Livsöde: 3 x cancer bekämpad

Å ena sidan kan man låta bli att tala om det som är besvärligt, eller anlägga ett välmenande tonfall och säga några trösterika ord. Så gjorde emellertid inte läkarvetenskapen sina landvinningar. 

Inte heller astrologin kan pga någon hymlande etik hoppa över vissa erfarenhetsområden, även om jag nu inser att jag gjort det i mitt liv. Ett ensidigt intresse för personlighetspsykologi har lämnat mig helt utan kunskaper om t.ex. medicinsk astrologi.

Därför är det enbart av kuriositet jag räknar ut stjärnhimmelen för dygnet då den kvinna föddes som i Aftonbladet hälsa berättar om sin tappra kamp sedan hösten 2002 med en cancer som återvänt tre gånger i olika former och som läkarna betecknat som "kronisk". Notera kopplingen till guden Kronos eller Saturnus.

(http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/dittinre/article7239340.ab - jag länkar inte direkt eftersom många människor har svårt att förstå människans kunskapsorientering i ett läge när de själva är fullständigt belägrade av känslor.)

Det stora korset i passionen för livet noteras här, men Rajas guna, har ju den dubbeltydigheten att lidelse också är lidande. Dysterkvisten Schopenhauer såg inte den orangefärgade livsglöden i det hinduisk/buddhistiska kretsloppstänkandet och från honom blev det än svartare när Nietzsche (1844-1900) fortsatte bearbeta samma tankar.

Nietzsche blev faktiskt sinnessjuk efter att ha dödförklarat Gud och upphöjt sin "övermänniska" bortom alla proportioner. Europa har lidit av sin sekulära galenskap ända sedan dess. Men det är en annan historia.

Nämnda Saturnus för kroniska åkommor råkade händelsevis befinna sig i Kräftans tecken det här året på sin ~29 åriga cykel. Det är naturligtvis vad C-G Jung kallade en synkronicitet, en meningsfull koincidens. 

Än mer meningsfullt blir det när man inser att Liemannens hotande gränsdragning faktiskt utlöser Jupiters vilja till liv i nybörjarens eller pionjärens tecken Väduren. Utsikten till döden föder viljan att fortsätta. De båda månnoderna har uppenbart en betydelse här, och jag beklagar att jag vet nästintill inget alls om dem.

Klockan 12.00 når Månen Jungfruns tecken, som visat på kartan. Men det gör att endera Jupiters 120-gradersvinkel till det tidiga dygnets Mån-Lejon är inkorrekt eller också Saturnus 60-gradersvinkel till Jungfrun i den händelse födelsen var tidig.

Intressant nog är båda aspekterna av intresse för ett dramatiskt livsöde "i dödsskuggans dal". Mån-Lejonet under dygnets första hälft disponeras av Solen i dödens tecken, medan Mån-Jungfrun under andra hälften är en placering i ett hälsorelaterat tecken. En födelse efter lunch ser initialt nästan för bra ut givet problemen i verkliga livet - Månen har ju i detta fall Merkurius som disponent och där lyckoplaneten Jupiter backar upp den. 

Men innan man ropar hej för eftermiddagsfödslarna ska man minnas att denna Jupiter redan är "märkt" av Saturnus - vårt kosmos yttersta gränsdragare... Det kan verka som om månplaceringen inte spelar någon större roll, åtminstone inte utifrån en allmän granskning med bara dygnet (utan födelseklockslag). För minns, de här granskningarna av hela dygnets horoskop förvandlas ofta till något helt annat när en födelsetid tillkommer. Då kan onda planeter bli goda och vice versa!

*****

När jag tittat på himmelen en minut insåg jag istället att det förutom den uppenbart övertaggade lidelsen ("vilja till liv"), som så akut skär sig mot Solens "livsuppdrag" att konfrontera dödens Skorpion,  råder en allmän svaghet på himmelen.

Se den här listningen, baserad på alla parametrar som kommer och går på bloggen (alla nämns inte i varje inlägg):

Månen i Lejonet disponerad av Sol i Skorpionen (dramadrottning eller extrem "liv & död"-orientering i psyket (psykets inre motiv är alltså "att gå mot döden", den solära vandringen mot mörkret).

Månen i Jungfrun (alternativt) disponeras av Merkurius i sitt skadade läge (detriment) i Skytten, och dess disponent Jupiter är angripen av gränsdragaren och liemannen Saturnus, själv skadad (detriment) i Kräftans tecken som i sin tur har den Måne vi började med som sin disponent. Jungfru-Månen ingår alltså i en disponentkedja av idel svaghet! Minns att Månen symboliserar livets in- och utgång och att Saturnus står för det ödet bestämt för oss (karmiskt).

Merkurius är, som noterat, skadad eller i detriment i Skytten. Den indiska astrologin innehåller av någon anledning inte detrimentet som motvikt till planetens härskarläge, men det är ganska uppenbart att Saturnus i Kräftan inte är en stark placering. I indisk astrologi överlappar istället tanken om vänner och fiender delvis detriment-tänket. 

När Saturnus ställer sig i Kräftans tecken, gör den det som en inbiten fiende till Månen - och i utsträckningen, till Månens hem Kräftan. Men detta är inte riktigt samma sak som att tillskriva Saturnus själv en skada. Däremot måste man säga att den som en naturlig illgärningsman har maximal kapacitet att tillfoga kvinnan, hemmet, tryggheten (etc) maximal skada eftersom den här tagit sig innanför revirtecknets skyddade murar!

Venus, allmän indikator på balans med sig själv, kärlek till omvärlden, har en genomsnittlig placering i Stenbocken. Det finns fantastiska exempel på Venus i Stenbocken som exceptionella hantverkare och t.o.m. konstnärer. Men kärleken står här till formgivning, ytor och material och med en underliggande disponent finns det tendenser att likställa kärlek med underkastelse under principer eller regler och annat (i mina ögon) avtändande.

Mars är i sitt negativa härskarläge i Skorpionen och blandar sig bra med Solen som också är en eldplanet. Det här sätter fart på föreställningarna! Individerna kan vara helt anfäktade av en intensiv inre drift. Den är kombinationen är verkligen tecknet på en hjälte som krigar mot mörkret som sluter sig om en från alla håll och kanter.

Jupiter är en genomsnittlig placering i Väduren medan den yttersta ödesdanaren Saturnus, som sagt, är skadad (detriment) i Kräftan och bestämmer hur långt och hur länge lyckan (Jupiter) varar. Proggrockgruppen Gentle Giant sjöng 1975 i den medeltidsinspirerade balladen "His Last Voyage" strofen "Fate rules over Hope". Så snart jag börjat med astrologi insåg jag att den syftade på att Saturnus eller Fader Tid dock har sista ordet över Jupiter, den hoppfulla. I den här världen, vill säga.

Avashta-systemet gör också det Saturnus till den starkare eftersom Jupiter står "döende" i Vädurens 30e grad. Saturnus själv i ett negativt tecken (där planetens åldrande löper baklänges) är själv i sitt unga stadium (och därför på tillväxt). 

På samma sätt kan noteras att Solen/Mars i slutet av Skorpionen indikerar att planeterna är unga men på tillväxt. Vad detta betyder för t.ex. Solen i egenskap av allmän livskraft och givet att livsmotivet är Skorpionens färd mot fysisk upplösning, vågar jag inte uttala mig om. Jag har som sagt undvikit bl.a. medicinsk astrologi i snart ett kvarts sekel. Men här finns många och med fakta egendomligt matchande indikationer.

*****

Se även det enda andra inlägg (vad jag minns) där jag funderade över sjukdomen cancer och udda planetplaceringar - det om aktriserna Farrah Fawcett och Peggy Lipton. Det är smått bisarrt att jag både då och nu hamnat rakt på en Saturnus i cancerns tecken! Spelar livet små spratt med forskaren?

Den tropiska spök-zodiaken - ett eko av det förflutna

Jag vill citera ett uppslagsord ur praktverket Astronoesis av framlidne mästerfilosofen och astrologen Anthony Damiani. 

I mina (senkomna) Platonstudier har jag länge vacklat över distinktionen mellan "form" (gr. eidos, varav vår "idé") och "universalie" (eller allmänbegrepp). I vissa texter har gjorts åtskillnad mellan dem medan vid andra tillfällen har de verkat vara synonymer.

Här är en vederhäftig utläggning under termen förnuftsprincip ("Reason-Principle") som dessutom ger ett fräscht perspektiv - låt vara att det är en efterhandsrationalisering - på distinktionen mellan den tropiska zodiak väst använt sig av och den äldre sideriska zodiaken.

Reason-Principles Distinct intelligences, the presence of the IDEAS in SOUL and NATURE. The Greek word logoi is used by Anthony to mean the Idea-intelligences present in soul, "unrolled and separate." (Plotinus I 1.8) These units of meaning constitute the WORLD-IDEA, and the soul assimilates them to itself through experiences.

Anthony uses many terms -- TROPES, VASANAS, embodied reason-principles -- to evoke a feeling for the traces of life-activity that constitute the Earth's memory. The totality of their images, which are both repositories of habitual activity (tropic or memory traces) and instances of reason-principles or Idea-intelligence, is called the TROPICAL ZODIAC or the terrestrial DRAGON. (The sidereal dragon, or SIDEREAL ZODIAC, in contrast, is the realm of the stars and represents the Ideas in themselves.)

(See II 3.13,16; III 3.1-3; III 2.12-16; III 5-9; III 8.1-3; III 8.8 for Plotinus on reason-principles.)

När jag läste detta flög en direkt intuition genom mitt huvud: "Åh, västerlänningarnas tropiska zodiak ligger ringlad som en drake, som ett hölje av lagrade minnesspår runt jordklotet, och vem än som lever inuti denna tjocka saknar autentisk kontakt med den sanna verkligheten, med sin sanna intelligens."

Det är därför den babylonisk-indiska sideriska zodiaken, som den här bloggen använder, ger så klara besked. De idéer som faktiskt driver oss och våra öden - som vi förkroppsligar i våra liv - är knivskarpa och lätta att känna igen. Lejon är sceniska och auktoritativa gränsande till storhetsvansinniga, Skorpioner envetna och inte sällan långsinta och hämndlystna. Den soppa som är "den tropiska draken" är en tjock, ackumulerad dimma där allt är förvrängt. Sanningen glimtar fram igen, bara för att försvinna en sekund senare... 

Men den som vill framleva i jordklotets själsliga töcken - den fallna sublunära sfären på den här bloggens språk - håll till godo! Jag tror emellertid att återkommande läsare har sett hur väl zodiaktecknen - Platons "Idéer" eller "Former" - fungerar, i deras åtminstone 900 år äldre babyloniska schematisering.

Faktum är att vi människor är fånigt enkla i vår uppbyggnad där vi ränner runt ett helt liv, dikterade av några imbecilla nyckelord eller styrande principer (logoi) - fördunklade och skeva kopior av de sanna Idéerna - och vilka vi tror ska leda oss till lycka! Detta är att sitta fast i västerlandets tropiska zodiak, i årtusenden av ackumulerad "psyksmet". Som en smoggig dag i L.A.

*****

Se även detta inlägg med tankar ur Anthony Damianis bok.

Här (igen) är mina drömmar från några år tillbaka som väckte mig ur den tropiska drakens dimma och förberedde mig på upptäckten av mina - och dina - sanna zodiaktecken, de som representerar den eviga värld också själen tillhör.

Drömmen om ett större perspektiv

Drömmen om en merkurial själ

Mer från psykets mörka undersida

[Långt inlägg, cirka 7 A4-sidor. Det skrevs, remarkabelt nog, dagen innan det här nära relaterade ämnet publicerades i SvD och DN. Det kan vara något med att höra vad Världssjälen dikterar och få det på pränt...]

På jakt efter något helt annat på nätet ramlade jag över en årsgammal länk om en ung amerikansk helyllegrabb som var en dubbelnatur. Vid sidan av en relation med sin söta fästmö (se bild) hade han en annan personlighet, en svart person som föredrog sadomasochism och analsex.

Han annonserade under nicket "sexberoende" efter unga brudar som börjat sälja sig för pengar, och mördade en. Allt för att få bukt med spelskulder han dragit på sig i en annan yttring av samma obalanserade driftsnatur.

Jag hittade hans födelsedata på en "privatspanarsajt" och naturligtvis är det återigen ett fall av havererat Vattenelement.

Jag undrar om inte den här bloggen är unik i världen om att ha avtäckt saker om de fyra elementen man aldrig får läsa i astrologiska handböcker!

Ett extraordinärt horoskop i dess enfaldiga fixering! Jag har sett en vedisk astrolog kalla det indiska systemets i allmänhet färre aspekter för "riktlinjer för begär".

Titta noga på hur de två illgärningsmännen parade i anala tecknet Skorpionen tillsammans lyckas förstöra precis allting på den här himmelen! Och varför inte studera den här "kollapsade" himmelen utifrån privatspanarsajtens skärmdumpar från kontaktfora. Här gav mannen sina sexuella preferenser under det att han lockade till sig ett byte att döda för pengar:

Activities enjoyed: Anal Sex; Ass Play, Bondage, Breast/Nipple Torture, Clamps, etc; Chains, Chastity Devices; Chinese Balls/Ben Wa Balls/Anal Beads, Cling Film; Collar and Lead/Leash; Cross Dressing; Cupping (Suction of the Skin); Dildos (Handheld & Strap-ons); Domination; Fisting; Humiliation; Klismaphilia (Douching/Enema); Lace/Lingerie; Oral Sex; Rack/Medieval Devices; Rimming; Rubber; Toys; Transvestism; Urolagnia (Water Sports/Urine)

Jag får erkänna att jag inte snappar mer än en bråkdel av den här terminologin från den allra sjaskigaste delen av människans irrationella Själ (Vattenelementet).

Men uppenbarligen är det här den svenska sekulära mittfåran kommer att hamna inom en snar framtid i den takt samhället sexualiseras allt mer, med medierna vilt pådrivande, och gamla hederskulturer hånas och lagstiftas utom synhåll!

Tekniskt kan om ovanstående himmel noteras det mentala/sociala utstötningssyndromet - Vatten och Luft blandar sig inte och de omedvetna instinkterna (Skorpionen) är inte i harmoni med gruppkonsensus (Vattumannen). Faktum är att Vattnet kan SKAPA föreställningar som avsiktligt går på kant med de sociala normerna - individen blir en levande idéspruta av...mental avföring. Ett riktigt sjukt psyke!

På den här himmelen är herre & slav-problematiken total, med Solen i härsklystna Stenbocken men attackerad (underminerad!) av sin egen härskare Saturnus.

Som synes "spetsas" Saturnus av den bestialiska Mars, extra stark via sin hemmaposition i den blinda sexdriftens Skorpion. Minns att Stenbocken är ett tecken i lidelsens kvalitet (Rajas guna) och att Saturnus symboliserar kontroll (över andra). Kombinera budskapen och minns vilka zodiaktecknen är.

Ändå presenterade mannen sin preferens som den "underkastade" sexrollen. Följer man tanken att ödet här på jorden - äggulan i världens mitt - skapas utifrån, så är det alltid Saturnus som lägger grunden.

Framför sig - och närmare jorden där den färdiga slutprodukten, människoödet, tar kroppslig gestalt - ligger Mars. Men det är den bakomliggande Saturnus ("kosmos yttergräns") som så att säga använder sig av sexualiteten för att härska. Det är Saturnus som drar i trådarna och kontrollerar. Från jorden och ur sexuellt perspektiv ser vi här en "sexuellt hämmad" person. Vi ser en Mars som inte "får upp den" eftersom den frigida Saturnus ligger och smyger i bakgrunden (i sjunde sfären). Detta rimmar väl med hans uppgivna önskemål att få den underkastade rollen.

För att upprepa: från jorden sett ligger Saturnus bakom ryggen på Mars och det vi ser är en hårt hållen gränsande till helt passiviserad (impotent) Mars. Jag har ofta på bloggen prövat att "bygga" ödet på jorden genom att studera hur berättelsen börjar i universums ytterkant och sedan lager läggs på lager. Ibland tycker man sig se en meningsfull historia ta form.

Exkurs. Ska vi följa bloggens idealistiska filosofi är det i Centrum historien börjar och den sjunde sfärens Saturnus - materialismens princip - är bara en själens projektion. Allt det vi inte kan hantera på andlig nivå, på intellektuell nivå eller ens på känslomässig nivå  - det projicerar vi ut i formen av speciell "dress kod" ett eller annat vetenskapligt system som vi favoriserar, och så vidare.

Detta är då "Jordelementet" - själens totala fall "ut i världen", själens förlust av medvetande om att hon är Centrum för allt. Själen hör kanhända talas om att det är så, men hon är inte längre medveten själv, utan får gå via det jordbundna förnuft - "tysk ingenjörsmentalitet" - så väl representerad av Saturnus i Stenbocken - för att "resonera" kring detta påstådda högre medvetande.

När själen väl fallit börjar en del bete sig som påvar och prelater, särskilt de med dominant Saturnus i sina horoskop. Undertecknad är en sådan, med Saturnus i sitt världsligt starkaste läge just i väster - därav en blogg som "predikar"!

Sexmördarens av Saturnus hämmade Mars läcker över på hans solära handlingsnatur eftersom Saturnus disponerar över Solen när den rör sig genom Stenbocken. Solen i Stenbocken är ett olyckligt tecken eftersom den fria Solen här får sin planetära fiende som disponent. I mördarens fall dubbleras alltså den här indikationen genom att Saturnus dessutom direkt aspekterar soltecknet - och korrumperar än värre genom att tillfälligtvis "kanalisera" sin omaka vapendragare Mars!

Jag har ett bekant fall (icke-celebritet) som rört sig i samma sexuellt degenererade kretsar. Här hittar vi visserligen inte Stenbocken aktiverad, men väl Mars, Venus och Saturnus i tät gruppering i liderliga Oxen, samt en Skorpionascendent! Så nog finns ett mönster.

Stenbock och Skorpion kan bli oändligt degraderade slavar under ytliga betraktelser, under "uniformerat sex" och Stenbockens bidrag ALLTID den patetiska yttre formen som honnörsord. Det är som sexprincipen inte går igång utan att man spelar rollspel där det finns en härskaraspekt (Stenbocken) involverad. (Se "Kapten Klänning" - Mån-Stenbock angripen av Mars.)

Minns ett flertal inlägg det senaste halvåret om Månen i Stenbocken som ett skadat psyke som fastnat i yttre strukturer, fastnat i världens snärjande nät och inte längre har psykisk rörlighet i förhållande till de yttre eller de formella normerna. Nej, det är t.o.m. så att Månen/psyket drivs av Rajas lidelser att snärja sig ännu hårdare i världens strukturer. I en gammal tids astrologi är detta Satans villiga offer. De valde världen och förlorade sin själ.

Att ett nyfött barn föds till denna världen med Månen i detriment i Stenbocken, vittnar om att den själen redan har en "historia" i formen av tidigare liv som pekat bort från själens sanna destination.

Icke desto mindre finns det förstås många "normal" fall av Månen i Stenbocken där man framför allt noterar hur oerhört formellt skickliga personerna är. Skådespelaren Russel Crowe är en sådan. Men likväl brukar man hitta solkiga berättelser när man börjar skrapa på den officiella yta som är så viktig, ofta alltför viktig, för en Mån-Stenbock.

Som syntes av mördarens sexuella önskelista var den utstuderad. Och det leder till tanken om det "kriminella geniet", dvs en människa som besitter åtskillig intellektuell kapacitet men har fått alla värderingar fullständigt förvridna så att intelligensen skapar allt sjukare och mer vridna föreställningar. Mellan Skorpion/Vattuman har vi hittat några av bloggens mest infekterade och galna psyken, inte minst Usama bin Ladin och gamle Hitlervännen och upptäcktsresanden Sven Hedin.

Men också flera flagranta fall av inskränkt homosexualitet (Elton John, Maxwell, med flera) och en serie av "lättare" symptom som t.ex. en mobbningsmentalitet. Jag har faktiskt frågat mig om det verkligen går så många missanpassade exempel på varje välanpassat exemplar, eller om bloggen är missvisande därför att så mycket uppslag kommer från kvällstidningarna, som ju lever av skit och misär.

Nå, mördarens soltecken Stenbocken är alltså effektivt söndertrasat här: hans aktiva vilja motverkas av att Saturnus står infekterad av våldets Mars i dödens och sexualitetens tecken, och eftersom den efterföljande Vattumannen också är ett Saturnus-tecken, drabbas även den av den dödliga kombinationen i Skorpionen. Men nu är det den andra halvan, Mars, som sänder ut sin speciella aspekt, 90-gradaren.

Och här slås Jupiter ut! Jupiter som är disponenten till mördarens Måne i Fiskarna. Både Sol och Måne är således illa tilltygade. För hans påstådda intresse av den "underkastade rollen" i perverterat sex är det den undersätsiga Månen i Fiskarna som ligger nära till hands. Men Stenbockar, när de råkar i olag, är kallhamrade lögnare och psykopater, så man kanske inte ska tro allt i mördarens långa sexuella önskelista.


Bonusspaning, en annan slags Sol i Stenbocken

En till sist tröttsamt påstridig seniorastrolog har i bloggkommentarer om och om envisats med att ifrågasätta den sideriska zodiaken, trots att bloggen redovisar studier som indikerar att tecknens ursprungliga betydelser vaknar till liv när man återvänder till den äldsta versionen.

Sexmördaren ovan är ett perfekt exempel på detta. Med den sideriska zodiaken beskrivs Skorpionen och Stenbocken mellan sig perfekt hela bondage-mentaliteten. Hela nyckeln till horoskopet skulle försvinna om man använde västerlandets korrupta tropiska zodiak, enligt vilken kombinationen av Mars och Saturnus hamnar i Skytten.

Mängder av viktiga nycklar som mördaren listar är helt meningslösa under Skytten, inte minst den favoritsyssla han nämner först: analsex. Här har han alltså angivit sitt solteckens disponent i dess direkta samröre med Mars i sitt negativa hemmatecken! Den sideriska zodiaken är "sjukt" exakt.

Den påstridiga kommentatören har vidare tolkat bloggarens horoskop (till den grad att en viss mental osundhet kunnat anas), men aldrig kommit på tanken att erbjuda sina egna födelsedata (för en "gentjänst").

När jag utvärderar samtliga kommentarer från denna senior tycks strategin i allmänhet vara densamma: först en smickrande mening för att nominellt knyta an till det ämne som faktiskt avhandlas, men sen en direkt kollaps in i och orerande om den egna (och mycket bättre) astrologin.

Helt klart ifrågasätter den sideriska zodiaken mycket arbete som utförts i väst genom den felaktiga tropiska zodiaken, vilket kan upplevas som hotande eller irriterande. Nedanstående horoskop visar tydligt att man inte kan lära gamla hundar att sitta.

Via birthday.se har jag lokaliserat födelsedagen. Detta är en annan problematisk version av Stenbocken. Horoskopet är långt ifrån degenererat som den perversa mördarens, men det är uppenbart en rejäl kortslutning mellan zodiakens två mest härsklystna tecken här: Stenbocken och Lejonet - Saturnus och Solens tecken.

Till råga på allt upprepas den direkta fiendskapen mellan Saturnus och Sol genom att Saturnus det här året är i hemmaläge i Stenbocken. Bundenhet under system kontra kreativ frihet är ett enormt problem här. Det är inte underligt att kommentatören haft svåra problem med att båda uppskatta texterna på den här bloggen samtidigt som han i grunden inte klarar att respektera något annat system än sitt eget.

Stenbock och Lejon ger ibland rent patologiskt självupptagna naturer, megalomaniska. Jag har fall av den här kombinationen där mental institutionalisering förekommit. Det finns varning för bipolaritet (manodepressivitet) med Lejonets gränslösa storhet och Stenbockens lika bottenlösa negativitet.

Horoskopet ger en bra fördjupning till ämnet Dominans (fast utan den sexuella delen) och visar att psykets mörka undersida inte nödvändigtvis måste inbegripa Vattenelementet. Här är det Eldens avsevärda ambition som förråas och förfulas när det begränsande Jordelementet säger nej. Lejonet tar i hårdare och förlorar sin nobless!

I just det här fallet ger emellertid en trolig födelse några timmar in på dygnet en Måne i Kräftan. Därmed har vi ett exakt fullmånehoroskop så att även "mångalet" Vatten finns med i bilden. Detta skulle förklara kommentatörens tvångsmässiga och fixerade beteende. (Han återkom gång på gång med nya "non-solicited" tolkningar till undertecknads horoskop!)

Av det som kan sägas utifrån bara dygnet ser det ut att leda till skada att, som här, domineras av rigiditet eller mörker (Tamas) i kombination med mycket lidelse (Rajas) men helt sakna den mentala rörlighet som representeras av Sattva guna.

Hur närmast barnsligt enkla de här gamla skiktningarna än kan tyckas, ger de ibland utmärkta ramberättelser. Man ser om karkatären, dvs, ödet, är "grovkornigt" eller fint flätat. Om Stenbocken/Saturnus i standardutförandet är känd för en lätt konservativ stil, och problem med kompromissviljan, är en Stenbock kryddad med Lejonets rigida och höga uppfattning om sitt värde - och ingen relativistisk Sattva alls - en potentiell katastrof i termer av social kompetens!

Jag har noterat hur denne förvisso i grunden vänlige man (Månen i Kräftan!) gjort sig till ett besvär även på andra sajter, där folk svarar vänligt men avmätt när han dräller sin till vetenskap maskerade astrologi över dem, fylld av låtsas-matematiska krumbukter.

Om Stenbockens bästa företrädare går till de exakta naturvetenskaperna kan man räkna med uppblåsta pseudo-vetenskapare av de något mindre gynnsamma exemplaren, individer som tar sina system på blodigt allvar. Det gör inte den här bloggen utan minns, med Buddha, varningen att inte blanda ihop fingret som pekar med det man pekar mot. Därav återkommande empiriska tester av zodiaksymboliken. Stenbocken och Jordelementet i allmänhet har bokstavstron - literalismen - som sin värsta fallgrop.

Med lunatikerns periodicitet har seniorastrologen också återkommit för att med samma argument ifrågasätta den sideriska zodiaken och senast klaga på bloggens friare (dvs, mindre "stenbockiga") sätt att göra astrologi. I det senaste inlägget ser han inte att själva inlägget innehåller ett flertal reservationer och överlag är mycket måttligt hållet. Den maktkåta Stenbocken stångas nu mot vidöppna dörrar och vägrar acceptera att astrologi kan göras på olika sätt.

Och varför? Troligen för att inläggets två subjekt har astrologiska placeringar misstänkt lika dem i hans eget horoskop. Vi människor är parodiska när vi inte längre ser våra psykens djupa strukturer utan blir dem!
:-)

Astrologin & de 7 dödssynderna

Apropå kraven på BP-ordföranden Svanbergs avgång till följd av sjuklig passivitet inför den gigantiska oljeolyckan, kan till denna analys av hans horoskop läggas att födelsen inföll i ett zodiaktecken som tydligt påminner om en av de sju dödssynderna, trögheten eller letargin! Det är naturligtvis Oxen jag talar om.

Frågan hur de sju dödssynderna korrelerar med zodiaken på yahoo engagerade föga (två svar). Det beror troligen på att folk som är nyfikna på den här typen av frågor i dag tappat i bildningsnivå till följd av nätet. Idag surfar man efter lätta men lösryckta fakta

Internet håller på att skapa någon slags faktastinn fåne - människor som är som tomma svängdörrar. Se här en kommentar över Alexander Bards och Isobel Hadley-Kamptz predikan om den "nya nätmänniskan" som bara kastar ut länkar eftersom allt redan är tänkt och ingen längre förstår att arbetet med att skriva ut tankarna är ett sätt att inkorporera kunskapen i den egna själen. Tomma svängdörrar, som sagt.

I det här fallet är frågan dessutom en slamkrypare. All logik säger att de sju dödssynderna inte alls sammanhänger med de 12 zodiaktecknen, vilka är sinnebilder av gudomliga tankar eller Idéer.

Istället korrelerar dödssynderna med planeterna, av vilka en del, då de fungerar illa och beter sig som demoner, missfärgar själen under dess fall ner i vår sublunära värld - grottan som Platon kallade den. Och de synliga planeterna är som bekant sju till antalet.

Här är de enligt Dante, från snabbaste och minst beständiga till långsammaste och mest djupgående planet (den sjunde kretsens Saturnus är förknippad med kroniska eller permanenta tillstånd):

• Månen - avund (invidia)
• Merkurius - girighet (avaritia)
• Venus - vällust (luxuria)
• Solen - högmod, fåfänga (superbia, hubris)
• Mars - vrede (ira)
• Jupiter - frosseri (gula)
• Saturnus - lättja, likgiltighet (acedia)

Eftersom de latinska termerna kan översättas lite olika uppstår osäkerhet. För lättja verkar inte stämma med Saturnus vars positiva dygd ju är strävsamt arbete och en moralistisk "göra rätt för sig"-natur. (En moralist är inte nödvändigtvis moralisk!) Men bilden klarnar när man påminner sig Saturnus negativt uppfattade stoiska likgiltighet - dess brist på empati.

Saturnus saknar passion och kan bli en kallhamrad materialist som bara är med i leken för att raka åt sig och organisera för sitt eget bästa. Onkel Scrooge i "En vintersaga" är den dåliga, kallsinnigt likgiltiga och t.o.m. sociopatiska Saturnus - sannerligen ingen moralisk arbetsgivare.

Jämför denna kyla längst ut i världens ytterkant med Månen som betecknar den sfär som närmast höljer vår jord. Månens avund ska naturligtvis sättas i relation till Solen, vars ljus den söker efterlikna men aldrig lyckas med eftersom den "kollapsar" vid fullmånen och åter tappar i ljusstyrka.

Handelsmännens och tjuvarnas patron Merkurius är ingen märkvärdighet, och knappast heller Solens högmod via det sceniska och ibland bara storhetsvansinniga Lejonet. Superbia. En dålig Sol och en födelse vid soluppgången kan bli en outhärdlig narcissist som knappt märker att andra existerar.

Älskarinnan Venus vällust är också lättbegriplig (och som skulle kunna blandas ihop med en eller annan synd om man enbart betraktade Venus som t.ex. pengar). Inte heller är krigaren Mars vrede problemeatisk.

Och Jupiter är ju faktiskt den som i sin expansiva tendens saknar tyglar och leder till frosseri. Minns filmen "Seven" och mannen som tvingades äta tills han sprack (redan i Monty Pythons "Meningen med livet"). Det är Jupiter - som expanderar och expanderar till börsklipparen exploderar.

BP:s ordförande Svenbergs horoskop kan nu inte knytas in närmare i detta resonemang eftersom födelsetiden saknas och planeternas faktiska beteenden därmed förblir okända. Se den allmänna diskussionen om planeterna för de fall då t.o.m. "onda planeter" blir till goda i ett individuellt horoskop (dvs, ett horoskop med känd födelsetid).

Om kraven på ordförandens avgång i SvD, DN, AB, Expr

*****

Se även engelska Wikipedias artikel om dödssyndernas tillkomsthistoria. Min korrelation med de sju planeterna kan definitivt diskuteras! Särskilt är Satans synd, övermodet eller hybris, och hans plats i helvetets djupaste och kallaste region hos Dante inte alls olik Saturnus i den sjunde och bortesta kretsen.

Men vad då om Solen som den högmodiga? Är även Solen en representant för Satan men nu som ljusängeln Lucifer just innan fallet? Tanken infinner sig, att de sju dödssynderna kanske kan representeras av flera planeter, och att ett sinne i rörelse kan förstå mer av den faktiska situationen än det sinne som bara vill ha en punktlista att memorera. Det senare förhållningssättet påminner faktiskt om slöhetens "acedia", dvs en dödssynd i sig!

:-)

Wikipedia nämner en 1500-talsassociation mellan synderna och ett antal demoner där just mitt förslag om Solen som stolthet knyts till Lucifer och samma gestalt dyker upp även som Satan, men nu istället förknippad med vrede!

Att girigheten (handelsmannens Merkurius) kopplats till Mammon är naturligtvis perfekt, men jag vill peka på att sjömonstret Leviathan knutits till avunden, vilken jag såg som månens avund på solen. Och Månen är de facto härskare över det djupa havet, Leviathans hemvist!

I sammanhanget kan påminnas om Månens två noder, "draken" vars huvud ansetts girigt (och där den avhuggna kroppen/svansen anses som straffet för denna hunger). Men kanske girigheten snarare är avundsjuka! För den indiska legenden säger ju att demonen trånade efter samma odödlighet som (de planetära?) gudarna innehade.

Demonen hann nu dricka av odödlighetsbrygden innan svärdshugget klöv den itu, och därför månnodernas odödliga cirklande baklänges genom zodiaken som två osynliga positioner, två "skuggplaneter".

Filosofen Anthony Damiani identifierar "draken" så här, och använder symbolen för norra månnoden på den i sin bok Astronoesis.

*****

Tillägg 110714

Jag hittade just en senantik förteckning av en Servius, kommentator av poeten Vergilius på 300-talet. Han listar följande fem planetära laster:

• Saturnus = lättja
• Mars = vrede
• Venus = lusta
• Merkurius = kärlek till pengar
• Jupiter = härsklystnad

Dantes frosseri hos Jupiter är den enda lasten som skiljer sig från Servius fem.

Vilse i cyberrymden

Hörde söndagsreprisen av P1:s Livet & Döden, en mosaik lagd av intervjuer med Alexander Bard och Isobel Hadley-Kamptz, en slags panoramisk meditation över människans evolution från samlare till jordbrukare till industriarbetande och urban varelse. Hela vägen fram till vad båda dessa åsiktsproducenter på basis av sina nuvarande positioner tror är framtiden: den nätverkande internetbaserade kollektiva varelsen. 

Inte ett ord på en halvtimma som låter antyda att stora delar av mänskligheten redan genomskådat nätet och reclaimat ett liv utan Facebook och den ständiga uppkopplingen - ett klokt val som, till skillnad från Bards dyrkan av den schizoida, multipla naturen (tramsandet med alias på nätet) eller Isobels övertygelse om den essentiella individens icke-existens, återställer den faktiska individualiteten ur det tillstånd av jag-utsläckande psykos som de i själva verket beskriver. 

Det är en psykiater som pregnant kommenterar Isobels fortsatta meditation över det imaginära jaget inom ramen för en materialistisk världsbild, och med detta ord sätter foten i backen och förklarar vad hon pratar om: ett psykostillstånd där man inte längre kan skilja insida från utsida.

Naturligtvis saknas alla möjligheter att uttala sig om individualitetens vara hos den som redan fallit in i två samtidiga föreställningar: att våra medvetanden alstras av biokemi och att detta kemiska jag därför är falskt. 

Isobels H-K:s världsbild är så långt man kan komma från det Jesus avsåg när han talade om att himmelriket finns både inom och utom människan. Det var absolut inte ett artificiellt internet han talade om, med vars hjälp individen kan driva sig ut i upplevelsen av att vara ett större jag.


Alexander Bard, åtminstone tidigare anhängare av den persiska zoroastrianismen, verkar numera heller inte uppfatta antikens insikter i människans beskaffenhet som mer än kulturella artefakter, i radioprogrammet menar han att religionerna lever vidare inom Konsten med stort K. Dvs, det finns inga giltiga utsagor om tillvarons faktiska konstitution att hämta i religionens värld. Allt är bara föreställning. Så talar en postmodernistisk värderelativist.

Med utgångspunkt i det lidelsefulla och huvudsakliga zodiaktecknet Kräftan och dess härskare Månen (rådare över tidvattnen), har jag skrivit mycket om just Månen i hemmaläge i Kräftan som en symbol för psykets eller själens naturliga patologiserande. De rent fysiska vattenmassornas fluktuation till följd av månens dragningskraft derangerar psyken, om detta kan varje tjänstgörande polis med erfarenhet av folkmassor i tumult vittna. I utfrågningar av ett antal kvinnor för länge sedan upptäckte jag att många av dem var fullt på det klara med hur deras menscykler relaterade till månens faser. 

Men som metafysisk term använder bloggen Vattenelementet för att illustrera människans själ i nyplatonisk mening, dvs, som ett sent skede i tillvarons tillblivelse, bara ett snäpp innan myten om evolutionen och tiden tar psyket i besittning och den fallna mänskligheten vaknar upp på en planet de kallar jorden. 

Det är från den här nivån i drömmen Alexander och Isobel börjar överlasta vad som redan från början är psyket naturliga tendens till patologiskt fabulerande med ytterligare föreställningar. Som till exempel att det jag just sade bara var en nyttig fantasi i ett tidigare skede av mänsklighetens utveckling, men nu moget att dumpas eftersom vi har en eldriven dator så att vi kan formulera oss som "nätokrater".

Gud vare lovad. Vilket solitt tankebygge! Jag förmodar att ingen av dem minns det användbara bibelordet om dåren som byggde sitt hus på lösan sand medan den visa människan byggde på hälleberget.

Det finns till att börja med mängder av forskning som distinkt pekar på att Alexanders och Isobels grundbult, att jaget är en inbillning som produceras av en fysisk hjärna är ett felslut, och att världens religioner (nu bara estetiska tankebilder för Alexander) har rätt i föreställningen om att människan har en inre essens, en ande eller en själ. 

Den senantike filosofen Plotinus var känd för sina djupa mystiska tillstånd och han argumenterade kraftfullt för att den indiska monismen inte var korrekt, Brahman är inte den enda realiteten och den individuella själen en inbillning. Även om själen är en aspekt av Brahman äger den en tidlös individualitet.

Det finns redan idag så häpnadsväckande exempel på nära döden- och ut ur kroppen-upplevelser att det bara kan vara en tidsfråga innan forskningen hittar den rykande pistolen. I det läget rasar genast nätokraternas patetiska vision om en fysisk hjärna uppkopplad i ett gränslandspsykotiskt eller schizoitt tillstånd med alla andra hjärnor via nätet! Alexander och Isobel var bara ytterligare två stycken förlorade ute i en patologisk fantasitripp.

Och hur detta bekräftas av bådas Vattenhoroskop! Vid något tillfälle mångdubblades besöken till den här bloggen sedan Isobel tvittrat om att hon hittat vad som kanske var den bästa bloggen av dem alla (den här). Besökstoppen försvann lika fort som den uppstod, troligen för att ingen fattade ett skit. Och Isobel hade nog jublat mindre, hon med, om hon förstått att astrologin inte stödjer hennes fysikalistiska materialism.

Det är inlägget är lite mer filosofiskt än de otaliga exempel på Vattenelementets mer eller mindre godartade psykopatologi. Att bevaka skandalpressens löpsedlar har visat hur vanligt Vattnet är i sådana sammanhang, men alltid svårt förorenat. Det faktum att t.ex. Nobelpristagarna i litteratur domineras av de djupa vattnens Skorpion och andra "bra" uttryck tenderar att hamna i skymundan. För det stämmer, det som kommentatorn Kurt Wered, oaktat sin övriga palett, säger apropå Isobels blogginlägg:

Är nu inte detta en ideologi som passar den nivellerade och trivialiserande samtiden som hand i handske? Bort med det autonoma subjektet - bort med möjligheten att ens föreställa sig den inkarnerade Anden - geniet. Det är inget annat än dussinmänniskans ressentiment som talar. (källa)

Jag misstänkte att det fanns ett finlir i bruket av ett franskt ord, och mycket riktigt. Läs, om behov föreligger, den här artikelingressen på Wikipedia, det räcker (öppnar i nytt fönster).

I del två kommenteras Alexanders och Isobels födelsedagar astrologiskt.

Redan den 4 juni förberedde jag Bards karta efter hans uttalande om att svensken tar droger för att ha kul. Där slocknade gnistan, Bards kamp mot Myndigheten var inte sporre nog. När man däremot får höra i radion om hans nihilistiska eller postmodernistiska Nietzsche-tänk, då blev det på en gång intressantare, särskilt givet horoskopets utseende.

Båda de här åsiktsmaskinerna föddes, som sagt, till varsitt Vattentecken, och skillnaden i symbolik mellan dem illustrerar väl deras skilda sätt att närma sig den patologiska fantasin att jaget lika lite som Gud skulle existera.

*****

Se även, den buddhistiska termen skandha för varför cyberfinkarna är fullständigt på fel spår i sin fantasi om den nya jaglösa människan. Det räcker att man drar ur sladden till deras dator för att de ska inse vilket självbedrägeri de klängde sig fast vid! När aggregatet vi kallar internet brakar ihop vaknar egot till liv igen och hela nätokratins manifesto visar sig ha varit snömos.

Stickprov 2: alkoholism i astrologin

För en tid sedan noterade jag åter - för vilken gång i ordningen? - att Vattenelementet med dess relation till kroppens inre känslotillstånd figurerade starkt i samband med substansmissbruk, nu hos Jonathan Rhys Meyers (turbulens på en flygplats).

Dessförinnan hade jag bl.a. satt fokus på Vattenelements sårbarhet i inlägget om Whitney Houston, som åter gör rubriker sedan hon bytt sitt drogmissbruk mot tvångsmässigt snaskande. Det här har dragit ner hennes kondition till den grad att hon inte längre klarar att utföra en konsertturné.

När Expressen den 6 juni lyckas klämma in två rubriker (här och här) om alkoholism på samma förstasida, bestämde jag mig för att se om den tydliga trend håller sig som jag kallat Platons "irrationella själ".

Mest av nyfikenhet, för jag (och bloggens flitigaste läsare) vet redan att omsorgens (empatins) element uppenbarligen också är ett självömkans och självdestruktionens element! 

Det är om Vattnet den kristna traditionen talar i orden om att "syndens lön är döden", för Vatten symboliserar på ett plan det biologiska livet och dess förnyelse, dvs sexualiteten (Mars i negativt härskarläge i Vattentecknet Skorpionen). Drift = död.

Kristendomen kan nu inte ta äran av den här upptäckten, indisk filosofi har långt dessförinnan utrett förhållandet mellan de tillfälliga och de eviga komponenterna i en levande människa. Symboliskt kan man säga att tydliga Jord- och Vattenmänniskor identifierar sig med sin dödliga natur - med alla de risker detta medför - medan tydliga Eld- och Luftmänniskor tycks opåverkbara av materiellt elände och annat som relaterar till sinnesintrycken, de har tagit parti för den eviga Idévärlden.

(I en tidig observation som kräver uppföljning och många fler belägg, tycks den här idédrivna människan å sin sida tendera mot opraktisk idealism som t.o.m. kan slå över i "terroristtypen" - se bl.a. inläggen om Lars Vilks.)

Själens återfödelser på jorden handlar på sikt om att sätta sin "själ på torken". "Den kontinenta själen är den goda själen" sade grekerna 400 år före vår tid och syftade på en människa som lyckats höja sig över sin själs svampiga träskmarker och nå ett avklarnat sinne, få levande kontakt i sitt medvetande med sin egen odödliga ande.

*****

Expressen rapporterade att svenska författarinnan Viveca Lärn tackar för allt stöd hon fått i arbetet med att få distans till sitt alkoholmissbruk.

Och jo, visst. Soltecken i Vatten:

Viveca Lärns överbetoning på "femininitet" och Vattenelementets inlevelse (inklusive ett vadande i självömkan) är lika uttalat. Minns Vattnets goda egenskaper som jag bl.a. noterat i flera synnerligen talangfulla och själsliga musikartister (jag tror det var i inlägget om Björn Skifs jag fastslog att Vatten ÄR själ). 

Här är då samma fenomen fast som skribent: Solen med mjuka Venus "välsignad" av Jupiter som är upphöjd (extra sensitiviserad) i själsliga Kräftans tecken. Jupiters aspekt till Solen torde också ge en särdeles hög intelligens.

Kräftan som modersprincip ger en extrem produktivitet när Jupiter står här, ELLER, om inte kvantitativt produktiv så istället i besittning av avsevärd emotionell nyansering: "själens dimension är djupet" (grekiske Herakleitos igen). Jupiter-i-Kräftan tillhör en årgång kapabel att loda känslor mycket längre än andra. På gott och ont! (Minns inlägget Stig Larssons flört med mörkret för mer om Vattenelementet.)

Men vad blir baksidan av alla denna hypersensitivitet inför andras och sina egna känslorörelser? Jag kan tänka mig fall där alkoholism används mer som bedövningsmedel så att man slipper konfronteras lika intensivt med känslor som totalt översvämmar sinnet. 

I Viveca Lärns fall verkar det nästan tvärtom. För hungriga Rahu kopplar med "expansiva" Jupiter så att resultatet blir en "extrem svampighet" om nu den vägen anträds. En annan viktig faktor är Månens/sinnelagets placering, och under dygnets senare del har den gått över i kyliga Jungfrun. 

Därför tror jag på en Måne i dramatiserande Lejonet (en bra position för författare!) som verkar som en hämningslös megafon och förstärker alla strömningarna eller föreställningarna i Vattnet. 

Det blir ett krig mellan Eld och Vatten, dvs sensationalism. Eller, som rödindianen sade om den vite mannens sätt att knäcka dem: eldvatten - alkohol.

*****

Tillägg. Jag ser senare att AB hade en alkoholrelaterad artikel dagen innan, berättelsen om hur sångaren Jan Johansen tvingades ta ett viktigt beslut om sitt spritmissbruk. Låt se om Vattnet spelar in också här.

Ja, men bara vid en födelse mellan midnatt och som senast strax före fem på eftermiddagen. Om så är fallet är Månen i Kräftan (själva sinnebilden för det sårbara sinnet) stå under attack från Mars i Stenbocken och troligen varna för våld i samband med fylla.

Stenbocken tenderar mot aggressiv självhävdelse, vilket fungerar bra i löpspåret eller på idrottsarenan, men mindre bra om den riktas mot hemmet (Månen i Kräftan: renodlad bild av hemmets fredade zon). Att också Venus (kärleken) dras in i den här möjliga härvan understryker vikten av att ta ett beslut.

I en alternativ läsart representerar istället Stenbocken den ytliga karriärens lockelse - sångarens identifikation med sitt karriärjag. Det är också den varianten som framskymtar i artikeln.

Keanu Reeves okända look-alike

Satt förstrött och gick igenom rollistor på imdb.com då jag plötsligt fann mig stirrande på Keanu Reeves närmast perfekta "look-alike" i formen av (för mig) okända kanadensiska aktrisen Kristin Booth.

Det var inte så länge sedan jag upptäckte forne pudelrockaren Joey Tempest i modellen för en parfymreklam och att båda två var födda i Lejonets tecken. Och nu händer samma sak igen! Det här börjar bli pinsamt - har inte fler "look-alike"-inlägg om Lejonet än något annat tecken hopats på bloggen?

Jag tror det, och om man säger att "skönheten ligger i betraktarens öga", stämmer det bokstavligen. Undertecknad har nämligen en ömsesidig reception mellan Solen (Betraktaren) i Vågen och Venus i Lejonet! Nu använder jag den här kopplingen till fåniga astroanalyser, men i ett annat liv det kanske ha varit en bra grund för en konstkritiker, eller vad som helst...

(En esteticerande förläggare har den, Carl-Michael Edenborg, som lade ner Vertigos eboksutgåvor för att formatet är så djävulskt fult och frånstötande. Där kunde jag identifiera mig med honom, om än inte i hans förlags fäbless för perverterad sexlitteratur. Legendariska och ultraestetiska Catherine Deneuve har den också, man annars tycks den sällsynt bland kända personer.)

*****

När jag räknat ut kanadensiskans horoskop (Reeves - med födelsetid! - hade jag redan), var det verkligen slående hur väl båda himlarna överlappar. Se här:

Är det konstigt att Reeves gjort filmer som Johnny Mnemonic (rollen som levande kurir med hjärnan som hårddisk för känslig information) med den här tonvikten i "merkuriala" (transportören) Tvillingarna? 

Eller den Jesus-aktiga rollen som frälsaren Neo i Matrix-trilogin. Den rollen kan lätt kopplas till Solen i Lejonet (se detta nyliga inlägg om en filosof/astrolog som händelsevis är född i Lejonet). Reeves har för övrigt knappt något som bojar honom till denna världen förutom att framgångens Jupiter står i den konkreta materialisationens tecken Oxen.

Bara framgång binder honom till denna världen och hans himmel "stiger" i övrigt starkt uppåt med de positiva elementen. Särskilt Tvillingarnas nästan androgyna lätthet är en slående aspekt av hans personliga framtoning. Mycket av hans lätthet och frågande uppsyn i sitt typiska rollspel kan föras tillbaka på den svala, halvt förpliktade Tvillingarna. Ibland funkar den här tonen uselt på film, ibland bra. Likt den dubbla Tvillingen har Reeves en tendens att dra på sig splittrade omdömen.

Om Kristin Booth vet jag absolut ingenting, och jag vill bara peka på att det finns en liten chans att Månen hunnit lämna Skytten för Stenbocken vid en sen kvällsfödelse. Men hon formligen sprakar lätthet (positiv polarisering) hon med. Och här går förstås tankarna till Sveriges nya stjärna Noomi Rapace, också en kombination av Lejonet/Skytten (samt det tredje Eldtecknet Väduren).

Ta en bild till på Keanu - han och Kristin är verkligen lika varandra! Och här försvinner allt prat om hans mixade påbrå - det är fortfarande Lejonets arketyp som strålar rakt igenom hans komplexa "rasblandning"!

Brittiske massmördaren i Cumbria

Det här är horoskopet som inte låter sig göras. 

Derrick Bird, som först sköt sin tvillingbror och sedan elva andra britter över en arvstvist och allmänt ekonomiskt strul, uppfyller vid första påseendet exakt vad man kan förvänta sig av en människa som totalt rasat in i materialistiskt tänkande: i praktiken är horoskopet enbart baserat på Vatten och Jord: "känslor över och i anslutning till konkreta ting".

Men Daily Mail har en psykologisk vinkling som saknats i den inte fullt lika nyanserade svenska kvällspressen. (Desto trendigare mediebranschen blivit desto sämre journalistik. Har svenska medielandskapet ockuperats av obegåvade men karriäristiska ego-trippare?) 

Vinkeln är hur olika de båda tvillingbröderna var. Derrick, som sprack läck, var en handfallen och introvert loser medan David var utåtriktad och ekonomiskt framgångsrik. Och här är problemet: den blivande mördaren var född bara fem minuter efter sin mer lyckade storebror!

Här faller alla försök att förklara via astrologin. Indisk astrologi, mer välutvecklad än den västerländska har s.k. amsha-metoder att särskilja tvillingar födda så nära varandra i tiden som en minut. Men här har vi inte födelsetid för någon av bröderna.

Jag lämnar därför den uppmärksamma läsaren med detta nästan löjligt pekuniära horoskop som får gälla för dem båda - bara det att den ena gjorde allt för att realisera det snuskigt materialistiska habegär som Venus (pengar) med kontroll- och materieprincipen Saturnus tecknar i Skorpionen (arvets tecken). 

Lägg till detta den enorma betoningen på Jungfrun (ett närigt tecken) och det faktum att det är fullmåne - osunda psykiska kroppsvätskor.

Just den här fullmånen mellan Jungfrun/Fiskarna (med Solen och Månen i endera tecknet) är för övrigt en klassiker på bloggen. Hur ofta tittar den inte fram i samband med människor med missbruks- eller kontrollproblem av olika slag? 

Det har knappt gått ett dygn sedan jag misstänksamt rynkade på näsan åt ex-idrottaren Magnus Hedmans fullmåne (planeterna omkastade) och undrade om han verkligen kunde ha förlorat alla pengar (som ex-hustrun vill ha), vilket han tidigare hävdat.

Och här har vi återigen ett drama som inbegriper egenintresse (Jungfrun) och osjälviskhet (eller drumlighet - Fiskarna). Se inlägget om Hedman och upptäck hur de bilder astrologin levererar blir klarare och klarare ju fler gånger man möter de hemliga koderna bakom våra livsöden.

Venus/Saturnus-kombinationen tillsammans med den "orena fullmånen" mellan purism (Jungfrun) och befläckelse (Fiskarna) gör att det här stycket från Daily Mail inte alls sitter fel:

But there was also a darker side. He (Derrick) took regular holidays in Thailand with fellow drivers. He had also made a seedy movie, it was claimed, with Thai prostitutes which he liked to leer at on his mobile phone.

I England är så mycket underförstått (hög nationell IQ) att det räcker att säga "Thailand" och alla vet att det handlar om snaskig sexverksamhet. Som jag noterat tidigare tycks Saturnus påfallande ofta förstöra den naturliga kärlekens Venus. Ibland blir Venus homosexuell, ibland bara sexfixerad och ibland helt frigid. Här, i Skorpionen, är det bäddat för någon mer "udda" tolkning av kombinationen.

AB, något torftigt, om mordmotivet.

*****

Not. Jag kallar bröderna Birds horoskop för helt materialistiskt i linje med den generella tudelningen av negativa, fallande element och positiva, stigande. Den norra och södra månnoden (Luft resp. Eld, båda stigande) kontaktas här inte av någon planet alls.

Men, som sagt, bristen på tid gör att skillnaderna mellan bröderna inte kan detekteras. Och dessa ligger inte i att de båda skulle ha olika ascendent (föga troligt), utan genom en betydligt subtilare finfördelning av tiden som bara finns i indisk astrologi. (Ställer höga krav på exaktheten i de antecknade födelsetiderna.)

Vad som är gott för människan

 Anthony Damiani 1922-1984

Långsam, långsam läsning pågår av den mest komplexa bok i ämnet astrologi och filosofi jag någonsin mött. Den framlidne författaren, nära vän till Dalai Lama, knyter samman världens stora intellektuella traditioner i en hisnande men koncentrationskrävande upptäcktsfärd som syftar till att bygga upp en intellektuell medvetenhet om tillvarons styrande principer och en mer precis "kartritning" för var mänskligheten befinner sig i ett större helt.

Vi är primärt själar kapabla till allt, men för närvarande arbetar många av oss med att erövra Lejonets Form, sinnebilden för Människan - medveten avbild av Gud. (Kanhända arbetar hela mänskligheten - per definition - med samma arketyp, men ibland när man tittar ut över världen blir man fundersam...)

Människans Idé [eller Form] betraktat via det första huset indikerar det eviga själv-existerande mysteriet som förblir identiskt i alla uttryck för Människans Idé. ... Att delta i detta gudomliga medvetande är för människan [Platons] "Det Goda". Plotinus [200-talet] säger att termen "God" används för att "hävda identitet utan existensens affirmation." (VI 7.38)

[Dvs, du behöver inte finnas till för att äga identitet! Du har en sida av dig själv som går bortom varandet!]

Om vi kan hitta den identiteten, har vi en grund för alla nivåer av självförverkligande. Den här identiteten hos Människans Idé är bortom alla de betingande faktorer som gör en individ annorlunda från andra individer, men tjänar alltjämt som urgrunden för individualitet i sig."

Anthony Damiani - Astronoesis - Philosophy's Empirical Context, Astrology's Transcendental Ground, 2000, s.160, min översättning

Amen till det.

*****

Anthony Damianis placering av Människans Form vid Lejonet är i djupet sund, men utlöser frågan vad Vattumannen mittöver i zodiaken representerar - symbolen beskriver ju en vuxen människa med ett vattenkrus. För den som är mogen att gå en brottningsmatch med det noblaste ämne mänskligheten frambragt, filosofin, är Damianis bruk av zodiaken för att åskådliggöra den metafysiska världsbild som också kallats "The Perennial Philosophy" ett helt fascinerande tillskott.

Så långt jag läst är Damianis läsning av Vattumannens funktion inte identisk med det förslag jag givit på den här bloggen utifrån det gamla akkadiska kilskriftstecknet för zodiaktecknet som i översättning betyder "Den Stora".

Jag föreslog att Lejonet, i sin självcentrering och upplevelse av prominens (Protagoras: "Människan är alltings mått.") behöver en sval bedömare på motsatta sidan. Det är Vattumannen som signifierar "storheten" i Lejonets Form eller Idé.

Sidoanm. Det här förklarar också varför Sverige, en vattumannation, är så bräddfull av åsiktsmaskiner som bröstar sig och "anser saker". Svenskarna förefaller ha problem med att realisera sin "Form" och slår lätt över till självviktiga nissar som tror sig veta lite bättre än andra hur saker förhåller sig.

Vi behöver inte ens ha Vattumannen aktiv i det egna horoskopet, det är inte det jag talar om här. Jag menar Vattumannen som styrande princip för ett helt land. Allt vi tänker och gör, bygger i någon mån på den osynliga prägling som vilar över den volym eller den areal vi kallar Sverige.

Lika gärna som ordet "Vattuman" skulle vi här ha kunnat säga "åsiktsmonopolist" eller "ideologisk diktatur". För detta är den ofrånkomliga baksidan hos den som signifierar eller tillskriver saker deras "storhet" - det sker utifrån ett slutet system. Och zodiaken lär oss att tillvaron nu inte är så konstruerad! Slutenhet - Tamas guna - övergår i frihet - Sattva guna - men frihet föder hemlängtan vilket leder till lidelse - Rajas. Och så går kretskoppet runt.

Diskrepansen mellan mina tankar och Vattumannens funktion i Damianis metafysiska tänkande påminner om hur plastisk zodiaken är. Symbolerna lånar sig utmärkt till konstruktion av vitt skilda modeller - i sig även dessa symboliska. Bara materialister tenderar att objektifiera sina modeller och ta dem på blodigt allvar.

Det problemet har vi särskilt i den sideriska Stenbockens tecken, vilket emellertid också är förutsagt av zodiakens själva uppbyggnad. "Denna världens herre" är överseriös om sin egen typ av systematik sedan Jordelementet kommit i fokus. Bortom Jordelementet väntar bara NIHIL - Det Yttre Mörkret - från vilken ingen kan återvända (om man trillar dit). Ren negativitet kan inte längre ta emot några Former/Idéer från högre höjd och det astrologiska Jordelementet är således "ytan" på den djupare skapelsen.

På ytan förkroppsligas det kosmiska Intellektet och blir omutbar "värld". Här råder fascinationen av omutbar determinism. Stenbockens systembyggare återfinns ofta bland naturvetenskapare och ingenjörer. Nyligen blev jag varse ett trevligt fall av Stenbock där likväl soltecknet tydligt lyste igenom som en väldigt dragning till exakt ifyllda blanketter! Varför kan inte folk lära sig fylla i som det är bestämt...? Det är märkligt hur soltecknet (det korrekta, som visar sig via siderisk zodiak), röjer sig i våra hjärteämnen!

Inne i ett System (identifierad med det) är man Slav, bortom Systemet är man Herre. Ingen människa vid sina sunda kroppsvätskor skulle väl tveka i det valet. Likväl föds många till följd av karma/tidigare liv att inspektera världen ur perspektiv av Stenbockens Form. Det här uppfattar jag som en svår livsuppgift eftersom den totalt står på kant med mänsklighetens övergripande mål: Lejonets Form! Motsättningen mellan Saturnus avgränsning (periferi) och Solens individuella centrum återspeglas väl i den indiska traditionen som ser tecknens härskare Saturnus och Solen som uttalade planetära fiender.

Jesus kände väl till den här dikotomin när han bad folk avgöra sig för denna världens herre ("Djävulen") eller "Fadern". Snart nog klibbade en tradition fast vid Jesus såsom "Lejonet av Juda" och naturligtvis är det LEO som den fullt realiserade människans Form vi ser här. Arketyperna hittar alltid rätt eftersom de föregår de förbiflyktande fenomenen. (Epitetet "Lammet" - hänvisningen till Jesus som offerlamm/Vädur - är inte alls lika central. Det var den perfekta, gudomliga Människan som var temat för människan Jesus inkarnation för 2.000 år sedan.)

Damianis presentation av nyplatonismen är en svår väg in i den här världsbilden - som var den senantika människans världsbild - men klargör väl Det Goda (gudomlighetens) "överflöde" som leder till Intellektet och existensen, till Själen och i sin tur till att "utflödet" kortsluts och kommer till ett stopp med den Värld, som kan beskrivas via Jordelementet.

Naturligtvis figurerar samtliga element "i världen", men säg med poeten William Blake att "i varje litet sandkorn..." Genom vissa företeelser här i världen tycks något bortomliggande klart skymta - företeelsen kan sägas vara "Eld" eller transparent och agerar som ett "medium" för ett andligt skådande.

Andra företeelser är just precis vad de förefaller att vara, de är "sakliga" men leder inte bortom sig själva. Här råder elementet eller principen "Jord". Stenbocken som systembyggare (via sin organisatoriska herre Saturnus) är således den sista instantieringen av en princip (Idé) om "ordning" som också existerar på högre nivå, som Själ, som Intellekt, och som Guds oåtkomliga inre värld (som dock på något sätt har förlagorna till och med till de Former som ligger samlade i den Intellektuella principen).

Med tanke på den här bloggens små studier av olika grupper är det särskilt intressant att notera Damianis koppling av Skorpionen till ledordet "kreativ föreställning". Jag tänker förstås på studiet av 100 Nobelprisbelönade författare som helt oväntat ledde spikrakt till Solen i Skorpionen!

Uppenbarligen har mänskligheten just nu knappt någon aning alls om vilken juvel astrologin är, eller vilka hemligheter den bär på!

Den eviga filosofin eller visdomen står egentligen på egna ben, utan astrologiska illustrationer. Men jag har aldrig sett en bok före Damianis som seriöst förankrat astrologins 12 idéer och de sju planetära principerna i antikens och senantikens filosofi. Vem kan Damiani ha varit i ett tidigare liv? Var han en av de stora själarna, nu här ännu en gång för att knyta ihop några ytterligare trådar?

Om jag ibland känt mig som en gammal sumerisk stjärnskådare som tålmodigt kartlagt natthimmelen, månad efter månad, år efter år, tycks Damianis själ ha gjort nedsteg i ytterligt rika tidevarv...

Robins nya kontroll över havsdjupen

Sedan jag för nästan exakt ett år sedan kommenterade Robin Söderlings omvittnade humör på tennisbanan i ett inlägg betitlat "Vrede - helig och vanlig" - har något hänt om man ska tro tidningarna (Expr, AB, DN, SvD).

Det är nästan parodiskt att på sina håll läsa kassa sportjournalister skriva om Söderlings "nya attityd" på ett sätt som väcker större frågor om exakt hur risigt han betedde sig tidigare än hur han sköter sig nu.

Bloggen har på ett år adderat några ytterligare astrologiska tolkningsparametrar, och nu kan det verkligen sägas att han måste ha haft en sjujädrans ATTITYD tidigare. För attityd är ett av de tydligaste egenskaperna som resulterar när den indiska astrologins Tamas guna, "fixeringen i mörkret", börjar gå till överdrift - vilket var fallet då Söderling föddes.

Men jag skulle vilja påstå att Söderlings nya stoiska fattning i själva verket beskrivs via en annan astrologisk dimension. Duktiga sportpsykologer har säkert sina beteckningar för saken, men sportjournalister har helt enkelt inte terminologi att beskriva unika psykens sammansättning särskilt grafiskt.

På den här kartan ser jag upprepade sammandrabbningar mellan det rationella och det undermedvetna, mellan Luftelementet och Vattenelementet. Detta, har bloggen hävdat, kan indikera ett lätt rubbat psyke - ibland så till den grad att dissociation (nytt fönster) uppstår.

Tålamodets planet är Saturnus, på sanskrit Shani, "Den Långsamma". Som den essentiella Luftplanet den är, anses Saturnus "upphöjd" i balansens tecken Vågen. Men här griper den 270 grader fram genom zodiaken och söker stabilisera eller kontrollera Solen i svajiga Vattentecknet (lidelsefullt emotionella) Kräftan.

Det här gillar inte Solen - som inte är planetär vän med Saturnus. Solen VILL leva ut sina sinnesförändringar i linje med Kräftan som i sin tur tecknas av sin härskare Månen, de föränderliga tidvattnen. Notera motsatsen mellan Saturnus kontroll och gungfly eller föränderlighet. Och denna Måne befinner sig i sin tur i Vattumannen (alls inte ett Vatten- utan ett Lufttecken).

Så stopp och belägg! Vad hände egentligen här?

Jo, från Luft/förnuft sökte Saturnus bringa en naturligt variabel Vatten-Sol till en mer stoiskt upphöjd fattning. Saturnus i Vågen = upphöjt lugn, grekernas dygd apatheia. Denna dygd fattades alls inte som vår degenererade "apati", även om ordet kommer från grekiskan. Apati var den sinnesförfattning som anstod den människa som övervunnit dårskapen som bor i kroppsvätskorna! Filosofen Herakleitos sade på 400-talet fvt, "Den torrlagda själen är den bästa."

I denna Saturnus-aspekt såg vi Luft och Vatten tvingas samman i en onaturlig kontakt. Rationalitet och irrationalitet är dock varandras motsatser och egentligen oförenliga!

Och den emotionella och variabla Kräft-Solen underminerades sedan en andra gång av ett element Vattnet inte förstår sig på: Solens egen disponent i Kräftans tecken är Månen, och denna naturliga Vattenplanet (psyke) befinner sig i det starkt mentaliserande Lufttecknet Vattumannen.

Jag har sett horoskop innehållande en sådan här "lasagne-varvning" av Luft och Vatten resultera i svåra psykiska sjukdomar, och det är alltså ett fantastiskt arbete Söderling måste ha lagt ner från sin andliga natur för att bli kapten över den här skutan - hans psykofysiska varelse som astrologin så väl kan teckna med hjälp av element den moderna människan inte ens funderat över om de har något att berätta om verkligheten.

I antiken var dessa storslagna förklaringsprinciper, och de fungerar in i denna dag bara man gör sig besväret att undersöka saken!


Not. Den Saturnus som initierade den stoiska kontrollen över handlingsmänniskan (Solen) är också disponenten över det starkt mentaliserade psyket (Månen). Så ytterst sett är Söderlings månsida favoriserad via Saturnus "upphöjelse". Allt som krävdes var att få den där utagerande Solen i nyckfulla Kräftan att tempereras! Kanhända ser andra något annat mönster på kartan - och då är den historien också värd att lyftas!

Astrologin, sade det västerländska intellektets portalgestalt Platon, är till för dem som söker sitt sinnes rening.