Kvinna eller man?

Deirde McCloskey, ekonom
DN foto: Oskar Kullander

Ett sällsynt tillfälle, om man inte har försänkningar i hbt-kretsar, att studera födelsehimlen för en man som gjorde om sig till kvinna. Det är DN eller den intervjuade ekonomiprofessorn själv som gör en ovidkommande utvikning om könsbytet. "Hon" säger - fortfarande med basröst - att "hon" tänker "bättre" i ekonomiska frågor nu sedan hon blivit "kvinna".

För den här bloggens vidkommande är horoskopet extra intressant då jag bara en timma tidigare avslutat en liten studie av några kända feminister och kommit fram till att en minsta nämnare för feminismen är att de är förklädda män i kvinnokroppar! Åtminstone visade sig flera av dem ha krigaren Mars som infekterade och vållade allmän turbulens i psyket eller i enskilda frågor (som t.ex. lesbianen Judith Butlers erövrande Mars som tydligt hungrade efter kvinnor - Venus).

När jag nu beräknar ekonomiprofessor Deirde McCloskey (född Donald) så noga det är möjligt fastän födelseklockslaget saknas, visar det sig att hon/han har den här typiska feministstörningen med en Måne (psyket) attackerat av Mars.

(Beräkningen med amerikanska koordinater, tidzon som modifieras av krigstid, visar att Månen faktiskt är inne i Jungfruns tecken vid dygnets början.)

Vad ska man dra för slutsats? Att män med denna hetsiga kombination vill till andra sidan, och att kvinnor upplever samma sak, men uttrycker ett i allt väsentligt manligt krigarbeteende för att nå sitt mål?

Är könstransplantation så att säga bara feminism på den obegåvade människans bokstavliga sätt? "Skit, det här var ingen rolig värld att leva i, på andra sidan verkar gräset mycket grönare. Jag låter doktorn skära i mig."

Att ekonomiprofessorn bara lever i en fantasi, som tycker sig "tänka bättre" som kvinna, är väl rätt uppenbart. Jag tycker också jag ser bättre ut vissa dagar jag går förbi en spegel än andra! Psyket eller Månen är verkligen en rackare på att spela oss spratt, och det är ingen slump att engelskans "lunacy" (dårskap) kommer från Luna, månen.

Horoskopet innehåller en detalj till som jag bara kan spekulera har bidragit till denna hunger efter att få bli kvinna: Solen i Lejonet.

Va?, frågar någon kanske. Solen hemma där den härskar, i det mest maskulint polariserade av tecken - lejonkungen???

Men titta på den totala konfigurationen. Till att börja med står Solen sida vid sida med dess fiende Venus. Solens totala uppfylldhet av sig själv går inte bra ihop med Venus, vars hela existens hänger på någon att hitta en harmoni med. Planeterna stöter bort varandra, om inte på en gång så åtminstone på lite sikt. (McCloskey skaffade sig som man fru och två barn innan han senare i livet lät operera sig.)

Emellertid har jag tillräckligt mycket horoskop med Solen och Venus i varandras närhet för att veta att inte ens Venus klena placering i Lejonet i sig förorsakar denna drift mot det andra könet.

Men Lejonet innehåller ännu en faktor, och det är norra månnoden, av indierna kallad girighetens demon Rahu. Och den här rent matematiska planeten sägs ha kraften att vanställa horoskop fullständigt om sekundära problem tillstöter.

Så här har vi alltså en idé om att McCloskeys identitet (Solen) befinner sig i ett instabilt förhållande med kvinnlighet (Venus), och att Rahu till detta skjuter in en ofattbar hunger och vilja "att ha". Den indiska myten berättar att det var demonens vilja att sno åt sig av gudarnas odödlighetsdryck som ledde till att dess huvud höggs av (norra månnoden) och dess svans fladdrar lamt och herrelöst på andra sidan (södra månnoden, Ketu).

Ska man alltså läsa Solen/Venus/Rahu i Lejonet som en förtärande hunger (Lejon är verkligen konsumistiska när de totalt fallerar filosofitestet) som kretsar kring en kvinnlig (Venus) identitet?

Ja, givet den sekundära problemhärden i psyket (Månen infekterad av Mars), är det den enda förklaring jag hittar här. En födelsetid, vilket skulle ge kroppen (ascendenten) och indikationer om individens förhållande till den, hade kanske givit mer information.

Notera också att Solen i Eld och Månen i Jord genast skapar en svår slitning som jag kallat "egenmäktighetstendenser" på bloggen. Av någon anledning duger eller räcker inte det naturgivna (Jorden), utan passionens eldar kräver "mer mer". Dessa himlar antyder ibland människor som nobelt kämpar mot orätt, men ibland bara divor som ingenting passar eller är gott nog åt. Vem som tillhör vilken grupp är ofta svårt att avgöra, särskilt utan födelseklockslag.

*****

Jag har ett enda horoskop tillhörigt en individ i samma position som McCloskey men varom jag hört att han helt enkelt är för oföretagsam att utföra könsoperationen. Även här saknas födelsetiden, och det kan sägas, att inte mycket tycks sig likt från den ena himlen till den andra.

Intressant med denna himmel är att samtliga de klassiska sju planeterna förutom Saturnus (svagt placerad i Fiskarna) ockuperar zodiakens tidiga, "primitiva" tredjedel, den som Charles Carter (den stora brittiske astrologen) kallade den "personliga" tredjedelen.

Här är ännu frågor om yttre attribut viktiga, vilken stil man har, osv. Teoretiskt kan man tänka sig att den överlag ytligare första tredjedelen av zodiaken har lättare till obalans vid byte av kroppstyp mellan två liv, men det är bara en gissning.

Iögonenfallande här är den extrema kombinationen av Mars och Venus (horbockens syndrom) tillsammans med "megaförstärkaren" Jupiter (vars egenskaper på visst sätt liknar den hungrande demonen Rahu). Det här skulle kunna läsa som en "superhorbock" eller som att individen har en instabil könsidentitet eftersom Tvillingarna "tänker runt allt" och därtill skiftar position oavbrutet (ett "rörligt" tecken).

Soltecknet är Kräftan, vilket ju faktiskt med Månen, som är dess härskare, symboliserar The Eternal Feminine, den arketypiska osynliga femininiteten som ligger just bakom den synliga, materiella naturen och skänker den liv och rörelse. Vattenelementet skulle kunna liknas vid en elàn vital, livskraften eller chi-energin, eller som i den indiska filosofin, som gudens feminina shakti, hans verksamma kraft.

Män födda i Kräftans/Månens tecken (eller med Månen i Kräftan) har påfallande ofta en feminin, beskyddande och omhändertagande sida. Här påverkas Sol-Kräftan av att den som drar i dockans trådar är Månen i ego-tecknet Väduren.

Och nu händer det igen. Samma omättliga och perspektivlösa demon som nyss misstänktes derangera ekonomiprofessorns solära identitet, står nu och infekterar Månen, vilken som sagt "drar i trådarna" och avgör hur Sol-Kräftan sköter sig och vilka mål den arbetar mot.

Även här tycker man sig med facit i handen kunna se en undertext på himlen som säger, "Jag (Väduren) har känslor (Månen) av en kvinnlig identitet (Solen/identiteten i Kräftans tecken)".

Detta är då förmodligen ingen slump. Dessa horoskop tillhör andesjälar som i sitt föregående liv ockuperade en kropp av det andra könet, ett liv som vagt tränger igenom som "själsminne" i formen av instinktiva böjelser i det här livet.

Det är här en normlös kultur säger: "Visst, följ du dina böjelser, bara du inte skadar andra". I en filosofiskt och andligt högre utvecklad kultur än den västerländska hade kanske terapeuter funnits till hands för att hjälpa dem som gjort det här bytet men är sådana nybörjare på jorden att de inte klarat övergången utan fortsätter att påverkas ur sitt undermedvetna.

Av dessa två horoskop kan vi alltså inte säga något alls bestämt om det transsexuella problemet. Minsta gemensamma nämnare var dock Rahu, den giriga demonen. Och girighet derangerar alltid människans intelligens och klarhet. Att Rahu i det första fallet smutsar ner Solen - viljestyrkans och handlingsmänniskans symbol och i det andra fallet Månen - reflektionens och fantasiernas symbol, kanske är förklaringen till varför den ena "gjorde det" och den andra bara ägnar sig åt slött dagdrömmande om en kvinnokropp istället för den faktiska manliga...