Skulle du köpa en begagnad bil av han här?

På kort tid har jag noterat två korkade uttalanden av Expressens nye chefredaktör Mattsson. Först hans trubbigt dogmatiska vidhållande av Lars Vilks yttrandefrihet på sin blogg i ett läge då allt fler inser att Vilks är en mentalt sjuk människa som inte borde ges det utrymme att skada allsköns internationella relationer som nu sker - i "yttrandefrihetens namn". Mattssons plädering ligger flera komplexitetsnivåer under den verkliga situationens krav, den faller kort om vad man kan förvänta sig från Chefen.

När jag sökte en födelsedag för att i åtminstone någon mån se vad som brister i Mattssons psykologiska räckvidd hittade jag en andra groda som röjer vad man absolut inte vill veta om en chefredaktör:

En redaktion på 322 journalister (eller 322 chefredaktörer och en ansvarig utgivare som han också säger) ska ha ett kvalitativt fördjupningsreportage varje dag. Det anser han. Modellen är hämtad från Svenskans Under strecket.

Själv läser han gärna sådana artiklar, om de handlar om något historiskt. Handlar de om konst får de vara.
(Källa, min fetning)

Den som inte bryr sig ett vitten om konst, kan på goda grundar misstänkas vara en torftig själ. Lägg torftig (av torv = uttorkad) på minnet. Men inte bara det, Mattsson utsänder en signal om bildningsförakt, och jag hittade snabbt förklaringen. På annat håll lärde jag mig att han inte lyckades ta sig genom gymnasieskolan.

Vid sökning på födelsedagar inträffar det inte helt unika att sökningen ger mer än en person i samma stad, med samma namn och födelseår. I det här fallet två stycken. Vilken att välja?

Redan i upptäckten att den ena bor på bekvämt promenadavstånd från tidningshusen i Marieberg fattar jag mitt beslut. Är han på tidningshuset till midnatt för att överinse hur "Ettan" spikas, kan jag tänka mig att man inte har något eget liv utan gärna har hundkojan så nära arbetet som möjligt. Och den extrema makthungern - ledarskap till varje pris och mot alla odds - som genomsyrar denna födelsedag rent astrologiskt övertygar mig ännu mer.

[Tillägg. Sedan inlägget skrevs har ovanstående bekräftats, svenska Wikipedia har nu födelsedagen angiven.]

Men för säkerhets skull redovisar jag även den andra stjärnkartan för en Thomas Mattsson född bara tio dagar tidigare. Som genom ett mindre mirakel är båda kartorna så pass lika varandra att båda bekräftar det jag misstänkte redan i hans schablonmässiga försvar av yttrandefriheten: det är ett övermått av Jordelementet på himmelen och det drar ner förståndsgåvorna till en slags begränsad slughet. Plakatpolitik säger de bestämt, som sysslar med sånt.

Alla vet att Jordelementet inte kan släppa igenom de rena idéerna från Ljusets nivåer särskilt väl. Det var därför Platon kallade våra liv ett fängslat liv en dunkel grotta med väldigt approximativa uppfattningar av vad som egentligen försiggår i LIVET (ett högre existentiellt plan än jordtillvaron).

Jordmänniskan är i sina sämsta utföranden fullständigt ointressant psykologiskt, och enbart en resultatorienterad arbetshäst. Åtminstone det senare verkar stämma för Mattsson. Och att stoltsera med petitesser som att den blå bården återvänt till Expressens förstasida avslöjar något ännu sorgligare: vi har en formalist här. Också detta pekar mot karta ett, med Månen i ramifikationernas tecken Stenbocken.

Gäller denna första karta (som jag är nästan 100 på), så är det med det demoninfekterade psyket i Stenbockens tecken man har en realpolitiker, enbart resultatinriktad. Inga egentliga äkta åsikter, bara Resultatet för ögonen. Ville Expressen verkligen ha en sådan här bödelsmentalitet?

"By the book" torde vara Mattsons motto, en lag-och-ordning-byråkrat som världen knappast tidigare skådat. Jag lovar, tidningspersonalen kommer att hata den här människan inom ett år: Månen och Rahu och Mars i ett legalistiskt och dominant tecken kan över tid bli en enerverande historia...

Tyvärr lyfter inte chefens Sol ovanför denna ambition att återinföra en snygg bård och värna om hela EN artikel på 8000 tecken om dagen. (Han nämner "lånet" från SvD - Stenbocken är förvisso något av en plagiatör..)

Solen i detaljälskande Jungfrun är just den som väljer bårder och räknar tecken i en artikel. Dessa goda tjänare måste finnas, men inte i chefsposition väl?

*****

Med 99,9% säkerhet "rätt" chefredaktör, ingen Luft, ingen Eld -

NOLL INTELLEKTUALIET, NOLL ANDE

Enbart Jord och Vatten. Naturligtvis lägger en sådan bort tidningen när det handlar om konst.

Reservalternativet: Merkurius (pressen) ännu kvar i chefstecknet Lejonet, men nymånen i Jungfrun ger inte alls samma stöd för makthunger som Månen, Mars och Rahu i förra horoskopet. Notera särskilt Måne och Mars i presterande Stenbocken - han var sportjournalist vilket stämmer perfekt med Mars råa och grova stil och därmed ett sinne (Månen) som tänder på kamp och strid.

Nedanstående karta är i jämförelsen häpnadsväckande timid med Solen och Månen med en effeminerande men fallen (debil) Venus i Jungfrun. Inte alls den beslutskraft som jag förstår att Mattsson signalerade genom att bums sparka en Hells Angels-anknuten utlandskorrespondent. 

På rak hand minns jag bara SVT:s vetenskapsreporter Henrik Fexeus med samma nedslående brist på sensibilitet för något bortom den omedelbara sinnesvärldens signaler (Jord/Vatten). Som någon kanske minns specialiserade han sig på att använda medveten manipulation av kroppsspråket för att ragga. Han skrev åtminstone en bok om det.

En skitstövels knep och ett närmast psykopatiskt sätt att erövra! Så beter sig ateister som inte tror sig ha någon själ och därför inte heller har tillgång till dess ljuva musik, dess telepati med likasinnade själar, och inte heller någon äkta känsla av sann kärlek.

Den fallna materialisten måste hela tiden tänka och analysera kring sina sinnesintryck - en djupt oäkta människa. Med en smula Vatten, som här, blir de åtminstone kapabla att "gå loss" på sina hormoner. Gott Vatten och Jord är riktigt sinnliga.

Men har de någon högre själ? Indikerar Mattssons brister i viktiga elementära avseenden att han är ett av Darwins apdjur - till skillnad från oss som inte bara cirkulerar på den här planeten utan även gör avstickare till andra ställen mellan jordeliven?

Har i själva verket ateister rätt, men bara i fråga om dem själva? Ibland undrar jag om det kanske finns ett antal olika versioner av homo sapiens på plats på jorden samtidigt. Den yttre formen är densamma, men inte innehållet. Inte alla har en själ, inte alla kommer att uppleva något mer sedan de dött. Och framför allt inte återfödas som annat än råmaterial till Moder Jords fortsatta evolution. Jag hoppas jag har fel.

*****

Och vad hittar jag när jag letar upp det tidiga inlägget om ateisten och vetenskapsdyrkaren Fexeus...? Jo, en födelse bara dygnet innan det som tycks troligt i fallet Mattsson!

Detta bekräftar min instinktiva motvilja redan i inlägget om Mattssons försvar av Vilks (till vilket pris som helst - märk här den obalanserade demonen Rahu kopplad till Stenbockens fullständiga brist på demokrati fast den här maskerar som demokrat - Mattsson skulle funkat perfekt i en diktatur också med det skadade psyket).

Som jag sade i det inlägget: detta kan vara fel chefredaktör för svenska förhållanden. Nu är jag säker. Vi behöver inte gå ner oss ännu mer i det okreativa och materialistiska träsk vi hamnat i under nyliberalismens korta glansperiod. Vi behöver mer Eld och Luft, mer sann inspiration!

Se åter vad Mattsson var stolt över: att ha LAGT TILLBAKA DEN BLÅ BÅRDEN PÅ "ETTAN". Mer kreativa än så är inte de rena Jord-typerna: de plockar och arrangerar med det som ÄR. Och vilket gay uttalande, förresten.

Ren Jord har det inte i sig att från ingenstans trolla fram helt nya tankar eller rent av paradigm. Jord symboliserar identifikation med det som är, dvs detta är elementet som bättre än något annat illustrerar Auguste Comtes positivism, denna nattståndna materialistiska livssyn (Comte var passande nog Sol-Stenbock).

Inget ont om folk som klipper och klistrar collage, men de är inte chefsmaterial.