Efter detta alltför milda konstaterande gäller betaldörr för att få veta. Men mer behövs faktiskt inte eftersom ljumheten perfekt förklarar den andligt döda materialist som svensken blivit.
Bloggens granskning av astrologins "bästa hus", det 9e för religion och filosofi är stendött i detta land av avdankande rövare och slavhandlare (vikingarna) och att ingen sätter upp något av Jon Fosse beror inte på något komplex utan att övriga världen uppskattar spiritualitet på ett sätt Sverige förlorat förmågan till.
Här är en kort reklamtext om Fosses ringlande väg genom olika åskådningar som gjort honom till en övermänniska man måste vara mer än svensk för att uppskatta:
https://winjeagency.com/books/174-eskil-skjeldal-mystery-of-faith
Det första av de två korta styckena säger allt. Fosse har bråkat med religionen redan som tonåring och sedan ändå provat alternativa synsätt. Hans HEJDUNDRANDE Eld/Jord-krig visar just en andlig kamp eftersom det är den mest begåvade eller analytiskt reflekterande typen av Jord som representeras av Jungfrun. Månen i eldiga Lejonet ÄGS av Sol-Jungfrun och därmed är de mest friktionsfyllda (gentemot varandra) elementen ett faktum.
Men goda ting kan komma ur brottningsmatchen mellan högt och lågt, särskilt som kampen är extrem (Solen och överambitionens norra månnod/Demonen). Den här typen av karta kan samla på sig mycket erfarenhet i livet, samtidigt som den tydliga tonvikten på Jungfrun (Ljusets kvalitet fast i Jord) alltid talar för en föränderlighet och beredskap att pröva nya synsätt.
Samtidigt är den skenbart enkla kartan svårtydd och det måste vara klockslaget som lyfter fram den faktor som slutligen för honom att välja katolicismen, en ganska rigid trosform som kanske "stadgar" den överrörliga Jungfrun.
Fosse är någon månad äldre än den här bloggaren och det väcker frågor om filosofins och religionens Skytten (de bästa exemplaren, det finns stråtrövare och guldgrävare här också). Saturnus i Skytten är lite speciell här eftersom dess fundament är den trosvissa och bejakande Jupiter som här bakvänt ligger i tvivlaren Skorpionen.
Det är ett "Eld/Vatten"-drama (tecknens karaktär antyder ett "omfatta eller förkasta"?) och bloggarens eget sökande har inkluderat samma väg som Fosses. Efter tonårens förkastande av kristendomen inte minst stor dragning mot gnosticismen under flera ungdomsår. De världshatande gnostikerna illustrerar väl kampen mellan Eld / Jord (högt / lågt). Senare följde också hos bloggaren ett intresse för katolicismen till följd av den knivskarpe tänkaren Thomas av Aquinas (faktiskt runt samma tid den här bloggen startade). Thomas förberedde i sin tur de senaste årens fascination av nyplatonismen som troligen blir sista anhalten i detta liv.
Det är fullt möjligt att årgång 1959 var mer vital än vissa även om Sökaren är en mindre bekvämlig typ - definitivt mer svårtuggad än det ytliga tema som sänkt sig över Sverige från 1974 (nationalsjälen) då komfortens Jupiter kom att betyda vida mer än Saturnus vilja att verkligen bearbeta ett ämne. Den slappheten lider Sverige än i dag av och kan förklara varför Jon Fosse inte röner framgång här..
PS. En märklig rad "Sverigekritiska" inlägg har följt varandra. Det ligger i tiden av mediernas ämnesval (utöver USA-valet) att döma.
Kontrollerar himlen och påminns om att jag nyligen fyllde år (utan några åthävor). Denna period tillfaller Solens passage genom Vågen. För bloggarens del innebär detta femte elithuset som har mycket med Sveriges ledarskikt att göra.
Närmast dömt att glida in på Sverige var texten när man ser att inlägget påbörjas när Vågascndenten står nästan gradexakt vid Sverigehoroskopets! Förmodligen gradexakt när jag just innan fick tji i försöken att läsa DN-texten om Fosse...
Märkvärt också den ilskealstrande Mars i slutenhetens (betaldörrens) Krabba och hur Mars attackerar men också stimulerar Sol-Vågen-i-första (ett ogynnsamt 4/10-förhållande). I samma ögonblick jag såg Zern tala om "svenskarnas Fosse-komplex" misstänkte jag att han eventuellt var ute och cyklade och beslöt återknyta till Sverige urartade filosofi- och religionshus (ännu en gång).
2 kommentarer:
Zerns tes är att Fosses dramaturgi är för drömsk och dröjande för att gå hem här. Tydligen sitter folk och glor i sina mobiler t o m under teaterföreställningar nu för tiden, och han menar att regissörerna därmed känner sig tvingade att höja rösten och tävla med verkligheten i vår uppmärksamhetshysteriska tid, medan Fosse sänker rösten och är känd för namnlösa rollfigurer och ibland självutplånande dialoger. Zern citerar en DN-kollega: "En särskild själens exhibitionism blommar med diverse psykobabbel – nu ska jag berätta precis allt om mina sorger, trauman och diagnoser – och belönas med klick, bokkontrakt och Sommarprogram", och menar att vad Fosse utmanar är vårt krav på att få veta. "Glöm det där med identitet och diagnoser. I en av sina sena och vackraste pjäser, 'Inne i svarta skogen', lär han oss att se in i mörkret." Zern nämner även att hans romaner är mer populära i Sverige än hans dramatik, kanske för att mystiken är "läsvänlig medan teatern kräver mer kraftfulla åtgärder."
Jag är ju född bara en vecka före Fosse, med månen i jord i st f eld, men med måndisponenten i eld (liksom ascendentdisponenten). Även jag är ju en sökare, och tyckte förstås att han verkade sympatisk när jag läste om honom i samband med Nobelpriset. Jag lyssnade på hans "Morgon och kväll" som radioföljetong, om en gammal man som dött i sömnen utan att förstå det, och som stiger upp och går ut som vanligt och möter människor han känner, fast han märker att det är något som inte är som vanligt. En avliden god vän som sänts till honom för att få honom att inse vad som hänt lyckas till sist få honom att göra det.
Tack för kompletteringen med vad Zern egentligen ville säga. Men sorgligt hur smartphone förgiftat (särskilt?) det här landet och försämrat de personliga minsta-kraven på kulturupplevelse.
Det slår mig att nyanseringens Jungfru i kombination med en hel årgångs udda Skorpion/Skytt-kombination (död/pånyttfödelse) stämmer med den lyhördhet som också Paul Simon (en favorit du nämnt) delar med Fosse, apropå hans krav på uppmärksamhet hos mottagaren i många sånger.
Simon har en Eld/Jord-konflikt (Rahu-Lejon med bas i Sol-Jungfru) men inte kombinationen Sko/Sky. (Skildrar finstämt den materiella kampen - vi (invandrarna) har alla kommit för att söka (ett liv i) Amerika.)
För uppmärksamhet/lyhördhet har han en tydlig mix av Luft/Vatten vars bästa uttryck verkar vara Poetens typ och vissa som häri ser Synskhet. Han tillhör de gynnsamma eftersom "bottenskrapet" är mentalt diffusa eller intetsägande ordsvada. Det senare har ju politikern Romina P anklagas för (åtminstone i AB)
Skicka en kommentar