 |
| Det nybabyloniska riket (626-539 BC) före Persiens stormaktstid. Från denna period härrör de äldsta personhoroskop som hittats. Astrologin var en delad angelägenhet för assyrier, babylonier och kaldéer som alla hade en för svensken svårbegriplig kombination av andlighet och naturvetenskapligt intresse. |
Eftersom den här bloggen utgår från så horoskop från nyheterna och som saknar födelseort och tid är det möjligt att det är dags att addera de kaldéiska "gränserna", en ålderdomlig lära som delar upp zodiaktecknet i flera delar om några grader var och placerar en planet som härskare över sin lilla portion (lat: terminus, gränslinje).
Den här metoden finjusterar med andra ord soltecknet genom att man går till subnivåns härskare i samma karta och ser vad slags Sol-Lejon, Sol-Stenbock m.m., man har att göra med. Hinduisk astrologi har något liknande i de 28 och senare 27 nakshatras eller månpalatsen som bildar en sekundär underström av tecken med egna karaktärsdrag. Tyvärr verkar det som om förklaringarna till månpalatsen är av mycket sent datum - det kan handlar om en död tradition som någon skakat liv i och givit nya förklaringar till, men Indiens historia förlorar sig i ett töcken... De kaldéiska gränserna är definitivt antika och troligen äldre än den egyptiska motsvarigheten.
Claudius Ptolemaios fnyste åt det kaldéiska systemet för att det var alltför enkelt (!), och som den ambitiösa vetenskapsman han var, skapade han själv ett nytt och rätt förvirrat alternativ. Den här bloggen skriver om gränserna eller termini (pluralformen), och visar tabeller. Skulle jag välja, säger mig maggropskänslan att det är till kaldéerna man ska gå. Det var ju trots allt i dessa trakter astrologin föddes.
En annan men inte lika gammal påbyggnad är läror om hur varje enskilt grad har sin egen karaktär. Under några nyplatoniska filosofer i senantiken degenererade astrologin för första (men inte sista) gången och blev till hysteriska systembyggen. Vid den tiden var den gamla kaldéiska astrologin redan bortglömd i väst.
Obegripligt nog finns inte det kaldéiska systemet med i den fina gratis programvaran ZET Lite, bara Ptolemaios tokerier med det egyptiska, som också inkluderats. Vidare turkiske astrologen Vettius Valenus (hans texter från 2a århundradet sägs innehålla många missförstånd). Mjukvaran innehåller även termini enligt den medeltida araben al-Birunis modell, 1200-talsastrologen Bonatti samt 1600-talsbritten Lillys version.
Alla har de stuvat om sub-nivåerna till zodiaktecknen efter sitt gottfinnande, och det är uppenbart att det här handlar om överhettade hjärnor som var och en sett sig kallad att presentera den bästa versionen av subindelningen. Men varför har inte programmet ZET inkluderat det äldsta systemet??? Kaldéerna representeras dock i det idag mer kända dekadsystemet som på samma sätt och systematiskt delar upp zodiaktecknen i tre 10-graderssegment vilka var och en har en underliggande planetär härskare.
Det är nog här astrologin blir en syssla efter smak och tycke. Charles Carter nämnde bara dekaderna utan att gå in på dem i sitt koncisa introduktionsverk som, inser jag nu, är en renskrivning och kraftig förenkling av Ptolemaios nästan ogenomträngliga Tetrabiblos från samma tid som Vettius Valenus skrifter. Enligt Carters förmenande var dekadernas inflytande så svagt att de inte behövde tas i beaktande givet astrologins rika verktygslåda. Frågan är då om termerna eller gränserna inte borde vara ännu svagare och svårare att uppfatta hos en människa, med tanke på hur dessa subnivåer snabbt flyktar förbi inom ramen för ett tecken.
Kan inte motstå frestelsen att här börja med mitt eget soltecken Vågen. Med Solen i 6e graden möter man genast den enda egenheten i det kaldéiska systemet, nämligen att det görs åtskillnad på dag- och natthoroskop. Från Vågens start och upp till den 8e graden gäller Saturnus som första avgränsningen för födelser om dagen och Merkurius för natthoroskop. Bloggaren föddes efter solnedgången och blir således en venusiansk Våg med en underton av Tvillingarnas planet Merkurius.
Lustigt nog resulterar detta i en makalöst tydlig Sol eftersom merkuriska Tvillingarna stiger i öster som ascendenttecknet samtidigt som Merkurius själv befinner sig i Vågen och dessutom är den planet som hunnit längst av alla (atma karaka, eller själssignifikatorn). Detta blir alltså en trefaldigt stor eller stark Hermes/Merkurius: 1. den är ascendenthärskare 2. den är Solens sub-tema 3. den tecknar atmans/själens (Solen) djupaste begär. Snacka om potentiellt messiaskomplex! Budbäraren x 3 !!!
 |
| Senantike figuren Hermes Trismegistus - den trefaldigt store Hermes, vishetsläraren. Kanske en parallell till hinduismens nedstigande avatarer, vilka i sig kan ses som kulturheroer. |
Även enligt egyptiernas modell för termini blir händelsevis Merkurius subnivån under en Våg-Sol i 6e graden medan den plottriga Ptolemaios stuvar om det senare systemet och sätter Venus själv som Solens sub-inflytande fr.o.m. denna grad och en kort sträcka.
Prova själv att slå upp i tabellen i länken ovan! Astrologin är som en additiv serie omen där varje ytterligare belägg tolkas som ett stöd för den trend eller disposition man nått nys om ("multipel attestering" var mitt sätt att beskriva den här jakten på astrologiska belägg). Den åsikten hade jag, utan att ha läst om den någonstans, innan Ptolemaios bok föll i mina händer genom någon välvillig men anonym bloggläsare och jag där upptäckte att egyptiern förde precis samma resonemang. Ibland tycker man sig på bekräftelser på tidigare liv, som här att själen sysslat med astrologi i ett tidigare liv. Tankar poppar upp i huvudet utan att man vet att de har tänkts tidigare och finns lagrade i själen som, vad vet jag, "övertygelser"?
Så färdas själarna genom tid och rum i sina inkarnationer och har med sig sina egna verkligheter under ytan, som kognitiva mönster som ligger där på lur samtidigt som det lilla barnet lär sig hantera sin nya fysiska kropp. De själar som anlänt starkt under Tamas guna tycks mer låsta av sitt bagage än de som föds i huvudsak under Sattva guna - Mörkrets och Ljusets andar. Judarna på Jesus tid demoniserade Mörkrets barn, men i en annorlunda världsbild är det närvaron av båda ytterligheterna som driver den konfliktfyllda historien framåt...
Som för att understryka hur styrda vi är i vårt tänkande av arketyperna inser jag i detta ögonblick att den här dagen ser en NYMÅNE i gränsdragningens tecken Stenbocken. Så passande att hamna i funderingar över systemen för gränserna inom zodiaktecknen! Inlägget skrevs från Stockholm med under kvällningen då tidiga Lejonet steg i öster. Det vill säga, en direkt återkoppling till tanken om en nymånelik projektstart i ämnet som Sol-Stenbocken älskar: "gränser" av alla de slag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar