Senare på dagen kommer Lagen på tal igen via Johan Cronemans DN-krönika över den superreligiöse och nu bortgångne programledaren Siewert Öholm. Honom minns jag från åren då jag ännu bodde i barndomshemmet och konsumerade SVT:s produkter.
Det finns flera karaktäristika i Cronemans minneskrönika som stämmer med mina minnen av en rastlös och rätt arrogant men också humoristisk figur som inte skämdes för att vara präktigt dryg och självrättfärdig. En skön snubbe fast till åren kommen, sån minns jag Öholm. Han påminde om den där matfrossartypen från Skåne som är aktuell i våra dagar och som jag redan glömt namnet på, men mer intelligent.
Den grundläggande tonarten i Öholms karta stämmer exakt med hans programledarstil. Här hittar vi samma affekterade och affekterande storkors i Passionens eller Lidelsens kvalitet som den krumbuktiga unga Kate Bush (ett av de första tillfällen på den här bloggen då jag noterade ett övermått av Rajas guna). Extra rolig för jämförelsen mellan den sekulära förnekaren av att religiösa samvetsbud i allmänhet springer från den Primära Lagen, är att både han och Siewert Öholm har en lika vekt placerad Saturnus ("lagens görare") i egocentriska och därför perspektivbegränsade Vädurens tecken. Jag reagerade negativt även på sekularistens beskäftighet och lite eftertanke visar att det är precis samma "problem" hos dem båda.
Men se nu skillnaden i männens kontakt med den VERKLIGA LAGEN. Sekularistens Jupiter var som sju svåra år medan den "djupt religiöse" Siewert Öholm föddes ett år då Jupiter befann sig i allkärlekens och den universella empatins Fiskarna. Och eftersom hans Måne i Väduren, anfäktad av en bigott Saturnus som den är (precis som hos sekularisten), betraktar Jupiter som sin vän är den gudomliga Lagens signifikator i Öholms fall en verksam välgörare, till skillnad från paragrafryttarens skadade samvetsplanet!
Och det är bara början på berättelsen eftersom Siewert Öholm också var hyperintelligent, av kartan att döma. De är lustigt hur "ödet" slumpar fram samma typer av kartor på den här bloggen: så sent som igår återgav jag också BBC:s omdöme om avlidne basgitarristen Peter Watts (från 70-talsgruppen Mott the Hoople). Han sades ha varit ytterligt intelligent och jag noterade i musikerns horoskop att Solen gagnades av aspekter från båda sina "eldiga" vänner Mars och Jupiter. Och nu ser vi exakt samma sak i framlidne Öholms horoskop.
I synnerhet Jupiters välsignelse av programledarens solara intelligens och det inte oviktiga faktum att den äger 9e huset - "det bästa huset" - för filosofi och religion och människans samvete och här står i 12e för "rening från världens synder" för att horoskopet spelar på en ljusår högre nivå än den sekulära lagivraren.
Det 12e är ett ont hus ur världslig synpunkt men ett mycket bra hus för dem som satt ribban högre och har andliga målsättningar eller kanske söker förstå den kroppsliga verklighetens metafysiska grundvalar. Eftersom Öholm har den sattviska (medvetna och medvetandevidgande) Jupiter i 12e i Fiskarna har vi här en absolut ren symbol för moksha, en själ som kom till jorden för att rena och befria sin själ. Jag tror själen som kallades Öholm kan ha lyckats i sina föresatser. Det mediekonsumenter såg var bara en liten och felbar del - personen Öholm. Astrologin avslöjar den större berättelsen, t.o.m. utan kännedom om människans födelsetid.
Detta föder i sin tur frågan om det finns "förbannade" perioder i tiden och "välsignade", vilket skulle motsvara karma på gruppnivå. Bloggen brukar ibland likna de dåliga perioderna med att himmelen släpper ner busslaster med svårt problematiska själar som bara återvänder till människoform för att söka reda ut sina tillkortakommanden. Men ett år som Öholms, då Jupiter är helt avklarnad kan nog ha sett ovanligt många "helgon". Ja kanske inte detta år eftersom Saturnus är så egocentrisk, men det går lätt att söka upp de år i Tiden då det råder nästan perfekt klara gläntor i den meningen att båda de stora ödespenslarna Saturnus och Jupiter har ett "lyft" som bara delvis är förhanden vid Öholms födelse och inte alls när den sekulära lagivraren föddes.
Titta på vilka som kontrollerar svenska medier idag. Jag är rätt säker på att man kommer att hitta dyngan av universums själsbestånd - barn födda i Tiden med väldigt lågt i tak. Varför inte studera t.ex. DN:s chefredaktör Wolodarski eller Expressens Mattsson ur "lagperspektivet"? Då ser man snart om de är läsarnas fiender eller inte. Vissa stjärnhimlar är så kryptiska att de inte ens tar egen ställning i frågan om den himmelska Lagen.
Undertecknad har t.ex. en verksamt ont Jupiter men eftersom den befinner sig i ett "externt" hus i förhållande till den egna personen, i fiendens och olycksbringarens 6e hus, kommer bloggaren snarare att "gå igång" på religionens fiender, dvs. folk som kontrolleras av Mörkrets makter! Hos bloggaren tar istället Saturnus över som 9e husets tillfälliga ägare och lägger sig sedan gradexakt i ett av horoskopets prominenta hörn. Och så uppstår en blogg som dryftar frågor som rör astrologins (enligt hinduerna) "bästa hus", den universella morallagen som är viktigare än dess jordiska och felbara implementationer. Att Siewert Öholm var min namne, fast med annan stavning på förnamnet, är förstås bara en slump...
5 kommentarer:
Jag vet att du skrivit om Öholm tidigare, men tydligen inte taggat inlägget med hans namn, tyvärr. Jag minns nämligen att det var en kommentar med en länk till detaljerad information om hans gubbslemmiga sida. Du läste tydligen inte den, med tanke på den positiva tonen här ovan... Öholm blev anmäld för att sexuellt ha förgripit sig på två barnflickor till familjen. Det här var på det sexliberala 70-talet, så han blev frikänd. Och det var före tv-kändiskarriären.
Alltså kanske man inte kan säga att Öholm lyckades rena sin själ den här gången...
Till skillnad från Dustin Hoffmans gestalt Rain Man klarar jag inte att memorera allt jag läser. Öholms gamla synder har jag säkert last (alla bloggkommentarer kommer som e-post också), men det var inget som kändes akut i skrivande stund då jag saknar egna psykologiska trauma av motsvarande slag. Därför förblev minnet slumrande.
Vad _du_ dock tycks ha missat här, är att jag uttryckligt nämner den jordiska och felbara Öholm i texten - som en kontrast till Jupiter i Vatten i 12e - "Se jag gör allting på nytt". En komplett kommentar skulle väga dessa två utsagor mot varandra. Detta är antingen lässvagt eller lika tendentiöst som du uppfattar inlägget, och förklaringen kan vara en kombination av din Åklagare, Algol på Månen, som inte ens 2017 kan förlåta försyndelser som Öholm utförde på 70-talet. Du förnekar honom i teorin möjligheten av en människa att göra bot, hur lång tid som än förflutit.
Men så har du även, om jag minns rätt, den kroniska belastaren Saturnus som kontrollör av din identitetsskapande Sol, vilket ger tanken att historia (det som skapas i tid/Saturnus) följer Solens kognitiva mönster och söker formalisera allt den levande varelsen ser och upplever. Det kanske är hit man ska knyta det oförlåtande särdraget.
I klarspråk kan detta som en effekt ge remarkabel långsinthet! :-) Och det är just vad som ryms i begreppet KARMA, gärningar är inte så mycket gärningar som någon som envisas med att hålla dem i minnet, som inte klarar Jesus svåra trick, att "förlåta sin fiende".
Hinduisk astrologi har definierat fyra slag av karma, vilka kort nämns i nybörjarboken LIGHT ON LIFE i deras applikation till personhoroskopet, men som jag aldrig brytt mig om att nämna här. Det finns så att säga olika karmiska rytmer inbyggda i ett horoskop och Saturnus aktiviteter tecknar förstås den långsam rytm som måhända sträcker sig över tusentals jordeår av själens historia.
Saturnus i 8e skulle t.ex. kunna teckna formidabelt djupt sittande attitydproblem och då naturligtvis i de riktningar dit den kastar sina aspekter (och de hus den tillfälligen äger)!
Verksamhet dominerad av motpolen Månen tecknar omvänt "små" själar, som glömmer/förlåter i samma ögonblick de tar blicken från vad de läst i tidningen - både en välsignelse men också ett hinder att enbart vara "psyke" eller med kristendomens gamla term, "själisk".
PS. Jag såg din andra kommentar i det relaterade laginlägget men måste nu jobba och får lite senare begrunda de tre ytterligare horoskop du där serverade.
En brevkopia på följande kommentar kom med mejlen men publicerades inte på bloggen, så här är den, följd av replik:
Susanne sade:
Det är inte jag som dömer Öholm, det är en sak mellan honom och hans herre. Och du har ju själv skrivit mycket om karma, och citerat Jesu ord om att man inte slipper ifrån förrän sista öret är betalt, eller något liknande. Så om synderna begicks på 70-talet eller förra veckan är ju helt irrelevant i det sammanhanget. Men som sagt, det är varken din el min sak, man kan bara hoppas att han "gjort bot" som du uttrycker det - veta kan man ju inte.
Det är förresten anmärkningsvärt att bli anklagad för en oförlåtande attityd från någon som så hårt och obönhörligt ofta dömer människor här på bloggen... Du verkar väldigt fixerad vid Algol, så vad sägs om den här tolkningen: Bloggaren har Åklagaren i sitt 12:e - det mest dolda och omedvetna huset...
Du verkar antyda att jag har egna erfarenheter av övergrepp, eller kanske att jag är autistisk, men inget av det stämmer. Men Öholm är ju en välkänd figur som man sett mycket, till skillnad från alla pop- och filmstjärnor som behandlas här, som jag ofta ens känner till. Och när det dessutom handlar om en förment religiös människa som beter sig så... ja jag skulle vara en hycklare själv om jag påstod att det inte spelade in här. Jag gillar inte dubbelmoral och religiöst hyckleri - vem gör det?
Jag missade ingenting i texten. Du nämner ordet "bigott" t ex - välfunnet, liksom dryg och självrättfärdig. Men när du skriver att Öholms själ kom till jorden för att rena och befria sin själ, och att du tror att han _lyckades i sina föresatser_ - det var då jag kände att jag måste påminna om den här historien.
Jag har mest roligt åt att du är så tydligt "algoliserad" från tid till annan. :-)
Minns dock att den onda stjärnan kan skilja sig i sitt uppsåt, beroende på t.ex. den verksamma karaktären hos dess disponent Venus. Turligt för dig ger rollspelets Vågascendent dig en verksamt god Venus vilket skulle göra Algol till en legitim Åklagare (samtidigt som förståelsen kompliceras av Algols åttondehusplacering).
Jag nämnde i början av studiet av Algol i horoskopen att stjärnorna tiger still med mindre de finner en planet på rät linje att verka genom (och jag utvidgade detta till att också innefatta oppositioner).
Därför kan du inte förklara mina utfall mot oskick bland makthavare och celebriteter med Algol som Åklagaren. Jag har ingen mottagare till Algol i Oxen/12e och Jupiter-Skorpionen i 10° i motsatta är i princip en avslutad opposition.
Utfallen bygger istället på en annan astrologisk indikation, nämligen Jupiter som verksam illgörare i 6e huset för fiender. I så måtto jag inte själv söker världslig framgång (Jupiter), ja inte ens snuddar vid tanken på världslig lycka, stora pengar, etc, står jag fri från denna, mina fienders onda jupiteriska drift och kan därför häckla den med stor lust!
Detta förhållande ger jag avslutningsvis som exempel i just detta inlägg, vilket du missar att väga in samtidigt som ditt Algol-argument är ogiltigt.
Men man måste närma sig en text med mindre energi investerad i personen eller ämnet än du gjorde här för att se hur allt uppgår i en skön och harmonisk helhet! :-)
Som stoikerna sade: låt brottslingen bemöda sig om att vara en så perfekt brottsling som möjligt och alla andra söka uppfylla och därigenom översskrida sina tilldelade roller - så fortskrider världsspelet.
(Det fanns t.o.m. en senantik kristet gnostisk rikning som praktiserade sexuella excesser utifrån denna tanke om att karma måste tas till det yttersta - halvonda människor måste nå ondskans extremitet - ALGOL! - innan de kan se ljuset. Ljumma människor "spyr Herren ut" enligt Uppenbarelseboken och det är möjligt att den här gnostiska riktningen noterat just det stycket och kombinerat med den vid tiden så populära stoicismen.)
...forsättning.
Beträffande din avslutande fråga är det en konstig strid att ta. Horoskopet är dock bara ett hypotetiskt månhoroskop för att ge intellektuell stimulans och träning i tolkningsförfarandet!
Som kartan står torde dock alla synder vara lösta vid dödsögonblicket (12e) eftersom Jupiter i Fiskarna i 12e är en fullständigt glasklar bild av hur de värsta ting kan lösas upp i denna reningens flod. Glöm inte devisen om att "förlåta på det att själv må bli förlåten". Detta är exakt vad Fiskarna är de enda som förmår (och Jungfrun mittemot är usla på). Därför räknas samhällets olycksbarn som Guds vänner och Fiskarna har Jupiter som härskare och Venus är upphöjd i tecknet.
Jag har en Fisk-väninna som är den kanske mest tålmodiga människa jag mött, medan min arbetsgivare, Sol-Jungfru, stressar och blir elak i tonen vid minsta lilla arbetsbelastning. Det är bara att studera människor. Jag minns en "lätthet" i Öholms sätt att förhålla sig till folk som så tydligt påminner om Fiskarnas tecken nu med den sideriska zodiaken som trovärdig referens. Jupiters välsignelse av Solen (andesjälen) kan inte negligeras och bidrar också till en lätthet i utspelet. Månens bindning till Saturnus tillhör synder i tiden, men jag gjorde i texten en distinktion mellan själen i världen och själen ovanför kroppshöljet, ja ovanför t.o.m. de dödas medvetande som kan tecknas av själva sinnelaget/Månen (folk som hemsöker hus sitter fast i sitt ”måntillstånd” och har inte nått sin andesjäl, Solen/ljuset som de manas gå in i).
(8e = döden i meningen, den fysiska kroppens livslängd, 12e = övergången till de dödas eller rättare de levandes värld och 4e som en mer generell indikation av ”frågans slut” – har aldrig riktigt fått klarhet i vad som täcks in. Alla tre dödshusen motsvarar Vattentecken dvs den Vegetativa Själen eller om man så vill Naturen som tar de fallande själarna i anspråk och ibland ikläder dem sin egen natur.)
Skicka en kommentar