När vissa bankchefer lämnar Sverige helt och hållet för att de vill ha ännu mer klirr i kassan, tar skribenten Katrine Marcal det naturliga steget över till Bonnierskoncernen, dvs. ondskans imperium i dess avlägsna utpost Sverige. Den sorgliga chefredaktören hälsar henne välkommen och tidningen gör sitt yttersta för att lugna DN-läsarna: de kommer inte att få se ett spår av någon politik när nu kvinnan inleder en mjuk fas efter att halvhjärtat försökt låta socialdemokratisk några år i Aftonbladet.
Det blir - suck - personporträtt - det tonåriga journalistaspiranter drömmer om att få ägna sig åt. Men det är väl utsikten att få mingla med de celebra och större pengar som äntligen fört Marcal till sitt sätta journalistiska värv. Ytlig fashionista var hon alltid men lite skrämmande var det när hon blixtsnabbt efter flytten till England lade sig till med Margaret Thatchers tantaktiga stil.
Något får mig att misstänka att allt inte står väl till med den här prestationsinriktade Vågen. Wolodarski kallar henne en av Sveriges skickligaste skribenter, men som gammal dataanalytiker har jag ofta sett sömmarna i hennes texter när hon inte helt lyckas växa ihop sina berättelser som gärna börjat i någon bok hon läst i barndomen eller senare. I en nylig krönika havererar texten helt halvvägs och tar tillbaka allt som sagts och underminerade därmed textens hela existensberättigande. Jo, nog har jag märkt att hon inte var road av att framstå som socialdemokrat längre.
I värsta fall är hon en ytlig opportunist som likt råttan lämnar skeppet eftersom hon ändå är begåvad nog att se att svensk socialdemokrati är stendöd. Istället för att tvingas ta ställning till en svensk fascistregering efter att Sverigedemokraterna kapitaliserat på svenskarnas oförmåga att tänka stort och rätt, lämnar hon redan nu ämnet Sverige och dess politik. Den här bloggaren, också född i Vågen händelsevis, har redan i många inlägg konstaterat att föreställningen är över, och jag tror inte man behöver vara född i den kosmiska karma-balanseringens tecken för att inse att Sverige släppt all heder och ära för att - om man har positionen - kunna mjölka befolkningen på så mycket pengar som möjligt under kapitalismens sista och bråda dagar.
Här är Katrine Marcals födelsedag utifrån Surya lagna-perspektivet. Om man är medveten om att solascendenten och Chandra lagna, månascendenten, bara används som ett "andra utlåtande" till det verkliga horoskopets indikationer, kan man ändå ta Solen som människans djupa, konativa fakultet och utgå från denna kombination av kognitiv kapacitet och vilja.
Det finns hur mycket smörja som helst på nätet - nyligen såg jag en astrologisajt som kopplade viljan till Mars, vilket visar hur lite den personen förstått av astrologins symboler. Mars är svart eld, tamasiska begär som kommer ur kroppen; viljan är något helt annat och tillhör den djupa andesjälen - Solen.
Månen eller sinnelaget kanske säger mer om personligheten, men när man granskar horoskopet utifrån Solen får man något slags bud om vad individen egentligen vill med sitt liv och kanske också om intelligensen.
Jag medger att det är fullt möjligt att vinkla tolkningen om man har ett politiskt eller moraliskt uppsåt, vilket den här bloggen övergått till efter några inledande år då Sideriska siktet sökte belägga den gamla sideriska zodiakens bättre psykologiska trovärdighet, jämfört med den tropiska som resulterade av astrologins vanvård i västerlandets senantik. Claudios Ptolemaios grundläggande text Tetrabiblos från 2a århundradet låter bitvis som en ren bondepraktika och kopplar tecknen stenhårt till årstiderna (tropisk zodiak).
Den här bloggen tänker sig att den äldre astrologin, babyloniernas och assyriernas, snarare såg på de tolv tecknen som idéer eller byggbitar i en kosmologi, en lära om livets villkor (Lejonet och Solen är livet och Skorpionen och Mars angreppet på detsamma i formen av döden). Skyll på egyptier och romare för att de drog ner den sublima läran till i princip bara en manual för hur man tolkar vädret, vilket man förstås var intresserad av som jordbrukare eller sjöfarande handelsman...
Från genomgången av alla Nobelpristagare vet vi att Solen inte tappar intelligens i passagen genom Vågens tecken (ingen solplacering stack ut nämnvärt), även om det primära ljuset av tradition sägs "falla" i vågskålarnas tema. Men på ett mer subtilt plan kan man nog ändå säga att Sol-Vågarna är lite av vindflöjlar eftersom de hela tiden söker harmoniera med så många aspekter deras intellekt klarar av att väga in. Det självklara drivet i den "upphöjda" Solen i Väduren saknas (men för en Vädur som har problem med sin solära disponent, se författarinnan Lena Andersson, en som också kallats en av landets skickligaste skribenter).
Man blir med andra ord ställd ganska snart om man slaviskt håller sig till regelboken. En mjuk Sol-Våg men med Venus steget före, i Skorpionen, kommer att ha betydligt mer sälta - se premiärminister Benjamin Netanyahu än Våg som Katrine Marcal, vars solära disponent istället fokuserar berömda ledare och stora individer i Lejonets tecken! Här finns det varning för fursteslickare. Men plötsligt ser vi hur det ligger något "astrologiskt" över hennes beslut att skriva om kändisar och i DN av alla skittidningar, hellre än tugga vidare på det socialdemokratiska tomprat som ändå aldrig kommer att ge ett bättre Sverige som sätter tumskruvar på alla de profitörer som många i partiet istället hyllar!
Med Solen - kognitiv kapacitet - som given utgångspunkt (1a huset) är det förstås lyckosamt att ha teckenhärskaren Venus på sin sida. Men eftersom Solen alltid insisterar på sin distinktion är kanske inte kärleken besvarad: Venus i Solens eget tecken Lejonet behandlas med Lejonets typiska arrogans och oberördhet. Solen symboliserar en andesjäl, en komplett "monad" och Venus står för behovet att samklinga med en andra hälft. Venus disponeras således av en Sol som utifrån Venus särart och passionerade behov ter sig som en "verksam illgörare". När nu dessa två planeter sammanbinds i en ömsesidig reception blir det på något sätt varken hackat eller skuret.
Undertecknad har samma reception och har i hela sitt liv varit akut medveten - jag menar smärtsamt medveten - om umgängens bräcklighet och hur andra själar knäpper "på" och "av". Jag känner andras tillstånd som i min egen kropp vilket fått mig att hushålla med det sociala samkvämet. Det kanske beror på familjens många och täta flyttar genom hela uppväxten - bloggarens har den ömsesidiga aspekten mellan förflyttningens 3e och det kreativa 5e huset, så att horoskopet i viss mening återspeglar hädangångna fars chefsambitioner i livet, flytta för att nå ännu högre levnadsstandard. Många svenskar var så här dumma under de goda åren på 1960-talet när alla med lite driv i sig kunde lyckas.
Marcals solascendent kan inte pressas på några konkreta detaljer som flyttningar, men hon är av polskt ursprung och har nu gift sig icke-svenskt och hamnat i England, så kanske gör hon vad jag iakttog fadern göra men avstått från för egen del ("okej nu har jag sett dig jaga framgång och hur lite det gjorde dig nöjd, nu lyfter jag samma planetära budskap en nivå högre").
Vad som gör Marcals solära karta kritisk är att Sol/Venus-bandet är instabilt - att skriva om kändisar är kanske perfekt om man är perverst dragen till stora och berömda personligheter som man ändå inte kan ingå permanent förhållande med. Den avgränsade intervjusituationen blir som en miniromans som Vågen är så fenomenalt bra på, snabbt betuttat och lika snabbt är det över igen. Här kan Marcal legitimera sin dragning till stora och mäktiga människor genom skriverier, men missa inte att hennes solära disponent är inblandad i "horbocks- och horsyndromet" - Venus dras i smutsen av den oregerliga och omoraliska Mars!
Utlevandet av den här driften motverkas dock av den stiffa och propra typ som nästan garanterat uppstår då Solen, som här, hämmas av traditionalisten Saturnus, tyvärr en tendens som tar udden av Solens fulla kreativitet och i värsta fall skapar en typ som plagierar andra eller satsar på "säkra kort" för sitt uppehälle - kanske skriva om kändisar men med guldkant för de burgna stockholmare som läser DN. (Saturnus i samma tecken som Solen är förklaringen till att hon så snabbt iklädde sig Margaret Thatcher-kläder som hon poserade i vid något devot porträtt av henne i just tidningen DN som hon nu börjar jobba för.)
Så vilken funktion har då hor-signaturen Mars/Venus i de rika och mäktigas tecken Lejonet i detta fall? Det mest uppenbara är väl att hon har sublimerat sin glödande libido till Eldnivån och att denna i hög grad visuella människa dras i tanke och passion att få harmoniera (Vågen) - för bara en kort stund om så är - med de som genom sin otyglade passion "blivit någon" inför andra. Som jag sade: kvinnan förverkligar sent i livet en dröm som andra leker med vid 17. Förklaringen till denna omognad ligger naturligtvis i Solens (karriärvägens) sinkande koppling till Shani, "Den Långsamma" som hinduerna kallar Saturnus.
Det är också Saturnus tendens till ytlig formalism som gör att jag bara ibland trodde på hennes texter som socialdemokratisk eller rättviseförespråkande skribent i AB. När hon nu väljer fursteslickarens roll, stämmer horoskopet mycket bättre, särskilt som Lejonet befinner sig i 11e idealhuset, även ett hus för sociala grupperingar, klubbar och föreningar. Här har vi med andra ord rikemansklubben som Katrine Marcal som solär handlingsmänniska alltid velat stå på god fot med.
Något måste offras för att förverkliga en sådan ytlig livsväg och här är det Månen i rutinjobbets Oxe som inte förmår återspegla det Solen har som sitt ideal. Mån-Oxen i det onda 8e huset är ett ganska vekt sinnelag, men nära till dåligt humör och väldigt attitydfixerat. Ur Solens perspektiv är nu detta en barndom man inte vill vara bunden av och jag (eller ett judiskt tidigare liv jag levt och som ibland spiller över i tankegångarna i nuet) har kallat 8e huset för en genizah, ett speciellt rum där heliga skrifter läggs till den sista vilan för att naturligt falla sönder.
Judarna, dock inte DN:s chefredaktör Wolodarski, såg med respekt på det skrivna ordet och hanteringen av slutlästa texter är raka motsatsen av de bokbål som t.ex. dagens datatekniker på Apple och Facebook i praktiken genomfört. Västerlänningen är nu regredierad till ap-nivån och små ikoner verkar växa i popularitet fast det snart krävs lika mycket ansträngning att hålla koll på detta teckenspråk som att lära sig skriva och uttrycka sig som en verklig människa.
I Katrine Marcals genizah ligger alltså den alltmer avlägsna barndomen (Månen) och en märkligt svart satanisk axel som också involverar eller dragning efter stora och onda pengar som hon knappt ens vill kännas vid pga. Månens svaga förmåga att reflektera över den egna ambitionen eller aspirationen.
Eftersom det 8e även indikerar dålig karma från ett eller flera tidigare liv och som är tänkt att vittra bort i detta liv, är det väldigt olyckligt att en ond Jupiter eggar på begärens Måne, hur mycket Marcal än lever i förnekelse av denna köttsliga sida av sig själv. (Mån-Oxen är en riktig sensualist.) Är det konstigt att vi ser en livsväg haverera så totalt som den här? Att vinna världen men förlora sin själ för att man förnekar sin dröm om att mingla med de stora... Hon är på många sätt ett barn, denna vuxna kvinna och skribent. Primitiva hål i själen som hon söker fylla genom den halvt omoraliska kurs som 11e idealhuset antyder här. Hon passar perfekt i Wolodarskis team!
Eftersom själarna återföds får man se filosofiskt på det här livets vilja att vistas i samma salar som de rika och celebra. Gör hon det här bra, finns chansen att hennes själ nöjer sig efter att ha fyllt detta tomrum och avsaknad av erfarenhet. Svaga själar, däremot, kan få blodad tand av strebermentaliteten och sätta igång sådana obalanser att vi hittar den som rena monster - en Donald Trump - något årtusende in i framtiden!
Härmed lämnar bloggaren all bevakning av denna kvinnliga skribent. Det var åtminstone lite kittlande att läsa en så uppenbart högervriden sosse försöka skriva socialistiskt eftersom jobbet för AB krävde det. Nu ser vi att detta vara var ett cyniskt schackdrag och att ur sol-intelligensens perspektiv den verkliga ambitionen inte alls var att strida för alla människors ekonomiska välfärd och mot rovdjuren.
Om Marcal överlever sitt eget 11e hus är hon verkligen stark, men utifrån den egna självkännedomen om en Sol i reception med Venus vet jag att lyx och flärd är en verklig frestelse för den här typen av livsöde! Någon kan ha sett samma vacklande i den här bloggens texter som en dag låter socialistiska men en annan dag är rent elitistiska. Det beror på att bloggaren gjorde en kraftsamling i detta liv att bränna gammal dålig karma och förefaller leva ut uppemot ett dussin tidigare liv på samma gång. Några av de liven var väldigt själviska men i två, vad jag förstår, egyptiern och tysken, fanns politisk makt och frågorna om vad som gör en god ledare.
Ska man pressa Marcals solascendent långt bortom det rimliga kan man studera det här livets inverkan på hennes nästföljande liv via det 2a huset. Just för en sådan fråga är solascendenten inte helt galen, men man skulle ändå vilja se den fysiska ascendenten och dess 2a hus och nöja sig med solascendentens "nästa liv-omen" som ett andra utlåtande. Enligt Solen i 1a håller Katrine Marcal på att tjäna ihop till en horribel återfödelse! Inte bara är Skorpionen ett dystert tecken i sig, dess härskare är omoralens och de mörka begärens Mars och för Vågen i 1a är denna planet såväl en naturlig illgörare som en verksamt ond kraft.
Dessutom står Mars i de mäktigas tecken Lejonet och angriper 2a huset. Jag kan bara inte acceptera den hinduiska lärosatsen att det är ett gott omen när en planet aspekterar sitt eget tecken eller hus. I linje med det här förda resonemanget blir det Marcals diffusa 11e-husideal som kommer att attackera henne i ryggen - direkt i nästa liv! I detta liv blev hon våldtagen som yngre (om vilket hon skrivit om jag är rätt underättad) och ändå lärde hon sig tydligen inget av det. Vad ska ödet ge henne för uppläxning i nästa kropp för att väcka henne till verkliga tankar? Nu verkar loppet kört, för nu ska det bli DN-anpassade mystexter för hela arvodet.
Det är bara att hoppas att Solen inom Marcal upptäcker sin inre autonomi och inser att väst sjunger på sitt yttersta och att de är folkets blodtörst som är sanningen i vår tid. Detta är världens dharma eftersom ett sammanbrott måste föregå mänsklighetens pånyttfödelse. Det Marcal ämnar göra nu är inte liv det är, som Jesus sade, döda som begraver döda. Skulle den insikten drabba Marcal, kunde hon börja stoppa in en och annan subversiv tanke i sina texter, åtminstone tills Wolodarski upptäcker det och kräver rättning i ledet. DN är som bekant numera ett rent propagandainstrument för den globala kapitalismen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar