Läsvärt i The Guardian apropå en dokumentär om låtskrivaren Paul Simon. Han gav uppskattade filmaren Alex Gibney fria händer. Gibney fångade mitt intresse med orden: "Jag har älskat Simon arbete under många år, men söker alltid sätt att gå djupare än en filmisk motsvarighet till en wikipediaartikel".
Han var närvarande under tillkomsten av Simons senaste album och, "det föreföll en möjlighet att gå djupt in i hans kreativa process, och se hur det som anmäler sig i det omedvetna kan formas till genomtänkta konststycken."
Västerländsk astrologitradition har sedan länge, hur länge har jag inte forskat i, bestämt sig för att det omedvetna psyket tecknas av 12e huset. Men forskning behövs kanske inte - detta var ju "den onda demonens hus" i den hellenistiska antiken och snarlikt i Indien där huset också tecknar "världsliga förluster".
Allt tyder på en urgammal negativ värdering av det som ligger utanför egots kontrollen, eller platonismen som proto-psykologi där den rationella själen hyllades och den "irrationella själen" gällde för alla människor som ignorerade självfostran och i princip aldrig utvecklades bortom det begärsfyllda djurets medvetande, och en antydan av högre medvetenhet via sitt utvecklade tal- och skrivspråk.
Bloggaren har påbörjad läsning av den originelle franske antropologen René Girard som använder Bibeln för historiska insikter. Han noterar att Mellanöstern bidrog med insikten att människans naturliga lusta eller begär också är släktets största problem.
Han tittar på de tio budorden (ursprungligen formulerade av babylonierna och övertagna av judarna) och ser hur avvikande det tionde är genom dess långvindighet jämför med de tidigare och föreställer sig se författarens tankeprocess i realtid: Det är som författaren ger upp försöken att exemplifiera det tusen och en ting en människans ofullkomliga psyke har det i sig att fatta begär till och avslutar tionde med att sammanfatta.
Du ska inte ha begärelse till din grannes hem. Du ska inte ha begärelse din grannes hustru, ej heller hans manliga eller kvinnliga slav, ej heller hans oxe eller åsna, eller något ting som tillhör honom.
Här ser Girard mänsklighetens problem: vi är omedvetna och begärsfyllda typer som imiterar vem som helst som står oss nära - "grannen" - och gör så många välfärdssamhällena till patetiska konsumtionstyper. Någon tidning (DN?) skrev häromdagen om den maktlösa människan som söker ge sina barn ett udda namn som hjälp ut på irrvägen "individualitet". Ett visst namn fanns det bara tusen av i Sverige och pinsamt för de inblandade föräldrarna finns hela tre stycken på en liten ö nära fastlandet. Här syns Girards insiktsfulla läsning av Bibeln: vanligt folk är små i hjärnan, egoistiskt och vill per BEGÄR ha precis samma som grannen har.
Men i astrologin (som jag förmodar Girard aldrig studerade) är detta kodat på ett mer elegant sätt än det klumpigt formulerande tionde budet. I Babylon var månguden Sin ytterst viktig och det är ju DEN REFLEKTERADE MEDVETENHETEN allt detta handlar om. Girards "mimetiska" beteende är helt enkelt "sinnet" eller "psykets" Måne. När människan bara är en härmapa ses hon i sitt "naturliga" tillstånd. Babylonierna måste ha värderat en uniform flockmänniskan högre än i dag där alla låtas leva ett individuellt liv. Girard nämner inte Babylon men noterar att gårdagens små samhällen KRÄVDE gruppmedvetandet (Månen = familjen/klanen) eftersom resurserna inte betraktades som självklara som för dagens slaktlamm fångade i det urbana livets variant av verklighet, där vart ego tycker sig fristående.
Nu kommer Paul Simons "omedvetna" i fokus för astrologins har flera sätt att söka tydliggöra typen av sinne (exempelvis via elementet). Av den handfull böcker indisk astrologi jag läst verkar Månen i Tvillingarna favoriserad som det sinne som uppkomsten på genuin mänsklighet, ett väsen som växer sig ur djurkroppen och mer hör hemma på den "rationella själens nivå" (talar Världssjälen här, som likt den individuella mikrokopior fördelar sig på rationell/irrationell).
I princip oläst förblev inlägget Den duala själen (300-talets psykologi) men det sammanfattar en äldre mänsklighets insikt om att en människa består av minst två medvetandenivåer ("allt flyter" i själva verket) och återknyter till den astrologiska Tvillingarna, symbol för förmågan att uppfatta dikotomier. Jungfrun är också ett merkuriskt tecken, men där är förmågan inte diktotomier utan sakliga skillnader mellan ting. Det är i Luft som intresset vaknar att förstå tingen i ett större schema - schematikern Saturnus är essentiellt Luft och Platons Idévärld är en högre verklighet än de materiella kopiorna (en högre ontologisk ordning).
Att Paul Simon har Månen eller sinnet i Tvillingarna och därför inte självklart är en härmapa utan ett sinne som kan intellektualiserar över sinnesupplevelser det stämmer med att alla de tre Luft-tecken anses "genuint mänskliga", Luft representerar det varigenom människan skiljer sig från övriga djurarter, även om skalan är glidande. Det finns definitivt människokroppar som huserar rent brutala djur.
Inlägget från 2015 om Paul Simon gav honom inte mycket kredd som filosof men även sinnet/Månen tar sin kurs utifrån vad Solen levererar och Solen i Jungfrun som antikens slav/slavinna motsvarar de erfarenheter "den lilla människan" är väl rustad att registrera och funder över. Både Måne och Sol i merkuriska tecken ger en hyperreflektiv typ, men i världsliga frågor. Jämför hur författaren Arthur Conan Doyle med filosofins Jupiter på Tvillingascendenten (i den "duala själen") drog starkt mot det övernaturliga livet (icke-Jord) senare i livet.
Artikeln i the Guardian nämner att Simon upplever sig ha mottagit vissa sånger som från högre ort (ingivelser) och här blir den milda röra som var astrologin för tvåtusen år sedan akut. Är det Platons önskan att döpa om daimonen till den rationella själen en ledtråd här?
Den rationella själen är en språklig representation av den högsta nivån av den sinnliga själen (inom detta universum) men bloggen har fastnat för den sjunde sfären (Saturnus) som en förnuftsprincip som egentligen representerar Gränsen in i denna värld motsvarar det övernaturliga gudomliga Intellekt som den Saturnus som "blickar upp" kan återknyta till.
(En Saturnus som blickar ner och kanske till och med verkar genom Jord-elementet ligger närmare den slavdrivare eller arbetsgivare som givit planeten sitt rykte som den Stora Illgöraren. En ren bild av materialismens orientering.)
Vad göra med Paul Simons inspiration från ovan? Fascinerande nog förenas två traditioner och vare sig DAIMON eller RATIONELL SJÄL tronar båda i det världsligt inflytelserika huset, tillika "icke-jagets" zon utan ett representativt jag.
För att komplicera historien om artistens publika figur såg jag en konjunktion mellan Satansstjärnan Algol (2:17) och Saturnus (4:35), men det var väl tolerant och mot antikens tillåtna avvikelse på 1 grad (motsvarande en lillfingerbredd mot himlen) och jag stannat vid 2 grader. Men vem har svaret? Simon fick skit som uppträdde i Sydafrika men han försvarade sig med att han var musiker och inte politiker och bara spelade med sina färgade musikervänner. (Artikeln kommenterar ytterligare.)
Är detta ändå den förledande typen av Satan? Borde han vetat bättre? Hans solära drivkraft är genuint musikalisk: Solens fundament Merkurius står i konstnärliga Vågen, vars härskare Venus i sin tur står i udda Skorpionen där Venus kan bli så ultrakräsen att vanliga sinnen inte är i närheten av denna lyhördhet. På sitt stilla sätt är Paul Simons karta extrem. Artikeln nämner de första versraderna i "Sounds of Silence" som fångade världen: "Hello darkness my old friend / I’ve come to talk with you again" - är inte det här skorpioniskt vet jag ingenting!
Så frågan om Simons "omedvetna" och att se hur det fungerade är inte så enkel som att kika in i 12e huset. Månen i Tvillingarna är inte OMEDVETEN och dessutom inte hemma i 12e som en "ren bild" utan tvärtom i 11e idealhuset som definitivt är medveten och därför i full besittning av den merkuriska Tvillingarnas språkliga formuleringsförmåga.
Att sedan Merkurius själv också står i Luft - i luftiga kommunikationshuset (tillika "sång och dans" som specifika kommunikationssätt) - det ger Paul Simon lika många pluspoäng i det han blivit känd för som den ansamling nybörjarproblem som hopades i Anna Kinberg Batras karta. Man kanske kan säga att Simon har ett ovanligt rymligt medvetande så att artikeln gör hans sinne lite märkvärdigt. Det är naturligtvis ett tecken på viss självkännedom att kunna identifiera visst medvetandeinnehåll som "definitivt inte mitt".
När jag för några år sedan helt oväntat återfick ett minne av mitt sovrum i ett kort lägenhetsboende något år vid fyra-fem, var drömmen närmast övernaturligt klar ("lucid dreams"). Inga tvivel att drömmen härrörde från "jaget" i detta liv. Den korta drömscenen var lika verklig som att här och nu gå in ett angränsande rum.
Det är från klara ögonblick av denna typ man måste fatta religionsforskaren Rudolf Ottos tankar om "Det radikalt annorlunda" (Det Numinösa) som jag är säker Paul Simon syftar på i dessa "gudabenådade" ögonblick av ren kreativ inspiration.
Artistens femte kreativitetshuset för inte glömmas, i synnerhet eftersom dess ägare religionens och filosofins Jupiter tronar mäktig i 10e huset - men dock inte som horoskopets Atma Karaka (själssignifikator - indisk doktrin och skild från den hellenistiska daimonen). Jupiter ligger en halv grad söder om solekliptikan och förlorar därmed det planetära kriget med demonen Rahu också på samma grad i slutet på sitt tecken men per definition 0° latitud (högre = vinnare). Här återkommer frågan om filosofi/religion, socialpsykologi eller vad som nu varit Simons ledande själsliga motiv. Kanske motiven skiftat genom åren...
Hans demoniska ambition (Rahu) i Lejonascendenten kommenterades som föräldrarnas invandrarbakgrund och armod i början av livet i inlägget från 2013 (länk ovan). Jag tvekar att knyta Rahu kvaliteter som relaterar till det övernaturliga, men det här horoskopet är helt enkelt svårt att förstå. Så mycket som ingår i den här förpackade själen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar