Till sitt stall av andra ingenjörstyper som söker propagera för ren världslighet, Humanisterna, lockade så Sturmark en kändis, Björn Ulvaeus. I någon intervju berättade den här spelemannen att det som fick honom att överge ungdomens tankar på en ingenjörskarriär var att det fanns mer pengar att göra annorstädes. Så han blev popidol.
Expressen avlevererar nu den talande berättelsen om en Sturmark som för andra gången dragit ner Ulvaeus i materiella förluster i ingenjörsrelaterade projekt, och dessutom Per Gessle.
Det senaste projektet - att framställa datorprogramvara som bistår kompositörer i deras arbete - har strandat i ett förmodligen oanvändbart stycke mjukvara, grunddesignat av någon som, likt fallet AI, totalt underskattat den intelligens som krävs av mjukvaran för att matcha behoven hos en intelligent och levande musiker.
Återigen straffar sig materialistens tilltro till att hon - som i ateism vänt sig bort från all kreativitets urkälla - likväl ska kunna skapa geniala produkter. Den här bloggen understryker om och om igen, att kreativitet bara uppstår när materialistiska sidoblickar eliminerats. Det syns, vad det verkar, av födelsehimmelen när "rena" själar kommer till jorden. Själar som har både vilja och sinne ovanför den sublunära sfären (Jord och Vatten), dvs uppe i de "eviga" elementen Luft och Eld.
Den som kreerar inifrån Vatten eller Jord är förstås också skapande i sin verksamhet, men utifrån en lägre princip än den rena kreativitetens: Platons Demiurg ("Halvkreatören") var ingen äkta gud, han var mer en hantverkare som tittade på förlagor och sedan bara imiterade det han såg. En ovan bedömare kan ta demiurgiska kreationer för att vara unika, men en van bedömare ser att de inte är något nytt.
Det är roande att studera hur den här affärstrojkan var sammansatt vad gäller Solens och Månens positioner då de föddes. Sturmark är väl närmast att betrakta som en sol-och-vårare som lovat guld och gröna ängar i årtionden nu utan att leverera - allra minst till de hungrande ynglingar han värvat till Humanisterna under förespeglingen att han är den nya Mästaren som ska föda dessa 5.000 med förnuftets ruttnande fisk. Men två andra har ju gjort sig enorma förmögenheter på sant musikaliskt snille, så det borde rimligen gå en skiljelinje mellan de här tre individerna.
Men nej, astrologin kan inte nöja sig med så enkla granskningar. Det visar sig nämligen att Sturmark och Ulvaeus är samma andas barn: båda har Månen (sinnelaget) i ett materialistiskt Jordtecken, den teknokratiska Jungfrun. Om den kopplingen förvånar, se min andra kommentar under detta inlägg samt inlägget om datateknikern och ufologen Jacques Vallee.
På något sätt stämmer det att just Jungfrun gång på gång bedrar sig, den är korttänkt och sneglar mot skörden den hoppas ska komma från sitt fält. Kanske är det just i denna "smartness" som blickar framåt som oskulden Persefone istället lockar fram våldtäktsmannen Pluto eller Plutus (ofta sammanbunden med Ploutus = rikedomens gud) som drar ner henne i underjorden (Hades).
Ploutus med sitt falliska ymnighetshorn representerade ursprungligen potentialen i åkermarken, och faktum är att han och Persephone har samma mor, Demeter. Djupt inbäddad i Jungfruns/Persefones symbolik finns uppenbarligen en uråldrig agrar version av den inte helt PK uppfattningen att kvinnan går dit där det luktar pengar eller rika skördar. Jfr Ulvaeus val av yrke utifrån dess förväntade avkastning och Sturmarks eviga snubblande bland riskkapitalister och nya affärsidéer. Det förefaller vara kvinnan som sniffar efter rikedom som är det djupa arketypiska motivet här.
Glöm i sammanhanget heller inte hur antiken valde Merkurius - de fingerfärdiga tjuvarnas gud - till härskare över Jungfrun (och Tvillingarna). Det finns många bottnar i det här tecknet som pga de jungfrueliga konnotationerna blivit grumlat. Som vanligt när flera mytologiska motiv hopar sig, gäller det att se noga vilken sorts jungfru vi har att göra med på den specifika födelsehimlen.
Det finns alltså något kontraproduktivt över Jungfrun - den fysiska kulturens tecken. I en annan motivcykel är det hennes puristiska renhetsiver som aktiverar Fiskarna mittöver, tecknet för bakteriespridning via vattenvägarna. I Fiskarna ödmjukas själen till det yttersta, nersolkad och kaotiskt turbulent. I det här tecknet sker återlösningen från dess fallna tillstånd. Det är ingen slump att den tidiga kristendomen valde fisken som sin symbol. Fiskarnas konstellation är så att säga "bron" mellan världarna, här sker fallet ned, men också uppstigandet.
Som symbol för slutna och avskilda institutioner som sjukhus är det symptomatiskt att Fiskarnas tecken, trots de anställda jungfrurnas - de desinficerade sjukvårdarna - alstrar särskilt resistenta och farliga "sjukhusbakterier".
Det är alltså som en Jungfru som gått till extremläget föder fram precis motsatsen till det hon strävar efter i sin vilja till absolut renhet. Zodiaken tycks dölja berättelsen om madonnan och horan i den här intressanta och svårbegripliga polariteten.
Gessle, född med Solen i Eldtecknet Skytten, har istället sitt sinnelag i "svensktecknet" Vattumannen - det som huserar Solen (viljeinriktningen) i det svenska nationalhoroskopet. Det är ett mer mentalt sinne än den pragmatiska och visionslösa Jungfrun, mer orienterad mot mentala koncept. Som Sol-Skytt är Gessle den enda i gänget som är en ren supralunär varelse, med både Sol och Måne i de positiva elementen som svävar högt uppe i en idealistisk och ren värld av platonska Idéer.
Jag tror faktiskt att Gessles kreativa process skiljer sig en del från Ulvaeus vars Sol-Vädur, förmörkad av ett psyke (Månen) i JORD omvittnar ett mer jordnära sökande, ett trevande, ja nästan ett fumlande efter de toner eller ord som passar bäst ihop.
För precis som Sturmark har Ulvaeus en Sol i ett Eldtecken och därmed någon form av orientering mot andlighetens och den rena intelligensens immateriella värld, men som givet av psyket (Månen) i Jord är den psykiska apparaturen för enkel och outvecklad för att förstå. Psyket filtrerar den rena Solen med sin egen materiella besmittelse.
Notera dock kopplingen mellan dessa tre stollar som gav sig ut för att göra sig en teknologisk motsvarihget till en hitlåt: mellan sig markerar deras Solar samtliga tre Eldtecken. Så visar de sig alla vara projektbenägna, utagerande och följande en vision av något slag. Sturmark - Lejonet - spelade big boss som han gillar att göra.
Intrapsykiskt leder alltid kombinationen av simplistisk Jord och högflygande Eld till "problem med tron", och det är som sagt ingen slump att hitta den här olyckliga elementkombinationen hos båda Humanisterna. Jag behöver bara nämna den paradigmatiske västeuropeiska ateisten Bertrand Russell, så intelligent men ändå så inkapabel att tänka verkligt stort. Även där en Sol i Eld, i egocentriska Väduren men en Måne i den jordbrukande Jungfruns tecken (kultivering av denna världens fält).
Det är för att psyket (Månen) inte förmår hålla en eldsols storhet i sinnet vi får vad jag spekulerar är Ulvaeus trevande efter rätt toner. Och samma för Sturmark som driftig entreprenör. Visserligen är Lejonet de stora ordens människa, men sinnet i Jord ger en materialism som förmörkar den initiala solglansen en del.
Suget efter rikedom gör att våldtäktsmannen Hades/Pluto kan tillintetgöra psykets renhet - Jungfruns tecken som den nominella "renheten" den går ut med, riskerar alltid psykisk korruption. Den arme operasångaren Tito Beltrans olycksplanet Mars i Jungfrun är ett exempel på hur lite det ibland krävs för att individen ska tippa lika snett som födelsehimmelen varnar för. Visst kattsingen angrep hans fuling Mars den oskuldsfulla (Virgo, Jungfrun) - barnflickan! Födelsehimmelen hans, berättar ju ett klassiskt motiv.
Som en parentes är det lätt att förstå att de som inte ser, pga psykets besmittelse av låga, materiella drivkrafter heller inte har så lätt med fenomen som religion som är uttryck för kreativiteten på dess renaste och mest gudomliga nivå. Kvar för den som av sitt eget öde bestämts att få stå utanför den rena kreativiteten blir då bara pseudoverkligheten - Demiurgens värld - där man med rätta bara ser verk gjorda av mänskliga händer, men aldrig spåren efter guden. De som stöttes ut från himmelen får bli "Humanister" och dyrka människans bleka avbilder.
Betraktat på detta vis är zodiakens delning i 6 negativa tecken (Jord & Vatten) och 6 positiva tecken (Eld & Luft) förstås ett rent nedslående besked för en stor del av mänskligheten. Men man får säga som Bell-helikopterns uppfinnare Arthur M. Young (som stod med en fot i den supralunära sfären och en fot i den sublunära, Solen i Vågen och Månen i Stenbocken): hemligheten är inte evolutionen i universum. Det finns egentligen ingen sådan.
Den djupaste hemligheten är, viskar Young, att vi är Resenärerna - medvetanden som färdas genom upplevelsevärldar. De som försöker hävda att den här världen är bokstavligt sann, är de som fallit riktigt djupt och inte har något grepp alls om världen bortom de fem sinnena. Men de kommer att själavandra de också, tills det sjätte sinnesorganet blir så funktionsdugligt att det kan brygga till det sjunde organet.
Ord som ännu ligger flera reinkarnationer före ateisters mognadsnivå. Men Per Gessle - för att så lite satanisk split - har ett horoskop som är öppet mot himlen. Han bör ha hört det jag sade här.
Se där! Så kunde en fullständigt ointressant nyhet om ett misslyckat dataprojekt styras om till några intressanta nedslag som berör inte bara mytologins värld utan också den eviga filosofins.
PS.
Jag använder här nyplatonismens sätt att betrakta de fyra elementen som symboler för processerna inom den platoniskt uppfattade verkligheten. Eld är NOUS, formernas eller den rena intelligensens värld (här existerar våra andesjälar i tidlöst vara), och Luften har den märkliga mellanrollen av intellektuell själ som både kan höja sig in i formernas värld men också snuddar vid temporalitetens och vardandets tillvaro som "simpelt förnuft".
Simpelt förnuft för övrigt, det som som svenskarna älskar, representeras astrologiskt av Saturnus "upphöjelse" i Luftecknet Vågen. Här är då rationaliteten som har en viss möjlighet att rent intellektuellt föreställa sig att, som den extremt klärvoajante amerikanen Edgar Cayce sade, "tankar är ting" - de existerar verkligen, och människan kan faktiskt hämta hem dem, givet ett tillräckligt tränat psyke.
Men Luftelementet är alltså kapabelt till mer än bara rationalisering. Jag tyckte nog Arthur M. Young sålde ut sitt solära element väl billigt i sin mästerliga syntes av fysik och biologi, "The Reflexive Universe". För honom är inte mentala konceptioner atemporala. Nå, detta tillhör en specialdiskussion av kosmologiers respektive meriter. Young eller nyplatonikerna...
Vardandet eller temporalitetens värld är då den sublunära sfären inom vilken biologiska former byggs upp och bryts ner via Vatten och Jord. Dagens vetenskap har begränsat sig enbart till "den sublunära sfären" - inget i luftdimensionen eller elddimensionen har för dagens materialister någon ontologisk status, dvs dessa världar finns inte enligt dem.
Att vetenskapliga anomalier som kommunikationen över ljusets hastighet inom kvantfysiken, telepati och många andra fenomen KRÄVER något utanför "den sublunära sfären" känner alla forskare till som är av en högre dignitet än Humanisternas scientistiska trams.
Men den diskussionen förs inte i Sverige eftersom landet som helhet saggar efter resten av världen i frågor om vari verkligheten består. När någon lyfter intressanta tänkare här, som Erland Lagerroth har gjort, då kommer de infantila förnuftsjönsarna och delar ut priser för "årets villolärare". Och gemene man saknar erfarenhet av att själva bedöma vem som är den verklige spridaren av mörker...
PS2.
Rubrikens tal om "två vägar" hänför sig dels till astrologins positiva och negativa polaritet, men ytterst tänker jag på de antika judiska Dödahavsrullarnas centrala tes, vilken Jesus tydligt höll sig vid. Inte minst märks det när han förbannar männskor som försvurit sig åt "denna världens herre" (Demiurgen, materialismens pseudogud).
Det existerar ett metafysiskt LJUS och så ett MÖRKER, och människans själ lever för att lära sig ta ställning för ljuset. Astrologins två polariteter är möjligen en tanke besläktad med denna och moderna analyser av Enoks bok visar att judarna studerade astrologi redan på 200-talet fvt.
Den mörka vägen fattas således i mer dramatiska och negativa termer av judarna än då Platon skrev i positiva ordalag om världsskaparen Demiurgen. Den mer negativa inställningen till den fysiska världen märks också i den dystrare mellanplatonismen som antingen påverkade judendomen århundradena före Jesus eller också själv blev påverkad av den. Forskningen har inte ens velat peta i ämnet astrologi pga. den skada västerlandet åsamkades av den s.k. "Upplysningen", men det har äntligen börjat röra på sig...internationellt.
PS3 (090808).
Ulvaeus skriver om Madonna på Newsmill, och jag noterar en rolig läsarkommentar:
Bra Ulvaeus!
Nu är du inne på ett område som du är duktig på.
Men lämna Förbundet Humanisterna, det har dragit ner dig i smuts och skit.
Tack Gud för Björn Ulvaeus!
lunchdröm, 2009-08-08, 12:41
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar