Bland överflödet av indiska astrologisajter skrivna på besvärande knackig engelska och där en del sanslöst blandar in västerländsk astrologi (som om Väst någonsin haft något korrekt att erbjuda), hittar jag slutligen en bländande "crash course" i vedisk astrologi.
Tror aldrig jag sett en komplett metod presenteras så koncist, utan ett enda överflödigt ord, och så logiskt. Inte oväntat har läromästaren akademiska betyg och skriver perfekt engelska. Han har ett anglosaxiskt namn, David Hawthorne, men ser av fotot ut att ha indiskt påbrå.
Den här bloggen använder redan i varierande grad Hawthornes grundverktyg, men knappast helt systematiskt. Ofta tas bara någon bestickande problematik i horoskopet som intäkt för en dräpande vidräkning med någon i bloggarens ögon oupplyst politiker eller annan makthavare - detta är inte astrologi i strikt mening utan snarare någon hemsnickrad litterär genre!
Men vid riktig tolkning hittar den som likt undertecknad besvärats av den dunkla doktrinen om planeternas verksamma eller effektiva naturer en ljuvligt tydlig och alternativ metod där planeten (vilken dess essentiella natur än är) antingen är verksam välgörare eller verksam illgörare. Vilken karaktären är avgörs av huruvida en speciell sorts zodiaktecken ockuperar något av de tre onda husen (6, 8, 12 - det onda men förbättringsbara 3e beaktas inte i det här systemet).
Hawthorne förutsätter att läsaren redan kan de hinduiska grunderna och förklarar t.ex. inte den centrala termen mulatrikona (eller mool trikona). Det gör å andra sidan t.ex. den här indiern på lite stapplande engelska. Om ett mulatrikona-tecken ligger i något av de tre onda husen blir dess husägare en verksam illgörare och om inte, fungerar t.ex. de naturligt onda Solen, Mars och Saturnus som en verksam välgörare. Så enkelt!
Själv har jag slitit mitt hår över den kluvna berättelse som min Saturnus ger. Den är onekligen hyperviktig eftersom ingen annan planet i bloggarens horoskop aspekterar ascendenten lika exakt, det skiljer mindre än 1° för en exakt opposition.
Essentiellt är ju Saturnus en ond planet (tänk: dess viktiga roll som Döden), men för alla med Tvillingascendent äger den dels det onda 8e huset men också det "bästa huset", det 9e för samvete, religion och filosofi (de stora frågorna mänskligheten alltid brottats med). Så vad resulterar? Bra för 9e och halvdan för 8e har jag tidigare låtit mig nöja med (när allt kommer omkring har det 8e dödshuset och Saturnus minst sagt tydliga beröringspunkter).
Saturnus härskar över både Stenbocken och Vattumannen och att nu Vattumannen kallas dess mulatrikona-tecken beror på att planeten anses ha mer gemensamt med Vattumannen än med Stenbocken! Man kan ha sina reservationer kring vissa av argumenten i länk nummer två, men principen känns riktig.
Istället för den oklara verksamt neutrala funktion som astrologen Narasimha Rao här tillskriver Saturnus, blir planeten en entydigt verksam välgörare eftersom Tvillingarna i 1a huset placerar Vattumannen i "det bästa huset" för den universella dharman.
Hawthornes överblickbara artikel förenklar också avashta-läran om planeternas barndom och åldrande genom ett tecken (och struntar i traditionen att negativa tecken mognar baklänges, dvs. planeten föds i 30e graden). De fem första (barnalika) och de fem sista (ålderdomen) graderna är allt som räknas och båda försvagar en planet. (Eftersom både planetens barndom och ålderdom minskar effektiviteten är det således egalt huruvida tecknet är positivt eller negativt).
Hans genomgång av faktorer som stärker eller försvagar en planet i horoskopet är tydlig! Viktig också påminnelsen att ascendenten måste vara involverad för att budskapen ska vara personliga. Vissa planeter i ett horoskop har kanske inget med den egna personen att göra och återigen påminns man om vilket sorgligt tilltag det är att söka ställa kändishoroskop utan tillgång till klockslaget.
Hawthorne avslutar med en fin liten diskussion om planetära dashas (portioner eller cykler) och hur huvudcykeln och subcykeln tolkas och vilken skillnaden är mellan dashas och transiter.
Allt som allt en riktigt bra minnesuppfräschare som bara tar några minuter att läsa (och några till för att låta den informationstäta texten sjunka in).
En enda reservation. Hawthorne ansluter sig till den västerländska traditionen som ser fadersgestalten i Solen. Vilken röra! Nu har vi alltså den gamla nordindiska traditionen som troligen via hellenistiskt inflytande håller Saturnus för att representera fadern, den troligen ännu äldre sydindiska läran att det är Guru (Jupiter) som är fadern, en älskvärd lärargestalt. Den här allokeringen är extremt intressant eftersom Jupiter motsvarar grekernas Zeus, fader till mer avkomma än någon annan av de unga gudarna! (Håller man sig till grekisk mytologi kan man å andra sidan anföra att Saturnus som Kronos, var ledare för de gamla gudarna, titanerna!)
Och så nu också Solen som en tredje fadersmarkör, en planet, som i mina ögon varit begränsad till att representera yrkesledare - politiker och företagsledare och kreativa yrkesutövare - i den indiska traditionen. Det är kanske ingen slump att Hawthorne säljer sin egenhändigt publicerade astrologibok från USA och vill ha betalt i USA-dollar...
Jag antyder här att han cyniskt väljer den lätta vägen och använder den symbol som redan är inarbetad i Väst, men på en djupare nivå är det kanhända det "arketypiska suget" som paret Solen/Månen utövar och som gör att många vill se "pappa och mamma" i den här kombinationen.
Detta trots att horoskopets lodräta axel mellan patriarkala Saturnus/Stenbocken och matriarken Månen/Kräftan så tydligt anger de två polerna i hemmet. Saturnus var traditionellt fadern som ansvarade för hemmets yttre gränser och för att familjen "visade sin bästa sida" - kort sagt en hedervärd familj ("hederskultur"). Månen var "själsdjupet" och stämningarna på insidan i ett till det yttre strikt reglerat hem och för empati och känslor var naturligtvis modern/Månen den främsta källan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar