Det säger sig självt att varje människa bär roten till gott och ont inom sig och att alla har t.ex. äger ett mått av krigaren Mars. Men hur stark den splittrande och självhävdande Mars är jämfört med den enande Venus kan bara sägas med födelsetid i hand.
Nåväl, här är i vilket fall de övergripande tendenserna vid lunchtid. Jag valde avsiktligt lunch istället för dygnets början för att med marginal låta Månen (psyket) ha lämnat Vågens tecken och anträda den mörkare Skorpionens position. Skälet till detta antagande skall förklaras.
SvD noterar Bergströms födelse till två företagsledande föräldrar i välbärgade området Djursholm. Barndomshemmets väl och ve anges bland annat av Månen (samt det av Månen behärskade Kräftans "naturliga hus", den fjärde hussektorn för "det privata", "det avskilda", dvs hemmet. Intressant och med viss logik placerar indisk astrologi också kostsamma kapitalvaror i hemmet/fjärde huset.
Hade det inte varit frestande att behålla Månen i de högre konstarternas tecken Vågen - som den stod vid dygnets absoluta början och ytterligare några timmar fram? Vågens härskare är ju Venus, som i sitt andra härskartecken den jordnära Oxen representerar pengar och sinnesnjutning (snarare än sublim konst)?
Nej, givet kända fakta ger Månen i Skorpionen ett mycket tydligare resultat, för tecknet gästas vid den här tiden redan av Venus, pengarnas planet. Kombinationen av Månen och Venus blir ett tydligt omen om "pengar i hemmet", ett välbärgat hem. Dessutom är Skorpionens tecken närmast sociopatiskt i sin önskan om att vara avskärmad från andra. Vilket bättre uttryck skulle detta kunna ta sig än en födelse till Djursholm för en uppväxt i eminent avskildhet från allfarvägarna!?
Men minns redan här att det föddes åtskilliga fler barn det här dygnet, och alla lär inte ha blivit födda in i en privilegierad, avskild miljö! I brist på födelsetid kan vi dock inte gå längre än så här och undersöka om den postulerade Mån- och Venuskombinationen även faller in i något av horoskopets monetära hus. Kartritningen här ovan beskriver den "naturliga zodiaken" där egotecknet Väduren kopplas till det 1:a huset, som just representerar egot och kroppen - själva gränssnittet mellan andesjälen och omvärlden.
Antydningen om en födelse med silversked i mun slutar inte med den av Venus sockrade Månen! Till att börja med ser Solens nära förbindelse med krigaren Mars ut att vara rena antitesen till en välbeställd hemmiljö, men då glömmer man att Solen inte har med hemmet utan med det dagliga slitet under den stekande solen att göra, med människans aktiva kamp för att tjäna brödfödan och kanske t.o.m. triumfera i världen.
Där Månen och Venus tillsammans bildar en rejält feminin kombination på hemmaplan, där symboliserar Solen och Mars en lika heroisk och stridbar manlighet ute i det aktiva livet. Mars är visserligen en av astrologins två illgärningsmän på det sättet att den, likt den stekande solen, drar in vedermödor i våra liv.
Sant är att en prominent men problematisk Mars kan skapa halsstarriga och egoistiska naturer, men som den homeopatiska medicinen lärde ut kan ont med ont förgöras, och i Stenbockens tecken anses Mars sämre sidor väl kontrollerade. För den "smärre ondingen" disponeras nu av Stenbockens herre Saturnus, "den större ondingen"! Restriktion och repression (Saturnus) må vara ett ont, men det blir ändå relativt gott om syftet är att hindra den turbulente Mars från att storma runt!
Kalla dem gärna "stiff necks" - det här är en klassisk symbolisering av gammaldags uppfostran och "Herrans tukt och förmaning". I fallet biologisten Patrik Lindenfors blev samma Sol+Mars i Stenbcken till ett bestående religionshat (egentligen: hat mot institutioner), men hans repressiva kombination undsattes inte av godhetens och den högre insiktens Jupiter, som i det här fallet.
Notera att Solen är den markör som representerar anden eller det gudomliga, medan Jupiter är den expansion eller personliga tillväxt som människan måste genomgå för att nudda de mest sublima frågorna. Därför är Jupiter (Zeus) i astrologin inte den ultimata symbolen för det andliga utan snarare vägen dit. Symptomatiskt nog heter planeten Jupiter Guru i indisk tradition.
Det är alltså SOLEN som är den djupaste och mest andliga symbolen, och som astrologisk markör yttrar sig andes livsuppdrag bara indirekt via vårt soltecken som det mål vi strävar mot. I sig skulle Solen och Mars kunna innebära en krigshetsare (som i den militanta ateisten Lindfors fall), men undertecknat har den också, fast i ett annat tecken, och är istället "förkämpe" för en andlig verklighetsuppfattning.
Jag misstänker att det är bristen på godhet (Jupiter eller Venus) som i t.ex Lindenfors fall skapar negativitet, medan Jonas Bergströms lika militanta Sol/Mars faktiskt har en injektion från det högre medvetandets höjder, även om godheten i detta liv kanaliserats genom materiella håvor (Jord + Vatten).
Effekten av planetära valörers kombination är som synes ibland svårbedömd, och jag erkänner villigt att astrologin inte har den millimeterprecison en kultur som fullständigt blivit förstörda av mätbarhetens evangelium lärt sig efterfråga - utan att samtidigt ställa de större frågorna, som varför man mäter så precist och vad man tror sig uppnå med det.
(Jag har ibland känslan att naturen bara trollar fram mer "stuff" ju mer vi slipar våra instrument. Möjligen skrattar de högre makterna åt mänskligheten varje gång de gräver ner en allt större partikelaccelerator under jord...)
Dessutom anses (ofta med rätta) Solen och Mars i kombination höja intelligensen, och så måste vara fallet när Mars naturligt vilda fasoner står under så hård repression som i den sociala ryktbarhetens tecken Stenbocken! Den "naturliga zodiaken" visar tydligt hur Stenbocken placerats på horoskopets topp.
Men då ska man minnas att detta inte symboliserar något mer än herravälde i denna materiella värld! Stenbocken, ett Jordtecken, brukar vara en realpolitiker utan nämnvärd medfödd känsla för livets andliga sida, men de smartaste låter religionen få existera fritt sida vid sida med den makt som Stenbocken själv åtrår och eftersträvar.
*****
Äpplet har knappast fallit långt från trädet när man hör att en Stenbock blivit jurist, vilket är fallet här. Tecknets herre, Saturnus, ägnar sig enbart åt att dra upp negativa avgränsningar, och mäta och väga det som så låter sig göras. Tecknet är som klippt och skuret för en lagman. Moses kom ner från stengetens "världsberg" med de tio stadgarna huggna i sten och i antiken ansågs judarna vara ett "typiskt" saturniskt folk, renlevande intill analitetens gräns.
I min lilla undersökning nyligen av hur soltecknen för 136 dömda brottslingar fördelat sig, var Stenbocken och Skytten de tydligt minst brottsbelastade, vilket är mycket intressant. Skytten är nämligen symbolen för det högre gudsmedvetandet i människan, samvetets röst, medan Stenbocken är symbolen för den som väl inte har den kontakten med sitt inre men väl respekterar de lagar och regler som kommer utifrån!
Stenbocken blir därmed symbol för en människa som perfekt internaliserat världens spelregler, den goda, ansvarskännande sonen som sedan kommer att fostra sina barn i exakt samma tradition. (Undantaget förstår de horoskop där det sker ett uppror mot Saturnus och alla former av begränsningar. Den här bloggen har tittat en del på problem med Saturnus under etiketten "egenmäktighetssyndromet".)
Saturnus och Stenbocken representerar konservation och, givetvis, en konservatism som är som hand i handske i det här kungliga sammanhanget. Stenbocken är en realpolitiker och undertrycker perfekt sina egna känslor för att dessbättre spela världens spel.
Födelsen med en intensivt kämpande (Mars, krigaren) Sol i streberns och världserövrarens tecken har givetvis en viss koppling till Jonas Bergströms födelsemiljö. För ingen mindre än den "lyckliga stjärnan" Jupiter, den som bereder stor (och ofta lätt, närapå oförtjänst) framgång sänder sina välsignelser från "upphöjd" position i hemmets och de privata kapitalägornas tecken Kräftan.
Den här polariteten Stenbock/Kräfta figurerade nyligen i en analys av den avskedade landshövdingen över Gotland, Samuelsson, som menade att de redan rika skulle gynnas extra. Men i det fallet hemsöktes det privata kapitalets och de egna ägornas Kräftan inte av lyckobringaren Jupiter utan av båda illgärningsmännen, Mars och Saturnus - en förskräcklig kombination som jag sett förr i samband med svåra fiaskon eller nederlag i livet. Att tala om moralisk härdsmälta är kanske överdrivet, men för en förmåga till djup känsla MED en sakfråga bör man inte ha krigshetsaren Mars och den tvära nejsägaren Saturnus i det empatiska tecknet Kräftan!
I Bergströms fall måste en Mars i "upphöjt" tillstånd och stärkt av välståndsbringaren Jupiter, också i "upphöjd" tillstånd, berätta fantastiska saker om framgångsrik Sol, ett lyckat dagligt arbete på att dra hem brödfödan till hemmets privata sfär - och av den expansiva Jupiter betydligt mer än nödtorften!
I kraft av att vara härskare över det högre, religiösa och filosofiska medvetandets tecken Skytten, representerar en stark Jupiter också en naturlig fromhet och en vilja att göra gott. I direkt kombination med den tuktade Mars (övervakad av gränsdragaren och realpolitiska Saturnus) talar detta för en skandalfri och disciplinerad livsstil.
Den här polariseringen skulle i nästan vilket annat teckenpar som helst kunna bli en riktig röjare. Men Jupiters tendenser att söka lätt expansion som en klippare och gambler, vinner här stabilitet genom det konservativa, försiktiga och omsorgsfulla Stenbockens tecken.
Jämför horoskopet för "Dajmen", hästspelaren som nyligen vann 20 miljoner bara för att falla död till marken dagen efter. Han var också född i Stenbockens tecken och hade en mycket aktiv Jupiter. En Jupiter måste därför finnas med i "formeln" för lyckat företagande - enbart Stenbocken eller Saturnus blir ENBART en förvaltare, av byggnation eller traditioner.
Och givet våra referensuppgifter i SvD är det inte otippat att hitta en helt perfekt Jupiter i detta horoskop. När ett omen dubbleras, talar astrologen om att ett "tema" identifierats. Dubbleringen gör det mer eller mindre säkert att symboliken faktiskt är för handen i verkliga livet.
Här är det Jupiter som dels skjuter till lycka, tur eller framgång i Solens (ibland aggressiva) kamp för att framstå som segraren (Jag slår vad om att det här blir en åklagare vad det lider...) och välmåendets Jupiter - i hemmets tecken - kastar också en harmonisk hjälpande 120-gradersvinkel till Månen - hemmets "rörliga" signifikator och dess nära förbindelse med pengarnas Venus. Jupiter + Venus = expandera pengahögen!
Naturligtvis finns det många fler sätt att beskriva de här kombinationerna och placeringarna, men jag håller mig avsiktligt vid materialistiska läsarter här, för materialist är vad Jonas Bergström är, inte bara för att han föddes i en hemmiljö vars omen talar för stora världsliga framgångar, utan också för att den hemmiljö hans andesjäl valde i ett av livets absolut djupaste mysterier också är den projektion av värld som utgår ur hans egen ande!
I det här katastrofalt landet Sverige, där obildningen och han pragmatiska materialismen står som spön till backen har helt obegripligt en hel bok av den geniale djuppsykologen James Hillman översatts till svenska, Själens kod. Anledningen till detta är naturligtvis inte något försök från förlagets sida att sprida kultur till folket utan helt enkelt att det amerikansk-engelska originalet toppade den amerikanska försäljningslistan. Och det är alltså en signal på att en översättning och publicering i Sverige är ett förhållandevis riskfritt projekt.
Likväl, boken har funnits på svenska några år (vet inte om upplagan är slut än), och i den talade en äldre Hillman rakt ur hjärtat och förmedlade något av den eviga filosofin (Aldous Huxleys bruk av termen "perennial philosophy" är det mest bekanta). Denna lär bl.a. ut att själen är evig och att medvetandet allraminst är en sidoprodukt av biokemi i hjärnan.
Den redan klassiska liknelsen vid hjärnan som en "radiomottagare" är det bästa vi f.n. har för att beskriva förhållandet mellan ande och materia. Glöm den paniska och helt irrationella skräck vetenskapsmän har för att tillåta en klyvning, en dualism (i t.ex. ande och materia). De är bara anala barn som tror att termodynamikens andra lag är en gudomlig sanning. Det är den inte. Men lika alla modeller tål vår fantasi om människans rationalitet inte att man petar på för många heliga kor samtidigt. Då brakar hela verklighetsbygget samman.
Hillman har nu ingen vetenskapsteorietisk agenda i "Själens kod", utan konstaterar bara med den eviga filosofin att barn väljer sina föräldrar från en tidpunkt innan de föds. Och barnen - fast vi bör hellre kalla dem andeväsen kollaborerar på samma sätt med varandra och konstruerar sitt kommande liv med något mån av styrning åtminstone över livets viktiga hållpunkter - redan från en punkt innan tiden.
Det är av den anledningen jag menar att Jonas Bergström och kumpaner redan hade fixat hans framträdande på jorden innan det ägde rum, och när det väl ägde rum stor stjärnorna parad och tecknade ett totalt materialistiskt livsöde som kretsade nästan enbart kring förvärvandet av en position i samhällstoppen.
Det blev Sverige där det öppnade sig en plats etiketterat "Jonas Bergström" för ännu en av de själar som f.n. lekte den typen av lek själar leker i sin ungdom. För minns Platons ord att de äldre själarna är inte de som står efter en plats i rampljuset. Själar lär sig efter några liv att välja bort societetssläkter och kungahus. Jag har själv gått den vägen, men det är en annan saga.
Och hur var det då med klanderfriheten? Jag har sparat till sist det onda öga Mars får Solen med sig när det kastas mot den snikna gränsdragen Saturnus illa placerad i det överflödande Lejonets tecken och illa konfigurerad med äregirighetens demon Rahu (norra månnoden). Troligen kommer en dag då även Bergströms affärer kommer att granskas av medierna eller liknande. Men den dagen, den sorgen.
Dessutom saknas födelsetimman, så det är inte alls uppenbart inom vilka livsområden (hussektorer) det här allvarliga varslet om vanära eller förlorad heder kommer att slå till. Och man ska inte glömma att godhetens Jupiter vakar över denna Sol/Mars, som för att hindra den att falla kort om den etiska människans (aristokratens) väg.
Det är inte omöjligt att vi helt enkelt ser lagens arbete mot kriminalitet här - jag vet faktiskt inte vilken slags juridik Bergström har tänkt sig i framtiden. En födelsetid hade, som alltid, skingrat många frågetecken.
Tillägg 100421
Kommentar till den här diskussionen utifrån den uppkomna relationskrisen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar