En bit ned i inlägget en bild av en sida ur en gulnad amerikansk pocketbok från 1972 som kan vara nästintill omöjlig att hitta idag. Jag köpte den 1980 just då mitt intresse för det övernaturliga rullade igång. Den verkade ha stått några år i det som då var en extremt välsorterad bokhandel vid Stureplan i Stockholm men som sedan många år varit ett tillhåll för glamorösa/dekadenta krogbesökare. Från ett bildningens tempel till en bar för hor, kokain och allmänt nattsudd - det är berättelsen om Stockholms och Sveriges tilltagande dekadens i slutet av en tidsålder! Och nu senast någon stormrik arab som vill riva ner stora delar av Stureplansområdet och bygga upp igen, men efter sin egen smak...
Bokens författarinna, Mary Ann Woodward levde på Edgar Cayces tid och stod honom nära. Det är rimligen en mycket gammal kvinna som pusslar ihop den här fascinerande berättelsen om vad USA:s mest kända transmedium hade att berätta på ett antal teman där dålig karma från tidigare kan ställa till det (hälsa, äktenskap, m.m.) men också fall där Cayce i hypnos beskriva vilka väl utförda tidigare liv som förklarade den intresserade klientens nuvarande talanger.
Att det var berömda och begåvade klienter som sökte Cayce har senare böcker avslöjat! Det var gräddan av USA:s kändiselit och t.o.m. en ung, ännu okänd och väldigt osäker Marilyn Monroe fick lite tips av den nationellt kände "sovande profeten". Men när Woodward skrev var ännu en del människor i livet så de kodade klientnumren fick ännu vänta ända in i 1980-talet på att länkas med de bakomliggande namnen.
Ett antal fascinerande kändisar - även begåvade vetenskapsmän! - som sökte sig till Cayce, avslöjades i den definitiva Cayce-biografin från år 2000, Edgar Cayce, An American Prophet av Sidney Kirkpatrick. Där avslöjades det att Cayce själv producerade patenterade uppfinningar i sitt transtillstånd, bl.a. ska ha spelat en roll vid transistorns uppfinnande och en planriktning för ett kraftnät som under årtionden räknades som en banbrytande konstruktion ska också ha kommit från den gränslösa siarens undermedvetna. Därför är det smått paradoxalt hur hans egen födelsetid följs av sådan osäkerhet. Jag har ägnat en timma åt att bläddra i mina gamla Cayce-böcker och verifierat några av AstroDatabanks motstridiga uppgifter.
I min sena pocketutgåva av den första Cayce-biografin, Thomas Sugrues There Is A River som blev bästsäljare i USA 1942 och återigen efter hans död 1945, minns en anhörig far- eller mormor att ungen gav hals "prick tre på eftermiddagen" (s 55-56). 1961 kom en annan biografi betitlad Edgar Cayce - Man of Miracles av Joseph Millard som intervjuat efterlevande. Där har 3 minuter tillkommit, 15.03 och detta tror jag är den tid som Cacye själv angav på direkt fråga i trans. Jag har ännu inte hittat boken som återger den här utsagan som alltså förmedlas av Cayce under hypnos. Allmänreportern Jess Stearn fick in en lyckträff 1967 med ytterligare en storsäljande Cayce-biografi, The Sleeping Prophet, men på sidan 26 anger han bara 18 mars 1877 men hoppar över klockslaget, den bekväma rackaren!
Astrodatabank, slutligen, har samma uppgift som i Kirkpatricks "definitiva" biografi, skriven långt efter tiden då allt hände: 3.30 på eftermiddagen! Astrodatabank citerar tyvärr också ett uttalande av Cayce i brevkorrespondens där han uppger att 1.30 är tidpunkten enligt hans födelsecertifikat! Det förefaller otroligt slarvigt av Cayce att uppge en tid han menar sig hört från källor och själv sett i sitt födelsecertifikat.
Det är något lurt här! Varför skulle man ens bry sig om ytterligare källor om man sett födelsecertifikatet? Kanske för att Cayce störts av de andra bud som han säkerligen också var medveten om, far- eller mormoderns "prick 15.00" och hans egen smärre revision till 15.03 under hypnos.
Den definitiva biografins 15.30 är uppenbarligen hämtad från ett senare brev där Cayces önskar sig ett "andra utlåtande" från en astrolog och nu "tror" tidpunkten han uppger stämmer, trots att den är senare än den han tidigare menat sig sett på sitt födelsecertifikat.
Inte konstigt att sajten C-rankar födelsetiden, även om uppgifterna alla håller sig inom ett tvåtimmarsintervall.
Och det är nu - om man ska vara generös - som utdraget ur Mary Ann Woodwards citatsamling om vad Cayce sagt om karma-lagen ("själen möter alltid sig själv - sitt forna själv i obehagliga och behagliga situationer"). Tydligen diskuterades frågan om NÄR själen anknyter till ett växande foster i familjen Cayce och bland engagerade närstående. Hans svar är inte i närheten av de rapporter som enstaka hypnosexperiment givit vid handen, av hypnoterapeuten Michael Newtons böcker får man t.ex. intrycket att själar ansluter sig lite olika.
En del tar det säkra för det osäkra och ansluter sig till modern och fostret redan tidigare under graviditeten, men sen rapporterade en del av Newtons klienter hur de nästan arrogant tagit plats i "förarsätet" bara kort före förlossningen. Terapeuten återger flera klientkommentarer under hypnos där någon t.ex. reagerade med häpnad under sitt presumtiva återuppgivande av den här "närkontakten" och förbluffas över vilken trög eller svårarbetad hjärna den nya värdkroppen hade.
Just det citatet skrattade jag gått åt som en gång drömde om ett tidigare liv som enkel fruktodlare i Israel och precis då jag vaknade till kände hur mycket högre i sinnet den enkla mannen var än den nuvarande svenska kroppen. Jag var en ren idiot idag jämfört men juden som levt tvåtusen år tidigare.
Men så här går det inte alls till enligt Edgar Cayce i trans!
 |
| Klicka för bättre läsbarhet |
Woodward citerar ytterligare ett fragment ur en dialog med Cayce i trans där någon frågar om själen "någonsin går in i kroppen före födelsen". Cayce svarar: "Den träder in antingen vid barnets första fysiska andetag eller under det nyfödda barnets första 24 levnadstimmar "på det materiella planet".
Sedan reitererar den sovande: "Inte alltid vid första andetaget, ibland dröjer det timmar, och det kan till och med vara en fråga om ändringar i vilka själar som söker entré". Ser ut att vara rena huggsexan om populära kroppar eller ett kommande "bra" livsöde som flera själar gärna skulle vilja leva! :-)
Sist på den avbildade boksidan kommer en följdfråga: "Vad håller då den fysiska kroppen vid liv tills dess att en själ tagit den i besittning?" Svarar Cayce: "Anden! För materiens ande, dess källa är liv eller Gud. Förstår du?" (s. 253)
I vetskapen att Cayce producerade en del förunderliga och faktakorrekta föreläsningar och instruktioner (som de åtskilliga skeptikersidorna på nätet aldrig nämner), skulle man kunna drista sig till tanken att "profetens" oklara födelsetid har att göra med en sammanblandning av de två födelser som Woodward nämner att "astrologer" vid den här tiden i Amerika intresserade sig för, nämligen tidpunkten då själva kroppen föds fram och den andra tidpunkt då själen tar kroppen i besittning!
Problemet är att detta heller inget löser eftersom Cayce faktiskt hävdar att han sett sitt födelsecertifikat (13.30) samtidigt som hans transuppgift om att hans själ gick in i babykroppen 15.03 matchade den kvinnliga släktingen som mindes att ungen hojtade till "prick tre". Enda sättet att få någon logik i detta är att bebis-Cayce föddes och sedan inte gav ljud ifrån sig förrän efter 1½ timma och att det var detta tydliga ryck i bebiskroppen som släktingen memorerat!
Givet hur Cayce under årtionden i trans insisterade på att själen är en hel fri varelse som inte kan likställas med horoskopet den föds under, blir ju frågan om det alls är viktigt att känna till den egna "ego-ascendenten"! Är det därför som bara en månascendenten, som används som substitut på bloggen när klockslaget är okänt tycks fungera så väl?
Jordeliven förlöper alltså enligt någon slags ödesschema - en viss determinism - men i Cayces (och gamle Platons) världsbild är det som två parallella universa, själens och den materiella kroppens, och själen har möjligheten att under ett liv "böja" ett krokigt öde lite rakare.
*****
Efter att ha ägnat problemet med Cayces födelsetid nästan två timmar av bläddrande i böcker och skrivande, blir jag nästan chockad av att till sist upptäcka att jag på dagen skrev om samma sak för två år sedan! I inlägget "Är vissa människor änglar på jorden?" grubblade jag över vilket ascendenttecken som stämde bäst för Edgar Cayce. Då tog jag fel sida i Millards biografi och klagade på den "diffusa" tidsangivelsen men sidan 26 angav alltså 15.03
Bra, då slipper jag skriva om ascendentproblematiken en gång till. Dessutom "besvarar" citaten från Woodward kanske frågan i det äldre inlägget om hur man ska hantera det problem att det föds så många barn med exakt eller närapå exakt samma horoskop. Här var gamle Claudius Ptolemaios i Egypten på det klara med att den astrologiska influensen bara var en faktor och att miljön och kulturen var en annan.
Mot denna "biologiserande" uppfattning vände sig sedan romaren Plotinus och menade att astrologins enda värde var som omenlära, men dock ett fungerande system som BETECKNADE skeenden även om den inte var orsak till något på det sätt som den naturvetenskapligt orienterade Ptolemaios föreställde sig. Plotinus ligger närmare Edgar Cayce som också nedgraderade astrologin i syfte att säkerställa själens autonomi relativt detta kosmos.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar