Materialistisk vetenskap, andlig metafysik

[Lång meditation, ~2400 ord, över fallet ner i stoftet och de som resonerar kring en övernatur.]

SvD berättar om amerikanske evolutionspsykologen Michael Tomasello, chefsforskare vid tyska Max Planck-institutet, och hans studier av skillnader i beteende mellan apor och människor.

Engelska Wikipedia sammanfattar hans inriktning: 

Han har arbetat med att identifiera de unika kognitiva och kulturella processer som skiljer människorna från deras närmaste släktingar bland primaterna, de stora apdjuren.

Han studerar de stora apornas sociala kognition (varseblivning, uppfattningsförmåga)... I sin utvecklingsforskning har han fokuserat hur barn blir medlemmar i kulturella grupper och på senare år unikt mänskliga förmågor och motivation till gemensam intentionalitet: delade intentioner, delad uppmärksamhet, pro-sociala motiv och sociala normer.

Vi pratar alltså en individ som studerar ett fungerande sammanhang - bland apor eller människor. Det sociala spelfältet står i centrum. Se nu hur förunderligt väl den här tveklöst materialistiska (ateistiska) darwinistens fyra element understryker att vi enbart talar om den fysiskt iakttagbara delen av samhället här, lite som en behaviorist som sitter och stirrar på levande varelser och utifrån deras uppvisade beteende ritar en platt bild av en "struktur". Detta kallar sedan materialisten för "kunskap", vilket det i en snäv bemärkelse naturligtvis är.

Horoskopet är det senaste i en serie bloggen hittat vilken tyder på flera saker. Först och främst att Jordelementet verkligen är mer inomvärldsligt än de övriga (Vattnet bidrar till Jord så här är gränsen suddig). För det andra förvånar det inte att hitta Stenbocken som ett dominant motiv, via dess härskare har vi stark betoning av organisation i livets objektifierade, materiella substrat.

Vatten kan liknas vid "dold natur", vid levandegörande processer, så att Jord-människan via sina fem sinnen ska ha några externa "objekt" att studera. På en djupare nivå, de klassiska filosofernas, är emellertid Jordelementet bara en projektion inifrån Själen - det objektiva och konkreta föremålet en utstött slutprodukt, en Själens självalienation. Jord = horungen. 

Jorden associeras mer än något av de fyra elementen med den basala materia som naturfilosofen Aristoteles menade var så grov och primitiv att den inte ens går att uppleva med sinnena. Ren materia är formlös och därför ytterst sett en ren illusion. Detta har också modern kvantfysik visat. 

1800-talsmaterialismen som ännu styr människan i hennes vardagstänkande är en ren fantasi, ett resultat av hur hennes inre själ (Vatten) projicerar föreställningar mot en vit filmduk och en värld uppstår som genom magi. 

Hela den här processen där "verklighet tillverkas" pågår alltså i tillvarons "övervåning", men den materialistiska vetenskapen, till vilken Tomasello och evolutionsförespråkarna hör, är barn av den ateistiska positivism för vilken det som går bortom de fem sinnena (empirisk observation) inte existerar! Gud, så lätt dessa nybörjarsjälar gjort det för sig själva! Och de lurar på andra människor samma kunskap på själens förskolenivå.

*****

Låt oss minnas två andra världsberömda reduktionister av samma art som bloggen kommenterat, vår egen Carl von Linné och Charles Darwin. Med enstaka fall talar vetenskapen om anekdotiska och inte systematiska observationer, men ska man välja två naturvetare tror jag inte de kommer större och mäktigare än Linné och Darwin.

Här hittar vi visserligen inte samma renodlade fokusering av strukturen hos det iakttagbara, i den socialt organiserade delen naturen. Men en närmare granskning visar att det likväl är materie- och organisationsprincipen Saturnus (Stenbockens härskare) som styr även dessa två:

Den för sin tid i Sverige nästan unika omständigheten att födelsetid för Linné noterades är nyckeln här. Stenbocken stiger i öster och dess härskare Saturnus befinner sig också i Jordelementet och binder och låser Solens fria intelligens till "enbart Oxe", till enbart den med sinnena iakttagbara naturen. Även sinnelaget, Månen i Vattumannen, har Saturnus som sin härskare. 

Linné var alltså den första moderna svensken eftersom även vårt nuvarande nationalhoroskop vid ett närmare studium visar sig lida av rationalistsjukan, där Luftelementets intellektuella och diskursiva förmågor bojas till "bara" Jordelementets uppenbart givna fakta och sedan begår misstaget att kalla detta för en förnuftig eller rationell hållning. 

Linné spritter visserligen av Eld och Luft också, hans entusiasm inför naturstudiet måste ha varit enormt. Men det är den saturniska principen som dominerar, inte minst som formalieprincipen som gör det möjligt för oss att se strukturer ibland hamnar på kant med vår förmåga att se den verkliga Intelligensen (Solen) bakom livet. Vi förfaller och blir enbart materialistiska forskare. Samma kombination av Sol och Saturnus i det "mörklagda" Jordelementet ses på evolutionsantropolgen Tomasellos himmel här ovan.

 

Tillägg. Åtskilliga år efter det här inlägget noterar jag en precisering på både svenska och engelska Wikipedia. Sverige hade vid denna tid en idiosynkratisk kalender som konverterad till Gregoriansk kalender blir en födelse den 23 och inte 24, en uppgift jag inte minns varifrån den kom. Enda viktiga skillnaden är att Månen nu hamnar i  Stenbocken i 1a huset, vilket människan extremt systemfixerad och närmast rigid, mer så än i Vattenbäraren i 2a huset. Stenbocken understryker ytterligare botanistens fixering vid fysisk organisation.

 

Charles Darwin ser ut som en naturlig ättling till Carl von Linné:

Födelsetid saknas men Månen går in i Stenbocken tidigt på dygnet så att nettoresultatet är detsamma som hos Linné: de båda Ljusen i Luft och Jord - rationalisering av de fem sinnenas vittnesbörd och ingen sensibilitet alls för livets eventuellt bakomliggande verkligheter. 

Hos Darwin hittar vi Saturnus i ett ultramaterialistiskt tecken, Skorpionen, vars dödsskräck ofta hindrar det från att gå bortom sin egen känslorelaterade natur (Vattenelementet). Istället finner Skorpionen nästan regelmässigt sin plats i livet som en krigare för eller mot saker den finner förhatliga (omskrivningar för den egna dödsskräcken). 

Skorpionen är dock den symbol som representerar den materiella naturens degeneration och slutliga upplösning, samt naturens avsiktliga bruk av döden i form av gifter, för att säkra den egna arten. 

Men det är inte Jord och Vatten som ärver "himmelriket" (det högre medvetandetillståndet), det är Skytten - Eld - som representerar det andeväsen som överger den fysiska kroppen när dess förfall i timlighetens värld gjort den obrukbar.

Att ingen regel är utan sitt undantag har då och då noterats. Första gången jag noterade ett regelbrott mot den här behändiga modellen där Eld och Luft associeras till den eviga världen och de två "fallna" elementen Vatten och Jord, vilka associeras till världen som sitter fast i tidslinjen och därför tvingas födas och dö om och om igen, var vid upptäckten av den framlidne, alltigenom "jordbruna" katolska teologen Norris Clarke. 

Lite reflektion visar att teologens himmel också har sin tonvikt på Luft och Jord, vilket ger en rationalist - men här inte den inskränkta sekulära typen. Nu hittar vi Saturnus i sattviska (kunskapssökande) tecknet Tvillingarna som disponent för (ännu) en Måne i Stenbocken - tecknet som illustrerar materiens organisation eller struktur.

Ett tecken på att Jordelementet dras till den trygga, institutionaliserade religionen (ett alternativ till ateistisk naturvetenskap?), var studien av en liten grupp kristna teologer. Underlaget var alltför klent för långtgående slutsatser men ändå en bekräftelse på Norris Clarkes oerhörda förtjusning i Thomas av Aquinos metafysiska STRUKTUR med en natur krönt av en övernatur.

Tittar man noga på teologens himmel är den inte alls dum, med inte mindre än tre härskarplaceringar (Mars i Väduren, Merkurius i Tvillingarna och Jupiter i Fiskarna). Månen i Stenbocken står visserligen i sitt detriment (själen är skadad) vilket bloggen vanligen diskuterat i samband med stilikoner av ytligare slag. I samband med teologi är denna Måne dock perfekt: i denna inriktning visar själen medvetenhet om sitt "syndafall" ner i materialitet.

(För motsatsen, upphöjandet av ytan/materialiteten, se t.ex. inläggen om Neo, "gayschlager från helvetet", eller chice London-korrespondenten Andres Lokko.)

Även Venus (erotisk kärlek) är skadad i Väduren och därtill övertaggad pga energiska Mars i sitt eget härskartecken. Stenbock och Vädur ger basen för en extremt egenmäktig natur, men detta har inte inträffat i Norris Clarkes fall - han var en extremt sympatisk människa, en "stor själ", vad jag inhämtat från nätet. 

Här ska egenmäktighet istället läsas som "egen makt", dvs av egen kraft valde han celibatet och "himmelriket" och han var en älskad lärare: sinnelaget i Stenbocken som söker kontrollera den extremt libidinösa kraften i Väduren, disponeras ytterst av en mycket välplacerad Saturnus i upplysningssökande Tvillingarna, där också intellektets Merkurius är hemma i härskarläge. Månen i Jordelementet återspeglar i konkret gärning (Jord = praktik) det som dessförinnan har utspelat sig i det andliga Luftelementet (i Tvillingarna).

Saturnus och Merkurius är i sig en halvbra kombination (Merkurius fria flängande som pojkvasker och potentiell tjuv upplever Saturnus disciplin och struktur som inskränkning, formalismen i traditionen som ett hinder för nya utfärder). 

Här syns hursomhelst Clarkes långa lärargärning tydligt: en auktoritet (Saturnus) informerar (Merkurius) unga människor och ger dem logikens gåva (Merkurius period, 5-14 år, cirka). Emfas på extrem metodik med en sådan här kombination i Luft. Hans "skolbok" för vår generation om thomismen, "The One and the Many", är en fantastisk introduktion i den skarpa intellektualitet som alltid utmärkt katolska kyrkan men som det lutherska Sverige aldrig riktigt förstått.

Det finns således själar, som fastän t.o.m. sinnet (Månen) klätts i det Jordelement som mest förmörkar anden ("anden är villig men köttet är svagt"), vidmakthåller en medvetenhet om att naturen inte är sista ordet, och att det finns något därbortom - precis som den moderna kvantfysikens implikationer också säger!

Och nu kommer vi till den delikata frågan: kan en astrolog titta in på insidan i en annan människa som han/hon kanske aldrig ens träffat? Varför var Darwin så psykiskt störd men Clarke så vital fastän båda hade Månen i Stenbocken? (Evolutionspsykologen Tomasello har också Månen i Stenbocken, men där har jag inga biografiska fakta alls.)

Svaret på frågan är "kanske". Indisk astrolog kallar disponenten till en planet för dess själ. Och om vi nu studerar Månen, sinnelaget, psykets eller själens signifikator och finner den i detriment (skadad) i Stenbocken, då blir härskaren Saturnus på en och samma gång psykets disponent eller inre själ. 

Charles 'de bäst lämpades överlevnad' Darwin hade sin Saturnus i mörka nesans Skorpion och i ett generellt sociala utstötningssyndrom (han satte barn efter barn till världen och de dog som flugor pga inaveln i hans släkt, och han hade själv en del psykiska störningar). Man skulle kunna tänka att det var Darwins egna degenererade arvsanlag som inifrån ropade till honom en korrupt och sjuk fantasi om de bäst lämpades överlevnad. I dag vet evolutionsteoretiker att även synnerligen klumpiga kreatur överlever - mot åtminstone Darwins odds.

Teologen Norris Clarke, å andra sidan, har en helt annan och mycket bättre situation för sin "själens själ", här drivs Mån-Stenbocken istället av Saturnus i Tvillingarna, en bra position eftersom Saturnus essentiellt är en Luftplanet och därför står i sitt optimala element.

Visserligen kan Merkurius känna sig kväst av att ha auktoriteten och formalieprincipen intill sig, men biografiska fakta får avgöra: han var älskad av sina elever för sin lätta intellektualitet - just vad man kan förvänta sig av den vitala och snabbtänkta Tvillingarna.

Se det så här: Saturnus gästar merkuriala Tvillingarna och husets härskare Merkurius är själv hemma och tar emot sin gäst. Saturnus, själens disponent, disponeras därför i sin tur av MERKURIUS, HERMES, NEBU, THOTH - gudarnas budbärare som kommer under så många olika namn.

Här tar dispositörskapskedjan slut eftersom Merkurius är i sitt eget tecken, så vi har en entydig slutlig berättelse: bakom den till synes klena Mån-Stenbocken finns en klippfast förankring i zodiakens goda Lufttecken, sattviska Tvillingarna.

Ett födelseklockslag för Norris Clarke hade varit spännande,  för att se vad mer som styrkte tesen om att Sol och Måne i Jordelementet var en tidig och vilseledande indikation och att horoskopet djupast sett pekade tillbaka mot den eviga världen bortom jordens och vattnets knådade och korruptibla lergestalter.

Låt den här iakttagelsen återknyta till öppningshoroskopet, evolutionsantropologen Tomasello. Chockerande många planeter i Stenbocken och däribland psykets "skadade" Måne. Här är Saturnus egen belägenhet verkligen A och O! 

Och var hittar vi den om inte i Lejonet, Solens eller Livets eget tecken. Lejonet är också arketypen för Människan, den individualiserade jiva-atman (andevarelsen). Men Jord och Eld står för den mörkaste och den ljusaste principen bland elementen och ofta tvärkrockar de och låser sig.

Se den här psykologens arbete med att bevisa hur mycket bättre människan är som gruppsocial varelse än aporna som en djupt fallen själs snubblande försök att formulera en andlig sanning! 

Han kanske aldrig når insikt om att hans forskning är själens patologiserande och inte alls vetenskap som dagens ateister gärna kallar sina försök - inget som a priori utesluter möjligheten av en meningsfull organisation av det synliga ett steg bortom det synliga kan sägas syssla med förutsättningslöst vetenskapande - men Tomasello (och andra) under tvärlåsningen mellan Eld/Jord kämpar åtminstone för att rena sina själar från den materiella besmittelse som kan ha styrt deras kommande och gående i hundratals jordeliv. 

Eld/Jord är en av de mest osäkra kombinationerna av element, som jag upplever det. Ibland blir det lysande hjältar som kämpar mot materiellt mörker, ibland blir det bara självtjänande äckel som söker berika sig för att deras ande (Eld) degenererat till billig lusta eller passion. Se t.ex. horoskopet för "historiens största svindlare", Bernard Madoff, där problemet synbarligen kan summeras som "Eldens kamp för att övervinna Jordelementets begränsningar men bara för att komma över mer Jord/materia."

Inlägget om Madoff skrevs rätt tidigt i bloggens historia och med den ökade detaljrikedom vi nu förfogar över, kan noteras att hans förhöjda libido (Mars + Venus) inte är rent som den genomlysta Elden som hos teologen Clarke, utan har grottat ner sig i det pekuniära och materiella Jordtecknet Oxen.

Och på denna grund bygger vi sedan upp en kropp där båda Ljusen och handelsmannen och här tjuven Merkurius befinner sig i egenintressets tecken Väduren.

Det är alltså Solens och Månens disponent ("själens själ") som utgörs av denna vanvettigt förhöjda girighet (Mars + Venus). Vårt svenska nationalhoroskop har bara en bråkdel av det här problemet (Mars i Oxen disponerar över vår själsliga Mån-Vädur) men problemet var ändå tillräckligt tydligt för att Gunnar Myrdal skulle fälla ord om "fiffelsvensken".

Sveriges nationalhoroskop avslöjar, tyvärr, att det landet saknar sann moral. Och det är just därför svenskarna bröstar sig så och spelar världssamvete och alltid vet lite bättre än andra. Vi är faktiskt lögnaktiga psykopater, var till mans och det tydligaste tecknet på en äkta psykopat är att han verkligen tror på sin roll. Svensken tror verkligen att han är högre utvecklad än t.ex. en människa som kommer från en "hederskultur", fastän "sekulära" svenska män slår sina fruar gula och blå. Jag upprepar: sekularismen har skapat en national av självrättfärdiga psykopater.

Därmed blir andlighet ett begrepp som den här nationen inte ens kan stava till (längre), och än mindre föreställa sig vad det är - stöpta i 1800-talsmaterialismen som våra enkla sinnen är. Det är därför läkare och naturvetare breder ut sig så ohejdat i vårt samhälle och anses stå för Sanningen. Det förhåller sig precis tvärtom.

Spegelvänd utmärkelsen "årets förvillare" och "årets folkbildare" som föreningen VoF delar ut. Då kommer du den verkliga verkligheten närmare. VoF talar bara ur en liten bur bestående av Jord och Vatten. De vet ingenting om den atemporala högre verklighet Platon, Plotinus och västcivilisationens största tänkare har lyckats betrakta så väl, just för att vi äger ett inneboende högre sinne (bortom Månen).