Nina Persson årgång 2007
I en intervju i DN glimrar en liten pärla till, de där man aldrig ska slänga inför svinen eftersom de inte förstår vad de har framför sig. Reportern berättar:
Under ett år tog hon lektioner i klassiskt piano. Men Nina blev aldrig vän med instrumentet, trots att hon lärde sig fingersättning och skalor intill perfektion.
– Jag visste inte vad jag skulle använda pianot till – jag kunde inte fantisera – jag hanterade helt enkelt inte verktyget på ett tillfredställande vis.
Källa
Dessförinnan har artisten framhållit att det är den egna rösten som är hennes instrument. De här uttalandena belyser en del iakttagelser som fick mig att övergå till siderisk astrologi. Med den västastrologi varje veckotidning är fylld av skulle Persson vara en renodlad Jord-typ, med Solen i Jungfrun och Månen i Oxen.
Särskilt Oxen (mun och munhåla) är förekommande bland sångare. Där har den västerländska zodiaken en poäng. Men Solen i Jungfrun är något av en teknokrat och skulle ha älskat pianot efter att ha bemästrat det. Jungfrun är instrumentalisternas tecken! Och därtill är Jungfrun fysiologiskt kopplad till händerna, vilket också borde tala för en kärlek till pianot.
Märk att skribenten t.o.m. använder uttrycket "fingersättning...intill perfektion". Och ändå slog pianot inte an! Nina Persson är uppenbarligen inte i själ och hjärta en teknokratisk perfektionist. Den sideriska zodiaken prickar in hennes faktiska grundnatur perfekt: Hon har Sol och Måne i Eld - elementet som har med direkt självuttryck att göra, och där de två första, Vädren och Lejonet (till skillnad från det tredje, Skytten) lutar sig tungt mot sin personlighet respektive individualitet.
Och visst är hon ett Sol-Lejon, som så många kraftfulla individer som i den västerländska astrologin försmäktar under ett "mindre" tecken de troligen aldrig identifierade sig med!
Det kan knappast råda någon tvekan när man tittar på Nina Perssons ansikte att här är en närmast perfekt version av det kattlika Lejonets ansiktstyp. Alla har det inte, men tillräckligt ofta dyker det upp för att man ska våga gissningsleken när man ser det! Känner vederbörande inte till den sideriska zodiaken - och det gör hon/han säkert inte, får man, "Fel!" till svar!1
*****
Den sideriska astrologin ger Nina Persson ett "på hugget"-sinne: Månen i Väduren. Placeringen ger ett extremt självcentrerat psyke, och Väduren skulle lika lite som Lejonet kunnat fungera som annat än frontfigur!
Det är en position som är känd för impulsivitet och oöverlagda uttalanden - jag minns svagt några lyckligtvis glömda grodor från Cardigans-tiden, troligen avsedda att vara rock-provokativa. Vi återkommer till Månens härskare Mars som visar varför den posturen egentligen inte funkade så bra. "Cardigan", kofta, beskriver bättre den underliggande attityden under just det här vädurssinnet.
Med mognad brukar annars menas att människan sakta rör sig från sin lunära (instinktiva) sida till sin solära medvetna sida, så det är hursomhelst uppenbart att Vädurens impulsivitet och linslusande sakta övergår i det Eldtecken som verkligen har pondus.
Detta tycker jag väl återspeglas av hur tidningarna behandlat henne genom åren. Hon får numera den ära som ankommer en Lejon-kung men som sällan bestås den servicevilliga side-kicken Jungfrun (Lejonchefens högra hand).
Att hon aldrig blev vän med pianot utan förblev trogen sin person som det primära instrumentet är bara så typiskt Lejonet, som alltid sätter individen över allt annat. Nog för att det finns Lejon som "underordnat" sig ett instrument, men jag har en känsla av att Sol-Lejonet nog ser till att ingen flygel ska skymma personen, allraminst med Månen i Väduren.
Kort sagt. Sol och Måne i Jordelementet skulle skapa en personlighet utan "flair"; Nina Persson fullständigt strålar av Eld - men på Lejonets märkligt självcentrerade och stabila sätt. Elden upplevs som under kontroll.
*****
Notera också att hon säger sig ha blivit lat i låtskrivandet (låta andra ta ut noterna på sina instrument). Hur väl illustrerar inte det Lejonet, chefen, som har den kreativa inspirationen som han sedan låter sin högra hand skriva ut (Jungfruns tecken, händerna, ligger till höger om Lejonet i zodiaken).
Ryktet i väst om att Lejonen är lata i sängen, kan dock bero på att fyra av fem Sol-Lejon i själva verket är är Sol-Kräftor - ett mycket undersätsigt tecken som mycket troligt skulle kunna ta på sig rollen av "madrass"! Kräftan är den klassiska "nummer 2", hustrun bakom mannen och så vidare, och deras tendens att "stå till tjänst" markant. Lejonets passivitet i sängen skulle alltså i själva verket vara Kräftans underdåniga tjänande (vilket kan hämma den från att ta egna initiativ).
Lika starka tecken på att veckotidningarnas zodiak helt enkelt är felaktig och den gamla babylonisk-indiska är den som psykologiskt stämmer, får man när man överlag undersöker dem som tidigare hade såväl Sol som Måne i Eldtecken men enligt den sideriska metoden blir Vatten/Vatten (Lejon > Kräfta var ju ett av dessa tre förekomster, de övriga är Vädurar som egentligen är Fiskar och Skyttar som backar till den reserverade Skorpionen).
Titta noga och upptäck att det var myten om Eldelementet inpräglad i ditt huvud som fick dig att förstora upp dessa individer som i själva verket var av Vattentyp. I själva verket är de lågmälda, ödmjuka och ytterst sensitiva! Det du tog för Eld berodde på att Vatten som alltid ligger nära de inbyggda försvarsinstinkterna gärna höjer rösten (eller mer) för att försvara sig mot vad de upplever vara livets anstormningar. Och i ett kritiskt läge kan nog den bästa lätt gissa att det är "extravert" Eld man ser hos den andre!
Jag var väl särdeles trög, men det tog 25 år av studier av Människan (inte den astrologiska teorin) att förstå att det var något som inte stämde riktigt med zodiaken i väst. Jag har i två inlägg berättat om drömmar som började varsla mig om att det fanns en annan astrologi som gjorde anspråk på att träffa mer rätt, den sideriska.
Här är dröm 1 (från 2006) och här är dröm 2 (2007). De gamla babyloniska drömprästerna "sov på saken" och fick svar från gudarna. Tänk om människan fortfarande gjorde så! Att lita till sina egna hjärnprodukter är livsfarligt. Platon varnade för folk som bara spann mentala luftbubblor - sofisterna kallade han dem.
En sådan var Protagoras, han med det bevingade ordet, "Människan är alltings mått", en så genomfalsk och ändå populär åsikt i tider då egokulturen är viktigare än att odla lyhördhet för Sanningen. Babylons gamla drömpräster litade inte på sitt dagjags förnuft utan överlät åt gudarna att säga som det var. Som bekant var sedan drömtydningen ett stort problem och en konst i sig...
Efterord.
Naturligtvis finns en liten klick av Lejon även i Nina Perssons "västerländska" (tropiska) horoskop (Venus), och heller saknas inte den tekniskt precisa Jungfrun i den sideriska zodiaken.
Märk särskilt hur hennes sideriska Måne i Väduren inte alls är särskilt vild: den disponeras av en Mars i hälsovårdande Jungfruns tecken! Där krympte rock'n'roll-faktorn en del, även om personer som sångaren Tito Beltran minsann visat att det finns utlevelseenergi även i en Jungfru-Mars! :-)
Måhända är det Merkurius - händerna - kombinerad med Mars - aggression - som gjorde att hon aldrig fann kärleken till pianospelet! Trots att Mars ger energin att erövra och bemästra ting är den dock Mars och inte Venus.
Mars förmår faktiskt inte identifiera sig med något utöver sig själv, och som sinnelagets (Månen) disponent ser vi återigen ett tecken på att allt som är externt i förhållande till personen Nina Persson (och av Jord-typ, dvs materiella ting) inte lätteligen införlivas med henne. Just denna Mån-Vädur (och Sol-Lejonet per definition) "beblandar sig inte", låter sig inte spädas ut i folkmängden!
Men i frågan om den tropiska relativt den sideriska zodiaken ber jag ändå läsaren påminna sig hur oerhört mycket viktigare Sol och Måne är än nästan allt annat på himlavalvet, och att smaka på ordet Gestalt (med versal, som i tyskan).
Enbart Solen i sitt eget majestät tycks ligga bakom frapperande fall av snarlikhet i ansiktet, vilket jag i några anekdotiska fall sökt påvisa på bloggen. Emellertid är livet så rikt och varierat att det enbart Solen i n grader av tecknet si-eller-så inte ger samma typ varje gång.
Skälen till detta - kanske i formen av substrukturer angivna av Solens tillfälliga härskare, hur den i sin tur ligger på himlen, osv - har jag inte haft någon ambition att undersöka. Ett liv räcker knappt till för dessa studier!
*****
Tillägg: Jag fick kort efter detta skriveri lust att ta ännu ett grepp om de sideriska Lejonen och gick igenom en hel packe med samma fundering: Är sideriska Lejonet mer deskriptivt än den tropiska Jungfrun? Här är det inlägget.
_____
1. Ett annat skäl till ett nej är att man i själva verket lokaliserat något av de andra tre tecken som ingår i den "fixerade kvaliteten". Dessa delar påfallande ofta ett lite fyrkantigt ansikte med tydligt tecknad käklinje.
18 kommentarer:
Jag har nu sedan en tid tillbaka läst denna blogg, liksom Ockulta ögat. Jag är ju, liksom de flesta andra, inkörd på den gängse astrologin, så det här med att flytta alla planeter 24 grader bakåt blir ju verkligen något helt nytt. Jag vet egentligen inte vad jag ska tro om det hela... men intressant är det! För egen del så blir inte mitt sol- och måntecken ändrat, det är fortfarande jungfrun och oxen. Men att jag har aldrig känt mig särskilt befryndad med dessa tecken... utan mer med vågen och tvillingarna. Och med siderisk astrologi ligger inte ens min merkurius och mars i vågen, utan även de ligger i jungfrun. Och sååå mycket materialist, teknokrat, datanisse och prylälskare känner jag mig inte som! :-) Nåväl, jag skulle vilja fråga något som jag inte har fått kläm på, hur det med ascendenten, ska den också flyttas 24 grader bakåt, eller inte? För övrigt skulle jag bara vilja tacka för intressanta inlägg, det finns inte så många liknande på svenska.
Tack för att du uppskattar skriverierna! Din fråga: Ja, också ascendenten flyttas (knappa) 24 grader bakåt i zodiaken.
Som du sett använder jag inte MC-punkten (Solens kulmination på himlen) för 10e huset, utan följer den gamla indiska helhusmetoden där tecken och hus sammanfaller helt. Därför kommer ascendenten att ligga som en punkt i sig någonstans i det första huset.
Frågan om hur men ser på sig själv är inte helt enkel. Soltecknet inte mycket att identifiera sig med, det bidrar inte till personligheten utan till viljeinriktningen. Du kan känna igen din Sol i "effekterna" av din egen strävan. Som Sol-Våg borde jag i backspegeln se att jag alltid strävat mot fred/balans.
Kanhända, men jag föddes med Solen+Mars vilket gör att jag nästan utlöser krig i min fredssträvan! Hetsig fadersgestalt och själv har jag suttit i fängelse för en vapenvägran (Vågar är mycket idealistiska). Mars i ett Venustecken är en paradoxal placering - astrologin är fylld liknande tankenötter.
Min upplevelse är att Solen i Oxen så sitt välkända sätt arbetar sig till en stabil position i livet och sen trampar vatten. Oxens nyckelord: homeostatisk balans. Månen i Oxen anger istället att sinnelaget är stabilt och särskilt noterar sinnesrelaterad data. Månen i Oxen ger sensualism. Sol-Oxen jobbar MOT världen och Mån-Oxen lutar sig tungt mot sina sinnesintryck av samma värld. I båda fallen märks favoriseringen av lugna och stabila omständigheter. En Sol i "rörlig Jord" (Jungfrun) kan kanske betyda att man i det dagliga arbetet livligt och rörligt tjänar sinnelagets preferens för stabila omständigheter. Man bygger för att säkra lugnet så att säga.
Naturligtvis är inte prylfixeringen ett måste för Jungfrun, men här kan ascendenten spela in. Den har också med självbilden att göra. Själv har jag en Tvillingascendent (det andra Merkuriustecknet) och med "kvicksilvret" i Luft i 5e "eldhuset" var jag en gång den snabbaste manliga skrivmaskinist min gymnasielärare sett (just innan datorerna anlände till skolan). Detta är ett exempel på hur "handarbetets planet" blir ytterst viktig i ett horoskop genom att vara ascendentens härskare och sedan själv befinna sig i ett "lyckosamt hus" (som det femte är i den indiska astrologin).
Men Merkurius, även i Jord, kan ju helt frångå kopplingen till det fysiska: det haglar duktiga matematiker i detta tecken som ju har att göra med att röra sig (hela kroppen inte bara händerna) utifrån närmast koreograferad exakthet. Det finns egentligen mängder av fält en Sol-Jungfru kan tänkas arbeta mot. Håll bara koll på tecknets grundläggande egenskaper som de beskrivs via de legender och myter som "klibbat fast" vid tecknet.
Sedan finns möjligheten att Solen står i ett "klent" hus, så att karriärvägen inte hamnar exakt där man tänkt sig. Föreställ dig att vara född Sol-Lejon (som Nina Persson) men där Solens förmåga till ledarskap hämmas av att den befinner sig i Jungfruns "naturliga" 6e hus för tjänare och (enligt indierna) fiender.
Här skulle Solen kunna urarta (givet ett klent sinne/Månen) så att individens livsmål (Solen) blir att hata allsköns fiender, kanske därför att han/hon själv fastnat i ett tjänsteyrke fastän han/hon upplever sig kallad att bli "kung". Exemplet är lite grovt men påminner om hur husen totalt kan kasta om situationen. Men den nivån av tolkning kräver alltså födelsetid.
Ett sista ord vad man "identifierar" sig med. Om det är Vågen eller Tvillingarna du svarar positivt på, undersök deras funktion i horoskopet. Kanske är något av dem ditt ideal (11e huset)? Ett späckat tredje hus ger också en mental typ som kan liknas vid Tvillingarna.
Och vad exakt menar du med "Vågen"? Symbol för en mental systembyggare? (När en rektor pusslar ihop ett terminsschema med alla sina lärare agerar han lite som en Våg, en som harmonierar olika delar.) Eller Vågen som den "perfekta partnern" i en tvåsamhet? Eller som konstnär? Det kanske är Vågens härskare Venus du egentligen är ute efter, och då har du redan häng på den via det andra Venustecknet Oxen.
Tack för det utförliga svaret! Det visar sig att jag i alla fall har ascendenten i vågen, vilket tacksamt noteras, för enligt det här systemet har jag inga planeter i lufttecken. Och jag som känner mig så "luftig" om du förstår... men venus, ascendenthärskaren, hamnar nu i elfte huset, och saturnus i tredje. Men solen, merkurius och mars i tolfte och månen i åttonde! Aj aj... nåja... jag får säga som jag sa i förra kommentaren: Jag vet inte vad jag ska tro, men intressant är det ju. Och jag ska absolut fortsätta läsa den här bloggen, liksom din andra.
Vänliga hälsningar
Susanne
Och i Vågascendenten har du ju direkt din intuitiva dragning till det tecknet. Du hade rätt upplevelse!
Indisk astrologi betonar med rätta att ascendenten är det absolut viktigaste tecknet, och därför är Venus värd en specialstudie i ditt fall.
Tolftehusplaceringarna indikerar alltid ett mått av introvertism (se min nyss upplagda granskning av kidnappningsoffret Natascha Kampusch - en extrem 12e husperson).
Men eftersom din Venus är i 11e, ett socialt hus, verkar den utåtriktade sidan överväga. ("Jag och min harmoni med grupper, eller sociala institutioner.)
Minns att soltecknet har med det arbetande dagjaget och målsättningen i detta liv att göra. Placeringen i 12e kan därför främst säga något om yrkesvalet. Ofta är 12e hus-typerna väldigt empatiska med de sämre lottade etc. En klassiker är förstås läkare/sjuksköterska och besläktade yrken. "Läkare utan gränser", vad hör man i den beteckningen om inte Fiskarna och/eller 12e huset!?
Och framför allt: i din 12e-husbetoning har du hela förklaringen till att du inte godtog Jungfrun som prylorienterad i ditt fall! Jungfrun är inkastad i huset för materiella försakelser eller uppoffringar. Detta är väl om något ett av de minst materiella husen! Det är anti-Jungfruns sektor!
:-)
Jag kan bara tacka dig för denna intressanta analys av mitt "nya" horoskop! Några kommentarer: I vanlig astrologi brukar man ju säga att ascendenten endast är masken man visar upp för omvärlden och inte ens sanna jag, men det är alltså annorlunda här, och det låter ju bra, för jag får ju inga planeter i luft enligt den här varianten. Vad beträffar 12:e huset så har jag aldrig haft några problem med att vara ensam, tycker rent av om det, men upplever mig också som väldigt kommunikativ och kan vara väldigt social när jag vill. Yrkesmässigt har jag haft en jobb där jag mestadels fått sitta ensam och "pula framför en dator" (det har handlat om böcker och annat informationsmaterial som alltså har med kommunikation att göra (merkurius) och mycket med detaljer och att det ska bli korrekt (jungfrun). Men jag har även jobbat lite extra inom turistbranschen, bl a som guide, och där har vi det utåtriktade, som jag också trivs mycket bra med, men jag hade nog inte velat ha det som huvudsyssla... Jag ska inte trötta dig med hela "Mitt livs historia" men jag måste bara nämna apropå 12:e huset: Som ung hade jag en sorts "Moder Teresa-komplex", jag ville resa ut i världen och hjälpa fattiga människor... men jag har däremot aldrig känt mig dragen till läkar- eller sjuksköterskeyrket så jag förstod snart att det inte skulle bli så. Men mitt humanitära intresse har jag behållit genom åren, och underhållit på andra sätt än genom att bli biståndsarbetare. Och visst är det så att pengar har aldrig varit en primär lockelse eller drivkraft för mig...
Tack än en gång för att du tog dig tid att svara så utförligt!
Susanne
Ascendentens förringande i västastrologin ("bara" yttre rollspel) tenderar att glömma en sak: hade vi inte burit en fysisk kropp hade vi inte kunnat spela någon roll i livet alls.
Ascendenten är otroligt viktig, för är dess planetära härskare väldigt svag (eller förträffligt placerad) påverkar det djupt hur vi beter oss och relaterar till hela vår omvärld! Och, som jag sade, hur vi ser på oss själva. Smaka t.ex. på känslan av en Mars i 1a huset och den effektiva "go-getter" som en sådan människa måste uppleva sig som. Andra kanske upplever honom/henne som en övermaga buffel, utan förfining - om Mars i övrigt är otyglad.
Jag minns en kvinnlig bekant med Mars i Jungfrun mycket nära ascendentgraden (för Mars-Jungfrun se ämnet Nina Persson och "handarbetet" vid pianot). Hon var en tydlig "pojkflicka", direkt och otålig, och vid den tiden en av landets bättre värjfäkterskor. Kan det bli mer Mars - spjutens och tillhyggenas planet i Jungfrun, de snabba händernas tecken!?
Ett dåligt beteende pga. ett svårt "belastat" förstahus kan fullständigt stjälpa vår chans att nå soltecknets "livsuppdrag"!
På flera sätt är den här bloggens studier av de fyra elementen och andra faktorer bara substitut eftersom tiden som ger tillgång till ascendenten saknas i så många fall. I fråga om svenska celebriteter är bristen på tid regel eftersom vi inte har någon astrologisk tradition i det här landet.
Här tror folk kanske att antecknandet av barnets födelsetid på sjukhuset bara är en "byråkratisk formalitet" och kopplar inte samman detta med den uråldriga astrologin, och att horoskopställande för kungligheter och adel kom att "demokratiseras", så att var människa fick sin "ankomst" i tiden noterad (och därmed sitt förhållande till livets stora uppdrag).
Ja det är roligt att veta sin födelsetid. Jag litar på min mamma som har sagt att jag föddes två minuter i elva på fm. En väldigt exakt angivelse får man säga! Annars hade det ju varit lätt att säga "vid elva-tiden". Min mans mamma har också reda på precis när han föddes, och mina barns födelsetid har jag förstås koll på också.
En liten fråga angående ascendenten - Om man har ascendenten i väduren, spelar det någon roll vart mars befinner sig då? Om den är i tex skorpionen skulle det påverka hur ascendenten yttrar sig?
Mars placering är den kanske viktigaste av allt, när den disponerar över ascendenttecknet. I väst kallas den då "hela horoskopets härskare" (den indiska beteckningen har jag inte i huvudet nu, gissningsvis något med "lagna" - sanskritordet för ascendenten).
Mars husplacering kan t.ex. berätta mycket om ett speciellt område som egot är nära förbundet - på gott och ont.
Som jag kommenterar i inlägget om bokförlagschefen är den livfulla Mån-Väduren nästan helt "tämjd" av att Månens disponent Mars sysslar med helt andra saker i horoskopet!
har också en fundering krings ascendenten.
i vedisk astrologi är min placerad i:
lejonet 27´45 grader.
i första huset är även min mars placerad men i 6´47 jungfrun.
blir min personlighet mera jungfru då än lejon?
Svaret på din fråga beror till del på vilket husdelningssystem du använder!
(Ständigt påminns man att astrologi är en karta och olika modeller leder till lite olika tolkningsunderlag!)
På denna blogg är alla kartor ritade enligt "helhusmetoden" vilket betyder att zodiaktecket ÄR huset. Så fungerade astrologin i antiken, innan väst började trixa och experimentera.
Detta betyder att ditt fösta jag-hus ÄR Lejonet och att detta jag i dess fysiska kropp närmare bestäms av gradtalet. Se de runda kartorna på bloggen där födelsetid finns - ASC är inritad någonstans i det första huset.
Mars i Jungfrun ligger alltså i 2:a huset för oral kommunikation, födointag, besparingar, med mera.
Enligt helhussystemet påverkar Mars i Jungfrun personligheten en smula, eftersom huset anknyter till muntlig kommunikation!
Man skulle kunna modifiera bilden av Lejonet genom att säga att detta är ett Lejon som lägger ovanligt mycket energi (Mars) på exakt muntlig kommunikation!
Men åter - man måste försöka väga in ALLA faktorer i ett horoskop innan man uttalar sig. För tänk om nu Saturnus "hämmar" Mars via opposition! Då ändras det jag just sade, och beroende på ev. ytterligare faktorer kanske denna Mars då betyder "avtrubbad muntlig kommunikation".
(De 12 husens innebörder, som i vedisk astrologi mestadels överensstämmer med den västerländska traditionen, har inte nämnts på denna blogg.)
Tack för svaret.
Måste bara säga att beskrivningen :
"ett lejon som lägger mycket energi på exakt muntlig kommunikation" kan jag känna igen mig i.
Jag inser dock att man måste se på hela horoskopet för att förstå individen och ta sig en ordentligt titt på aspekterna.
Att jag blev förvirrad angående min Asc beror på att jag läst att ett teckens egenskaper mattas av efter 25 graders strecket och börjar färgas av det nästkommande.
Då har jag alltid tänkt att det går ju inte att ha 2 Asc tecken.
Antingen har man det ena eller så har man det andra.
Kan nämligen inte neka till att jag känner igen mig bra i Lejonets egenskaper.
Att få min Mars placerad i andra huset passar in bättre på mig än i första huset faktiskt.
Kanske dax för mig att kika lite på andra hus system, speciellt det du nämnde.
Har ju min vediska Måne i skorpionen också att kika närmare på och Solen i väduren, kort sagt väldigt mycket att gå igenom.
Är väldigt glad över att den här bloggen finns som öppnar upp för den astrologi form som jag alltid kännt mig mest dragen till.
mvh.
"Avmattningen" - jag känner inte igen tanken, men det finns ju så mycket åsikter - är troligen en tes i en västliga astrologin. Jag misstänker i att den bottnar i det eviga problemet med vad föreställningen om ett zodiaktecken egentligen är och hur det beter sig.
Som parallell förvirring - se den löjliga inflationen av husdelningssystem i västerlandet med början med Regiomontanus och Campanus på medeltiden. På 1900-talet skulle varenda astrolog hitta på ett eget system (och min brittiska väst-favorit Charles Carter var inget undantag).
Vissa hävdar att huset är starkast i sitt centrum (och avmattas åt båda hållen), andra hävdar att husspetsen (entrén) är den punkt där "det smäller till" tydligast (och huset sedan avmattas). Det kan vara det allmänna resonemanget kring de tolv husen du läst om som om det enbart gällde första huset (eller slarvigt uttryckt, ascendenten).
Den här bloggen lutar mer åt vedisk astrologi än västerländsk och jag introducerar gradvis fler och fler indiska synsätt i inläggen (tveksamt om den kommer att uppnå full "indisk komplexitet", dock).
Nyligen har jag nämnt att planeterna i indisk astrologi sägs börja svagt, vinna kraft i mitten av tecken och sen åter försvagas. Men indierna gör, mig veterligen, inte samma observation kring gradtalet för himmelens (solekliptikans) och jordens möte.
Jag ska bestämt lägga till den informationen under etiketten PLANETÄR STYRKA, men jag är inte övertygad om dess betydelse - ser lite väl ofta framgångsrika horoskop som innehåller planeter i "de döende" sista sex graderna…
Litet påpekande. Din Måne i Skorpionen är siderisk, vilket inte nödvändigtvis betyder vedisk.
Siderisk astrologi betyder bara att man använder den zodiak varimot jordklotet gör sin "vispande" och långsamma rörelse över en väldig tidsrymd på cirka 25.800 år, och den zodiaken används även i västerlandet - tillsammans med t.ex. de tre senaste planeterna (som inte förekommer i vedisk astrologi).
Wikipedia om precessionen
Detta system som du skriver om skulle förklara varför jag aldrig riktigt kunnat få grepp om att jag skulle ha solen i lejonet i tolfte hus.
Enlit detta system har jag inte alls den i lejon utan i kräftan.
Mina beskyddande egenskaper ser jag tydligt.
Är mars den planet som främst hör samman med ilska?
En nära släkting skrattade befriat när hon också upptäckte att det dominanta och överskuggande Lejon hon haft som måntecken (sinne, känslor) i själva verket var en lyhörd och fantasifull Månen-i-Kräftan.
Hon är vanvettigt förtjust i barn, medan jag, som enligt västzodiaken skulle ha haft den här månplaceringen, inte har något intresse alls för den "moderliga uppgiften". Jag har inte ens skaffat barn. Istället stämmer min nya Måne i Tvillingarna exakt med mitt tänkande och kommunikativa sinnelag!
Du har just gjort en upptäckt som få gör, du har genomskådat en slentrianmässig föreställning som gör att den sideriska zodiaken har förblivit rätt okänd!
"Veckotidningsastrologin" ligger som ett nästan ogenomträngligt mörker över det här ämnet, men då och då hittar enstaka personer fram. Mig hände det för bara 2 år sedan, efter 25 år med den västerländska zodiaken, och det är helt klart att psykologin stämmer bättre med den äldsta zodiaken!
Tänk att jag sitter helt bestört över informationen att jag förmodligen är vädur-ascendent i stället är tvilling-asc på nyårsafton. Då är jag alltså dubbel-vädur. Kan vara fel. Jag blev så bestört över informationen att jag glömde bort vad astrologen egentligen sa. Försöker förstå alla nya hus och tecken i den vediska och ber till gud om att det inte alls är så farligt...men tänk att han prickade in min lätta stamning ändå...Jag som var så stolt över eld-luft kombon. (Det är jag som skrivit ett lika oroat meddelande på din kines-blogg)
Få människor har så entydiga horoskop att man är väldigt typisk för bara ett tecken.
Vädursascendenten är dock teoretiskt lyckosam som ascendent eftersom alla tecken då hamnar i sina "naturliga" hus. (Väduren = jaget, Oxen = föda/pengar osv).
Men det finns så mycket finlir här att det knappt går att diskutera verklig (indisk) astrologi i termer av bara tecknen. Bloggen har efter tre år vandrat långt in i luriga analyser av hur planeter samverkar. I riktigt gamla inlägg presenterades en enklare version av astrologi enligt den sideriska zodiaken. Detta blogginlägg från 2009 tillhör det första årets mer allmänna resonemang.
Det är tack vare din blogg jag fann den indiska astrologin och jag antar att jag fastnade för den just för finlirets och de luriga analyserna över planeternas samverkans skull. Det går till såhär i mitt egna huvud. Då får jag helt enkelt börja känna mig stolt över min ascendent.
Skicka en kommentar