Frankensteins monster & Kristi brud

Obs. Lång artikel, cirka 9 A4-sidor.

I det här inlägget ämnar jag först filosofera något om zodiaktecknet som sådant och sedan redovisa två ytterligt illustrativa fall av Skorpionen. Särskilt det första påminner om hur veckopressens "kött på benen" mestadels är fluff. Hela personlighetsskisser skrivs om ett enda astrologiskt tecken, vilket är ett metodfel. Det enskilda tecknet saknar mening förrän det satts in i ett sammanhang av andra tecken - sådan var den store semiotikern Charles Peirces omdöme.

I sig bär ändå det astrologiska tecknet en koncentrerad kärna, en egen innebörd. Via psykologen Jung ("arketyperna") har de kopplats till Platons "former", vilka existerar som tidlösa levande intelligenser i ìdévärlden. Horoskopi är en studie av de komplex som bildas i Världssjälen och därmed också i enskilda individers psyken då dessa former kommer samman i olika kombinationer för att sedan upplösas igen.

Platon tycktes uppfatta formerna som levande varelser - "en främmande art" - på betydligt högre nivå än arterna på jorden! Är det för magstarkt att kalla några av de mest majestätiska formerna för det våra dagars forskare identifierar som naturlagar? Den långsamma, "tunga" och "tröga" planeten Saturnus fattas kanske bäst som vår gravitation. Men i antiken visste man att den här guden inte bara skötte den delen.

Gravitationen kan skymtas närhelst en människa i ålderdomen närmar sig sitt slut. Då kallar vi istället samma princip för Liemannen eller Döden. Jung påminde om att arketyperna i sig var formlösa men att vi ändå kan se vilken princip som är i verksamhet. Ett felsteg är dock att skriva "drömtydarböcker" som naglar fast vissa representativa objekt och förklarar vad de betyder. Det är fundamentalism eller bokstavstro, och mekanisk är något verkligheten verkligen inte är!

Astrologin påminner om att man måste vänta med förklaringen tills man förstått vilken funktion en viss symbol har i det totala sammanhanget... I den hermeneutiska cirkeln cirklar läsaren runt, runt, zoomar in och zoomar ut, tills "texten" har blivit förstådd.

Under medeltiden utkämpades intellektuella strider om huruvida dessa arketyper, former eller allmänbegrepp (universalier) ägde endast en nominell realitet - de var bara människans sätt att sätta namn på ting och etikettera dem (nominalism) - eller om universalierna i platonsk bemärkelse var reala - dvs existerande i verkligheten i en separat verklighet från den jordiska (begreppsrealism).

Alla vi individer skulle i det senare fallet vara kopior av den tidlösa formen "Människa", vilken sedan ytterligare kan utarbetas och modifieras via bidragande, sekundära former. Astrologen känner igen sig här! Här är hans/hennes historiska rötter i filosofin. Horoskopet är en studie av distinkta allmänbegrepp eller former som tillsammans bildar det jordiska fenomen som studeras. De intill total stupiditet okunniga barn som skriker pseudovetenskap må vara förlåtna för sin usla förankring i idéhistorien, men även riktiga vetenskapsmän saknar kunskap om i vilken tradition de står och lånar sig alltför lätt till banala projekt som avser fördöma astrologin en gång för alla!

Av detta vet vi att på sina håll nominalismen gick segrande ur realiestriden och att den idag betjänar idag ateister, som också är stolta humanister, ja betjänar alla de sekularister som dyrkar människans förmåga att skapa sig begrepp via sina "hjärnor", och numera förnekar den äldre mänskliga filosofi som sade att vi bara lånar våra tankar från "högre ort" (informerade från Formernas värld)!

Parodiskt är att människan ändå inte kan låta bli att leta efter sin "Herre och skapare" i en annan skala eller magnitud än den där hon själv verkar (1:1), så nu är modeordet istället DNA! Det mänskliga genomet fyller exakt samma funktion som tidigare formerna - uppfattade som reala krafter som in-formerande den "ointelligenta" materien! Nu finns "blue-printet" i generna istället för i en inre dimension i den enskilda människan.

Den antika och senantika idén var att kosmos existerar i sin fullhet i varje enskild människa, fast oåtkomlig tills man började träna sin fallna och förslappade själ till excellens. I den moderna DNA-myten är människan bara "offer" för sina gener, även om trenden nu tycks gå mot epi-genetik - "det finns faktorer" invid men inte i själva DNA som påverkar.

Anm. Det finns undantag, "pop-biologen" Bruce Lipton söker, liksom jag här, ta udden av DNA som något fatalt och oföränderligt, genom att påminna om den gamla sanningen "Mind over Matter". Den konventionella materialismens framkant i frågan epigenetik låter mer så här - nytt fönster.

Den som provat några olika av världshistoriens modeller, inser snart att mänskligheten alltid rör sig i mytiska föreställningar. Just nu har vi lämnat myten "materialism" sedan upptäckter lett till att världen inte beter sig som man en gång, under den sturska gudsförnekelsens 1800-tal, trodde att den gjorde.

Anm2. Ta t.ex. det kända exemplet med fotoner som förblir synkade med varandra trots att de färdas bort från varandra i en hastighet som överstriger ljusets - och därför uppenbarligen använder en signallös - "telepatisk"? - metod för att behålla bandet. Är detta ett indicium på att Platons "formvärld" verkligen finns just bakom tingens yta, tidens yta?

Non-Local Connectivity - In the Aspect experiment, a single event creates two photons that are non-locally connected and aware of each other's polarization state. This is possible in a complexified æther if the two photons share a common 2-D hyperplane.

http://www.meru.org/Advisors/Torun/cmplethr.html

Hur morsk och nästan hybrisartad kände sig inte den materialistiska människan då hon fortfarande ansåg sig vara den som producerar tankar och koncept, då hon upproriskt tog sig ensamrätten att titulera sig skapare, medan allt hon gjorde egentligen kom från den underliggande gudomliga Urgrunden, de eviga formernas hemvist. Och högmodet, katolska kyrkans superbia, är exakt vad Skorpionens form handlar om.¹

Det går att vara mer precis. Skorpionens nyckelbegrepp anses allmänt vara döden, men döden är en följd av högmod, och högmodet är i sin tur identiskt med avfallet från den kreativa källan ("syndafallet") som leder till att kontakten med evigheten bryts och människan finner sig nedstörtad i temporalitet - i en lägre form av verklighet som t.ex. jorden med dess korta biologiska livscykler.

Den "skorpioniska principen" betecknar närmare bestämt den degeneration och förruttnelse som inom sinom tid leder till död. Så egentligen illustrerar inte Skorpionen döden utan den utdragna förruttnelseprocess eller degeneration som, om den får löpa sitt lopp, slutligen utmynnar i död.

(Döden som astrologisk symbol ligger främst på två ställen, personifierad som Saturnus, den skördande liemannen, och dels knuten till väster där solen symboliskt går ned och andesjälen "slocknar" vad gäller besöket i det här livet, den här gången.)

Jag medger gärna att jag varit lika oprecis om Skorpionens innersta betydelse som någon bok i ämnet. Skorpionens negativa dygd, dess uthållighet inför faror, är egentligen just den resistens mot förändring som är identisk med den korruption som leder fram till döden!

Skorpionen är en heroisk nej-sägare (likt Bibelns Satan), och den anser sig rädda livet, men det är bara det biologiska livet den räddar, för Skorpionen verkar inom den värld som redan har "fallit". Detta är central kristen doktrin och hör nära samman med den antika zodiaken.

Som Vattentecken handlar Skorpionen, om vi hämtar intryck från naturen, om hur vatten bryter ner och förstör (upplöser) sammansatta, organiska strukturer. En paradoxal twist eftersom vatten - så länge det cirkulerar (vilket det inte gör i Skorpionens "fixerade" kvalitet) - bevarar (det organiska) livet! På detta sätt tjänar även Skorpionen det egentliga Livets planer, eftersom dess heroiska motstånd i den materiella världen, kontraproduktivt frammanar Döden så att andesjälen återigen befrias från dess fysiska fångenskap på jorden!

(Att karma sedan tvingar andesjälen till flera återbesök, är en annan del av den Eviga Filosofins sanningar... För den eviga, eller i svag svensk översättning "oförgängliga" filosofin, se författaren Aldous Huxleys "The Perennial Philosophy" från 1945 - en mäktig bok!)

*****

Monstret

Det första eminent illustrativa exemplet på Skorpionen jag fick syn på häromdagen är ingen mindre än skådespelaren Boris Karloff. Hans hela karriär blev präglad av rollen som doktor Frankensteins monster - sammansatt av kroppsdelar från avrättade syndare och levandegjord via blixtens energi.

I den har historien av Shelley möter alla Skorpionens ingredienser, och ser man romanen som kritik mot det framväxande teknologiska samhället kan man i doktor Frankenstein se hans avund (ett skorpioniskt drag) gentemot Gud (kreatören, livgivaren - Lejonets tecken och Solen) och fasta beslutsamhet att skapa eget liv ur död, redan ruttnande materia från kyrkogården!

Superbia! Den sekulära vetenskapsmannens hybris att ta över Guds roll och själv bli en idol! Naturligtvis faller detta luciferiska trots mot den skapande och sanne Guden inte väl ut.

Det ikoniska Frankensteins monster
spelad av Skorpionen Boris Karloff

Det är en remarkabel koincidens att Boris Karloff som valdes för denna roll enligt siderisk zodiak själv hade som "life mission" (soltecknet) att åskådliggöra dödens (eller förruttnelsens) princip eller arketyp!

Nej förresten, det är ingen koincidens. Det är så här livet fungerar. Det pågår en löpande undertext till livet - fast uppe på himlarna. Allt som sker, sker på flera verklighetsplan samtidigt. Vardandet, tidsströmmens värld, vår värld, informeras oavbrutet av de levande intellenser alla människosläkten i alla tider alltid varit medvetna om. Alla utom den sekulära nutidsmänniskan.

Nutidsmänniskan har slutat läsa den här löpande teckenkoden! De simplaste och lägsta i detta tidsbundna förfall (lugn, bättre tider är på väg) hävdar t.o.m. att det bara är trams, fastän de aldrig ens övervägt att undersöka saken!

*****

Kristi brud

Åsa Waldau, nyligen avhoppad av från församlingsledande rollen "Kristi brud". Blev rikskänd först när hennes lillasyster mördades på anstiftan av den besatte pastor Fossmo (astroanalys, öppnar i nytt fönster).

Födelsen skedde med all säkerhet några timmar in på dygnet så att Månen (psyket) via Skorpionen tydligt markerar en risk för tragedi i hemmiljön eller i förhållande till en närstående kvinna, fastmer som även olycksbringaren Mars attackerar Venus (närstående kvinnor)! Dubbelt omen således, i denna symbol för döden (eller bortdöendet från denna världen).

Expressen-artikeln (varifrån fotot på denna Våg/Skorpion-kvinna har lånats) berättar att Waldau är en riktig mångsysslare och driftig också - har byggt upp församlingen mycket av egen kraft. Hon sägs vara en "visionär och idéspruta". (En senare artikel där Waldau deklarerar att hon ska satsa på sig själv, här.)

Horoskopet understryker precis allt detta! Solen är visserligen debil i det kardinala/rajasbetonade tecknet Vågen, men dess disponent Venus är stärkt av en Mars hemma i sitt eget tecken Skorpionen - djupt blickande in i mörkret! Mars med Venus indikerar ett rasande libido - ett så stort energiöverskott att jag kallat det "horbockssyndromet" - men det är när individen saknar talang att göra något mer av sitt inre övertryck annat än att bara kopulera.

Därtill sätter Waldaus Mars fyr på både det sociala utstötningssyndromet - mer sant har väl aldrig detta fenomen lyst fram än i frågan om församlingen i Knutby - avsides från folk och avvisande den sekulära fallna världen!

Gissningsvis var förkastandet ömsesidigt eftersom svensken i gemen är särdeles ytlig och ointresserad av livets djupare frågor! Passivt har vi lärt oss av den materialistiska vetenskapen att det inte finns någon mening, ingen själ, ingenting annat. Återstår bara att konsumera (den sataniska axeln i zodiaken som knyter samman Oxen/munnen med Skorpionen/anus i en illustration av det blott djuriska sättet att leva).

På grund av alla problem i Waldaus Skorpion (som man ändå måste säga att det är, pga Månens debilitet, samkväm med "onda" Mars och en Venus som inte är tillräckligt stark för att avstyra den dominant negativa tonen), slutade detta "sociala utstötningsdrama" på syndromets värsta sätt: i mord inom gruppen, "utstötningen" av hennes egen lillasyster på det mest påtagliga sätt!

Men för idéspruta och visionär, se framför allt den fenomenala turen som Jupiter i idérika Tvillingarna startar: först gynnar Jupiter Solen (som behöver allt stöd den som debil kan få), och därmed har vi direkt signaturen för en hög intelligens, här företrädesvis uttryck som mental eller intellektuell begåvning.

Jupiter kastar sedan också ett välsignande öga mot organisationsförmågan och koncepttänkandets Saturnus - i härskarläge i mentala Vattumannen. Här har vi församlingsbyggaren Waldau eftersom Vattumannen också symboliserar en grupp människor som delar samma ideologi.

Jämför svenska nationalhoroskopet som har Solen i Vattumannen men Månen i Väduren. Ett land som arbetar mot kollektivism (Vattumannen) men i det arbetet hämmas av ett folkdjup som i själen är "väduriska" - bara intresserade av sitt eget privata liv. En föga idealistisk nation fast vi gärna lägger upp en front som antyder att vi är väldigt rationella och systematiska i vårt tänkande.

I den här kvinnans horoskop har vi den svåra kombinationen av Luft och Vatten, som jag sagt ibland ger mentala problem, men i några få fall tyder på en vilja att mentalt arbeta med riktigt djupa och svåra frågor. Och svårare än den om människans syndafall och död (Skorpionen) är ingen fråga.

Jag har horoskopexempel på kombinationer av Våg och Skorpion som innehållit mycket personlig eller familjetragik, så det är här som Vågens "smekmånad" och dyrkan av kärlek och skönhet tar slut och Skorpionen kräver att man besinnar vad den står för!

(Undertecknad är själv född med lyckans planet Jupiter i Skorpionen och Solen i Vågen. Det enda som gör mig lycklig är att söka mig in i mörkret/döden och lösa mysterier! Detta är en klassisk version av den "goda" Skorpionen, den som inte beter sig psykopatologiskt och drivs i dårskap av svarta motiv den vägrar befatta sig med.)

Naturligtvis ska man inte glömma att hela kristendomen är en dödskult som firar Jesus ställföreträdande död (friköpet av den syndfulla mänskligheten). Vad Jesus själv skulle ha sagt om denna personkult som uppstod istället för att fokusera hans läror, är en annan sak.

Förvisso var också hans budskap att "dö från världen" för att kunna uppväcka den sovande anden, så det var kanske en rätt logisk konsekvens att död/återuppståndelsemotivet kom att literaliseras och konkretiseras på det sätt som den gjorde.

Korsfästningen är för övrigt en formidabel symbol för andesjälen som fallit ner och fjättrats vid de fyra kardinala tecknen (korsets fyra armar) - tecknen som indisk astrologi mer korrekt kallar Rajastecken: lidelsen och begäret efter mera inomvärldsligt liv som håller reinkarnationscykeln igång.

*****

Se även inlägget om Lettermans älskarinna (öppnar i nytt fönster) som jag där kallade "Air head" pga hennes "Lufttriangel". Men Waldau har ju den också, och här talar jag om intelligens. Se om du kan upptäcka skillnaden i kaliber mellan dessa två horoskop. (Jag ska posta mitt lösningsförslag till "rebusen" lite längre fram.)

*****

Åsa Waldau skriver just på Newsmill om att alltför många brott begås i religionens namn. Och det är inte konstigt - under världens religioner måste en fungerande mystik och därtill hörande filosofi finnas. Sverige, ett skrämmande ytligt land, klarar inte det här ämnet utan det slutar i dravel om slöjor hit och dit. Att stanna vid social identitet, vilket svenskarna är sådana proffs på, är att fullständigt ha missat vad en människa egentligen är. Tacka det sekulära samhället för denna kollaps ner till en kvartsbild av människans verkliga mått.


Tillägg 091021

I en kritisk artikel på Newsmill driver sociologiprofessorn Eva Lundgren hårt en linje att Åsa Waldau (och Knutbyförsamlingen) i medierna sysslar med det jag betitlat "dissociation" ("utstötningssyndromet").

I Lundgrens artikel varvas istället de besläktade "avledningsmanöver", "dimridå" (notera dimman som en ohelig allians av Luft och Vatten) eller "glömskans slöja". Givet den extrema dominansen av Luft och Vatten i Waldaus horoskop finns den uppenbara risken att dra på sig kritik av den typen (en variant på mobbingoffret).

Om kritiken sedan är berättigad är svårt att avgöra av ett horoskop. Se även diskussionen av de två brottmålsjuristerna, vars horoskop ser ut som om de själva skulle kunna vara lömska storskurkar - helt enkelt för att de dagligen sitter upp över öronen i livets soptipp!

Vad gäller det prominenta Skorpion- eller dödsmotivet i Waldaus horoskop, uppehåller sig professorn vid samfundets metafor "hemgång", och vid att Waldau tydligen själv hyst en stark dödsdrift vid tiden hon mottog sina profetior:

"För att se till att Åsa skulle få "komma hem" så fort som möjligt startades en bönering i församlingen, i överensstämmelse med Åsa Waldaus egen hemlängtan"

Astrologin visar vår status vid födelsen (för vi är pre-existenta själar), och vilka övergripande motiv vi är här för att utforska!

_____

1. Här är ett typiskt forskarcitat i samband med manipulation av flugor:

"We like to take seemingly lofty psychological phenomena and reduce them to mechanics, to see for example how the intelligence needed to adapt to a changing environment can be reduced to physical interactions between cells and molecules," he said. "The question is: how do you get intelligence from parts that are unintelligent?"

http://www.sciencedaily.com/releases/2009/10/091015123552.htm

(min fetstil)

Artikeln illustrerar till att börja med Mary Shelleys mardröm om doktor Frankenstein och en vetenskap i hybris: forskaren menar sig ha introducerat falska minnen i en fluga! Vad flugan beträffar är forskaren en allsmäktig Gud den omöjligt kan förstå sig på.

Men därutöver - har materialisten egentligen förklarat något om medvetandet? Forskaren kanske bara lurar sig själv genom att studera verktyget genom vilket ett Medvetande interagerar med den här världen. Forskaren beter sig här bara som en ond ande som stör flug-varelsens egen kognitiva verksamhet, en sådan som filosofen Descartes hypotetiskt tänkte sig kunde inplantera falska minnen i människosjälen.

Den materialistiska forskaren har måhända reducerat medvetandet till "mekanik" - men bara i hans egen "våta dröm"! Forskaren lever i en mytisk föreställning om hur saker hänger samman! Han har inte förklarat något alls! "Andevarelsen", den med vilja eller intentionalitet, lurar fortfarande i skuggorna som en gåta!

Det här gränsar till filosofins äldsta problem, och vetenskapen har en "lag" om energins konstans som gör att de vägrar tänka i termer av två system (där interventioner från ett system skulle rubba "vetenskapsmannens cirklar" inne i det andra systemet).

Materialisten vägrar därför ens hypotetiskt fundera över om det som syns i vår värld kan ha sitt upphov i en annan. Så förståndshämmade är emellertid inte metafysikerna, de som tänker stort och från tid till annan servar mänskligheten med helt nya Paradigm, nya Gestalter. En gång hängde dessa två grupper samman, men efter Upplysningen har balansen tillfälligt rubbats.

Lettermans ligg: ett astrologiskt "air head"

Redan när Letterman involverade sin medarbete Stephanie Birkitt i fullständigt meningslösa helgrapporter via telefon (roliga bara för att de var så helt poänglösa och alltid framställde henne som korkad) och när hon själv deltog i studion, fick jag känslan av att hon var en smula trög, och att Letterman lekte med henne i kraft av sin makt. Jag tänkte att det väl var okej eftersom hon uppenbarligen spelade med som en villig sidekick, redo att låta sig hunsas en smula.

Men när historien nu blir allt sjaskigare (AB), och rykten gör gällande att Letterman låtit henne spela djur i deras kinky sexlekar löst efter förlagan "Fåniga djurtrick" i tv-showen, börjar det bli läge att söka efter tecken på både fåraktighet (!) och avvikande beteenden på hennes stjärnhimmel.

Ingen kan bli besviken på den här soppan av goda och onda ingredienser! Först är hon uppenbarligen en smula obegåvad, vilket Saturnus restriktion av Solen (via opposition) indikerar. Det här är inte alltid sant, eftersom Saturnus också kan ge en enormt tålig och metodisk natur, men det är uppenbarligen så att Solens naturliga geni slocknar och som bäst tar en omväg genom den metodiska och förnuftiga Saturnus domän. Här är direkt en del av förklaringen till varför hon verkade gå på Valium i tv-studion. Hon slängde och hängde med kroppen och upplevdes lite "av".

Men detta kan till del också bero på att himmelen rymmer en dos av det sk "sociala utstötningssyndromet" (Vattuman och Skorpion samtidigt aktiva). I det här fallet är det ju helt uppenbart: Letterman körde en godmodig mobbning med skratt på hennes bekostnad!

När nu ryktena om deras kinky sexlekar läcker ut, noterar man också att det här utfrysningssyndromet drabbat henne än mer illa, för den libidinösa Mars hemma i Skorpionen är ytterligare förgrovad av hungrande demonen Rahu och dessa båda går till attack mot Vattumannens tecken som representerar majoritetens tankar och uppfattning i frågan. Dvs, frågan om sexuellt beteende.

Mot denna underliggande "princip" kan vi också fatta historien om henne som "hemlig" (nåja, hemlig utanför CBS-huset) älskarinna. Skorpionen är ju ett av de mest fördolda tecknen och kontrasten mellan Lettermans hemliga sexnäste i byggnaden och den oskyldiga publiken (Vattumannen) kan knappast bli större. "Utstötningssyndromet" tar sig uppenbarligen ofta uttryck som en publik och en dold sida!

Jag måste säga det igen: det är oproportionerligt många "kändisar" som har detta syndrom. Går man igenom en bunt "vanliga människor" duggar det inte alls lika tätt, och slutsatsen blir att individen många gånger sätter en ära i att bryta mot majoriteten och utmärkta sig, exakt som den skicklige astrologen Charles Carter sade (se citatet här - nytt fönster).

Hennes amorösa dragning till män med makt eller position är bara alltför uppenbar: Venus i Stenbocken brukar fixa den sortens ytlig kärlek. Den underliggande disponenten till denna Afrodite är alltså Saturnus, materialism eller konkreta, "hands-on" värden. Jag läser att Letterman också berikat henne ordentligt (som en mäktig man i toppen ska, enligt det här spelet mellan ung älskarinna - Venus - inne på ålderdomstecknet Stenbockens gårdar).

Märk att också Solen opposit Saturnus kan läsas som bindningar till äldre män - fd IT-gurun Christer Sturmark svansar också för äldre män och människor med prestige i sina försök att finansiera sitt projekt Humanisterna, och också han har inte oväntat samma Sol-och-Saturnusopposition. (Se just föregående inlägg.)

Men det tydligaste med Stephanies himmel är ändå att Jupiter (godhet, välvilja) i Vattumannen bildar en stor "platonsk triangel" mellan alla Lufttecknen eftersom de övriga två också ockuperas av planeter. Att hon jobbat med tv-produktion som i engelskan tydligt hörs för vad det handlar om - "on the Air" - är inte förvånande.

Givet den markanta dissociationen mellan Skorpionens privatistiska Vatten och utsändningen till folket i Vattumannen, samt den tröghetsskapande Saturnus inverkan på Solen (intelligens), måste denna Lufttriangel därför klassas som något av ett "Air head".

Tom Cruise föddes under ett likadant Luftöverskott försommaren 1962 och han anses ju inte längre riktig mentalt redlig efter hoppandet i Ophras soffa och en del andra uttryck för en "mental luftbubbla" som drivit en bit från det normala.

(Den första gång jag uppmärksammade faran med för mycket Luft var i samband med konstnären Lars Vilks mindre väl genomtänkta konstnärliga attack mot Islam. Den som konstruerar sina luftbubblor med fruktan i botten, kan driva långt in i vansinne!)

Vad jag säger är alltså att Stephanies luftslott nu kollapsat totalt och hon får med smärta se sitt sociala utstötningssyndrom läcka uppgifter om kinky sex - eftersom det tyvärr var Mars/Rahu som byggde halva historien - och Jupiter i Vattumannen nu gör vad Jupiter alltid gör: förstorar upp allt med sin oerhörda kraft att maximera!

Hon har tenderat att leva i mentalisering, i dagdrömmar, i luftkonstruktioner och inte i verkligheten. Luft är ett vänligt och associativt element, men helt klart är hon inte så intelligent, och Letterman har utnyttjat henne. I den insikten, född av Stephanies ljussvaga horoskop försvann mycket av glädjen med den underhållaren.

*****

Teknikaliteter: "Ljussvagt horoskop". Jupiter expanderar allt den berör, så vad som här händer är att den skänker all sin kraft till Saturnus, vars hela jobb handlar om att minimera och koncentrera. Det är alltså en våldsamt stark Saturnus som slår klorna i Stephanies intelligensplanet Solen! Och det som vandrar vidare i Luftelementet är sedan samma högpotenta Saturnus som gör att hennes Måne/Psyke och allmänna personlighet är just så "Valium-dämpad" som hon beter sig.

Går man till Månens (sinnelagets) disponent Venus ligger den i händerna på Stenbocken och vi är tillbaka till budskapet om en Saturnus som kapat och snott åt sig Jupiters naturliga välvilja!

Jag vill påstå att Den Onde i detta horoskop är ingen annan än Letterman själv! Se hur Saturnus har en nyckelroll även i hans horoskop. Och vad är kinky sexlekar där en spelar djur om inte en kontrolldårens lek med en annan varelse?

Stephanies horoskop varslar om en sådan brist på intelligens (eller kåthet på mediebruset) att hon inte kunde se det utnyttjade offer hon var... Det verkar som om mitt bildcollage av Letterman och mannen som kidnappade en flicka i 18 år möts på djupare bottnar än man först kunde eller ville tro...


Se även etiketten "David Letterman".

(Bild på Stephanie från CBS, 2006)

Semiotikern Peirce, tvivlaren Sturmark

Ett långt inlägg om cirka 9 A4-sidor - en fristående fortsättning på inlägget om semiotikern Thomas Sebeok (nytt fönster).

Semiotikens fader (1839-1914) levde före den kände Thomas Sebeok. Charles Sanders Peirce var en hyperanalytisk amerikansk matematiker. Lite av ett universalgeni, tycks det, för han applicerade sitt grundliga och djupa tänkande på flera områden.

För att krydda den här genomgången lite extra, ska vi kontrastera Peirces distinkta genihoroskop med dess ofattbart kritisk-analytiska böjelse mot horoskopet för förnuftsdyrkarklubben Humanisternas likaledes extremt kritisk-reduktionistiska ordförande, Christer Sturmark. Den kartan har egentligen redan nagelfarits, men det intressanta är att här återkommer både Peirces sol- och månplaceringar. Men efter det slutar de flesta likheterna. Det är dock alltid nyttigt att ställa flera horoskop mot varandra för att bättre förstå hur de astrologiska pusselbitarna verkar, och Humanisterna är ökända i det här landet.

Till skillnad från Sturmark var nu Peirce inte enbart en slav under förnuft och logik utan som sagt också ett geni och, som ofta är med genier, kapabel att se bortom den torftiga Merkurius-logiken. Peirce hade djupa och invecklade argument för att en Gud eller det gudomliga existerade. (Sturmark har på liknande sätt memorerat några av argumenten mot högmedeltidens s.k. Gudsbevis. Likheten är alltså att båda två verkar enbart genom den logiska delen av sina naturer, vilket i det här fallet motsvaras av merkuriala Jungfrun.)

Peirce var heller allraminst en egocentrisk narcissist - han levde i fattigdom och undanskymdhet hela sitt liv, medan Sturmark är mer av klassiskt rampljuslejon, hungrigt på uppmärksamhet. Först efter amerikanens död upptäckte man hur långt före sin samtid han varit med lösningarna till många matematiska problem.

Samtiden har i de breda lagren fortfarande inte hunnit i fatt Peirce i synen på Gud - kvantfysikerna har gjort det, vilket jag påpekat på andra ställen, men dessa är i sin tur ljusår före den genomsnittliga västerlänningen.

Bortsett från vår tids mäktiga kvantfysiker som kan sägas vara de moderna metafysikerna och teologerna, tycks naturvetenskapen i övrigt ha misstagit intelligens för det enklare tilltag som består i att plocka sönder saker för att se vad det är för minsta mojäng som får dem att "ticka" och bygga teorier (För den korrekta definitionen av intelligens - och intellekt - se Katolska kyrkans encyklopedi om "intellect" - en artikel som anknyter till västerlandets ursprungliga tankelinje med rötter i Platon).

Men "plocka sönder"-mentaliteten är den fragmenterade själens sätt att angripa (och förstöra) livet, hävdade antikens filosofer - åtminstone med mystisk inriktning. Sade indianerna i Amerika efter att den vite mannen satt en människa på månen 1969: "Vad skulle ni upp dit och göra? Våra shamaner har redan varit där och tittat. Där finns inget att se - bara grus."

Vår tids meningslösa jakt på precision och fakta illustreras väl (men inte enbart) av Månen i Jungfrun, som ofta förstör mer än den åstadkommer med sitt analyserande - med mindre än att den är exceptionellt stark, som på Peirces himmel. Den producerar utmärkt definition på nära håll men på bekostnad av den stora helhetsbild som dessförinnan Lejonet hade kastat ut.

Lejonet är inspiratören, Jungfrun chefens högra hand, den som skär ner Lejonets yvighet och skapar något praktiskt genomförbart av visionen. I bästa fall samarbetar dessa två tecken som just chef/arbetstagare, men i praktiken har jag sett att skillnaden i element (Eld resp. Jord) kan leda till käppar i hjulet.

Studera skillnaden mellan sinnet i kritisk-logiska Jungfrun hos dessa båda män, så förstår du vad jag menar om skillnaden mellan geni och genomsnittlighet. Peirces Jungfru är skrämmande väl konfigurerad med både Jupiter och Venus ("de goda"), låt vara att Venus kallas debil i detta tecken och tenderar att uttrycka sin kärlek via kritisk analys!

Vad detta totalt innebär är ett så hyperskarpt intellektet att det förmår göra den mäktiga Solen, i härskarläge i Lejonet, full rättvisa. Månen med Jupiter ska läsas: extremt stort sinnelag.

Sturmark har visserligen ett stöd från Jupiter även han, men i Oxen är expansionsplanetens intresse bara pengar! Oxen söker också aktivt motverka förändring, mest i kraft av sin "bulk" - sin statiska och voluminösa natur. De här blir bra dörrvakter!

Kvaliteten hos Oxen är Tamas - sanskrit för "okunnighet" eller mörker (och föga ambition att ändra på den saken, heller). Man kan argumentera för att Jupiter i Jungfrun - som hos Peirce - är den filosofiska planetens lyckligaste ögonblick i Jordelementet, eftersom kvaliteten här är Sattva, vilket harmonierar med Jupiter som en kunskapssökare (och kunskapsbringare - minns Jupiters sanskritnamn, Guru).

Jag har vaga indikationer på att särskilt Jupiter i Oxen kan förspilla Jupiters "högre" kapacitet, just pga Tamas tendens att stelna i rigida "attityder". Jupiter härskar över två tecken, Skytten och Fiskarna, och båda är av sattvisk kvalitet. Bloggen har inte gått så djupt in på den här aspekten, men det är uppenbart att modaliteten (kvaliteten, gunan) som är kopplad till zodiaktecknet antyder huruvida planeten känner sig hemma där.

Så trots att båda delar en Mån/Jupiter är det bara Peirce som är en sann sökare. Sturmark är en fundamentalist som arbetar på att maximera ett fixerat statiskt nu som representeras av den naiva realismen (materialismen)! Hans sattviska sinnelag är bundet av att Jupiter i Oxen söker expandera inom en redan i förväg inmutad terräng (av materiellt slag).

En optimal Jupiter representerar det jovialiska (efter Jupiters andra romerska namn, Jove) sinnelaget, religion, fromhet och filosofisk ambition. Inget av detta finns i Sturmarks världsbild! Han är tvärtom ateist och hånar de som tror på något. Jag ska eventuellt återkomma med en studie som utröner om den filosofiska förmågan skadas eller hämmas av vissa Jupiterplaceringar.

(Naturligtvis kan en Jupiter i t.ex. Lejonet, bli en fantastisk byggbit i en andlig människans horoskop, trots att även Lejonet är "fixerat" - men det beror på att Elden är det mest transparenta elementet, och bjuder på en klar blick bortom denna världen - om man inte råkar få ett tjuvtjockt ego - ascendenttecknet - mellan sig och de högre verkligheterna.)

Jupiters förmåga att expandera i riktning mot Oxens enbart-sinnlighet vilket lätt leder till hedonism eller enkel materialism, ja en vilja "att äga" eller "förfoga över", blir alltså en belastning för Sturmarks sinne/själ! Hans kunskaper blir till bördor för honom. Där har buddhismen mycket att säga om en människas felaktiga attityd till det låga intellektets stolthet över sitt "vetande".

Nej, Charles Peirces Måne + Jupiter + Venus - allihopa i Sattvas kunskapstörstande modalitet - är en betydligt mer lyckad kombination! Och det är här ja menar att genialiteten ligger. I brist på födelsetid kan vi inte närmare veta hur t.ex. hans 3e hus för mentalitet ser ut, eller det 9e för högre mentalitet (det som i den sanna västerländska traditionen kopplas till den odödliga Rationella Själen - här bakom lurar återigen ordet intellekt i dess äldre mening)!

Solen i Lejonet. Ofta blir Lejon med ett själsliv (Månen) som är mindre än soltecknet bara övermaga, arroganta och lägger för stor vikt på att förhäva sig själva eller (givet Jungfruns symbolik) tappar bort sig i pätimeter-mentalitet.

Men Charles Peirces hade en förmåga att "förstora upp" (Jupiter) hela sin kritiska psykiska apparat så att han kunde bearbeta lika stora ytor som hans extrema solljus i dominanta Lejonets tecken belyste.

För pätimeter-mentaliteten se hur Sturmark gärna utgår från enskilda ord i sin retorik! Han nötte väl mycket på ordet "ödmjuk" för något halvår sedan, fast alla vet att Humanisterna äger föga av den varan. Sturmarks horoskop är också ett klassiskt exempel på den girighet som uppstår när Jord låser sig mot Eld och Elden inte får allt det den vill eftersom Jorden representerar begränsningar.

I detta drama, har jag tidigare noterat, verkar det som om det är själva Jorden som korrumperar Elden så att den förlorar sin rena andlighet och istället blir smutsbrun materialistisk passion! Notera Sturmarks upprepade klagosånger när han inte fick pengar från staten till sin ateistklubb. Det var Oxen/Lejonets tvärstopp. Och granskar man hans livsöde noga ska man troligen finna att de här materialistiska motgångarna kantar livsvägen. För det är trots allt Solen och Jupiter som inte drar jämt med varandra! Dominans och Expansion!

Detta är helt och hållet den olyckliga kollisionen mellan Lejon som vill vara boss och Oxens jordmån - som trots att den signalerar "myckenhet" (Jupiter) likväl inte faller till Sturmarks fördel! Han verkar också inte ha värst gröna fingrar som företagare - sök en artikelserie på DN för närmare fakta. Detta är också Lejonet som utgår från att den är bäst medan i detta fall Oxens jordmån - och pengarna - inte håller med honom.

Ofta - och kanske särskilt med Lejonet i bilden - bottnar frustrationen i en omåttlig girighet (solkungen Ludwig den 14e var naturligtvis ett lyxälskande Lejon - bara så vi vet vad vi talar om här) - en ogrundad ambition att bli en lirare i översta divisionen. Det är väl om något vad som definierat Sturmarks vingliga karriär där han sökt mingla med samhällets viktiga sedan den dag han ville expandera bortom publicerandet av torftiga databöcker.

Charles Peirces var som sagt luspank hela sitt liv och hade inga världsliga ambitioner. Jag har bara läst en bok om honom förutom grundskissen som kan inhämtas på t.ex. engelska Wikipedia, och känner inte till i vad mån han knäcktes av att få en fiende i en betydelsefull professor som mobbade bort honom från de universitetspositioner som han var så kvalificerad för. Men det är härvidlag notabelt att han har det sociala utstötningssyndromet på himlen (både Skorpionen och Vattumannen aktiverade).

Mer negativ för en lyckad karriärutveckling än "utstötningssyndromet" (vilket kan ge framgång just för att man gör en sak av att skilja sig från mängden), är att Saturnus angriper Solen, vilket sker hos Peirce. Saturnus drar ner tempot på allt men fördjupar ibland avsevärt, då den inte bara avtrubbar och fördummar.

Eftersom Peirces psyke är så trimmat här, kan vi släppa tanken på att Sol/Saturnus skulle innebära intelligenshämningar (eller slaveri under metodik, en effektiv dödare av all kreativitet). Men vad som är intressant är att indisk astrologi kopplar Saturnus till nervsystemet, och Peirce hade en medfödd nervskada som gjorde att hans ansikte var stelt - och att jämt se gravallvarlig ut kan knappast vara något som är till hjälp i det sociala livet!

Troligen är Saturnus onda grepp om Solen en del i den historien. Men då jag har bekanta med samma 270-gradersaspekt och som inte har förlamade ansikten (men en är ett verkligt pokerface! Och jag menar det! Sträng elitmilitär!), är bristen på födelsetid för Peirce ett hinder här.

Kanhända skulle planeternas husplacering närmare beskriva denna medfödda nervskada... Vad beträffar Peirces märkliga fiende som hindrade honom från att nå en karriär är naturligtvis denne delvis gestaltad av Saturnus som angriper Solen (karriärhöjden). Men notera att Saturnus bara sinkar - så slutligen blev värdet av Peirces kvarlämnade texter uppenbart för alla och envar! Då var han emellertid död själv.

Sturmarks Sol också är hämmad av den autokrata (ibland närmast diktatoriska) Saturnus och därmed är också han, likt C.S. Peirce, förutspådd frustrationer för hur starkt hans Sol-Lejons majestät skulle tillåtas skina. Men medan Peirce har en naturligt solitär Saturnus i fördolda Skorpionen står Sturmarks Saturnus i det gruppsociala Vattumannen (även ideologiernas tecken). Lejon/Vattumanen illustrerar exakt det Sturmark så gärna vill bli: en ledare för folket eller en huvudman för en ideologi.

Och mycket talar för viss framgång då Solen här hemma i härskarläge i Lejonet och Saturnus i Vattumannen står i sitt positivt polariserade härskarläge. Men samtidigt hatar Solen och Saturnus varandra, och här möter "kungen" Sturmark ett folk (Vattumannen) som redan vet hur de vill ha sitt ledarskap. De är inte roade av Sturmarks teater.

Sverige är för övrigt ett Vattuman-land, så Sturmarks horoskop passar som hand i handske på vårt folks ständiga problem med att vara diffusa grupptyckare, grupptänkare. Han ramlar rakt in i den här onyanserade folkmentaliteten som sedan socialdemokratins dagar sagt, "ett och samma tankemönster åt alla".

Så trots att båda planeterna är stärkta av att var och en stå i hemma- eller härskarläge menar jag att Solens och Saturnus fiendskap ger Sturmark dåliga härskar- eller ledarskapsförmågor. Det är något av en diktator vi ser tecknad på himlen, och det blir mycket tydligare eftersom båda tecknen är positivt polariserade. Hos Peirce såg vi istället hur Saturnus i ett negativt Vattentecken så att säga "släckte ut" den skicklige forskarens solära Lejonkarriär. Huruvida han skulle ha börjat uppvisa starkt autokrata drag i händelse av en härskarposition är en akademisk fråga - han nådde aldrig inflytande.

Humanisternas ordförande bör ha anledning att uppleva sin ateistiska klubb för religionsmobbning som ett relativt misslyckande. Medlemstillströmningen som stannade vid 5.000 är inte mycket mer än den här extremt smala specialbloggen har i fråga om besök per månad (drygt 3.000 senast jag kollade)! Och då har Humanisterna massor av lyskraft och pengar från kända namn. Men hela det sekulära projektet har en otäck underton av hatiskhet och förakt målat över sig, som om de skulle representera en mer upplyst syn på livet än andra har.

I själva verket är en scientistisk världsbild en mindre bild, för den beaktar bara den del av världen som forskaren kan kontrollera och i experiment verifiera gång på gång! Jag har ägnat den här frågan några koratare inlägg på min andra blogg, Ockulta ögat. Filosofiskt tyder detta förakt för Livets egen kreativa frihet på en begränsad begåvning hos forskaren (och dess fåkunniga anhängarskara). Mycket riktigt saknas tecken på geni i horoskopet för ateistklubbens grundare. Och sinnelagets jupiteriska tendens är, som vi sett, suboptimal här. Därmed måste man misstänka Saturnus attack mot Solen för att representera en intolerant och kanske trångsynt ideologi - vilket är exakt vad scientism är! En vetenskaplig metod håller inte för att göra till världsåskådning, dvs en pseudo-religion!

All sann livsfilosofi vet att alla mänskliga uttryck hör hemma i den grandiosa Förklaring vi som människoart aldrig kommer att förstå (därtill är vår existensform alltför primitiv). I det här skenet är det löjeväckande att, som västvärlden gjort sedan Upplysningen, hylla människan som något extraordinärt.

Humanismen är snarare en urspårning i evolutionens mer långsiktiga plan, men det är fascinerande att råka återfödas till jorden mitt i detta lågvattenmärke, särskilt om man vagt minnes hur mycket högre i tak det varit i andra tider och på andra platser...

Nej, med medhavda ödet, som det avtecknar sig i stjärnorna, ger inte Sturmark fri lejd i ideologiska frågor, och man kan här fråga om det Saturnus i detta fall kniper så hårt mot Solen att intelligensen skadats.

Apropå Peirces fiende, professorn, sorterar "fiendskap" märkligt nog också under Jungfruns tecken i indisk astrologi - och båda dessa Lejon har dragit på sig avgjorda fiender, Sturmark uppenbarligen en stor del av svenskarna. Kanhända har den här märkliga kopplingen till ett så fridsamt tecken att göra med härskaren Merkurius kritiska sida (kritik klyver i två delar och skapar så att säga en opponent av det som först bara var en helhet).

I den "naturliga zodiaken" korrelerar Jungfrun med 6e huset för tjänstehjon, vilka är erkänt opålitliga - ur den nobla Lejonkungens perspektiv. Jungfrun är en slug (merkurial) rackare och tjänar ibland sig själv snarare än sin herre fast hon lismar och kryper när herren är inom synhåll.

Detta säger samtidigt att Peirce och Sturmark båda har en potentiellt problematisk psykologi: ges Solen/intelligensen verkligen ett genuint stöd från Månen/sinnelaget? Eller hackar det kritiska sinnet sönder det som Lejon-Solen (såsom allseende solöga) har det i sig att kunna se och förstå? Är det, som indisk filosofi säger, så att i detta unika fall "sinnet är dråparen"? Av Sturmarks ateism på "rationell grund" torde det vara uppenbart att hans psyke helt har slagit ut Solens lyskraft!

En annan förklaring till att Jungfrun taggats som fiendskapens tecken - och här kommer ett typiskt resonemang som det låter i indisk astrologi - är att sjätte huset är det åttonde räknat från 11e huset för vänner. Och talet "åtta" är en döds-indikation, precis som illustreras av att Skorpionen är det åttonde tecknet från Väduren räknat.

Därmed blir "fiender" en ganska naturlig följd av det hus som hamnar i "dödsaspekt" (total negation) till det elfte vänskapshuset. Ta den här förklaringen med en nypa salt - jag bara applicerar samma logik som gäller i andra fall där enskilda hus har förklarats via dess relation till ett eller flera andra hus i horoskopet.

Som avslutning kan man notera att också Peirce har en planet i den språkliga Vågen - lingvisten och semiotikern Thomas Sebeoks totalt dominerande tecken - och Peirce ägnade stor möda åt att diskutera relationen mellan tecken. Vågen/Venus: mening i Luftelementet uppstår inte av enstaka ord utan av att relatera dem till varandra.

Men det vill synas som Peirce ägnade betydligt mer tid åt att klassificera olika tecken (tänk Linné!) - så typiskt Jungfruns kärlek till att ha allt snyggt kategoriserat i prydliga små lådor!
:-)

*****

Läs gärna på Wikipedia om tänkaren och filosofen Peirce:
http://en.wikipedia.org/wiki/Charles_Sanders_Peirce


Universitetsboken jag hittade billigt på nätet behandlade alla de tre tidiga pragmatikerna, C.S. Peirce, William James och John Dewey (där bara den sistnämnda var ateist). Den är bra men jag kan inte helhjärtat rekommendera den då den är riktad mot en kristen målgrupp. En del utrymme ägnas därför åt apolegetik för pragmatismen. Det är inte i mitt tycke störande, men det finns säkert mer djuplodande och analytiska introduktioner till det som kallats USA:s enda helt hemodlade filosofiska riktning (och som de med rätta är stolta över - jag har tidigare beundrande studerat William James horoskop).

Fordham University Press

(i presentationen uppges att boken är 396 sidor lång. Men den är bara på 157 sidor exkl. litteraturförteckning och index!)

*****

Lingvistik: Luftelementet Semiotik: mer därtill

Noterade en av semiotikens förgrundsgestalter (redan innan Umberto Ecos dagar), och upptäckte hur väl hans horoskop illustrerar vad som menas med Luftelementet. Men eftersom han gick längre än bara till lingvistiken och tittade på totala kommunikationssystem (och semiotik är läran om tecken i största allmänhet, inte bara logiskt språkliga), förvånar det inte att hitta ett starkt inslag av "det irrationella" Vattenelementet.

Med det här horoskopet för ungraren och femfaldige hedersdoktorn Thomas Sebeok får bloggen ett välbehövligt positivt exempel på att alla horoskop som mixar Luft och Vatten långt ifrån blir mordiska psykopater, eller "halvgalna" människor, evigt i färd med att söka rationalisera sina dunkelt upplevda känslor!

Några stickprov från en dödsruna för att ge en känsla av mannen och en indikation av vad hans horoskop borde innehålla, om astrologin har något som talar för sig:

His book, Speaking of Apes, presents a detailed critical evaluation of current investigations of the ability of apes to learn language. Sebeok expressed doubt that apes have such capabilities. "Investigators and experimenters accommodate themselves to the expectations of the animal subjects," Sebeok once explained. "They unwittingly enter into a subtle nonverbal communication with them while convincing themselves on the basis of their own human rules of interpretation that the apes' reactions are more humanlike than the evidence warrants."

Sebeok once described himself as an academic Apis mellifera, who darts "solitary from flower to flower, sipping nectar, gathering pollen from flowers, serendipitously fertilizing whatever he touches." His insatiable intellectual curiosity, astounding working capacity and ease in writing yielded more than 600 books and articles. He remained prolific after his retirement from teaching in 1991.

http://www.slis.indiana.edu/news/story.php?story_id=364

Och hur väl födelsehimmelen stämmer med denna kopiöst produktiva människa, som även verkade inom folklivsforskningen och studerade myter! Horoskopet påminner både om att nymånen klassas som "projektstartarpositionen" och att Rahu är en slags vulgärversion på den expanderande Jupiter - norra månnoden sägs hos indierna representera hunger gränsande till girighet. Kombinera nu det sagda med att allt faller i Lufttecknet Vågen, som själv är Rajas guna, av lidelsefullhetens kvalitet! Kan det bli annat än en som hoppar över hela fältet och "korsbefruktar" allt den kommer i kontakt med.

Själv Våg känner jag igen mig lite i den här beskrivningen eftersom även denna blogg är en slags korsbefruktning av västerländsk astrologi, med den feltänkta tropiska zodiaken utbytt mot den sideriska (som följer världsrymdens långsamma rörelse runt planeten jorden) och en del indiska synsätt.

Indierna visar sig nämligen hela tiden ha bevarat logiken bakom vissa fenomen som ofta ter sig obegripliga i den västerländska versionen. Som t.ex. varför det finns ett (numera nästan bortglömt) husdelningssystem som anser att ett hus/livsområdet inte börjar vid husets spets (öppning) utan mitt i.

Detta kan indisk astrologi förklara eftersom ännu helhetsmetoden används där alltid ett stjärntecken och ett hus överlappar varandra helt. Inom detta tecken/hus genomgår sedan en planet en tillväxt och avmattning så att mittpunkten 15 grader symboliserar planeten i dess allra starkaste och mest vitala skepnad! Här är då förklaringen som västerlandet hade "glömt". Indierna var mer konservativa och vördade tradition. Därför har de lyckats bevara astrologin bättre, även fast även där nya insikter måste ha tillfogats.

Sebeok började studera djurarters teckensystem (och i det födde den nya forskningsgrenen zoosemiotik). Nyckeln till ickespråkliga kommunikationsformer verkar vara det till Vågen angränsande Skorpionen - i synnerhet som kommunikationens Merkurius ligger här, och disponenten till semiotikerns Luft-Sol!

Kommunikation via Vatten? Vad säga? Har inte bloggen redan sagt att Luft och Vatten inte kombinerar sig, att fenomen som "lost in translation" kan uppstå när emotionella förnimmelser ska mentaliseras? Jo, men det är likväl väldigt passande att hitta en potentiellt skakig zon här i "översättningsområdet", hos en som blivit så berömd just för sina studier in i icke-mänskliga språk, icke-Luftspråk!

Och naturligtvis tappar inte Merkurius sin logisk-analytiska sida under passagen genom Vattentecknen (även om den anses "debil" i Fiskarna). Vad elementet tillför här torde väl snarast vara en tendens att rikta sin problemlösande och logiska talang mot frågor som är strikt anti-intellektuella eller känslomässiga... Merkurius i Skorpionen brukar t.ex. beskrivas som en detektivtyp, den söker efter ledtrådar i mörkret och söker intellektuellt begripliggöra det dunkla.

Med både Solens disponent Venus och Merkurius i Vatten är det här, tror jag, man kommer så nära man kan till det faktum att han utvidgade semiotiken till "zoosemiotik" (av grekiskans zoe, liv). Venus tecknar ju anpassningsförmåga och i kombination med de logiska operationernas Merkurius beskrivs därför en "redbarhet" som förvisso inte är av den torra jordtypen och heller inte den rent mentala (Luft) utan främst verksamt i det "psykiska" eller "själsliga" skikt som Vattenelementet indikerar.

Växter, djur och människa delar alla det psykiska stratat - Vatten kan också symbolisera biologiskt liv överhuvud- och den dunkla känslan är också en kunskapsväg, även om "maggropen" inte kan ge samma detaljerade kunskap som det för människan unika Luftelementet indikerar. Det är ingen slump att djurvännerna så ofta har ett övermått av Vatten i sina horoskop!

Det finns en intressant detalj i Sebeoks horoskop vi ska återvända till i nästa del: förhållandet mellan systematiska men begränsande Saturnus och intelligenshöjaren Jupiter. Sebeoks Sol i Vågen anses debil och egentligen borde en attack från hämmande Saturnus skada den illa. Men på denna himmel trubbas Saturnus förmåga att begränsa av genom att den drar med sig expansions- och befrielseplaneten Jupiter på samma gång! Bara ett av många knepiga astrologiska dilemman att söka lösa och få rätsida på.

Märk också att den reflektionskapabla Månen är "bränd" av Solen och involverad med den hungrande Rahu - vad är dessa för komplexa indikationer? Har de något att göra med hans hunger att förstå hur levande varelser tecknar och förstår kommunikation? Uppenbarligen.

Ibland kvittar såna motsägelser som den mellan Saturnus och Jupiter ut varandra, men vid djupare analyser än de jag gör här, måste man studera vilka hus planeterna härskar över och hur Saturnus och Jupiter därmed kan ha lite olika effekt på olika livsområden. (Men för att kunna studera planeterna i husen måste födelsetiden vara känd, och det är den sällan på horoskopen för celebriteter.)

En sista iakttagelse. Man kan se hur "äktenskapet" mellan Sol och Måne i ett av de fyra lidelsefulla (Rajas) tecknen återspeglades i semiotikerns språkbruk: han såg sig som någon varelse som flög från ställe till ställe och "korspollinerade" olika plantor/ämnesområden med varandra!

Är inte detta Vågen (eller dess härskare Venus) i ett nötskal? Venus, som alltid hittar ingångar och förutsättningar för harmoni (medan krigaren Mars aldrig ser några sådana alls)! Att sedan språkvetarens Venus befinner sig i Vatten, tydliggör ytterligare att han valde en liknelse ur den biologiska naturen snarare än Vågen som ju i kraft av ett Lufttecken skulle dra mot "de högre konsterna" (dvs de icke-fysiska konstarterna som kärleksakten tillhör).


I en fristående del granskas semiotikens fader, Charles Peirce.

Sol och Måne i liturgin

Från ett helt otippat håll kommer en fullständigt lysande beskrivning av skillnaden mellan Sol och Måne i astrologin, och hur de är delar av samma helhet:

Dulcis Jesu memoria
dans vera cordi gaudia;
sed super mel et omnia
ejus dulcis praesentia

"Ljuvligt är minnet av Jesus, givande sann glädje till hjärtat; men ljuvlig bortom honung och allt annat, är hans närvaro."

Denna öppning i den berömda 1100-talshymnen summerar i drygt dussinet ord den relation som råder mellan ritual och verklig närvaro och karaktären hos dyrkarens reaktion till dem båda. Systematiskt odlad memoria (Månen, minne, reflektion, föreställning) - ett ljuvligt ting i sig själv - bidrar först till åkallandet (av gudomen). Sedan följer, för vissa själar, en omedelbar uppfattning av praesentia (Solen, det närvarande, levande och verksamma nuet), vilket för med sig en glädje av ett helt annat slag.

Den här närvaron (vars projicerade objektivitet understundom är så fullständig att den ibland inte bara uppfattas av den hängivet dyrkande, utan också av mer eller mindre likgiltiga utomstående) utgörs alltid av det gudomliga varandet, vilket tidigare har hågkommits (via memoria) - på en plats som Jesus, på en annan som Krishna, på en tredje som Amitaba Buddha.

Aldous Huxley - The Perennial Philosophy (1945, s. 266-7, egen snabbövers.)

Citatet ser ut att diskutera religiös gudstjänst och blir till en påminnelse om vad astrologin handlar om: ett arbeta med symboler och deras olika representationer. Har man det verkligt klart för sig, ser man också att t.o.m de två latinska uttrycken till vilka jag inflikade associationerna med Sol och Måne, påminner om klassisk astrologisk doktrin.

Men Månen är inte bara människans förflutna minnen och nuvarande fantasier (vilka i varierande grad kan ta överhand över den rena kognitionen), och Solen är inte bara presens, nuet, utan framför allt - för den som putsat sitt sinnes spegel (Månen) - det gudomliga nuet. Den mystiske läraren Jesus sade att vi redan lever i himmelriket, men har så dimmiga psyken att vi inte förmår uppfatta det.

Astrologin kan vara allt från den mest extrema trivialitet som bara handlar om ytlig ego-psykologi - "mina bra och sämre sidor" - till en grundstruktur från vilken livets stora hemligheter kan avlockas. Giordano Bruno, han som brändes på bål år 1600 för att hävdat att inte ens solen låg i universums centrum utan att centrum fanns överallt, hade under många år rest runt i Europa och lärt aristokratin ars memoria - minnets, föreställningens eller visualiseringens konst. Han använde zodiaken som en slags ram att hänga upp minnen på - via association.

Den som kan sin astrologi ser genast vad Bruno sysslade med! Även idag är zodiaktecknen enbart symboler för "moln" av associerade betydelser. Av ren konvention av vi valt ett lejon för Lejonets tecken, men i princip kan vi döpa om symbolen till "Barnet" (barnet som i Bibelboken Jesaja leker med lejonet) - om vi vill skapa försvåra kommunikationen med andra astrologer!

Lejonet har satt sig som konventionellt uttryck. Men man ska minnas att det är en osynlig urbild, en arketyp, som "dragit till sig" tidsbunda attribut. I vår tid leder en smula reflektion till den (antagligen) korrekta placeringen av en röd, snabb italiensk sportbil hos planeten Mars, i antiken kopplades t.ex. gladiatorer till Mars.

Den som ger sig tid, kommer att upptäcka hur mycket logisk som gömmer sig bakom konstruktionen av zodiaken! Våra förfäder borde ges mer kredd för det här systemet än dagen s.k. vetenskap gör.

Dagens vetenskap beter sig i själva verket som små barn i sandlådan som just lekt sig trötta med den röda spaden och plasthinken och nu låtsas som de blivit så otroligt mycket vuxnare än bara igår. (Tänk övergången Vädur till Oxe - livets plötsliga identifikation med sitt materiella substrat.)

Knappt en vetenskapsman av idag verkar ha någon som helst insikt i hur smakfullt zodiaken är sammansatt och hur astrologin fungerar. Bruno hyllades i hela Europa som en mästare, men det slutade som sagt illa. Och västvärlden skulle strax komma att falla in i ett stort mörker som den själv - förstås - kallade "upplysningen".

Hagamannen & fullmånens dårskap

En enkel addition av psyket, dvs Månen, och expansionsplaneten Jupiter, skulle kunna ge intrycket av ett godmodigt och välvilligt sinnelag, om än kanske lite spretigt på grund av Skyttens tendens att breda ut sig över så stora och vittförgrenade områden. Skytten är ett av dubbeltecknen, vilka i bland just uppvisar också en psykologisk dubbelhet, och är rastlöst och aktiv. I "normaltillståndet" en görare.

Men metafysiskt representerar det snarare människans kapacitet till ett högre medvetandetillstånd som går fullständigt bortom det snäva egot (Väduren) och det föga mer insiktsfulla Lejonet där egot ätit sig djupare in och nu framstår som en kung på jorden, ett dignifierat mer individualiserat jag. Det är just den här tilltagande jagiskheten i Eldelementet som på "den normala människans" nivå äntligen kan hävas när Skytten tillhör en universalitet, en önskan att gå bortom sig själv. Men för att Skytten ska kunna fungera på sin sanna filosofiska höjd, krävs att övriga horoskopet håller samma nivå!

Hagamannen föddes under fullmånen, Solen i Lufttecknet Tvillingarna, vilket genast inför ett faromoment - fastän Månen är stöttad av den goda planeten Jupiter, hemma i härskarläge i Skytten. Bloggen har tillräckligt många gånger hittat famösa individer vars fullmåne uppenbarligen spelar en stor roll för den samlade bilden. Författaren Jonas Gardells eldfängda yngre år, är bara ett känt exempel som klyver Sverige i två delar - vad är detta för natur? Hedersdoktor i religion som skriker könsord och hetsar upp sig i sociala underhållningsprogram? (Se just föregående inlägg om sensationalism och kvietism.)

För att fatta mig kort. Det är inte Hagamannens Måne/Jupiter som är problemet här. I hemmet anande fru och barn ingenting av hans dubbla natur, och misstankarna går mot Solen i detta mentalt kritiska fullmånedrama: Tvillingarna är ju också ett dualt tecken, med kapacitet till att visa helt olika sidor i olika sammanhang. Faktiskt, det kanske är Tvillingarna som är den ultimata dr Jekyll & mr Hyde eftersom dess härskare Merkurius (hos grekerna Hades) är den som korsar alla gränser och vistas på alla territorier.

Det är i upptäckten av Sol-Tvillingens härskare polletten plötsligt trillar ner. Vilken elände den är involverad i! Svagt placerad i irrationellt Vatten - och här är det verkligen irrationellt till följd av kombinationen med onda våldsplaneten och illgärningsmannen Mars. Därtill involverad i Rahu/Ketu-axeln (se återigen föregående inlägg om den franske kvietismen) och under attack från översittaren och kontrollfreaket Saturnus!

Och se vad Saturnus har för attityd till kvinnor, symboliserade via Venus - Saturnus söker kontroller och strypa allt den kontaktar så den börjar förstås med att krama livet ur Venus som den har just intill sig! I praktiken fungerar inte dessa två värst bra trots att kombinationen är neutral i indisk astrologi. Den spontana kärleken dör snabbt och blir till lagar och påbud, dvs yttringarna formaliseras i vanemönster. Det här är tecknet på en människa som bygger upp stora känslohämningar i sitt liv och blir mer och mer "robotaktig" i sitt sätt att interagera med andra individer (Venus är kooperationens princip).

Och denna nedsatta eller något aviga och stela relationsstil var alltså bara början eftersom Saturnus här kan ses knyta samman Venus med Mars, så att vi får det klassiska horbockssyndromet! Sällan har det väl setts så tydligt som här. I de flesta fall lyckas individer med Mars+Venus att sublimera sin excessiva libido och använda den som "livskraft" i andra, intelligentare projekt. Men här råder alltså extrem repression (Saturnus) från själva mäklaren som kopplar samman den erotiska och den energiska! Horoskopet formligen ropar ut djupa psykologiska störningar, när man tittar närmare på det!

Eftersom kvicksilvriga Merkurius är lika föränderlig som en termometer och antar kvaliteterna hos dem den umgås med, är det inte svårt att se hur alltigenom ond och sjuk Hagamannens Merkurius är! Med den här kommunikatören, logisk och strukturerad, följer därför desinformation, det vill säga en lögnare och mörkläggare. Men det är förstås bara sista kapitlet, eftersom Mars i Kräftan - attacker mot kvinnor - dessförinnan givit det stoff som måste mörkas.

Det här är inte ett sidodrama i horoskopet eftersom Merkurius är ingen mindre än Solens disponent - den som under ytan drar i trådarna och förändrar Sol-Tvillingens "livsuppdrag". Så här ser ett inkarnerat rötägg ut. Hela det solära uppdraget är att utverka ont. Men då är vi inne på ämnet reinkarnation och karma - och varför denna själ fått "uppdraget" att gestalta ondska, och vad offren hade att vinna (för den längre själsliga utvecklingen) på dessa obehagliga erfarenheter.

Låt oss säga att denna "kreativa" fullmåne via Eld/Luft blev den utagerande axel längsmed vilken Hagamannen uttryckte sin andra natur - ondskan från den irrationella delen av själen. Som tidigare nämnt associerar den här bloggen på filososofisk grund platonismens irrationella själ främst med Vattenelementet.


Medierna om SVT:s dramatisering av Hagamannens liv: DN, SvD. Expr om ett offer för Hagamannen.

Sensationalism & kvietism

En spin-off på inlägget om den förnämlige författaren Aldous Huxley (Brave New World, The Perennial Philosophy, Doors of Perception m.fl.)

Så lyrisk blev han varje gång han citerade en viss Fénelon i sin tungt kommenterade antologi TPP, att jag till sist var tvungen att se efter vem denne man var. Det visar sig ha varit en romersk-katolsk präst på 1600-talet, en kvietist. Kvi...vad?

Ja, har man sin hembas i svenska delen av Wikipedia kommer man aldrig att komma i nivå med omvärlden, det är säkert. Se här den vanvettiga kulturfattigdom som utmärker vårt land, särskilt sedan sekularismen (världsligheten) slog klorna i den här lilla avkroken. Till vänster det som finns att läsa om Quietism och till höger det som den svenska versionen bjuder på (en fingervisning men inte mer):

Minimal teckenstorlek för att visa all text på en skärmbild

Och jag måste medge att Huxleys lovord matchas av citaten. Fénelon visar prov på en djupare psykologisk insikt än mycket som passerar för "modern" psykologi. Och detta var redan före den s.k. Upplysningen. Mänskligheten har gått bakåt...och bottennappet är den nuvarande sociala människan med bara diskbänksrealism som utgångspunkt...

Men till saken! Först mot bokens slut nämnde Huxley äntligen att Fénelon varit kvietist, en kristen, mystisk riktning som hävdade att man måste förhålla sig maximalt passiv inåt för att inte det störiga egot ska korrumpera kontakten med ens mer genuina inre sidor - och ytterst med Gud. Och det kapitel i Perennial Philosophy där detta skedde var betitlat "Emotionalism".

För den som nu öppnar Huxleys horoskop (nytt fönster, inläggets nedre hälft) och jämför "emotionalism" med vad jag där sade om "sensationalism", inser snabbt att det låter som det vore exakt samma sak. Astrologin placerar vanligen emotioner under Vattenelementet (och Månen, härskare över det kardinala eller lidelsefyllda - Rajas guna - Vattentecknet Kräftan).

När jag satte namnet "sensationalism" på kombinationen av Vatten och Eld i ett horoskop var det för att understryka att Elden här tenderar mot perversion: man brinner för känsloimpulser istället för att Elden håller sig i människans Centrum och därigenom betecknar en levande och medveten andlighet. När Eld och Vatten ute i den fysiska världen ryker ihop i ett väldigt fräsande, då har all förankring i sig själv gått förlorad - man är ett fullständigt offer för de sinnesintryck (engelska: sensations) som på detta sätt rört upp emotionerna.

Och döm om min förvåning när jag finner den psykologiskt klarsynte 1600-talskvietisten själv sitta inne med exakt samma Sol- och Måntecken i Vatten och Eld respektive, som hans beundrare Aldous Huxley var född under! Här är då ännu ett exempel på att människan inte kan uppfatta eller uppfatta något utöver det som står inskriven som hennes egen potential att förverkliga i detta liv!

Det ska noteras att Månen inte når in i Vädurens Eld förrän någon gång efter klockan fyra på morgonen, men det är fullständigt uppenbart att det är detta oroliga och lättstimulerade själsliv som ärkebiskopen ägnat tid åt att stilla! I synnerhet som Mars i Luft mittöver tenderar mot ett mycket eldfängt sinnelag men obönhörlig mentalisering (Luft) av sinnets alla affekter!

Denna mentala överaktivitet förvärras dessutom av att den inträffar längsmed de två zodiaktecken som detta år håller Rahu/Ketu-axeln, den giriga demonens hungrande del (Rahu) och efter straffet från gudarna avmätta del (Ketu) - drakhuvudet resp. draksvansen!

Lägg därtill Sol-Kräftan och Mån-Väduren som eggar till sagda sensationalism.

Vilket förnämligt demonstrationshoroskop detta är vad gäller faktorn X - människans fria vilja! Här är en människa som insåg en grundläggande svaghet i sin konstitution och valde den enda vägen att få bukt med den: strikt mental disciplin via en metod att stilla sig inåt! Utan historiska fakta (eller en födelsetimma) kunde det här i mina ögon lika gärna ha varit en passionsbrottsling horoskop! Åtminstone om man bara ser till horoskopets lunära halva.

Sekundära detaljer talar dock för en vilja att nå tystnad: Jupiter (framgång) i Skorpionens tecken är en sådan. Skorpionen är också emotionell (Vatten) men representerar repressionen av känslor. Här fungerar Jupiter väl i sin harmoniska 240-gradersaspekt till Solen i Kräftan (ett tecken på extrem emotionell intelligens - exakt som Huxley demonstrerar genom många citat).

Missa heller inte att Solen och Saturnus står tillsammans. En många gånger suboptimal kombination som talar om att Saturnus - stryparen och kontrollören - inte accepterar Solens naturliga energiutflöde utan vill tukta eller organisera det. I vissa fall kan det skapa en trångsynthet eller rent av mycket låg intelligens - men här kommer som vi sett expanderaren till stöd och avhjälper den risken. Men Saturnus effekter undanröjs inte helt och vi fick, som sagt, kvietism - en anhängare av läran att man måste TYSTA sig. Det är Saturnus som är horskopets stora nedtystare.

Ett mycket fascinerande fall att se hur "kvietism" så tydligt beskrivs i horoskopet genom att den psykiska (lunära) delen fräser av rubbad sensationalism men där den solära handlingsdelen talar för underkuvandet av inre stirrighet!

Another one bites the dust

Fd tjejbandssångaren "Ronan Keatley" i Boyzone - verkligt namn Stephen Gately - har hittats död vid 33 på ett hotellrum på Mallorca. Dödsorsak i skrivande stund okänd. DN, Expr, AB

Tillägg 091012, Kvävd i sina egna spyor efter åtta timmars festande - säger Expressen efter att omständigheterna klarnat. Gately med äkta man hade plockat upp en tredje man för en natt av degraderat homosex och medan ex-stjärnan dog i sina spyor i rummet intill fortsatte de andra två (ovetande) med sin akt.

Det enda ytterligare fall på den här bloggen - vad jag minns - där ett dödsfall granskats i skenet av vad som vid samma tid utspelade sig på himlavalvet, var fallet med den unga sociopaten och massmördaren Tim Kretschmer som avslutade sina "femton minuter i rampljuset" med självmord.

Men det förvånar inte att se de klassiska indikationerna på andesjälens in- och utgång i det materiella livet återkomma även på denna himmel. Sol och Måne är som vanligt nycklar. Månen som livets in- och utgång ("från vaggan", en eufemism för moderskötet, "till graven" - Jordmoderskötet). Solen som markör för de stora och definierande ögonblicken.

Så här ser en dubbelexponering av födelsedag och dödsdag ut, med utgången i yttre planetkretsen:

Notabla koincidenser.

Gateleys födelse i egosvaga Fiskarna opponerades av en Sol i motsatta Jungfrun vid döden.

Sångaren själv föddes under en fullmåne mellan just dessa två "rörliga" tecken, så att den passerande Solen "triggar" denna medfödda spänning, där särskilt Solen i Fiskarna symboliserar moksha - frigörelse från banden till denna värld. Som symbol för en religiös mystiker, en munk eller nunna, är det naturligtvis ett utmärkt omen, men det finns också en aspekt av ren och skär "död" här. I ett annat, anonymt, fall av en födelse under samma fullmåne förlorade vederbörande både far och mor (i skilda episoder) långt tidigare än förväntad svensk livslängd.

Givet en potentiellt "laddad" Måne ("från vaggan till graven") passerade den transiterande Månen ("sekundvisaren" vid prognostisk verksamhet) på lördagen över Gateleys medfödda olycksplanet Mars i Tvillingarna.

Var då Gateleys Mars i sig ett problem på födelsehimmelen? Skriv upp det! Den kastade sitt onda öga mot kvinnornas planet dagen då den homosexuella pojken föddes! Eller i andra ord: skrivet på himmelen är att utgången förutspåddes komma hastigt och i en olycka, i linje med Mars turbulenta och snabba natur.

Vad gjorde då transiterande Mars själv på himlen denna lördag? Jo, den hade just gjort entré i Kräftans tecken (härskare: Månen), det tecken som likt Månen symboliserar modern-kvinnan och (det biologiska) livets början och slut.

"Avmätthetens" och separationens demon Ketu (södra månnoden, draksvansen), låg ännu kvar här i sin backande 19-årscykel genom zodiaken och tillsammans tryckte nu olyckan och separationen på ännu en öm punkt i popstjärnans horoskop: den yttersta gränsdragarens (dödens) planet Saturnus.

Än Saturnus, den ultimata gränsdragaren för själens fall ner i tidens och mätbarhetens overkliga domän? Jo, den har nyligen påbörjat sin 2½ år långa färd genom Jungfruns tecken - sångarens måntecken (livets in- och utgång)! Transiterande Saturnus befinner sig således i centrum av den mest kritiska passage indisk astrologi känner till.

Se vidare boken The Greatness of Saturn (nytt fönster) av den förnämlige vediske astrologen Robert Svoboda - jag har inte läst den själv, men nyligen beställt den. På brittiska Amazon förtydligar en recensent Saturnus passage över natala Månen:

In Vedic Astrology, Saturn crossing the Moon in the Radix horoscope, is a crossing, that takes about 7½ years, (the house before, the very house and the house after, the Moon, 2½ years in each house) and it has been known, by any Vedic Astrologer, who has honored the profession, as Sade Sati, since the beginning of time.

Givet att klockslag saknas på Gateleys horoskop kan vi inte gå längre. Men håll med om att det var besvärande många svaga punkter i hans horoskop de transiterande planeterna tryckte på vid denna tid!

Det här inlägget syftade enbart till att granska OM ett något bland transiterna denna lördag kunde förmärkas. Svaret som kom åter var ett rungande "ja!". Så mycket av hela Gateleys grundstruktur var aktiverad att man knappt ens behöver analysera överlappningarna mellan natal himmel och transiterna.

Magplasket om sexköp + litterär gigant

Centerpartisten Frederick Federleys magplask i definitionen av sexköp som enbart en ekonomisk transaktion vuxna bör kunna hantera själva utan förmynderi, för att inte tala om hans "jag hade en kompis" som sålde sig till bögar för att finansiera studierna - är så ofattbart kortsynt att horoskopet måste kollas upp! (Se nyheten i AB)

Hur ser en födelsehimmel ut som leder till en så aningslös och psykologiskt havererad motion - jag menar, även om inte Federley själv varit en manhora är det från och med nu det han kommer att vara känd som!

Jag följer inte politiken så noga. Efter att ha läst Platon inser jag att Sverige är det helvete på jorden denna mäktige filosof varnade för, för 2300 år sedan. Pöbel som tränat sig lite i retorik men är helt renons på insikt i de stora filosofiska frågorna vilka enbart duger för att få ett korrekt perspektiv på vardagens trivialiteter. Federleys födelsehimmel - tyvärr - bekräftar hur det kan se ut när man ännu inte vuxit ur den lokalt bojade subjektivismen och börjat skåda tingen ur ett generellt perspektiv:

Här ses en nymåne i jagiskhetens tecken Väduren, zodiakens inledande. Etableras inte först ett friskt jagmedvetande, kommer inte mycket att lyckas individen i livet. Solen är vår "life mission" och det är alltså "uppgiften att bli Någon" som den andevarelse som förtätats till den vi ser som Federley föresatt sig inför detta liv.

Jag står kluven inför nymånen, då psyket (Månen) och dess förmåga att reflektera över sig själv, går samman med Solen och för en betraktare förefaller bli osynlig på himlen. Indierna talade om att den blivit bränd. Det verkar nästan som om västerländsk tradition mörkat detta i ett ensidigt tal om nymånen som en bra tid för projektstartare.

Men om man med initiativ menar den tidiga fas där det ännu inte finns något att reflektera över, går ekvationen ihop! Och är det inte en tydlig egenskap hos "projektstartare" att de ofta går vidare och startar nya saker hela tiden? De stannar inte kvar och vårdar de företag eller vad det nu är de startat. De saknar Månens "moderliga" omsorg om det barn (Solen "upphöjd" i Väduren) som de framfött.

Ett tidigt exempel på bloggen där en bränd Måne noterades var fallet med den unge Tim Kretschmer som sköt ihjäl skolkamrater. Samma zodiaktecken som Lundby-Wedin.

Bortsett från fallet med projektstartaren är spelet mellan Sol och Måne oerhört viktigt för en väloljad psykologi, och åtminstone Federley bevisar här det potentiella problemet: individen förlorar förmågan att distansera sig till sig själv och se hur den tänka gärningen ser ut (Solen = handling, Månen = reflektion kring den solära handlingen).

*****

För en annan nymånemänniska med bristfällig förmåga att se sin egen roll under pågående debatt om för många inkomstkällor för att vara en trovärdig representant för arbetarrörelsen se den totalt oförstående Wanja Lundby-Wedin. Där befann sig Sol och Måne helt motsatt Federleys egocentriska Vädur, i harmoni- och samförståndsorienterade Vågen. Likväl betedde sig Lundby-Wedin som om hon inte fattade ett dyft av vari kritiken bestod - noll funktion hos den reflektiva Månen alltså.

Lägg nu till Federleys fall att Vädurens tecken är zodiakens själva avstampspunkt, styrd av den överilade hetsporren Mars - en krigare inte känd den heller för att uppskatta långa tankepauser och självreflektion! Jag tror bilden av "sexsäljaren" redan har börjat klarna...

Men det blir värre! För centerpartistens Mars ligger i ett av sina minst effektiva lägen i Kräftan, naturens protektionistiska instinkt och ett Vattentecken som söker "släcka världens alla bränder". Soltecknets överordnade disponent verkar alltså från astrologins "mamma-princip" som söker tysta barnets ljudliga skrik (vilket mamman tolkar som fara eller problem). Det enda som står på mamma Kräftans program är empati och att mata barnet tills det tystnar och förefaller mätt.

Kombinerade i ett horoskop, bildar Väduren/Kräftan en extrem modersfixering som bloggen Jinge (nytt fönster) noterat ett tidigare uttryck för. Eld/Vatten ger också "sensationalism", dvs individens emotionalitet drar iväg i vissa frågor, och lämnar det förnuftiga och överlagda.

Åtminstone jag tolkar "min kompis" som Federleys alter ego som manhora vilka han nu både söker tysta ner och beskriva eftersom den här motionen uppenbarligen ligger honom varmt om hjärtat.

*****

Notera att det enda som är remarkabelt på Federleys himmel (förutom en Sol som borde ha varit "upphöjd" i Väduren men kollapsat in i "kvinnlighet" pga Mars veka placering i Kräftan), är intresset för pengar och sex! Venus står nämligen i negativt härskarläge hemma i prostitutionens tecken Oxen. (Se pågående serie inlägg Centrum & Det Yttre Mörkret för en specialstudie den senantika astrologins syn på Oxen som vägen in i materialism, dvs andesjälens död.

Se även detta tämligen grafiska exempel på Oxens koppling till pengar och livets materiella sida - och minns nu att vi talar om symbolen Oxen, inte om de enskilda fall av människor födda medan Solen passerar Oxen! Att blanda samman sak och person är dessvärre vanligt i zodiakens inledande "personalistiska" tredjedel.

Tillägg 100212. Noterar idag en artikel på Newsmill av vilken framgår att Federley är transsexuell, vilket jag inte kände till då jag granskade hans födelsehimmel. Det fördjupar horoskoptolkningen avsevärt! Mars i omanliga Kräftan och disponent över BÅDE Sol och Måne.

Det ser ut som ett praktfullt fall av identitetssammanbrott här, eller snarare Väduren - egot princip - som inte lyckas frigör sin identitet eftersom disponenten Mars ligger kvar, förpuppad i modersskötet (Kräftan)! Inget som inte lite terapi och hjälp ut i livet inte skulle fixa, men i Sverige friskförklarar vi det mest för att spara "resurser". Svensken förblir en imbecill i frågor om Psykets djupa gåtor, för vi har köpt en imbecill världsbild som reducerar psyket till lite sensationer alstrade av hjärnan.

*****

Effekterna av den psykologiska omognad Väduren och Kräftan tillsammans skissar, syns tydligt även i Madonnas horoskop. Därför är det glädjande att som motvikt nämna författaren Aldous Huxley, vars sällsynta litterära talang och djupa förståelse för vad religionerna egentligen söker säga, också har ett horoskop tydligt förankrat i zodiakens första, "primitiva" tredjedel. (De tre delarna är, "personalism", "individualism" och "universalism.)

En snabb granskning visar att Huxleys himmel fokuserar helt andra kvaliteter än Federleys. Ingen bränd Måne här, och fast sinnelaget återigen befinner sig i Väduren, ligger nu Mars (återigen i Vatten) i Fiskarna, ett av de mer öppna (universalistiska) tecknen. Dessutom det tecken där jaget slutar propsa på sitt eget!

Detta är Vattenelementet i dess sattva-tillstånd, eller rörliga kvalitet. Sanskritordet sattva betyder godhet och den rörliga kvaliteteten representerar rörelse mot medvetande - i de fall tecknet beter sig balanserat. (Inga påståenden bör ses som fundamentalistiska sanningar innan alla faktorer noga avvägts.)

Naturligtvis är en opposition från faktakrävande och hämmande Saturnus kanske inte en önskedröm för den fria rumlaren Mars, men som så ofta sker, tycks Saturnus här ha blockerat Huxleys Mars-i-Vatten från den självdegradation Fiskarna är så perfekt kapabla till!

(Men apropå Vattenelementet och stimulantia, minns hur Huxley valde att dö på ålderns höst: under en LSD-tripp! En upptäcksresare fanns här ändå, och inte konstigt med tanke på så många placeringar i Sattva-tecken! Jfr astronaut Christer Fuglesang).

Saturnus kan teckna moraliska eller moraliserande familjeförhållanden. Han var son till den berömde darwinisten och religionskritikern Thomas Huxley och tillbringade själv sin ungdom precis som sin far - som antireligiös och jordnära materialist. Man kanske kan säga att det var hans uppror att för resten av sitt liv återvända till den filosofiska och religiösa plattform fadern, som så många materialister i slutet på 1800-talet givit på båten.

Notera även hos Aldous att Kräftan är aktiv - det är själva soltecknet. Tecknet tycks alltid koppla åter till bindningar med modern eller hemmiljöns påverkan. Måne i Eld och Sol i Vatten ger således samma "sensationalism" som hos Frederick Federley - och troligen heta och kanske inte helt positiva känslor i frågor om sin barndom/hemmiljö (eller dess värderingar).

Men skillnaden består här i den av Saturnus disciplinerade "psykhärskaren" Mars. Månen beter sig helt annorlunda i de båda horoskopen, fastän båda på ytan av typen Vädur. Men att Huxleys litteratur "sjuder och kokar" av intensiva känslor, det märkte jag vid läsningen av hans apologetik för - och kritik av - religionen i "The Perennial Philosophy"(1945).

Känslointensiteten är klassisk "sensationalism", fast just i detta fall Huxley hånar dem som är sensationalister enbart - i den "oförgängliga filosofin" (spridd i alla tider och länder, fast ibland maskerad under urartade religiösa bruk) - kommer de som enbart lever för sina sinnen inte att nå meningen med livet eftersom mening kräver att man också kopplar in intellektet och inte enbart lever på känslonivåer och korttänkt tomprat utifrån dessa känslor.

Därmed är vi inne på det som gjorde Huxley till en sådan ordets mästare. Där den arme Federley har en Jupiter (maximeraren) placerad i kommunikationens tecken, där kombinerar Huxley Jupiter med Venus (harmoni, balans, proportion). "Maximal balans" i kommunikationen alltså.

Och det är sant, han väljer gärna att skriva långa, vindlanden meningar (i de engelska originalen), så att åtminstone jag måste läsa två gånger för att kolla upp att han faktiskt slöt cirkeln han påbörjade. Man måste koppla på en hög mental hastighet för att hitta Huxleys nerv - och detta är förstås en kombination av hans utmärkta mentala Venus/Jupiter i kombination med en Eld/Vatten-kombination längs den psykologiska Sol/Mån-axeln.

Letterman: horoskopet blir bara sannare!

Glad Letterman på 80-talet.

Närmare detaljer om David Lettermans regim i CBS-huset läcker ut (AB), och det horoskop som tidigare kommenterats på punkten tolfte huset och hemliga sexnöjen blir bara mer och mer träffsäkert.

Att han lösenordsskyddat sitt närmaste kontorsområde och vägrar umgås med sina gäster stämmer som delar i ett övergripande mönster. Kanhända har hans fobiska kontrollmani att göra med att hans mor för några år sedan utsatts för något intermezzo, celebritet som också hon blivit genom att medverka i sonens show. Men, vänta nu! Redan när Letterman föddes stod "stängda rum" skrivna på himlen! Än en gång går vår blick mot fjärde sektorn för "det mest privata" - och se vem (som tidigare nämnt) som står vakt där:

Det är den förbjudande Saturnus, gränsdragare och censurmyndighet som håller det privata kliniskt rent från folk som saknar "rang"! (Fastän Saturnus betecknar arbetarkasten i Indien, tenderar just underklassen att bli de värsta översittarna, bara de ges det minsta utrymme. Sann nobless är en djup själslig egenskap som inte kommer automatiskt med lite ytlig framgång utan tar många liv att arbeta upp.)

Och ingen som ser Letterman har väl missat hans förtjusta kommentarer om den tydligen ovanligt kylslagna temperaturen inne i studion. Detta skulle mycket väl kunna vara ännu en av hans idiosynkratiska krav eftersom Saturnus representerar kyla (slöhet, ålderdom med mera), och på Lettermans himmel tar den iskalla (och solitära) ett formidabelt strypgrepp om Lettermans egen kropp och ego (ascendenten).

Den Frigide är säkerligen ett skäl att Letterman kallats "the creepy" - för ingen planet kan väl vara mer olik den varma och direkta Vädursascendenten. Det finns något dubbelt över den här uppvisade personligheten - och det redan innan man (som sagt) insett att han är född i ett kluvet tecken - Fiskarna. En av Lettermans favoriter är att blixtsnabbt slå över från bakåtlutad och skrattande till framåtlutad och "onda ögat" rakt in i kameran. Hur väl stämmer inte detta med den fastnaglande Saturnus direkt inkopplad i hans uppvisade beteende!

Huruvida Saturnus ligger bakom den oskrivna (?) regeln att inte se David Letterman i ögonen om han skulle komma gående genom korridoren, är mer osäkert - men inte orimligt med tanke på att hierarkiskt tänkande (och tendensen att avvisa folk) här seglar fram via Saturnus i fjärde. Jag har ett fall av en garderobsdiktator med samma Saturnus i fjärde och en avgjord tendens att ibland glömma sin fabricerat folkliga och vänster-jämlika ideologi och se ner på folk, särskilt sådana som sitter på fotbollsläktare. Givet en så uppenbar fruktan för "potentiella mobbar" är hemmet - som i fallet Letterman - noga bevakat och försett med många lås!

En Saturnus individen inte blivit medveten om kan dra in otrevliga och auktoritära drag i personligheten! Det är uppenbart att Letterman till dels leker med sin Saturnus - men uppenbarligen har den ett påtagligt grepp om honom. Prestigemedvetenhetens planet gör inte ett bra jobb i fjärde, där djup och själslighet borde råda!

Undantaget regelbundna programinslag hemma hos hans mor var det först med sonen Harry något om den private Letterman läckte ut, förutom då det uppenbart sanna att han inte umgicks med sina gäster privat. Saturnus i fjärde antyder en människa helt inkapabel att vara fri med sitt inre, vilket påverkar den sociala talangen (utanför kameraljuset) lika mycket som en svårt skadad Måne.

Vad som är uppenbart är hur närmast sjukligt privatistiskt horoskopet är, när det nu gavs tillfälle att titta en gång till på det. Märk att Jupiter (expansion, framgång) befinner sig i åttonde huset, ett minst lika privat och tillslutet livsområde som det 12:e och det 4:e. Från vad vi sett här, förklaras många av Lettermans märkligt hypokondriska drag av de tre "Vattenhusen" (bakteriespridare). Han har helt enkelt varit sitt hispiga jag lajv framför publik i alla dessa år.

Här är den första granskningen av Lettermans himmel.