En satirtecknares horoskop

 Självporträtt 1995 (detalj)
www.zetterling.se

Kände satirtecknaren Leif Zetterling fick säga några ord på dagens morgonradio om den vikande marknaden för politisk satir i dagens Sverige. Astrologiskt hade jag på känn att den som spetsar till en situation knappast har en födelsehimmel som tecknar lugn och ro. 

Mycket riktigt. Här är ännu en himmel som svårligen låter sig särskiljas från den lustfyllda brottslingens - Rajas guna dominerar storligen - men där uppenbarligen själen Zetterlings ÖDE varit så gynnsamt att han hittat en penna istället för en kniv att hugga med!

Jag lyssnade bara på radion med ett halvt öra, men tyckte mig höra att Zetterling lamenterade klen satir och menade att det krävs mer koncentration än man kan tro att penetrera en person för att skapa sig en bild som i andra steget kan satiriseras.

Koncentration är naturligtvis liktydig med Saturnus. Och den valören finns i rikligt mått på den här julihimlen 1940. Saturnus är "fallen" i Väduren, fallen till "personalistisk" nivå. Väduren är det renaste tecknet för just person - eller personfixering. Satirikerns och porträttmålarens soltecken är Kräftan, tecknet som söker sig under skinnet på folk och företeelser och empatiskt eller symbiotiskt lever med sina objekt - jfr Kräftan som modersprincipen och moderns självförverkligande i sin avkomma.

Zetterlings typ av empatisk inlevelse är emellertid av exakt samma art som den här bloggarens: Solen + den vassa dolkens Mars + kommunikativa Merkurius. Precis som i fallet "Kapten Klänning" beskriver Mars i Kräftans tecken en fiende som smyger sig in bakom kvinnornas kjolar eller söker sig in bland de sårbara mjukdelarna för att dela ut ett hugg som stinger i själen!

Därvidlag skiljer sig satirtecknarens Mars från undertecknads, där värdtecknet Vågen istället omvittnar bloggens ärende: studier i avvägningens konst (vågskålarna), energin (Mars) lagt på att se hur flera pusselbitar relaterar till varandra. Vågen är inte medlem i zodiaken tidiga "personalistiska" tredjedel, och således egentligen inte fixerad vid människans ytliga presentationsskikt. Det är just de typiska detaljerna eller manéren som satirtecknaren tar fasta på för att driva in sina träpålar i själen.

Leif Zetterlings födelsedygn ser Månen (psyket) byta tecken strax efter lunch, till irritation för astrologen. I det här fallet är Månen oerhört viktig eftersom sinnelagets planet förfogar över själva Solen (Månen härskar över Kräftans tecken). Satirtecknarens själva psyke står med andra ord mycket nära kopplat med vad han SER med sitt solöga och vad Solen därefter producerar eller aktualiserar via handling. Minns Solens dubbla symbolik som dels den registrerande andesjälen och dels dess inomvärldsliga verksamhet som den aktiva viljeaspekten i en människa, den "dagaktiva människan".

Lyckligtvis innebär Månens förflyttning från Stenbocken och in i Vattumannen under dygnet att sinnet i sig förblir under samma disponent - Saturnus - den planet vars kvaliteter Zetterling själv förde på tal som A och O för intelligent satir. Och inte minst lyckas en illvilliga dolkstöten Mars i Kräftan med konststycket att pervertera sinnelagets Måne hela detta dygn, trots den senares byte av tecken! Under ett sinne i Stenbocken angriper Mars via opposition yttre formalia.

Man kan säga att Zetterling är extremt fixerad i sitt sinne vid världens yttre skepnad. Under eftermiddagen, när Månen nått den mer ideologiska och gruppsociala Vattumannen attackerar Mars i stället via sin "specialaspekt" om 210°. Det är således en bråkmakare i sinnet oavsett vilket zodiakmotiv själen är knuten till.

Det finns poänger med både ett stenbockspsyke och ett vattumandito. För det första talar att det tog tid för Zetterling att hitta den politiska arenan och satiren. Han började som illustratör, t.ex. bokomslag, vilket väl matchar Månen i Stenbocken med dess tendens att döma boken efter dess omslag, dess enahanda fokusering av formaliteter eller tingets struktur. Likväl ska man inte glömma att just detta skulle vara en otypisk Mån-Stenbock eftersom det "solära uppdraget" är att "besjäla" de knastertorra formerna (Solen i fruktsamma Vattenelementet).

Men en födelse med Månen i Vattumannen sammanhänger mycket bättre med politisk satir, för detta Lufttecken har med ideologi och kompletta tankekonstruktioner (mentala luftslott, hela vägen upp till kompletta världsbilder) att göra. Mars i Vatten i attack mot Psyke i Luft skulle ge exakt den wacko eller skruvade humor som jag ofta pekat på som den goda effekten av en elementkombination som annars lätt drar mot sinnessjukdom eller åtminstone mentala hang-ups.

Så oavsett placering tar Satir-Ögat Zetterling direktiv från en Måne som i sin tur tar direktiv från Saturnus, "fallen" i sitt lägsta och mest personfixerade tillstånd i Väduren, en placering jag spekulerat att den motsvarar fååriga "sub-generationer" med generellt lägre intelligens eftersom Väduren representerar förlusten av den stora Intelligensen eftersom själen här väljer syndafallet, väljer det partikulära och således dras in i ego-mentalitet och tunnelseende.

Det 360-gradiga zodiakperspektivet förloras (andesjälens naturliga intelligensnivå!) och särskilt zodiakens fyra första tecken - personalisterna - är mer upptagna än några andra med att "stajla" sig själva eller fixera sig vid det som utmärker en enskild individ snarare än att se individen som variation på ett större tema. Även om Månen, vare sig i Stenbocken eller i Vattumannen, passerar zodiakens mest vidsynta, universalistiska fas, är Saturnus orientering den diametralt motsatta.

Men Zetterling har något som höjer honom över de flesta andra sub-generationer av Saturnus-i-Väduren. Året 1940 råkade också lycko- och expansionsplaneten Jupiter befinna sig i samma tecken. Vad än den formfixerade Saturnus fäster sig vid, delegerar den sedan till "expansionskraften" Jupiter att förstärka hundrafalt. Här är receptet på framgångsrik satir. Fokusera och avgränsa stramt och snålt (Saturnus) och förstärk sedan den olycksaligt fixerade detaljen enormt. Det är samma princip i satiren som vid karikatyrteckning, vill det synas.

En reflektion över Sol och Måne på denna himmel visar hur fantastiskt integrerade till ett enda verksamhet helt givandets och tagandes planeter är, och vilken kontroll den jupiteriskt modifierade Saturnus har, där den vid (det antika) universums ytterrand börjar bygga den formalist som väljer enskildheter snarare än helheten och steg för steg - ju närmare vår egen fallna sublunära sfär vi kommer - insisterar på att det är formalia som gäller. 

T.o.m. i andesjälens slutliga fall ner på jorden tecknar Månen att det här kommer att vara ett livsöde som går i valören Saturnus tecken: en världslig människas iakttagelser eller gärningar.

Att den dagaktiva Solen valde att mars-attackera Kräftans sårbara inre, kan väl jämföras med Kapten Klännings horoskop (nytt fönster), vars Mån-Stenbock under attack från Mars-Kräftan det inre råder någon osäkerhet om. Polisen var å ena sidan väl påläst i kvinnosaksfrågor och agerade som deras tillskyndare (mer kvinna än kvinnorna själva), men drogs å andra sidan in en distorderad manlighet av grisens slag: hanterade kvinnor som sexobjekt. 

Visst är det något dubbelbottnat även över en satiriker som med överklassdialekt häcklar maktens människor men troligen har en livsstil närmast omöjlig att skilja från dem!


PS. Naturligtvis är det ett mäktigt egenmäktighetssyndrom som bildas i den händelse Månen ännu dröjer kvar i Stenbocken och baserar sig på Vädurens hypersubjektivistiska synvinkel. Men det här astrologiska komplexet har ordats tillräckligt om redan.