Barnmorskan som födde den hänsynslösa amerikanska affärsmannen

Dale Carnegie med ett vemod i blicken som
får Arne Weise att framstå som sprallig.

Vem minns längre Dale Carnegie, född 1888 i Missouri, USA? Vid mitten av 1900-talet var han en miljonsäljande författare med den tidens självhjälpsböcker och översatt på 20 språk.

Jag grävde nyligen i gamla lådor och upp kom en gulnad pocketbok från 1957 av den här mannen. Vet inte varifrån boken kommer, men troligen något som följt med från barndomshemmet. Det är en senare upplaga, från 1969, men som nämnt i ett tidigare inlägg läste min far aldrig böcker.

Den här heter "Hur att utveckla självförtroende och influera folk genom att tala i det offentliga" så det är ändå inte omöjligt att den framlidne gamle strebern köpte men aldrig läste den (pocketens rygg har slitet omslag men har obruten rygg och verkar inte läst). 

Att det var fars inköp stärks av att han började som ungt butiksbiträde utan några examina men under livet kämpade sig upp till försäljningschefsroller, alltid med lågt självförtroende över sin oansenliga bakgrund. Boken verkar passa honom perfekt: enligt förordet av Dale Carnegies änka var det här i själva verket en bok skriven 1945 för att amerikanska affärsmän skulle bli effektivare. Senare lät hon spökskrivare korta ner och göra om texten för en allmän publik.

Dale Carnegies födelsedag är en fest för astrologen, för utifrån filosofen Herakleitos gamla talesätt, att "Naturen älskar att dölja sig", och bloggens koppling av denna osynliga Natur till det skyggande, sorgsna och ofta nog åtminstone milt olyckliga Vattenelementet, verkar författaren ha adresserat sitt eget klena självförtroende genom att skriva boken. Han tänkte djupt kring sina svaga sidor och hittade motargumenten och exorcerade säkert en mängd demoner under det att han formulerade tipsen som skulle få hariga säljare och affärsmän att "toughen up" - tuffa till sig. Se bara både Sol och Måne i Vatten, men en stenhård Mars-i-Stenbocken som opponerar den stirriga och lätt affekterade Månen i Kräftan, den senare en indikation om följare snarare än ledare.

Sokrates kallade sig barnmorska när han lärde Atens ungdom
att tänka självständigt. Det här horoskopet innehåller både
Kräftan/modern och Saturnus/Stenbocken, danande faktorer.
Men det var inte klar tanke som var den här majevtikerns
mål, utan styrka och övertalningsförmåga (världshärskaren
Stenbocken) - affärsmännen måste kunna "close the deal"!

Problemet är bara att han sedan var en akademiker som ägnade sitt liv åt att föreläsa och inte minst fostra det amerikanska näringslivet i den här tuffa och självsäkra attityden han tänkt ut. Resultatet ser vi idag. USA som världens hemskaste land med Storföretag som tynger världen som drakar och demoner! Arroganta som få.

Bloggens aning att det är Vatten som ska kopplas till det omättliga näringslivet får mer näring av det här horoskopet och hans livsverk, där hörnstenen troligen är den företagsorienterade versionen av pocketboken. Den hette "Public Speaking and Influencing Men in Business".

Varför ser den äldre Carnegie så sorgsen ut på fotot från äldre dagar? (Han är ingen muntergök på tidigare foton heller.) Jag skulle vilja peka på kombinationen i samma tecken av Månen och Saturnus. Den senare är helt glädjelös (det är motpolen Jupiter som bjuder på glädje och gamman). Saturnus är en torr, strukturerad, positionsmedveten och smått maktlysten faktor, men passar illa i det blödiga Vattenelementet. Här drar den nedåt och kan ge depressioner om den knyter an till personliga planeter. Mer personligt än Månen blir det inte, med mindre man har födelsetid som ger tillgång till den extremt viktiga ascendenthärskaren.

Nu har visserligen författaren Solen med jovialiska Jupiter som en fenomenal motvikt, men hur lättsinnig är Skorpionen? Och i synnerhet när Skorpionhärskaren Mars står i saturniska och kylslagna Stenbocken? Vad vi har här är i själva verket en triangulär formation som är värd att peka på. Ett litet miniatyrdrama inom horoskopet, så att säga. Här gästar Saturnus Kräftan och gör den timid, fylld av fruktan, och kanske depressiv. Men Saturnus ena hemmatecken gästas av den energiska Mars som här söker förmedla sitt teckens karaktäristik genom att angripa den håglösa Kräftan, och vad Mars förmedlar från sin negativa hembas i Skorpionen är inget annat än bilden av en framgångsrik ledargestalt - Solen med Jupiter! Hur bra passar inte detta in på att sälja självförtroendeböcker till den stora massan (Månen = ansiktslösa folkmassor). 

Pocketformatet kallas dessutom på nätbokhandeln Amazon för en "mass market"-produkt. Den ansiktslösa massan igen, den karaktärslösa och blödiga Månen i Kräftan som bara konsumerar och konsumerar. Se åter Annika "Fallskärm" Falkengrens horribla Kräfta där Månen och äregiriga Rahu ger en nidbild av en Natur som inte bara älskar att dölja sig men dessutom har en sjuklig aptit. (Carnegie har den också, men det är inte äregirighetens Rahu som leder vägen i Kräftan utan dess raka motsats, Saturnus.) Men med olämpliga planeter i Vatten är vi inne på ett helt annat och psykologiskt tema, nämligen vampyrtemat eller den förtärande modern som i formen av en bankchef parasiterar på sina barn och suger ut pengar från dem. En verkligt olustig särutveckling av det annars neutrala och livsnödvändiga Vattenelementet.

Medan jag hackar ner de här meningarna slår det mig att den gamle Dale Carnegies saturniskt introspektiva blick och lite snedställda ögon påminner en smula om den bipolära komikern och sorgsne clownen Robin Williams (som begick självmord sommaren 2014). Han hade Vågascendent och Solen visade sig stå i Kräftan och precis som hos Dale Carnegie gynnas av en aspekt från Jupiter i Vatten. Jag har noterat exceptionell intelligens hos folk med Solen i Vatten och den Stora Välgöraren i aspekt, närapå skrämmande klarsyn. 

Vattnet får inte förfulas även om den här bloggen ofta upptäckt det i samband med närighet och låg och slabbig sensationalism. Det är förvisso den mest dräggiga pöbelns element, folk fullständig fångade av mediernas ständigt skiftande feta rubriker och drev. Småfolket har ingen egen världsbild utan guppar bara med i vad Överheten via medierna vill att de ska sysselsätta sig med. Nämligen ingenting förutom att gå till sina jobb och utnyttjas av det parasitiska system vi lever inom. För övrigt ska de hållas i ständig och därmed tröttande affekt via nöjesindustrin och sagda medier! Folkmassan får inte forma sig till en ideologiskt medveten grupp, det hotar Etablissemanget. Det fanns en artikel att läsa om svenskarnas inbilskhet och tro att de tillhör de privilegierade, åtminstone en smula, i Aftonbladet igår. Läs den!

Det är inte konstigt att sinnesstämningen "sorg" redan i antiken knöts till Vattenelementet och när horoskopets 4e hus (motsvarande Kräftan i den naturliga zodiaken) utöver skytt, hem, modern, revir och kapitalvaror (som hus och bil) betecknar graden av glädje och tillfredsställelse med livet, så betyder detta inte att 4e är ett gladlynt hus! Däremot ger det indikationer, via gästande zodiaktecken, inneboende planeter och aspekter från andra planeter, om hur stabil och tillfreds man är. 

Ett väl fungerande 4e hus borde antyda människor som inte har några problem med ensamhet, de trivs med sig själva. Naturligtvis kan andra ingredienser rubba en sådan preliminär slutsats. Ta bara Donald Trumps häftiga och eruptiva Mars-i-Lejonet stigande i öster! Hur mycket ro i kroppen blir det kvar med ett sådant dominant budskap knutet till den egna personen? Att den naturliga skadegöraren Mars kallas en "verksam välgörare" i Lejonet gör knappast Trump till ett helgon. Däremot skulle han bli väldigt effektiv om han startade krig. 

Donald Trump ÄR kriget inkarnerat, och det är därför den här bloggens förhoppning att USA nu äntligen fött den logiska avkomman till Dale Carnegies barnmorskeroll och framfödare av ett arrogant och drygt självsäkert amerikanskt näringsliv. Trump kan bli den som slutligen visar vansinnet som USA är på planetens yta. Och detta land och dess officiella världsbild söker Sveriges elit knyta än starkare band till via påtvingat NATO-medlemskap. 

Det finns tydligen inte en enda svensk i Etablissemanget som förstår att deras dagar håller på att räknas ned och att det är dags att börja visa vilja att skissa på en postkapitalistisk värld.