Men jag har på den svenska planhalvan noterat ett undantag från dessa ibland nästan minutsnabba förändringar. Sedan hela Sverige tröskat igenom ett ämne för flera dagar sedan kryper - när ämnet alltså redan är iskallt och stendött - en viss chefsredaktör fram och illustrerar en obsolet fantasi om att den som har sista ordet är den som vinner matchen.
 |
| Årets plattityd? Och typ en vecka efter alla andra. |
Det har hänt så många gånger nu att jag slagits över hur sent in i leken Jan Helin ger sig, som om han väntade på att en allmän konsensus först skulle etableras, vilken han sedan kunde göra sig röst för. Det är lite likt Reinfeldt som heller aldrig riskerar att säga någon inopportunt men i gengäld inte blir någon viktig informationskälla för den som förstår hur att orientera sig.
Hans kollega i den andra högertidningen för lågutbildade, Expressen, sitter å sin sida någon Mattsson och breder ut sig på en blogg om publicistiska frågor som rimligen måste intressera ännu färre i landet än den här sidans astrologiska vindlingar. Kort sagt, att vara chef för en kvällstidning tycks vara en ovanligt insnöad position och alls inget att avundas.
Andra uttryck för en osund maktfixering är att komma sist till festen eller låta andra vänta i alla möjliga sammanhang. Inte för inte kallas realpolitikens Saturnus Shani - Den Långsamma - på sanskrit.
"Sista ordet" är ett typiskt uttryck för en ohälsosam maktfixering och makten tecknas förstås inte bara av Saturnus utan kanske främst av tionde huset i ett komplett horoskop, av husets tillfälliga ägare och eventuella planeter i det. En prominent Saturnus ger dock alltid något förhållande till makten, och som i fallen Margaret Thatcher och Barack Obama, båda med Saturnus i första ego-huset, en personlig identifikation med den. Båda verkar vara sjukligt dåliga på att hitta kompromisslösningar, vilket påminner om att makten till sin natur är diktatorisk och antidemokratisk. Att kombinera Obamas starka Saturnus med samma svaga Sol i Kräftan som Fredrik Reinfeldt, är möjligen ett recept på en hopplöst oduglig ledare.
Jan Helins klockslag är inte känt, men sinnelagshoroskopet ger åtminstone hans fantasier om makten - vare sig han är medveten om sitt sinne eller inte. I allmänhet saknar människoarten förmåga att kliva ur sitt eget sinne med mindre hon är en utvecklat andlig natur. Alla andra identifierar sig med sina egna tankeprocesser och kan därför inte se tankens rötter - hur stämningar och grundattityder ligger i botten av personligheten och resulterar i tankemönster av viss typ.
Ett månhoroskop, som gäller alla födda under 2-2½ dygn är således ett sant personligt horoskop men likväl ett som många kanske inte vill känna igen sig i. Det privata - som man kanske inte ens unnar sig själv att se eller förstå - fläks här ut och läggs i öppen dag av den indiska Chandra lagna-metoden! Att även Jesus var inne på den här känsliga zonen märktes i Bergspredikan (vare sig han nu bokstavligen höll detta tal eller om det är en serie läropunkter som de första judekristna anslöt sig till - idéerna fanns nämligen till stor del redan i de judiska Dödahavsrullarna).
Enligt Bergspredikan har redan det sinne (Månen) som öppnar sig för en otrohetsfantasi begått handlingen! Detta är en extrem form av Platons idealistiska filosofi, att vår värld är idéstyrd och egentligen består av idé-former. Att sedan vissa dödkött slafsar med, och kroppsligen utför det som redan formats i det inre, är egentligen bara en bieffekt. Den verkliga skadan har redan ägt rum i en högre ontologisk ordning (en högre nivå av existens).
Så vad drömmer Jan Helin för slags maktdrömmar som får honom att gång på gång leka "sista ordet"-leken med sig själv (för ingen annan kan rimligen anse honom för att ha något viktigt att tillföra landet)?
De färgade områdena är intressanta för vår fråga. Ur sinnets eller föreställningens perspektiv är det naturligtvis träffsäkert att chefredaktören för Sveriges största tidning föddes ett dygn då Saturnus primärt verkar genom det tredje huset för kommunikation och information. Som den borgerliga USA-fantast det här måste vara kallar han sig sedan en tid för "publisher" och det skrivna ordet hör definitivt till tredje huset.
Eftersom sinnelaget i sig står i det saturniska och maktorienterade Stenbockens tecken blir det här ominat bara möjligt vart trettionde år för dem vars fantasier färgats av den gnetiga stengeten som drivs av viljan att bestiga berget och med våld om så krävs dominera de andra getterna för att bevaka sin position. Schibsted-ägda Aftonbladet svartlistade den här bloggen till och med före Bonniers-ägda Dagens Nyheter gjorde det, men lyfte bannlysningen igen efter några veckor. Svenska nätmedier avslöjade under "hatdebatten" vilka bonnläppar det är som styr det här avsides landet! Överreaktioner och kompensationer, drev och misstag i en aldrig sinande ström.
Det verkar inte födas några "tunga" själar med medhavd kompetens till Sverige. Här gäller amatörernas afton där strebrar turas om att bekläda maktpositionerna. Och skandalerna bara avlöser varandra, Bofors, TeliaSonera, Nuon, FRA - ja lagstiftningen är något i sig - den verkar ibland komma från helvetet och knappast från Platons visa råd, skickliga stjärntydare som grekerna ansåg kunna leda ett folk bättre än någon annan yrkesgrupp! (Gissa om den här delen av det västerländska kulturarvet mörkats och tystats ner! Men läs Platons samlade verk och se själv - jag tog över ett år och plågade mig igenom hela textmassan. )
Helins Saturnus är nu svag i Vatten, i den Vegetativa Själens hägna. Om det handlar om att summera kostråd eller känsloströmmar i förhållande till sakfrågor har den en poäng.
Intressantare är tionde huset (ur den lunära föreställningens perspektiv). Här visar sig Helin så maktkåt det någonsin är möjligt. Inte bara är Stenbockens tecken associerad med absolut makt men här kombineras hans sinne med Venus, det tionde makthusets tillfälliga ägare. Som jag sade är det egna sinnet ofta en blindfläck - det är svårt att stå utanför och observera sina egna tankeprocesser och se deras bevekelsegrunder. Men om nu inte Helin är medveten om det själv, kan vem som helst med den här kartan notera att det handlar om ett narcissistiskt maktbehov. Just som man kunde misstänka.
Nu finns emellertid en egenhet i tionde makthuset som jag ännu efter fem års stirrande på tusentals månnoder inte fullt ut förstår. I fantasin "Jag, Claudius" eller "Jag, Makthavaren" ingår också Draksvansen i tionde huset.
Hur ska man tolka den halshuggna och huvudlösa bakdelen av den giriga demonen? Som att Helin sedesamt försöker tona ner sin maktroll och förställa sig till en av folket, trots att hela hans hjärta brinner för att stå över pöbeln och bestämma vad de ska fylla sina sinnen med?
Jag skulle vilja föreslå en mörkare läsart som jag varit inne på tidigare. Detta är Drevkarlens signatur. Helin vill halshugga andra i sitt maktutövande. Aftonbladet är rimligen den svenska tidning som är den värsta när det gäller att piska upp drev mot människor, den är skyldigt till den svenska jantementaliteten i dess värsta form.
Intressant nog blir effekten av den huvudlösa demonen en vek profil som ledare/tiondehusperson. Inte bara är Saturnus/Den Långsamma illa placerad i det tredje intellektshuset (som kräver/står för snabba puckar), Draksvansen tenderar att klippa av förbindelsen med tiondehusets tillfälliga härskare Venus.
Därmed osynliggörs inte bara Helins narcissistiska maktsträvanden (ingen av Aftonbladets folkliga läsare anar att han är något helt annat än dem själva och företräder intressen de skulle hata honom för), en Draksvans som stryper själva källan till sin ambition tecknar en vek bild av sig själv. Det är därför Helins krönikor alltid kommer för sent och, som den ovan, får en löjlig plattityd till rubrik. Jag har några Draksvansar exakt på en känd ascendent, och de här individerna har alla varit timida och hjälplösa i verkliga världen.
I Helins föreställningsvärld spelar han kung över drevet och söker sista ordet, men är en huvudlös ledare. Samtidigt funkar det, för Månen+Venus i Stenbocken och makten under Vågens (visserligen en falsk flagg) anknyter perfekt till Sverigehoroskopet. Månhoroskopet för chefredaktören till Sveriges största tidning är således ytterligare ett belägg för att den här bloggens förslag om en Vågascendent kontrollerad från Venus i Stenbocken verkligen har fog för sig. (För ett annat belägg, se upptäckten nyligen om hur exakt Reinfeldts Måne sammanfaller med den hypotetiska Vågascendenten.)
Denna blogg var Sveriges första att föreslå detta eftersom den sideriska zodiaken haft så få företrädare i landet, då i allmänhet renodlat hinduiska astrologer. Men den hinduiska astrologin ÄR västastrologi som den borde ha varit. Jag tror inte att korruptionen inträffat under Platons tid eller hans akademis första generationer. Men gå femhundra år fram i tiden - då finns det platonska filosofer som råvägrar doktrinen och vårdagjämningens precession (som Platon tycks ha känt till - via österländsk förmedling? - och accepterat). Och från den punkten och framåt seglade väst iväg åt sitt eget håll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar