Magplasket om sexköp + litterär gigant

Centerpartisten Frederick Federleys magplask i definitionen av sexköp som enbart en ekonomisk transaktion vuxna bör kunna hantera själva utan förmynderi, för att inte tala om hans "jag hade en kompis" som sålde sig till bögar för att finansiera studierna - är så ofattbart kortsynt att horoskopet måste kollas upp! (Se nyheten i AB)

Hur ser en födelsehimmel ut som leder till en så aningslös och psykologiskt havererad motion - jag menar, även om inte Federley själv varit en manhora är det från och med nu det han kommer att vara känd som!

Jag följer inte politiken så noga. Efter att ha läst Platon inser jag att Sverige är det helvete på jorden denna mäktige filosof varnade för, för 2300 år sedan. Pöbel som tränat sig lite i retorik men är helt renons på insikt i de stora filosofiska frågorna vilka enbart duger för att få ett korrekt perspektiv på vardagens trivialiteter. Federleys födelsehimmel - tyvärr - bekräftar hur det kan se ut när man ännu inte vuxit ur den lokalt bojade subjektivismen och börjat skåda tingen ur ett generellt perspektiv:

Här ses en nymåne i jagiskhetens tecken Väduren, zodiakens inledande. Etableras inte först ett friskt jagmedvetande, kommer inte mycket att lyckas individen i livet. Solen är vår "life mission" och det är alltså "uppgiften att bli Någon" som den andevarelse som förtätats till den vi ser som Federley föresatt sig inför detta liv.

Jag står kluven inför nymånen, då psyket (Månen) och dess förmåga att reflektera över sig själv, går samman med Solen och för en betraktare förefaller bli osynlig på himlen. Indierna talade om att den blivit bränd. Det verkar nästan som om västerländsk tradition mörkat detta i ett ensidigt tal om nymånen som en bra tid för projektstartare.

Men om man med initiativ menar den tidiga fas där det ännu inte finns något att reflektera över, går ekvationen ihop! Och är det inte en tydlig egenskap hos "projektstartare" att de ofta går vidare och startar nya saker hela tiden? De stannar inte kvar och vårdar de företag eller vad det nu är de startat. De saknar Månens "moderliga" omsorg om det barn (Solen "upphöjd" i Väduren) som de framfött.

Ett tidigt exempel på bloggen där en bränd Måne noterades var fallet med den unge Tim Kretschmer som sköt ihjäl skolkamrater. Samma zodiaktecken som Lundby-Wedin.

Bortsett från fallet med projektstartaren är spelet mellan Sol och Måne oerhört viktigt för en väloljad psykologi, och åtminstone Federley bevisar här det potentiella problemet: individen förlorar förmågan att distansera sig till sig själv och se hur den tänka gärningen ser ut (Solen = handling, Månen = reflektion kring den solära handlingen).

*****

För en annan nymånemänniska med bristfällig förmåga att se sin egen roll under pågående debatt om för många inkomstkällor för att vara en trovärdig representant för arbetarrörelsen se den totalt oförstående Wanja Lundby-Wedin. Där befann sig Sol och Måne helt motsatt Federleys egocentriska Vädur, i harmoni- och samförståndsorienterade Vågen. Likväl betedde sig Lundby-Wedin som om hon inte fattade ett dyft av vari kritiken bestod - noll funktion hos den reflektiva Månen alltså.

Lägg nu till Federleys fall att Vädurens tecken är zodiakens själva avstampspunkt, styrd av den överilade hetsporren Mars - en krigare inte känd den heller för att uppskatta långa tankepauser och självreflektion! Jag tror bilden av "sexsäljaren" redan har börjat klarna...

Men det blir värre! För centerpartistens Mars ligger i ett av sina minst effektiva lägen i Kräftan, naturens protektionistiska instinkt och ett Vattentecken som söker "släcka världens alla bränder". Soltecknets överordnade disponent verkar alltså från astrologins "mamma-princip" som söker tysta barnets ljudliga skrik (vilket mamman tolkar som fara eller problem). Det enda som står på mamma Kräftans program är empati och att mata barnet tills det tystnar och förefaller mätt.

Kombinerade i ett horoskop, bildar Väduren/Kräftan en extrem modersfixering som bloggen Jinge (nytt fönster) noterat ett tidigare uttryck för. Eld/Vatten ger också "sensationalism", dvs individens emotionalitet drar iväg i vissa frågor, och lämnar det förnuftiga och överlagda.

Åtminstone jag tolkar "min kompis" som Federleys alter ego som manhora vilka han nu både söker tysta ner och beskriva eftersom den här motionen uppenbarligen ligger honom varmt om hjärtat.

*****

Notera att det enda som är remarkabelt på Federleys himmel (förutom en Sol som borde ha varit "upphöjd" i Väduren men kollapsat in i "kvinnlighet" pga Mars veka placering i Kräftan), är intresset för pengar och sex! Venus står nämligen i negativt härskarläge hemma i prostitutionens tecken Oxen. (Se pågående serie inlägg Centrum & Det Yttre Mörkret för en specialstudie den senantika astrologins syn på Oxen som vägen in i materialism, dvs andesjälens död.

Se även detta tämligen grafiska exempel på Oxens koppling till pengar och livets materiella sida - och minns nu att vi talar om symbolen Oxen, inte om de enskilda fall av människor födda medan Solen passerar Oxen! Att blanda samman sak och person är dessvärre vanligt i zodiakens inledande "personalistiska" tredjedel.

Tillägg 100212. Noterar idag en artikel på Newsmill av vilken framgår att Federley är transsexuell, vilket jag inte kände till då jag granskade hans födelsehimmel. Det fördjupar horoskoptolkningen avsevärt! Mars i omanliga Kräftan och disponent över BÅDE Sol och Måne.

Det ser ut som ett praktfullt fall av identitetssammanbrott här, eller snarare Väduren - egot princip - som inte lyckas frigör sin identitet eftersom disponenten Mars ligger kvar, förpuppad i modersskötet (Kräftan)! Inget som inte lite terapi och hjälp ut i livet inte skulle fixa, men i Sverige friskförklarar vi det mest för att spara "resurser". Svensken förblir en imbecill i frågor om Psykets djupa gåtor, för vi har köpt en imbecill världsbild som reducerar psyket till lite sensationer alstrade av hjärnan.

*****

Effekterna av den psykologiska omognad Väduren och Kräftan tillsammans skissar, syns tydligt även i Madonnas horoskop. Därför är det glädjande att som motvikt nämna författaren Aldous Huxley, vars sällsynta litterära talang och djupa förståelse för vad religionerna egentligen söker säga, också har ett horoskop tydligt förankrat i zodiakens första, "primitiva" tredjedel. (De tre delarna är, "personalism", "individualism" och "universalism.)

En snabb granskning visar att Huxleys himmel fokuserar helt andra kvaliteter än Federleys. Ingen bränd Måne här, och fast sinnelaget återigen befinner sig i Väduren, ligger nu Mars (återigen i Vatten) i Fiskarna, ett av de mer öppna (universalistiska) tecknen. Dessutom det tecken där jaget slutar propsa på sitt eget!

Detta är Vattenelementet i dess sattva-tillstånd, eller rörliga kvalitet. Sanskritordet sattva betyder godhet och den rörliga kvaliteteten representerar rörelse mot medvetande - i de fall tecknet beter sig balanserat. (Inga påståenden bör ses som fundamentalistiska sanningar innan alla faktorer noga avvägts.)

Naturligtvis är en opposition från faktakrävande och hämmande Saturnus kanske inte en önskedröm för den fria rumlaren Mars, men som så ofta sker, tycks Saturnus här ha blockerat Huxleys Mars-i-Vatten från den självdegradation Fiskarna är så perfekt kapabla till!

(Men apropå Vattenelementet och stimulantia, minns hur Huxley valde att dö på ålderns höst: under en LSD-tripp! En upptäcksresare fanns här ändå, och inte konstigt med tanke på så många placeringar i Sattva-tecken! Jfr astronaut Christer Fuglesang).

Saturnus kan teckna moraliska eller moraliserande familjeförhållanden. Han var son till den berömde darwinisten och religionskritikern Thomas Huxley och tillbringade själv sin ungdom precis som sin far - som antireligiös och jordnära materialist. Man kanske kan säga att det var hans uppror att för resten av sitt liv återvända till den filosofiska och religiösa plattform fadern, som så många materialister i slutet på 1800-talet givit på båten.

Notera även hos Aldous att Kräftan är aktiv - det är själva soltecknet. Tecknet tycks alltid koppla åter till bindningar med modern eller hemmiljöns påverkan. Måne i Eld och Sol i Vatten ger således samma "sensationalism" som hos Frederick Federley - och troligen heta och kanske inte helt positiva känslor i frågor om sin barndom/hemmiljö (eller dess värderingar).

Men skillnaden består här i den av Saturnus disciplinerade "psykhärskaren" Mars. Månen beter sig helt annorlunda i de båda horoskopen, fastän båda på ytan av typen Vädur. Men att Huxleys litteratur "sjuder och kokar" av intensiva känslor, det märkte jag vid läsningen av hans apologetik för - och kritik av - religionen i "The Perennial Philosophy"(1945).

Känslointensiteten är klassisk "sensationalism", fast just i detta fall Huxley hånar dem som är sensationalister enbart - i den "oförgängliga filosofin" (spridd i alla tider och länder, fast ibland maskerad under urartade religiösa bruk) - kommer de som enbart lever för sina sinnen inte att nå meningen med livet eftersom mening kräver att man också kopplar in intellektet och inte enbart lever på känslonivåer och korttänkt tomprat utifrån dessa känslor.

Därmed är vi inne på det som gjorde Huxley till en sådan ordets mästare. Där den arme Federley har en Jupiter (maximeraren) placerad i kommunikationens tecken, där kombinerar Huxley Jupiter med Venus (harmoni, balans, proportion). "Maximal balans" i kommunikationen alltså.

Och det är sant, han väljer gärna att skriva långa, vindlanden meningar (i de engelska originalen), så att åtminstone jag måste läsa två gånger för att kolla upp att han faktiskt slöt cirkeln han påbörjade. Man måste koppla på en hög mental hastighet för att hitta Huxleys nerv - och detta är förstås en kombination av hans utmärkta mentala Venus/Jupiter i kombination med en Eld/Vatten-kombination längs den psykologiska Sol/Mån-axeln.

Letterman: horoskopet blir bara sannare!

Glad Letterman på 80-talet.

Närmare detaljer om David Lettermans regim i CBS-huset läcker ut (AB), och det horoskop som tidigare kommenterats på punkten tolfte huset och hemliga sexnöjen blir bara mer och mer träffsäkert.

Att han lösenordsskyddat sitt närmaste kontorsområde och vägrar umgås med sina gäster stämmer som delar i ett övergripande mönster. Kanhända har hans fobiska kontrollmani att göra med att hans mor för några år sedan utsatts för något intermezzo, celebritet som också hon blivit genom att medverka i sonens show. Men, vänta nu! Redan när Letterman föddes stod "stängda rum" skrivna på himlen! Än en gång går vår blick mot fjärde sektorn för "det mest privata" - och se vem (som tidigare nämnt) som står vakt där:

Det är den förbjudande Saturnus, gränsdragare och censurmyndighet som håller det privata kliniskt rent från folk som saknar "rang"! (Fastän Saturnus betecknar arbetarkasten i Indien, tenderar just underklassen att bli de värsta översittarna, bara de ges det minsta utrymme. Sann nobless är en djup själslig egenskap som inte kommer automatiskt med lite ytlig framgång utan tar många liv att arbeta upp.)

Och ingen som ser Letterman har väl missat hans förtjusta kommentarer om den tydligen ovanligt kylslagna temperaturen inne i studion. Detta skulle mycket väl kunna vara ännu en av hans idiosynkratiska krav eftersom Saturnus representerar kyla (slöhet, ålderdom med mera), och på Lettermans himmel tar den iskalla (och solitära) ett formidabelt strypgrepp om Lettermans egen kropp och ego (ascendenten).

Den Frigide är säkerligen ett skäl att Letterman kallats "the creepy" - för ingen planet kan väl vara mer olik den varma och direkta Vädursascendenten. Det finns något dubbelt över den här uppvisade personligheten - och det redan innan man (som sagt) insett att han är född i ett kluvet tecken - Fiskarna. En av Lettermans favoriter är att blixtsnabbt slå över från bakåtlutad och skrattande till framåtlutad och "onda ögat" rakt in i kameran. Hur väl stämmer inte detta med den fastnaglande Saturnus direkt inkopplad i hans uppvisade beteende!

Huruvida Saturnus ligger bakom den oskrivna (?) regeln att inte se David Letterman i ögonen om han skulle komma gående genom korridoren, är mer osäkert - men inte orimligt med tanke på att hierarkiskt tänkande (och tendensen att avvisa folk) här seglar fram via Saturnus i fjärde. Jag har ett fall av en garderobsdiktator med samma Saturnus i fjärde och en avgjord tendens att ibland glömma sin fabricerat folkliga och vänster-jämlika ideologi och se ner på folk, särskilt sådana som sitter på fotbollsläktare. Givet en så uppenbar fruktan för "potentiella mobbar" är hemmet - som i fallet Letterman - noga bevakat och försett med många lås!

En Saturnus individen inte blivit medveten om kan dra in otrevliga och auktoritära drag i personligheten! Det är uppenbart att Letterman till dels leker med sin Saturnus - men uppenbarligen har den ett påtagligt grepp om honom. Prestigemedvetenhetens planet gör inte ett bra jobb i fjärde, där djup och själslighet borde råda!

Undantaget regelbundna programinslag hemma hos hans mor var det först med sonen Harry något om den private Letterman läckte ut, förutom då det uppenbart sanna att han inte umgicks med sina gäster privat. Saturnus i fjärde antyder en människa helt inkapabel att vara fri med sitt inre, vilket påverkar den sociala talangen (utanför kameraljuset) lika mycket som en svårt skadad Måne.

Vad som är uppenbart är hur närmast sjukligt privatistiskt horoskopet är, när det nu gavs tillfälle att titta en gång till på det. Märk att Jupiter (expansion, framgång) befinner sig i åttonde huset, ett minst lika privat och tillslutet livsområde som det 12:e och det 4:e. Från vad vi sett här, förklaras många av Lettermans märkligt hypokondriska drag av de tre "Vattenhusen" (bakteriespridare). Han har helt enkelt varit sitt hispiga jag lajv framför publik i alla dessa år.

Här är den första granskningen av Lettermans himmel.

Centrum & Det Yttre Mörkret (1)

I några sammanhängande inlägg ska astrologins underliggande kosmologi granskas. Bloggen rör sig med rätt magstarka begrepp, som t.ex. när den likställer en samtidig aktivering på födelsehimlen av Oxen och Skorpionens tecken med Satan! Hur ska man förstå detta?

Svaret, eller delar av det, ligger utstrött här och var på bloggen, men det är på sin plats att på ett enda ställe ta en titt på den antika världsbild som astrologin sprang ur. Eftersom den gamla världen, till skillnad mot vårt materialistiska västerland, trodde att människan var mer än en biologisk art - faktiskt ett gudomligt väsen i förklädnad - skiljer sig värderingarna åt.

Kroppslighet är inte längre det mest åtråvärda utan det minst åtråvärda! "Ego woman" är inte längre måttet på en hög grad av självförverkligande utan måttet på ett misslyckande i sättandet av sina prioriteringar!

Stevie Nicks (Fleetwood Mac) tycks både skåda ljuset och

bli tilltalad av det på baksidan av sitt debutalbum från 1981.

"Kom ut ur mörkret och in i ljuset" tycks andemeningen vara i texten på baksidan av Fleetwood Mac-medlemmen Stevie Nicks första soloalbum. Bilden är enkel, alla ljuskällor är ett centrum och ju längre ut från ljuset man kommer, desto tyngre faller mörkret.

Och Nicks borde veta, offer för (orsak till?) en uppslitande skilsmässa med bandets gitarrist några år tidigare - allt förevigat på Fleetwood Macs bitvis ganska nerviga skilsmässoskiva Rumours. (För övrigt en av det sena 70-talets största kommersiella framgång - det krävdes en Michael Jackson för att toppa Rumours mångmiljonupplaga.)

Nicks texter beskriver också en livsstil som med ett ord kan sammanfattas som en otyglad hedonism. Hon närmast skryter om att ha "nött ut ett par sidenlakan på en enda vecka" (Rock a Little, 1985), bara för att bryta samman i andra texter i lamentation över sin ensamhet, och sedan, i mer balanserade och mörka stycken, konstatera att hon nog alltid varit en "storm" (Storms på Fleetwood Macs Tusk, 1979).

Här finns alla tecken på någon som tappat kontakt med Tillvarons Centrum och befinner sig långt ute på mörka och stormiga vatten... Men som likväl hade en högt uppskattad förmåga att beskriva våndorna av att vara en jiva-atma, en levande själ (som indiska filosofer skulle säga) - en själ i kontakt med den grova materian och den mer subtila psykiska materian.

Till skillnad från Sverige är USA fortfarande starkt präglat av kristendomen och de bibliska texterna. Om "det yttre mörkret", långt från ljuskällan som förstås är Gud eller det gudomliga, går Matteusevangeliet så långt som att se det som en sinnebild av helvetet.

http://bibletools.org/index.cfm/fuseaction/Bible.show/sVerseID/23886/eVerseID/23886

http://en.wikipedia.org/wiki/Outer_darkness


Jämför med astrologins Måne, dvs psykets inre visualisering av data som kommer ... ja, varifrån? Utifrån. Gudomlighet är att vara centrerad, men inte i sitt eget utan i "ljuset". Motsatsen är därmed given: förfallenhet "ut i mörkret" är att fallit offer för projektioner som utgår från själen och kastas på en vit filmduk.

"Där ute" finns ingenting utom ett "yttre mörker". När drömmarens projektioner falnar, kommer mörkret krypande inpå en och det är tid att tillnyktrad fundera över sin identitet. Det var själen själv, inom och under inflytande av Världssjälen - en "ficka" inom det gudomliga (Brahman) - som har drömt den omvärld hon uppfattade som "objektiv" i samma mån hon varit offer för sina egna projektiva fantasier.

Detta är den yttersta sanningen om vilka vi är, och bara på grund av den kollektiva drömmen lyckas vi undvika att vakna upp och förstå. Först när någon som psykologiskt gått käpprätt åt "helvete" och projicerar kvaliteter på sin omgivning som bara inte finns där, förstår vi vilken makt Psyche - Själen - har.

Astrologin är studiet av en uppsättning tecken på himlen som ger oss feedback på var vi står i hela denna kosmiska föreställning. För minns, både astrologi och kosmos är djupast sätt projektioner ur en psykisk miljö som föregick den materiella världen.

Om detta är alla gamla filosofier eniga och författaren Aldous Huxley gjorde 1945 ett mästerligt arbete när han klippte ut och rikligt kommenterade tydliga citat från flera traditioner från väst till öst och kommenterade kring "den oförgängliga filosofin"(The Perennial Philosophy) som tränger igenom varje mänsklig kultur på jorden just för att den förmodligen är den bästa förklaring till vad "allt handlar om", som kan ges mänskligheten på dess nuvarande evolutionsnivå.

Gud kontrasteras ofta med Djävulen (den bockhornade Pan) eller Satan. De här två personifikationerna av ondska är inte helt identiska, demoniseringen av Pan är t.ex. en följd av kristendomen och det är två traditioner som flätats samman. Men låt oss inte komplicera saker alltför mycket.

Själva polariteten är naturligtvis också en lätt förgrovning - bättre är att som de första judekristna gjorde, ställa ett transcendentalt gudaväsen utanför hela föreställningen och sedan låta en Ljusets kraft mäta sig mot en Mörkrets kraft. (Utdrag från en text ur Dödahavsrullarna som tydligt illustrerar en Gud som arbetar med två motsatta krafter i inlägget om astral själsmetaforik inom judendomen - nytt fönster.)

Dessa två krafter, där Ljuset drar alla till sig medan Mörkret söker locka själen ut i ocentrering med sitt eget ljusväsen och mot materialism, är exakt samma polaritet som är den mest grundläggande i hela astrologin! Den positiva och den negativa polariteten. Det finns tyvärr inget sätt att undkomma denna djupaste axel i astrologin annat än att helt mörka och förfalska systemet.

Redan på 300-talet fvt, när elementen diskuterades vilt i Grekland, framträdde den "mörke", dvs svårbegriplige filosofen Herakleitos och hävdade att de två vägarna, "Vägen ned", och "Vägen upp", vid en djupare betraktelse var en och densamma Väg. Väst har haft mycket svårt att erkänna att "de gamla grekerna" vi är så stolta över att ha som portalgestalter för vår intelligenta civilisation i själva verket fick allt material utifrån, från österlandet. Men vem som helst som studerat ljus- och mörkerläran om yin/yang i det gamla Kina kan notera att även taoisterna var fullt medvetna om att både ljus och mörker i grund och botten är relativa begrepp.

☯

Därav följer den ständiga skiftning i proportioner man ser om man i fantasin snurrar yin/yang-symbolen och håller ögat fixerat på bara en punkt. Tänk nu att denna punkt är du själv och att du liksom är en transparent andevarelse som upplever en genomströmning av än ljus, än mörker förorsakat av tidens eller den eviga förändringen.

Det är bra att minnas denna djupaste insikt om de två polariteternas likvärdighet eftersom den här tudelningen sedan leder till fyra element av vilka två "faller neråt" (Vatten och Jord) och två "stiger uppåt" (Luft och Eld). Men låt oss inte förekomma historien

Ljuset kan representeras av olika karaktärer, allt från Gud själv till någon ärkeängel som Mikael. Mörkret kallade de första kristna Belial. (Notera att en grupp judar i historiska källor kallade esséerna under det första århundradet fvt ännu inte tagit namnet kristna.)

I artikeln om Belial i Judiska encyklopedin, noteras att Belials äldsta innebörd allmänt uppfattas som en som opponerar sig, vilket är exakt samma funktion som Satan, anklagaren eller åklagaren, har i Bibeln. Vi ser således en opposition byggas upp här: Ljuset kastar ut sitt budskap och Mörkret ger ett motbudskap.

Den indiska filosofin kallade dessa polära motsatser akarshana shakti - "kraften som drar till centrum av allt vara" och vikarshana shakti - "kraften som stöter bort från centrum av allt vara". Alternativa namn är svarupa shakti och maya shakti.

Det senare begreppet ringer kanske en klocka eftersom ordet maya är rätt känt och betecknar den illusion eller overkliga dröm som livet i denna världen utgör, men som den fallna själen likväl har lockats in i. I gränslandet mellan dessa två krafter lever, enligt indisk filosofi, jiva-atmas - andevarelser som, när de luras att gå åt vänster, mot kraften som drar bort från den verkliga Verkligheten "faller" och inkarnerar på jorden under namnet människor.

Vid den här punkten i den kosmologiska myten kommer nu astrologin in, med dess granskning av hur födelseögonblicket ser ut i termer av positiv och negativ polarisering. Har individen handlöst fallit ut i mörkret, bort från sitt gudomliga centrum, sitt sanna vara? I så fall lär detta synas i en total dominans av den negativa polariteten. Är individen fullständigt dedicerad i sin vilja att göra något åt sin fallna belägenhet, då ska detta märkas av ett horoskop som är helt och hålet positivt polariserat.

Andra delen av Centrum & Det Yttre Mörkret

*****

"Bilaga"

Det skulle vara underligt att utlämna Stevie Nicks horoskop efter att ha inlett med henne som exempel på en människa ute i sinneshelvetets mörker men samtidigt driven av en stark kreativitet (som alltid kommer från regioner nära Centrum), och vilja att "prata och sjunga av sig" om sin berg-och-dalbana som "fallen själ".

Så här ser en av USA:s under många år mesta primadonnor ut, astrologiskt:

Fiskascendent "överstimulerad" av Mars i 210°
attack från njutningstecknet Lejonet, samt av
det stigande tecknets härskare Jupiter i Eld.

Ett påfallande övertryck i de positivt polariserade Eld- och Luftelementen synes rimma illa med det skisserade fallet "ner" i negativ polarisering (Jord och Vatten). Och horoskopet varslar genast om att grova generaliseringar bara räcker så långt (och del 2 ska diskutera den saken ytterligare).

Men det är alls inte fel att finna Fiskarna som hennes viktigaste tecken (ascendenttecknet), särskilt inte efter att bloggen har studerat David Lettermans "hemliga sängkammarnöjen" vilket är en sida av Fiskarna, vaginans tecken, som sällan nämns i den "städade" astrologin.

Extremt viktigt här är den innebörd av "martyrium" som kopplas till Fiskarna. Ordet betyder egentligen "att vittna", och därav Stevie Nicks frisspråkighet om sitt eget liv i texterna (fastän hon alltid sjunger om sig själv i tredje person, som en "hon").

Excesserna från en kombination av Eld och Vatten i ett horoskop ("sensationalism") är inte svåra att se här: Fisk-(fitt-)Personans sinnesorientering eldas på eftersom Fiskarnas härskare Jupiter står i Eld (Skytten) och i kombination med kvinnans psyke. Men detta är som sagt också samma kvaliteter med vilka hon skrivit så känslostarka låtar!

Det är inte någon slump att även Lady Gaga föddes med den här kombination av Fisk-Vatten med Skytt-Eld, och jag har ett anonymt fall som med samma övertryck på vaginans tecken titulerat sig "sexmissbrukare". Stevie Nicks har också det grova libidots Mars (en av astrologins illgärningsmän) i attack mot sin egen kropp/ascendent. Dubbel "sensationalism", således. Den kvinnan har levt runt för tio liv!

Men missa för all del inte den makalösa kreativa gnista som den alltigenom goda oppositionen mellan Tvillingarna och Skytten symboliserar! Hon är en gestaltare och kommunikatör av rang. Gypsy (Fleetwood Macs Mirage, 1982) är nog något av det sorgligaste och förlorade jag hört i FM-rocksvängen. Här hörs den andra sidan av det stormiga yrvädret! Koppla "zigenaren" till den extrema rörlighet som pågår på himlen mellan Tvillingarna, dagresornas tecken, och Skytten, de långväga resornas.

Till sist ett understrykande av att Stevie Nicks sannerligen inte föddes till jorden för att gå i kloster: Solen i Oxen indikerar att hennes "mission statement" - hennes aktiva handlingsväg i livet - skulle kretsa kring oralitet. Oxen "styr" verbal kommunikation och på ett generellt sätt det man importerar i kroppen, ens sinneskonsumtion.

Oxen står i indisk astrologi också för generell baskunskap och kunskapsförmedling, på det sätt som modern (Månen är "upphöjd" i Oxen) berättar för barnet om livets villkor eller en guru traderar livets hemlighet för sina lärjungar. Inget "kreativt tänk" från Oxen alltså, utan en jordnära trohet mot den tradition man själv mottagit. Oxen tycks väldigt lämpligt för sångkarriärer - dess härskare är Venus, älskarinnan med stor känsla för harmonierandets konst.

Astrologin kan precisera närmare vilka sinnen som anknyter till vilka astrologiska symboler, men det är uppenbart att Oxen är tecknet som mest av alla tror på den berörbara yttervärlden, och vill mumsa i sig av den. Oxen representerar andevarelsens första "död" så fort barnet / Väduren kommit in i världen. (Se här om Oxens "naturliga" andra hus.) Eller ska vi säga, fallit ut i det yttre mörkret? Märk väl hur "inomvärldslig" astrologi hyllar Oxen som den plats där den oroliga själen (Månen) bäst kommer till ro.

Mån-Oxen är fenomenalt för trygghetskapande roller som läkare eller sjuksköterska. Men detta är också det tecken där den nyanlända andevarelsen "somnar" eller "dör" och tappar bort sin äkta identitet - blir ett barn av denna världen. Modersbröstet/mjölken är det som "betingar" den nyanlända andesjälen och antikens astrologer visar stor psykologisk insikt genom att upphöja modersbröstet (Månen) i Oxens tecken, i direkt anslutning till Väduren - den nyanlända andesjälen!

Finns inget i ett Ox-horoskop som går utöver detta motiv om kroppslig harmoni i världen, kan man räkna med ett helt liv i "sömn" - i det som ur den antika filosofins perspektiv kallar ett fallet liv i mörket, ja t.o.m. det helvetiska "Yttre Mörkret". 

Under århundradet före vår tideräknings början sjönk uppskattningen av det fysiska till ett "all-time low", vilket t.ex. Mellanplatonismen indikerar, och trehundra år senare, under det 2:a århundradet kunde den viktiga astrologen Claudius Ptolemaios tala om Eld som det "noblaste" av de fyra elementen - helt enkelt för att Eld metaforiskt motsvarar Centrum, andesjälens eget och det hem varifrån den fallit. Eldelementets världsliga ljus pekade tillbaka på den värld bortom materien varifrån allt ljus utgått.

Tillkommer utöver det mest förtätade och statiska av Jordtecknen dessutom Skorpionen på födelsehimlen, har vi hela den axel som jag kallat en "inkarnerad satan", ett livsöde med individer som ofta - i ord eller gärning - aktivt förnekar att livet skulle ha någon annan mening än att jobba för att äta, sedan skita och älska för den biologiska fortplantning - och sen upprepa allt detta intill döden!

Det finns naturligtvis flera sätt att illustrera en ateist via astrologins symboler, men nu talar vi om en extremt primitiv sorts ateism - så orienterad mot sinnesvärldens njutning att det helt enkelt inte finns någon ambition att ens tänka särskilt djupt kring sin existentiella position. Oxen är således en av de astrologiska pusselbitar som kan leda andesjälen till att helt identifiera sig med den fysiska miljön, och det är sannerligen ingen slump att det svenska folkets själsindikator är Månen i Väduren, disponerad och fastbunden av Mars i Oxen!

PS. Lustigt nog började jag skriva på den här flerdelade texten på torsdagmorgonen och upptäckte efter lunch att Fleetwood Mac var på ingång till huvudstaden Stockholm för första gången på 19 år.

Fleetwood Mac-test.

Fleetwood Mac spelar i Stockholm
för första gången på 19 år.
Har du koll på deras stormiga historia?

När DN till och med använde ordet "stormig" efter att jag valt ut Nicks bekännelselåt Storms och även bildvalet harmonierade, var det som om bloggens text skrevs inte för sig utan som en del i en större samsvängning. De gamla grekerna kallade den för sympatheia.

Det som händer i Världssjälen plockar många av oss upp och tror inte sällan att vi tänkt ut själva när vi oavsiktligt råkat bli kanaler eller medier för skeenden bortom vår egen begränsade person! Häri ligger ett möjligt sätt att se på astrologin. Varje enskild födelse kan betraktas som en liten avknoppning av Världssjälens ständiga "tänkande" sig själv, varje födelse är en ögonblicksbild av världens status just då.

SvD om varför Fleetwood Mac ännu är värda uppmärksamhet - skälen har föga att göra med vårt seriösa ärende, dock!

:-)

Sympatisvängning i etern (Nobels litteraturpris)

Naturligtvis har jag inte, i likhet med de många kulturproffs som nu ursäktar sig för att ha missat årets Nobelprisbelönade författare Herta Müller, läst något av henne. Men det beror på att jag av princip inte läser skönlitteratur.

Istället skyndade jag att ta fram Elfriede Jelineks födelsedag sedan Jenny Tunedal, en kulturkritiker som faktiskt läst pristagaren och älskade hennes författande, sade att det har var det roligaste priset - vad henne anbelangade - sedan Jelineks från 2004. (AB)

Skälet finns i detta inlägg (nytt fönster) som i förbigående tar upp tanken att man bara uppskattar det man redan har som en potential i sig själv.

Det verkligt intressanta är att Jenny Tunedal (givetvis) hade helt rätt i sin känsla och sammankoppling av dessa båda namn. För både Jelinek och Müller möts i en gemensam grundläggande "psykisk axel": Sol och Måne i Lejonets och Vågens tecken. Det förra en symbol för lek och kreativitet och det senare en allmän symbol för harmoni och känsla för eller åtminstone dragning till de högre konsterna. Se hur de två författarnas Sol och Måne båda har bytt plats med varandra, vilket i ett närmare studium kan ge några nyansskillnader.

Märk också hur Müller sagts vara en jordnära människa som hellre pratar om verkligheten än sitt skrivande. I hennes fall är den soli-lunära axeln i kreativ Eld/Luft också det enda av den varan (utöver själva konstplaneten Venus, som också ligger i kommunikatörens Luft). I övrigt är hennes kreativitet helt inbäddad i den enkla realismens Jord/Vatten.

Jelinek, som många inte tycks ha gillat för att hon var "alltför intellektuell", är just det - intellektuell. En mycket tydligare Luft- och Eldmänniska, där särskilt Solen och "förhöjaren" Jupiter i Vågen är notabel!

*****

Vad gäller horoskopet för den som så villigt tog emot och associerade dessa två Lejon-Vågar med förbehålls glädje, visar det sig att Jenny Tunedal har en ganska avgörande placering i just Lejonet - den förbehållslösa glädjens tecken! Här har hon Venus som älskar och oförblommerat tyr sig till det som upplevs spinna på samma varvtal. Som t.ex. andra författare med starka drivkrafter i Lejonet!

Överlappningarna mellan de tre himlarna är långt ifrån så remarkabla som man kan se när två eller flera människor totalt fungerar tillsammans, men jag tror jag lyckats demonstrera en liten astrologisk poäng här.

_____

Not. En födelse efter cirka 18.00 skulle ge Müller en Måne i Skorpionen, men som jag upptäckte vid undersökningen av Nobelpristagarna, ökar chansen till världens mest prestigefyllda litteraturpris om man är född under dygnets tidiga hälft. I det här fallet är också sannolikheten för en Mån-Våg 75% (18 av dygnets 24 timmar ger en Mån-Våg).

Jag gissar också djärvt när jag placerar litteraturkritikerns psyke (Månen) i början av Skytten och inte i föregående Skorpionen, vilket översatt i tid, innebär en födelse några timmar in på dygnet. Men Månen i Eld harmonierar så mycket bättre än en Skorpionmåne med förmågan att vara vidöppen och accepterande ta in ett vitt spektrum av intryck än Månen i Skorpionen. Den senare tenderar att sluta sig eller hamna i samma gamla hjulspår. Förvisso förekommer Skorpionen bland kritiker, men då snarare som soltecken ("uppdrag: döda och strimla och fläk ut verken i kritisk granskning").

Billiga aktriser, och dyra

Lönsamma investeringsobjekt enligt
materialistens sätt att tänka

Går det att avgöra från enbart sol- och måntecknet varför tidningen Forbes topp 10-lista på kvinnliga skådisar som dragit in mest pengar i förhållande till filminvesteringen ser ut som den gör?

1. Naomi Watts - Sol/Ketu i Jungfrun, Måne i Skorpionen eller Skytten
2. Jennifer Connelly - Sol/Jupiter i Skorpionen, Måne i Oxen
3. Rachel McAdams - Sol/Mars i Skorpionen, Måne i Tvillingarna
4. Natalie Portman - Sol/Mars i Oxen, Måne i Lejonet
5. Meryl Streep - Sol/Venus i Tvillingarna, Måne i Väduren
6. Jennifer Aniston - Sol i Stenbocken/Vattumannen, Måne i Skorpionen/Skytten
7. Halle Berry - Sol/Måne/Venus i Kräftan
8. Cate Blanchett - Sol i Oxen, Måne/Saturnus i Väduren
9. Anne Hathaway - Sol/Venus/Jupiter i Vågen, Måne i Jungfrun
10. Hilary Swank - Sol i Kräftan, Måne i Skytten

Lista återgiven i Aftonbladet

Svaret på frågan är nej! Men genomgången friskar ändå upp minnet av hur några av zodiaktecknen beter sig: titta t.ex. på Halle Berrys alltigenom mjuka samling av Sol, Måne och Venus i Kräftan, "the Eternal Feminine". Där är den mest klassiska kvinnliga urtypen i det här gänget. Inte konstigt att Oscarskommittén bara var tvungna att hosta upp ett pris för den första färgade kvinnliga skådisen någonsin när hon gjort tillräckligt många inlevelsefulla rollgestaltningar.

Att förstaplatsen innehas av en person med Solen nära kopplad till förnekelsens (eller avmätthetens) Ketu i modesta Jungfrun, är emellertid intressant! Det här kan tyda på att Watts har en förstärkt version av Jungfruns ofta försagda sätt och låga självskattning - oavsett att hon är så stor i Hollywood.

Eventuellt kan man förstå att också tvåan Jennifer Connelly inte gräver totalt hål i producentens plånbok - hennes fullmåne Skorpion/Oxe ("negativt polariserade") skapar en senfärdig och lättjefull ton som så att säga inte sticker upp med oregerliga ersättningsanspråk. Jord och Vatten "rinner motståndslöst neråt".

Motsatsen ser vi i Julia Roberts med Solen i komfortsökande Vågen och Månen i självviktiga Lejonet. Att inte hon kommit med på listan, är rätt uppenbart! På tok för dyr i drift! Som bekant förnekar hon sig inte när det gäller att ta ut gage för det hon upplever som sitt marknadsvärde och t.o.m. skämtade om en utkvitterad ersättning på 16-miljoner (dollar? pund?) i romantiska klassikern "Notting Hill".

Och det är då inte främst Vågen utan Månen i Lejonet, en placering hon delar med Madonna, som ger denna ogenerade dyrkan av sin egen storhet - en näsa för marknadsföring, näsa för gage eller redliga procent på intäkterna. Visst, detta är Lejonet i dess ömkligaste och mest världstillvända version.

Det sanna hjärtats Lejon är en helt annan historia, men Julia Roberts skulle säkert hävda att det inte finns någon motsats mellan de två. En snabb kalkyl av Roberts enligt den kinesiska "Ho Lo Li Shu"-metoden gav henne TAI, "Den blomstrande" - ett livsöde som handlar om att skapa välstånd! "Classic!", som Hugh Grant brukar säga om saker som träffar mitt i prick.

*****

Noter.

Den till Solen alltid näraliggande Merkurius ("kommunikation av Solens mission") förbigås här som mindre intressant än om Solen kombineras med någon mer potent planet.

Aniston är extremt avvikande från alla andra, eftersom både hennes Sol och Måne just ska säga adjö till sitt värdtecken och gå in i nästa (tidpunkt finns och båda är placerade i tecknets 30e och sista grad). Dessa individer brukar vara väldigt problematiska eftersom de kan bete sig så olika från ett ögonblick till nästa! Kan detta ha något att göra med hennes påstådda relationsproblem?

Se även kejsar Neros horoskop för en kommentar om 30e graden i ett tecken.

"Satan"/sinnesdata-enbart = död

Richard Hawley, låg brittisk musiker
från stålstaden Sheffield

En spin-off på nyligt inlägg (nytt fönster) om en psykolog utan någon som helst yrkesstolthet. Där den eminent intelligente djuppsykologen James Hillman aldrig tröttade på att påminna om att psykoterapi betydde att vårda själen och därtill anslöt sig till den idealistiska nyplatoniska synen på själen som väsensskild från den fysiska kroppen, där noterades psykologen Humphrey vara helt fylld av mainstream-åsikter om hur medvetandet framvuxit endast med evolutionen och materiens tilltagande komplexitet.

*****

Den sataniska axeln ("Satan" i etikettslistan) har nämnts flera gånger, men - och det här är en nyhet - den vediska astrologin har, troligen oberoende av den antika främreorientaliska föreställningsvärlden (judendom, kristendom), klassificerat 2a huset (Oxens "naturliga zon") och 8e (Skorpionens) som dödshus - båda två! Det är alltså en dödens axel som ligger dubbelexponerad längsmed "den ätande och skitande" sinnesmänniskans dimension! (Minns: Oxe/mun, Skorpionen/anus.)

Eller som kristendomen sade, "syndens lön är döden". En biologistisk människosyn, dvs en syn som saknar andliga perspektiv, är liktydigt med att dyrka Satan, dödens herre själv!

Och är det inte något konstigt med dessa biologer som studerar cellerna och undrar var livets första början ska hittas? Vet de någonstans med sig att de befinner sig i dödens rike och själva är döda (ur övervåningens perspektiv), men inte har intelligens annat än att psykopatologiskt söka nycklarna till evigt liv för att kopiera den verkliga världen? (Valhall, Paradiset, Brahma Loka - det finns många världar bortom vår, och säkert betecknar en del namn samma "plats"...)

I den här biologistiska fällan har västerlandet på det hela taget trillat. Det blir bara så uppenbart när man, som jag just gjorde, hittar den sataniska principen i en framgångsrik psykolog - den yrkesgrupp man trodde skulle stå upp för själens ontologiska unikhet - och sedan noterar att det som vanligt är en reduktionstisk materialist. Livet ska krympas ner till en modell människan kan kontrollera och manipulera.

Är då detta inte ett nobelt företag? Jo, givetvis drivs många av viljan att lindra lidandet i världen. Naturligtvis är satanisten inte ond, finessen är att den diaboliska principen jobbar under täckmantel! Den förefaller vara ljus och skänka kunskap om vad människan är. Men den har sin egen agenda, och under allt verkar Skorpionens avundsjuka gentemot Livet.

Skorpionen är aldrig nöjd med sin skuggroll, vilket senast Stina Dabrowski visade i efterspelet till sitt deltagande i "Här är ditt liv". Ett annat exempel på den ättika som rinner ur Skorpionerna, se bittra feministen Maria Sveland som känner sig sviken av samhället och påtvingad en kroppslig kvinnoroll hon tydligen inte vill kännas vid. Bloggen är förstås full av betydligt "saftigare" exempel på skorpionens gift när det knasat sig.

Skorpionen fungerar bäst när den bara biter ihop (dess grundtillstånd) och gör sitt jobb, är "professionell". I skenet av dessa, se åter psykologen Humphreys Mån-Skorpion och hans upptagenhet av hur den primitiva människan lärde sig kommunicera! Talande, är det inte?

Det går inte att underskatta ens zodiakens allra enklaste tudelning, den mellan negativt polariserade tecken och de positiva. Jag fick en ny bekräftelse på det efter att jag, alldeles för sent för att kalla mig hipp, upptäckt den suveräne "stämningsmusikern" Richard Hawley (alt pop).

Om hans tidigare album gått åt det ljuvligt melodiskt melankoliska (men ändå inte deprimerande), har han i dagarna kommit ut med en riktigt dyster skiva - inspirerad av privata relationsstrul.

En snabb beräkning av födelsedagen visar upp det gamla vanliga för den människotyp som lever enbart via sina sinnen - i den negativa polaritet som uppenbarligen "är låg" eller drar mot problem och depression snarare än kreativitet och problemlösning. Hans musik kallas också "mood music".

Dessa är kosmiska sanningar, bara att gilla läget! Varför man kommit att hamna i ena eller andra gruppen är, gissar jag, en fråga mellan individen och hennes själ (och tidigare liv).
:-)

I praktiken ett "stämningshoroskop" av Jord + Vatten.
Rahu och Ketu i Eld och Luft aspekteras knappt,
förutom genom Jungfru-Mars 210° blick mot Vädurs-Rahu.

En intressant iakttagelse kring den fenomenala artisten Hawley: Vem förutom en Stenbock - Saturnus och åldrandets tecken - skulle komma på idén att skivdebutera med ett omslag fyllt av pensionärer på skivans ut- och insida ?! (Musiken är överlag ganska depressiv!)

Våra flera stjärntecken formligen röjer oss i varje steg!

Saturnus är bl.a. ålderdomens och dödens symbol i indisk astrologi (som i väst, fast vår astrologi är egofixerad och tenderar att dölja symbolernas sanna innebörder). På Hawleys himmel är Saturnus mycket klent placerad intill Månen, symbol för själsliga stämningar i emotionella Fiskarna.

Eftersom Fiskarna är martyriets (vittnandets) tecken, blir Hawleys solära disponent benägen att "sjunga ut" om sina låga känslor! Och med enorm effekt. Likväl illustrerar detta sorgen hos "fallna själar" som ännu inte hittat vägen tillbaka. Det avslutande (instrumentala) spåret driver nästan smärtsamt hem den poängen genom den närmast cyniska titeln:

The Light at the End of the Tunnel (Was a Train Coming the Other Way)

När inte ens "ljuset i slutet av tunneln" är vad det sagts vara, då är allt hopplöst! Då har den sataniska (inomvärldsliga) principen nästan kvävt själen.



PS. Vid dubbelkoll med artisten Chris Isaak ("Wicked Thing" - stor hit 1990) vars dämpade mörker påminner väldigt mycket om Richard Hawleys musik, var det knappast förvånande att upptäcka att amerikanen har psykindikatorn i...Stenbocken! Och Saturnus, Månens disponent, står i sin tur i ultramörka Skorpionen. Ska vi säga att cirkeln är sluten?


Se även en fortsatt analys av Richard Hawleys horoskop.

_____

Detta inlägg utvidgades 091009 med reflektionen kring skivomslaget och de följande styckena.

Rättrådige Bodström (aggressiva sossar)

Expressen meddelar att karriärpolitikern Thomas Bodström tycks frysas ute från den nya socialdemokratiska inre kärna som håller på att ta form...

Postat av nattnorrköping 109 den 7 okt 2009 kl 13:29
Bodström mannen som ville genomföra och försökte tre!! gånger att genomföra en massavlyssning av folket som får forna ddr tyskland att framstå som barnungar??
Nej tack

Postat av catshaman 0 den 7 okt 2009 kl 12:30
Populisten Bodström måste gå på omskoling.Våra barn måste lära sig vad som är rätt och fel och konskvenserna av att förstöra för andra människor: B saknar den naturliga känslan för rättvisa och friar till de sämsta sidorna hos populasen.

Röster ur folkdjupet i Expressen

Ibland får jag den bisarra känslan av att se en livs levande tecknad karikatyr istället för en människa av kött och blod. Det händer inte ofta, men med Humanisternas ordförande sker det ständigt. En annan är Bodström, som t.o.m. jag, fullständigt ointresserad av politikens banala och falska retorik, inte kunde missa för hans patologiska motionerande om nya lagar medan socialdemokraterna ännu hade makten.

Hans roll som kvinnornas riddare tycktes mig sökt, och hur hans psyke verkade lika rostigt gnisslande som Monas, slog mig gång på gång. Hör hur Mona alltid bryter upp sin kommunikation i pyttesmå ordkombinationer följda av pauser som ofta sitter på helt fel ställen och gör att man själv måste tänka igenom var tyngdpunkten i tankegången ligger. Det här kallas ofta Monas överdrivet pedagogiska talarstil, "som att undervisa småbarn", men det är helt fel uppfattat, eftersom hennes frasering försvårar. Jag ska strax försöka visa var den här taktlösheten kommer ifrån.

Bodström uppvisar en liknande brist på jämnt flöde i sitt tänkande - ibland låter han nästan retarderard när han stöter fram knaggliga och kantiga tankar (den mannen hade ingen att avråda honom från en författarkarriär!). När jag granskar horoskopen för dem båda tror jag mig ha hittat en förklaring: på båda födelsehimlarna är Månen (psyket) angripet av krigaren Mars.

Jag har också hört Piratpartisten Falkvinge göra utomordentligt dåligt från sig i intervjusituationer, i termer av artikulation och få orden ur munnen på rätt sätt, och han har också Månen och Mars i kombination.

Det välkända egenmäktighetssyndromet här mellan
Venus-Vädur och Saturnus-Stenbock:
"Jag mår bra när jag får lagstifta och bestämma."

Den hetlevrade och okooperativa Mars ser inga förutsättningar för samförstånd någonstans, och givetvis måste, före något annat kunnat hända, psyket (Månen) ha drabbats! Psyket kuggar inte i sig självt!

(Nu ska jag viska en hemlighet apropå ovanstående gåta: planeternas effekter kommer inte till oss utifrån - de kommer inifrån! Och sedan projicerar vi vårt inre universum ut mot omvärlden. Det berättar ingen numera, för vår civilisation har tappat en och annan pusselbit på vägen mot ren och skär materialism.)

I termer av politik får vi förstås retoriker av konfrontationstypen, sådana som pöbeln kanske hejar på, som om politik vore någon tuppfajt, men som är rent tragiskt att åse för den som skolat sina preferenser i uppförandefrågor något längre.

Mona får ofta underbetyg pga sin buttra vrånghet. Detta är exakt vad man kan förvänta sig av sinnelaget som alltid blir förgrovat av aspekter från Mars. Solen och Mars är en betydligt bättre kombination.

"Jag tror inte du förstår" - se översittartendensen

i 10:e huset i Monas horoskop längre ner.

Motsatsen vore alltså Venus med Månen, en verklig "smooth talker"! I Bodströms fall blir det också lustigt nog det här störda och självcentrerade sinnelaget (ingen ska missta sig på att Falkvinge, Mona och Thomas är ego-karriärister, vad de än väljer för ideologi som plattform), som bäst förklarar hans månande om våldsutsatta kvinnor.

Givet hans helt identitetslösa Sol i Fiskarna skulle jag gissa att det här är en potentiell drag-kandidat, med kvinnokläder i garderoben. När Bodström motionerade om tusen och en saker till kvinnans försvar, var det för att han faktiskt i själ och hjärta själv är en skadad kvinna! Åtminstone inbillar han sig det. Någonstans finns det alltså en ärlighet i hans motionerande, men att det var hypomani, kan väl ingen ha misstagit sig på?

*****

Ju mer man granskar politikerhoroskop, ju mer ser man att de är som vilka människor som helst. Ofta av sämre kaliber än gemene man. Den gamle filosofen Platon visste för 2.300 år sedan att de nobla själarna aldrig ger sig ut i det löjeväckande taskspel som politiken/retoriken är, de bättre själarna väljer att återfödas på jorden i ganska undanskymda positioner.

(Hans råd var dessutom att det goda samhället ser till att låta filosoferna styra, de som helt och hållet höjt sig över snatterifasoner och karriärpolitisk och egoistisk bakslughet. Skulle Sverige ha en enda politiker kvar om vi applicerade Platons extrema krav på den goda och objektiva människan på vår tid?)

Platon ansåg att det var "barnen" bland oss människor som nödvändigtvis ska armbåga sig fram i centrum, och för den motivationen finns ingen bättre placering än Bodströms extremt egoistiska syn på vad kärlek eller balans är: Venus i Väduren.

Den här kombinationen av planet och tecken betyder ungefär, "så länge jag syns och är i mitten råder perfekt balans". Där är en av pusselbitarna till hans överaktiva hypomani. Den andra var alltså det stirriga psyket, där likväl sinnet behåller en gnutta sans tack vare Månens erkänt stabila placering i Oxen.

Man kan tänka sig att det just är det tjocka och tröga sinnelaget som blir till den friktion som gör att både Mona och Thomas hackar så underligt när det kommunicerar sina tankar, för även Mona har alltså Månen och Mars i Oxen.

Notera i hennes fall den extra manifestationen av olycksplaneten Mars i samband med Månen som moderskap: hon förlorade ett barn i späd ålder, vilket hon intill denna dag - enligt intervju - betraktar som en närvarande sorg. Hon talar om barnet i presens och kallar det "mitt barn".

Här förmärks återigen Oxen, som är det mest äganderättsliga tecken som finns, och tecknets kvalitet är Tamas guna, tröghetens och fixeringens kvalitet. Uppenbarligen ger fixerad kvalitet stabilitet, men när något spricker blir återhämtningsförmågan dålig, bearbetningen och viljan att gå vidare kan bli nedsatt, eller traumat bestående. Nyckelordet är rigidisering.

Månen + Mars i 10:e - den fanatiska karriäristens (och
populistens) tecken. (Månen = det instinktiva folket)
Notera Saturnus ge en legalistisk klang åt detta hyper-

materialistiska sinnelag ("Satans axel" mellan mun och anus).

Jag har på rätt nära håll studerat ett livslångt och eländigt mor/dotter-förhållande där den värsta av alla psykkombinationer mötts: den ena med Månen i Lejonet och den andra med sitt sinne i Skorpionen!

Det är pga den fasta men tröga oupplystheten hos "Tamas" jag misstänker att Mona aldrig frivilligt kommer att lämna ordförandeposten när hon nu sent omsider realiserat sin flickdröm om att bli the big boss. Månen anses "upphöjd" och stabil i Oxen, men med den onda Mars blir den bara halsstarrig och "kantig" - ett karaktärsdrag som är tydligt även hos Bodström.

*****

Det är också intressant att se hur Månen och Mars också beskriver en rent fysiologisk effekt i fallet Mona: hon täcker ofta halsen med halsdukar eller polotröjor för att dölja den rodnad som uppstår bara några minuter in i intervjun. Oxen representerar orala människor (de som pratar hellre än sitter ner och författar ett brev), och den indiska astrologin noterar mycket tydligt hur Oxens tecken korresponderar mot munnen, svalget och halsen.

Men det är förstås den blodröda krigsplaneten Mars som avslöjar att Mona blir röd ända från halsen och ner på bringan (Månen = bringa/bröst) när hon hamnar i sitt krigiska tillstånd - vilket är det sinnelag hon går in i vid intervjusituationen! Naturligtvis är väl lamporna i en tv-studio heta, men rodnaden är att likna vid effekter hos ett djur som "spärrar upp sig för att hota" - grodor vars buk sväller, fåglar som förstorar sig med fjäderdräkten, etc.

Mona är med andra ord inte lika "cool" som hon försöker spela, och glömmer hon ta med en sjal avslöjar kroppen direkt uppvarvningen: hon är ingen samförståndsmänniska, utan den enkla typ som djupt demoniserar andra. Men det visste alla redan.

Om samma fysiologiska effekt inträffar för Boström går inte att avgöra eftersom att han är en karriärpolitiker, en kavajnisse med tillknäppt skjorta. Men det kan noteras att hans psykiska störning uttrycker sig via en motsättning mellan Luft och Jord, "ideal som inte är praktiskt genomförbara". Hur var det nu med hans hetsiga motionerande?


Tillägg 091012

Ibland händer det att morgondagen kastar skuggor in i nuet (se vidare reflektionerna kring synkronciteter mellan skriveri och aktualiteten "Fleetwood Mac" här). Jag kunde med fördel ha skjutit upp den här granskningen av Bodströms horoskop några dagar med tanke på att Kalla fakta granskat hans frånvaro i Riksdagen (för att skriva mediokra romaner?). DN, AB, SvD om den saken.

Tillägg 091016

Ett lika tragiskt som underhållande inlägg på Newsmill visar att "det bodströmska språket" inbegriper betydligt mer än de syntaktiska märkligheter jag kopplade till Mars attack mot Månen. Så okej, jag säger väl som det är: hans och Monas av Mars angripna Måne anses traditionellt i astrologin symbolisera en omoralisk människa. Detta måste dock vägas mot eventuella motbud, men som Kalla faktas reportrar rapporterar Bodströms sätt att handskas med orden verkar den moraliska härdsmältan stämma här.

_____

Födelsetid för Sahlin hennes egen uppgift cirka 1984 i tv-programmet "Mitt i planeten", lett av Catrin Jakobs.

Psykologi utan själ (ψυχή)

Nicholas Humphrey -
darwinistisk evolutionspsykolog

This book is nothing if not ambitious for in it Humphrey makes the uncompromising claim that he has solved the problem of consciousness. His position is that the solution is essentially simple and even in a facetious sense boring. Fortunately, however, his book is not boring; it is written with his usual verve, humour, and above all clarity.

Hela recensionen här - cirka 1 A4, nytt fönster

I maj 2007 kommenterade jag den materialistiska psykologen Nicholas Humphrey i ett brev som blev liggande utan mottagare. Idag ser jag hur den sideriska zodiaken återigen tydliggör individer som hellre lyssnar på biologins nuvarande ståndpunkt än fäster avseende vid den gamla filosofin som visste att människan inte bara bestod av grovhöljet. Ur brevet utan mottagare:

Humphrey - en darwinistisk (biologistisk) psykolog som vill förklara medvetandets uppkomst under evolutionen som enbart en effekt av sensationer, inkommande impulser, kring vilka ett komplext biologiskt system vuxit fram: amöban lär sig en enkel "bra kemisk soppa" att släppa igenom "mitt tunna hölje" eller "dålig kemisk soppa" att inte släppa igenom. Det låter på ett sätt som en primitivistisk version av lust/olust-principen...

Filosofen Christian de Quincey (nytt fönster) hyllar i sin "Radical Nature" boken för dess välskrivna och underhållande stil, och går i efterordet igenom den mångfalt grundligare än den enkla recensionen i länken ovan (som dock ger just en "känsla" av vad teorin handlar om).

Till sist avslöjar de Quincy skoningslöst var materialisten slirat till: Humphrey förutsätter det medvetande i materien vars uppkomst i det materiella han försöker bevisa! Men det är så skickligt gjort att lättimponerade läsare lätt skulle kunna köpa teorin (läs den korta recensionen). Wikipedia berättar att Humphreys bok fick något pris på 90-talet.

Dessa sorgliga materialister, de belönar varandra och håller uppe en rökridå som får de halvintresserade att tro vetenskapen faktiskt har kopplat grepp på frågan om medvetandet. [På min andra blogg Ockulta ögat, kallar jag det att ha köpt myten att vi är identiska med vår hjärna.]

Men under de Quinceys redogörelse (med många och långa citat från Humphreys resonemang) började jag finna darwinisten nästan patetisk - så mycket "jag" och "min" instoppad att jag nästan visste vad att räkna med om man beräknade ett horoskop.

Och mycket riktigt: evolutionspsykologen som försöker nedgradera medvetande till en komplex härva av mekaniska "återkopplingssystem" i hjärna/nervsystem är Vädur - ego, ego, ego.

Att han uppehåller sig vid impulser och känsloförnimmelser hellre än vid medvetandet som en "tankeproducent" står helt klart av hans Eld-dominerade horoskop. Han är mest intresserad av medvetandet som en bildproducerande tingest (notera att "ting" är rätta ordet här, detta är en skruv-och-mutter-teori och knappast lika sublim som Whiteheads processorientering).

Här bryter jag den gamla texten, skriven innan jag hittat den sideriska zodiaken och upptäckt hur mycket tydligare de fyra elementen där verkar! Humphrey var inte Sol-Vädur utan Sol-Fisk. Den biologistiska psykologen blir enormt mycket mer intressant med den äldre zodiaken, och här lyfts fram ett mönster som verkar nästan oundvikligt då vi talar om biologer och materialistiska förklaringsmodeller: kopplingen till de negativt polariserade Jord- och Vattenelementen.

Detta är då en grovskiss av människan som resonerar primärt utifrån det hon kan se och ta på, det hon kan mäta och väga. I de här typerna är idealismen (typ Platons och andras tankar om själavandring) svag. Jord- och Vatten-typen är, om man så vill, den politiskt korrekta människan, som sällan vågar sig värst långt bort från det som anses vara sant och bevisat i hennes egen tid. I värsta fall blir hon så osjälvständig att hon, som Hannah Arendt anklagande sade om nazisten Eichmann som "bara gjort sin plikt", en kanal för den "banala ondskan".

Men min negativa reaktion på Humphreys eviga jagiskhet, saknar inte helt stöd trots att Solen i Fiskarna är jag-principen Vädurens rena negation. För på ovanstående himmel finns det bara två planeter med ett aktivt driv i, och den ena är Venus i Väduren.

Det här är en extremt jag-nära position och i kärleken har den problem eftersom symboliken ska utläsas "jag och min harmoni". Men var tog partners vägen i den här symbolkombinationen? Anses inte kärleken vanligen vara en utåtriktad verksamhet, en känsla eller en viljeakt som påbörjas i ens centrum och sedan sträcker sig utåt, mot "den andre"?

Visst är det ganska uppenbart att man kan räkna med för många "jag" i en text skriven av en människa med den här nybörjarplaceringen för Venus. (Jag säger inte att relationer är en omöjlighet för den här placeringen, men en kurs i att lära älska sig själv tycks vara högprioriterad här. Annars lär inte den här typen glädja värst många i sitt liv.)

Att Humphreys tonvikt ändå glider bort från Väduren och ger en total Vattennatur (känslor) stämmer perfekt med hans övergripande idé, att förklara hur den tidiga mänskligheten "simmat i ett kollektivt, kooperativt upplevelsehav". Vatten är ju formlöst och breder ut sig tills någon sätter en gräns för det, så det stämmer perfekt att sortera psykologen under det darwinistiska schemat där hela frälsningsbudskapet är "anpassa dig eller försvinn". Vattnet gör inget annat än söker sig neråt i skrymslen och urholkningar att fylla.

Notera hur det osända brevet ringade in Vattnet fastän den gamla tropiska zodiaken inte gav något stöd för sådant: "...uppehåller sig vid impulser och känsloförnimmelser...".

*****

I övrigt har vi här åter ett exempel på den "sataniska principen" i formen av ett debilt psyke, Månen i Skorpionen, svårt hämmat av den förtryckande materialismens princip Saturnus. Den här placeringen upprepar vad jag just sade: Vattnet har slutat cirkulera i Skorpionen, ett "fixerat" tecken, och Saturnus är den som drar gränser och ger form.

Denna tunga planet som binder människan vid det prosaiska förnuftet är här närmast oövervinneligt: Oxens tecken är ju tecknet för det tidiga, okomplicerade bejakandet av sin fysikalitet, och hur klent psyket än är i Skorpionen (kanske därför Humphrey valde att bli psykolog - många börjar den banan med att första söka vädra ut sina egna inre demoner), är det Saturnus som har kontrollen här.

Saturnus stramar åt och hämmar fantasins flygturer och föredrar konkreta fakta framför att själv bryta ny mark. Själv född med den här kombinationen, fastän mellan rörlig Luft och rörlig Eld, kan jag känna Saturnus tendens att vilja snäva in perspektiven. Den här bloggen är t.ex. en enda lång "predikan" för den andliga dimensionens verklighet, och hur många gånger just Eld/Luft-varelser är de som söker framhålla detta! (Upptäckter av rena tokstollar under pur Eld kommer dock som en välgörande påminnelse att geniet och galningen bor granne!)

Jag kan därför bara fantisera om hur trång och begränsad föreställningsförmågan eller fantasin (Månen) blir när psyket är debilt i den avvisande och negativa Skorpionen och därtill hålls fånget av materialisternas doktrin (Oxen)!

Månen klämd av Saturnus ger således en dragning mot att söka "objektifiera" personligheten, själen, eller sinnet. ("Sinne", jfr den babyloniska mångudinnan Sin!) Månens opposition med Saturnus visar hur man söker underkasta sinnet det förtingligande, den objektifiering som Saturnus (naturvetenskapens egen symbol) alltid verkar representera.

Givet att Solen i Fiskarna är ego-svag kommer en sådan här själ aldrig att tillföra världen något annat än "pk" åsikter om psyket, och dessutom, som de Quincey, avslöjade, är ofta intelligensen så avtrubbad där Saturnus är stark medan Jupiter är rätt bortkopplad, att vederbörande tar för givet det han söker bevisa!

Den aktiva axeln Oxe/Skorpion, som jag kallat den sataniska principen, är faktiskt så mycket biologi det kan bli! Eller rättare biologism, den förskjutning som inträffar då man upphöjer biologin till mer än vetenskap och börjar hävda att den är förklaringen till allt. Det förvånar inte att se Satan tala genom Humphrey! Denna världens herre är naturligtvis bara intresserad av att pusha för sin egen domän!

Och ju fler omogna han suger åt sig, desto mer går kunskapen om de strikt materiella faktorerna i livet framåt. Men hur tillfredsställande är en världsbild där man går och ser sig i termer av spegelneuroner? Jag skulle kalla det en värld för väldigt omogna varelser, väldigt klena i den fria tanken och överlyckliga att få en låda pusselbitar (finns ens alla bitarna med?) som påstås förklara hur de som maskiner fungerar, bara man lägger ihop dem. Teknokraten är en varelse med en bit kvar.

Hur typiskt därför att se mainstream-kulturen hylla Humphrey, medan filosofer som de Quincey vet att denna kultur är fångarnas liv inne i Platons grotta - allt de gör är forskar på skuggorna till de verkliga anledningarna! Kanske står astrologins arketypiska bildvärld närmare de verkliga orsakerna till livet i världen!

Tagna på sina egna villkor låter Humphreys rön naturligtvis fin-fina. Här är en ytterst välskriven och mycket koncis summering av hans livsgärning:

http://brainethics.wordpress.com/2007/03/19/from-brain-to-culture/


Andra exempel på "biologi och inget annat"-mentaliteten bland bloggens vetenskapliga och populärvetenskapliga horoskop:

Charles Darwin
Benjamin Libet
Henrik Fexeus
Richard Dawkins
Patrik Lindenfors

Det kan finnas flera, men dessa var de jag fick syn på vid en genomgång av alla inlägg etiketterade "biologi" samt "materialism". Det senare är ett reserverat ord för horoskop där både Sol och Måne befinner sig i ett negativt tecken. Se vidare om syndrom.

Stina Dabrowski & märkvärdigheten

Tillägg till astroanalysen av Ingvar Oldsberg (nytt fönster), apropå att Stina Dabrowski surade över att ha deltagit i en alltför tam version av "Här är ditt liv".

Inte mycket behöver sägas om denna kvinna som ibland imponerat lite på mig med sitt intresse för intervjuobjekten men gjort lika många, om inte fler, kalkoner genom åren. Otajmad - ur fas med intervjupersonerna eller dåligt påläst om dem, och ofta med något kräksjukt uttryck i sättet att spänna muskulaturen kring munnen medan hon lyssnar på den andre. (Omedvetna åtbörder av ett underkännande eller skepsis?)

Minns att hennes soltecken Skorpionen har som ett av sina nyckelord "vämjelse"! Skorpionen söker något att strida mot, så det är inte konstigt att hon ogillar familjeunderhållning!

Jag minns speciellt hennes lika otajmade som korkade fråga till Dalai Lama, "Minns Dalai något eget tidigare liv?", en närgången fråga som ställdes i ett läge där han var på väg genom en folkmängd och knappast hade tid att reminiscera över sina djupare själsminnen! (Han svarade ett för honom ovanligt korthugget "Ja", och markerade att han inte tänkte utveckla saken närmare.)

Det korkade i frågan var att hela urvalsprocessen till lamaskapet bygger på att barnet visar tecken på att minnas vem det är. Stina var skandalöst dåligt påläst där.

Med både Lejon och Skorpion - "synas eller inte synas" - samtidigt aktiva på himlen ges "drama queen"-varslet. Stina är inte intresserad av familjeunderhållning. I hennes svart-vita verklighetsuppfattning är det "på" eller "av". Det är därför hon inte håller en jämn nivå, utan en del saker blir bra medan annat misslyckas totalt.

Minns någon hennes "moderliga" desperation när hon tänkt ut en genomfånig idé som inte fungerande för ett ungt gästande pojkband? Kanske var det Back Street Boys, jag minns inte. Medan Stina intervjuade skulle de förmås att stryka kläder och baka kakor. Naturligtvis havererade hela grejen. Var det inte Stinas egen idé, så var det likväl omdömeslöst att inte förutse hur illa det skulle funka, givet grabbarnas intresse av att hålla sin tuffa ungtuppsimage intakt!

*****

Utöver denna spänning mellan två sk Tamas-tecken, rigida och inflexibla och oupplysta, tillstöter på himlen ännu en fixering, och det är det sociala utstötningssyndromet som ges av en samtidigt aktiv Skorpion (giftet, hatet, avskyn) och folkmassan Vattumannen.

Bloggens läsare inser nu genast att Stinas utspel apropå "Här är ditt liv" bara är tarvlighet, hon spottar, som recensenten Håkan Steen spottade på Tomas Ledin, på det hon upplever som "mainstream", på sådant som folket uppskattar. Så oprofessionellt och så typiskt det sociala mobbingsyndromets tendens att vilja vara märkvärdig på någon annans bekostnad! Hade Stina läst den här bloggen och mediterat över sin födelsehimmel hade hon kunnat avstå det här uttalandet som bara sänker hennes popularitet.

Notera! Skulle födelsen inträffa precis i slutet av dygnet har Månen/psyket hunnit lämna Lejonet till förmån för Jungfrun, och ovanstående resonemang faller. Men oddsen för detta är mycket små, och hennes aningen högdragna personlighet är en fullständigt perfekt illustration av Lejonet.

Med Solen i Skorpionen - förtegen och hemlighetsfull - förefaller Oldsberg ha rätt (se AB). Hon valde att inte ge något av sig själv, ty sådan är Solens aktivitet i mörkrets tecken! Den är hemlighetsfull. Se hur den extremt tydliga Skorpionen Scarlett Johansson (nymåne i tecknet) knappt använder några egenskaper alls för sina rollgestalter! Så "understated". I inlägget om henne kallade jag detta för att ha ett begränsat register.

Sol-Skorpionen må tro han/hon agerat ut, men i fallet Stina blir hon lurad av sitt eget psyke, Månen i Lejonet, som överdriver betydelsen av de livstecken nu aktivitetsplaneten ger ifrån sig i garderade Skorpionen! För korrekt utlevelse, se Solen i Lejonet, livsbejakaren!