astrologin för att vara en fullständigt giltig uppsättning grundprinciper, axiom på vilka man kan upprätta en helt legitim världsbild.

För den eventuellt unga naturvetaren som redan invänder sig, säger jag bara: undersök Wittgensteins senkomna insikt om att vi alla talar "språkspel" baserade på våra livsinvesteringar. Att dänga sin världsbild i huvudet på en annan och påstå att den är mer "sann" vittnar om att man ännu inte kommit ur sandlådan. 

Vetenskapen själv är, när allt kommer omkring, bara en uppsättning metoder som har till syfte att producera en modell som sedan kan testas mot verkligheten. Precis som astrologin. Historiska faktorer gjorde att mänskligheten sänkte ribban för sig själv och begränsade sig till enbart sådana mätdata som kommer genom de yttre sinnena. Vetenskapen blev vår nya trosföreställning och utopierna blomstrade. 

För den enbart politiska människan gäller samma kritik. Dvs, socialrealister, som gjort denna världen till sitt hem eftersom också de köpt 1800-talspositivismens budskap om att metafysik och tänkande över andra verkligheter är meningslösheter, att bara nyttotänkandet med reella och iakttagbara konsekvenser i denna världen har ett värde. Folket som sålde sin själ för materiell komfort, de ointressanta människorna man som bara klarar en lunch med eftersom det enbart strömmar prosaiska vardagskommentarer från dem!

Jag vet inte riktigt var artikelförfattaren Nathan Shachar befinner sig politiskt, han tycks uppskatta en äldre tids socialdemokrati men ger uppenbarligen inte ett öre för Mona Sahlin, som varande karriärpolitiker, eller något till vänster om henne.

Likväl visar sig ett för astrologin välbekant mönster när man ställer Per Albin Hanssons horoskop sida vid sida med det för hans biograf Anders Isaksson. Och det leder till frågan om det överhuvudtaget är meningsfullt att recensera eller beskriva ett fenomen, människa eller ett livsöde. Att förstå något är att vara i position att kunna bejaka det, man ser den inre mekanismen som med nödvändighet får individen att säga och göra det ena eller det andra.

Att inte förstå sig på, är att röja att man inte kunnat penetrera den andres underliggande bevekelsegrunder - och då ofta för att man dogmatiskt sitter fast i sin egen förförståelse, inlåst i sin egen världsbild eller sitt eget språkspel.

Historikern och journalisten Isaksson först. Med andra målsättningar för mitt liv än de politiska hade jag inte hört talats om honom, men Shachem (och flera kommentarer på Newsmill) tycks ha rätt. Detta var en sällsynt talangfull analytiker.

Zodiakens tolv grundprinciper kan tyckas fattiga men när ett prominent livsöde tittar fram, då matchar tecknen perfekt. Tvillingarna är skytteln som ränner fram och åter som informatören, skribenten, kommunikatören. Naturligtvis är det här inte en bindande regel, men notera vilken oslagbar kombination av planeter som bildar just journalisten Isaksson: till att börja med är den allmänna inre spelplanen - sinnet - av Luftelementets typ. Tvillingarna är av den rörliga och kunskapssökande kvaliteten (Sattva guna), och då Månen konnoterar stark föränderlighet har vi ett omen om ett hyperrörligt sinne.

Därtill finns kärleken - Venus - till denna rörlighet. Venus som kärlekens planet kan förbinda sig, kan associera och genast har vi det sammansatta budet om ett merkurialt sinne kapabelt att se samband utöver det normala.

Men i Tvillingarna fanns också 1943 Jupiter, symbol för bifurkation och expansion. Vi talar om ett "megapsyke" i informationens tecken!

Att sedan disponenten till all denna rörlighet själv ligger i jordfasta Oxen, tycks stärka tendensen mot socialrealism och inte minst rationalism. Jord och Luft samverkar och är faktiskt grunden till den positivistiska livssynen: att bara det som konkret upplevs existera (via sinnesintrycken) är värt intellektuell (Luft) bearbetning.

Denna avmaskade värld ägnas därmed desto mer intellektuella energi - skälet till att väst gjort just materialistiska och tekniska landvinningar på ett sätt som saknar motstycke i historien. Isakssons sinne (Måne) visar sig alltså via disponenten Merkurius i Jord vara av den inomvärldsliga, inte metafysiska, böjelsen.

Men Solen lyser upphöjd och stark i Väduren, ett Eldtecken, och dess disponent Mars befinner sig själv i det ideologiska och sociala Lufttecknet Vattumannen. Eld och Luft bildar en stark synergi, kreativ och inspirerad tanke, och i just detta fall är Solen och dess disponent dessutom "planetära vänner", så att man utan att tveka kan förse Isaksson med etiketten "intelligens".


Notera också vilken ofattbar energiskjuts hans Sol får genom att Jupiter (i sitt alltigenom goda sällskap) sänder en välsignande 240-gradersaspekt mot socialt och ideologiskt orienterade Vattumannen. Jag har inte systematiskt studerat hur den "naturliga illgärningsmannen" förändras av att ha stöd från en sådan massiv samling "godhet" (både Jupiter och Venus är "naturliga välgörare"), men ett är säkert: intelligensen hos denne man måste ha varit skyhög.

Jämför bara min favoritfigur i anslutning till dessa tecken, författaraliaset Shakespeares förmodade upphovsman, den 17e greven av Oxford, Edward de Vere. Här sågs likaledes en upphöjd Sol i Väduren, baserad på (eller disponerad av) Mars i Vattumannen.

Och parallellen med Isaksson sträckte sig ännu lite längre då Oxford hade en eldfängd kombination av Mars och Månen i Vattumannen. Brittisk (litteratur-)historisk forskning visar att Oxford saknade den godhet som syns hos Isaksson - adelsmannen var extremt självmedveten och stroppig och inte minst aggressiv men - och det är den parallellen jag vill dra här - uppenbarligen en mentalt klar tänkare, vilket är varför han är främste kandidat till det berömda författarskapet i alla läger utan de som redan har intressen i att vidmakthålla den ofattbart illa grundade myten om Stratford-mannen. 

Per Albin hade en maximalt sympatisk lyssnare i Isaksson (Månen = vår kapacitet att ta emot intryck), och därtill ägde biografen ett vidare och mer rymligt psyke än kanske något den här bloggen skådat tidigare (se dock geniet C.S. Peirce och hans snarlikt konfigurerade och likaledes merkuriala Måne).

Och Hansson hade, liksom sin biograf, ett sattviskt och merkurialt sinnelag i Tvillingarnas tecken. Det är därför jag säger att "lika barn leka bäst" Även i övrigt lutar Per Albin i samma riktning som Isaksson, med en betoning av Luftelementet.

Men Per Albin var egentligen närmast iskall och aningen självisk: Månen kombinerad med Saturnus (kyla, kontroll, makt) omvittnar en kanske svårtillgänglig personlighet, framför allt intresserad av makten över sitt eget oberoende, sin egen personliga frihet (Tvillingarna ÄR ännu i zodiakens tidiga och ganska egoistiska fas).

Är det den här omaka kombinationen av sinne och maktfixering som Hansson osentimentalt kallade "fredsegoism" - notera att elementet "fred" härrör från soltecknet i kärlekens och jämviktens tecken Vågen. Eftersom Solen i Vågen är längre kommen på sin resa än Månen och dess självtjänande och egenmäktiga tendens, är omina goda för att det "solära livsuppdraget" tar befäl här.

Per Albin och hans biograf har dels sina Solar diametralt motsatta (vilket alltid skapar en ömsesidig fascination för "den andre") och dels sin krigiska instinkt (Mars). Isaksson en kämpe för det mentala konceptet (Vattumannen), Hansson ett lidelsefullt Lejon och vars amorösa eskapader och häftiga humör väl illustreras av Mars fula attack mot Venus i Skorpionen. Här är då Eld och Vatten i krig, vilket ger en buffligare sida än Isakssons väldigt smidiga Tvilling och intellektuellt stabila Vattuman, och ibland en tendens till överdramatisering (dramadrottningens syndrom).

Faktum är att det är den här Eld/Vatten-härden som ger Per Albin krutet och gör honom till en atypisk representant för soltecknet Vågen. Ja, faktum är att Skorpionen är en suboptimal placering för Venus eftersom den senare är Vågsolens disponent. Här drivs Vatten och Luft samman, vilket ofta ställer instinkt och resonabelt och genomtänkt handlande på kant med varandra.

I en längre analys hade mycket kunnat sägas om den djupa oförenligheten mellan Vågen och Skorpionen och vilket tumultartat "livsuppdrag" som en Sol i Vågen med sin disponent i dödens tecken kan tänkas förebåda. För en annan politiker med exakt denna kombination, se Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och det landets svåra beslut om landets framtid! En situation inte alls helt väsensfrämmande från den rakbladsegg Per Albin Hansson tvingades vandra under Andra världskriget.

Faktum är att soltecknet Vågen har svårt att framträda i fullt optimal form, för Venus omloppsbana håller den alltid i närheten av Solen så att dessa Vågar antingen disponeras av en Venus i skorpioniskt och problemfyllt Vatten eller av en Venus som lider sitt "fall" (debilitet) i Jungfrun. 

Inte ens vid de födslar då Venus ligger hemma i härskarläge i Vågen har klar kust, för nu händer istället det att Solen dels är fallen (debil) i detta tecken och dels betraktar Venus som en planetär fiende! Det kan mycket väl vara dessa spelregler som förklarar varför det nordindiska horoskopet i dess "naturliga utförande" tecknar Vågen som nedfallen på kartans botten. Men minns också att det är i detta tecken som själens syndafall vänder och återställelsen påbörjas!

Likväl bildar Hanssons/Netanyahus Våg baserad på Venus i den försmädliga undergången (förlusten) i Skorpionen just en sådan bjärt kontrast som tycks ha funnits i Hanssons psykologiska liv (och då lämnar vi utanför den komplicerade avmättheten som Månen och Saturnus tecknar). 

Enligt Shachar saknades helt denna psykologiskt knepighet hos den jämförelsevis timide biografen Isaksson, vilket lär oss vilka enorma skillnader som kan finnas fastän sinnelaget i båda fallen tecknas med samma måntecken. 

Jag noterar dock att Shachar kallar biografen "ironisk" och den här sidan kommer givetvis från Tvillingarna, tecknet som alltid håller sig i rörelse för att kunna kasta oväntade synvinklar på det givna ämnet.


Undertecknat en annan Mån-Tvilling

---som för att understryka att liknande planeter hittar sig själva, och kanske att "lika barn leka bäst". Vi är alla språkrör för våra bakomliggande kosmiska principer. Det är gudarna, inte vi på jorden, som är de verkliga aktörerna. 

Där den fallna socialrealisten skiktar sin tillvaro i mentala kategorier som t.ex. "feminister" och "patriarkalt gubbslem" (åtminstone ett vagt minne av den vertikala axel materialismen dolde för sig själva och gemene man), där ser den kosmiska medborgaren betydligt djupare och mer väsentliga faktorer. 

Men psykologi var nu aldrig svenskens favoritämne. Tvärtom har vi en historisk rädsla för själen, som omvittnat av vårt rashygienska förflutna. Inget tyder på att det här landet nått en högre insikt i Livet när vi nu skriver 2010.


Se även det svenska nationalhoroskopet, samt tilläggsstudie.