Det som fångar mitt intresse är emellertid valet av illustration på till synes lilla hobbyprojektet The Daily Galaxy som också ger en kortfattad men något bättre presentation än AB.
Är inte det här gröna timglaset (eller kanhända en dorje - en tibetansk härskarspira och åskvigg) besynnerligt lik den kosmologiska modell israeliska raketforskaren Itzhak Bentov presenterade redan på 1970-talet, två årtionden före det årtal och den tänkare som medierna nu anger som den förste att lansera teorin om ett holografiskt universum där du och jag tror att vi befinner oss just nu?
 |
| Ur Bentov - "Stalking the Wild Pendulum" (E.P. Dutton, New York 1977) |
Passionen är faktiskt ett värre tillstånd än det hos dem som sitter fast i helvetet. Se t.ex. Fredrik Reinfeldts, Anders Borgs, Sven-Otto Littorins eller Göran Hägglunds horoskop med hyperdominant Tamas guna (Mörkrets kvalitet) - männen som förstörde Sverige och drev in ondska, fattig och rik, och andra problem i samhället. Motpolen är förstås den himmelska öppenheten som hinduisk kosmologi kallar Sattva guna (Ljusets kvalitet).
Även himlar och helveten är dock sammansatta av den lägre naturens energier (prakriti) och kommer att "återvinnas" (dö) och återfödas. Som den klassiska undertiteln till filmen Highlander påpekade: "There can only be One". En djupt filosofisk utsaga om man skalar bort utanpåverket med stridande klaner.
Till skillnad från uppfinnaren och ingenjören Itzhak Bentov, som disciplinerat praktiserat meditation i tjugo år innan han fick ett genombrott och öppnade sig för det kosmiska medvetandet, har jag inte samma förmåga. Därför kan jag bara titta på Bentovs märkliga skiss av universum och fråga mig: är hinduismens världsskapare Brahma synonym med det universella medvetandet ("mind") som existerar på i en högre dimension än materialistens upplevelse av att leva bland ting och ha en väldig massa resor till exotiska platser att göra innan han-hon dör?
Eller är det Platons Nous självt, Guds medvetande, som Bentov alluderar till i skissen härovan? Israelen antydde själv (med österländska texter) att det finna otaliga världsskapare i universum och att Brahma således bara är en mycket obetydlig gud jämfört med Nous. Vår Sol är en Brahma, en skapare av vårt lilla ordnade tillhåll i universum, vårt lilla kosmos eller solsystem).
Ordningen är heller inte given från högsta chefen utan upp till varje gud att fritt etablera utifrån det huvud varje kreation utgår från. Således astrologins nyckelaxel: Den mellan Solen/Lejonet och den regulatoriska själsformen Saturnus/Vattumannen. Den här axeln utspelar sig dock i den lägsta av de tre materiella kvaliteterna, i Tamas mörker.
Det är därför gnosticismens blinda världsskapare (Sama-El, den blinde, ibland kallad Ialdabaoth) och hans slavar, de materialistiska ateisterna, är så arroganta och hävdar sig vara den högsta. Men den antika astrologin tycks informerad av kunskap från högre dimensioner för till all lycka rymmer zodiaken också ett korrektiv: Ljusets kvalitet Sattva guna och där hela systemet förankras i Jupiters eller Gurus positiva tecken Skytten.
Varför astrologin verkar vara ett system från en högre (nästintill evig) tankehöjd än dagens plattmarksnaturalister har de senare själva hjälpt till att påvisa (fast få människor gör de rätta kopplingarna). Enligt Wikipedia var astronomen Harlow Shapley den första som kom den här föreställningen på spåren, och det var 1918.
Och hur märkligt väl rimmar inte teorin om Vintergatans centrum med den antika sideriska zodiaken som placerar Centrum i just Gurus, Lärarens tecken Skytten! Den visa kentauren i grekisk mytologi även om västvärldens främste nu levande klassicist Peter Kingsley snarare skulle kalla den här ryttaren till häst en mongol utsänd från en shaman-kultur med vakna andeskådare [1].
Enligt amerikanen David Frawley, sedan länge konvertit till hinduismen och en av de västerlänningar som söker sprida hinduisk astrologi i väst, pekar 6°40' i sideriska Skytten mot det galaktiska centret ("Astrology of the Seers", s. 43).
Själv född med Saturnus i 8°57' Skytten är just den galaktiska doktrinen något jag känner instinktivt motstånd inför, men det är så typiskt Saturnus att inte vilja tappa kontrollen över sin egen formala struktur och "upplösas" i ett större perspektiv! Ett bättre vetande (Jupiter/Guru) säger mig emellertid att det här är sant (Jupiter "äger" dock Saturnus när den passerar Skytten och Fiskarna).
I en enkel bild lämplig i juletider borde egentligen universum hänga som ett julgransträd, fästad i kronan i formen av Skyttens sjunde grad (eller Jupiter som stjärnan i topp). Detta är då "i huvudet på den verkliga Världsskaparen Brahma" och vårt kosmos Sol kallas med rätta solärt Logos av den sentida nyplatonikern Anthony Damiani.
 | |
| Jupiter, "variationer på tema" eller den kosmiska förgreningens princip - men även som symbol för det galaktiska centret finns det en "sjunde himmel", en Saturnus bakom ryggen! Du kan inte yttra ett fritt ord utan att samtidigt åkalla dess ramifikation som är Avgränsaren Saturnus! Är frihet då en chimär? Ja, inifrån ett givet system. Således är både borgare och socialister helt ute och cyklar, men mest borgarna som är helt huvudlösa - se bara Reinfeldt som de valde till sitt Huvud - mannen vars 11e horoskophus idealiserar Förgänglighet bara för att ego ska nå kortsiktiga vinster! Detta är dumhet på avgrundslika nivåer. Jainismen, en sidoreligion till hinduismen, menar att en materialist som drar på sig stora mängder dålig karma kan tappa höjd och återfödas i växtriket eller t.o.m. regrediera ända till mineralriket. Men är inte redan Reinfeldt väldigt lik ett mellanting mellan en sten och en grönsak? |
Ett logos, "ord" eller "förnuftsprincip" är som en spermie som simmat ut från Brahma för att befrukta den lägre Naturen (beckmörkret) och det är här, långt från de större sammanhangen, som Bibeln börjar med sitt "Och Gud sade, varde Ljus och det vart ljus". Solen är inte Gud utan bara en utsänd agent, det är helt klart.
Men bor då Gud i det galaktiska centret? Det beror på vad detta är. Om det är ett svart hål: ja. För de svarta hålen är universums ESC-knappar på tangentbordet (escape = undfly). Via det svarta hålet - döden - slinker man ur det här systemet och återvänder till en värld med färre dimensioner, där kartritningarna görs och VILJAN äntligen är fri.
2D-världen sägs enligt forskarna sakna gravitation, vilken alltid förknippats med Saturnus. Bildtexten här ovan är därför inte helt sann. Det finns inte alltid en Saturnus bakom Jupiter eftersom Jupiter i sig är platshållare för Den Ene. Se vidare romerske filosofen Plotinus grundliga negativa teologi i förhållande till Den Ene.
Tillägg
The Daily Galaxy, sade: "a radical model of the Universe in which gravity arises from infinitesimally thin, vibrating strings which exist in nine dimensions of space plus one of time, and would be a hologram --a simpler, flatter cosmos where there is no gravity."
Se i anslutning till dessa "strängar" inlägget Richard Dawkins som den spyende Pyton från september i år, närmare bestämt tillägget om en nattdröm jag hade, där jag befann mig i en omänsklig men ändå levande värld av stränglika former!
Och se, i anslutning till den drömmen, David Byrnes textrad: "Heaven is a place where nothing ever happens"!
Och apropå detta lilla "hov av strängar" i den centrala värld som själv saknar gravitation men pålägger Saturnus på oss som fallit från nåd, se mitt bruk av ordet "smådjävlar" i det nyliga inlägget om Peter Higgs onda herre! Ja, dessa är bara bilder, men hur suggestiva är inte sammanhangen. Det är nästan så att man lutar åt att Platon och hans sentida elev Plotinus hade rätt som förklarade att mytiska framställningar berättar sanningen bättre än matematikerna. Det här nya rönet från de japanska matematikerna skulle kunna bekräfta det - om bara någon hade förstått astrologins djupare väsen.
_________
1. Se Peter Kingsleys "A Story Waiting to Pierce You" och många positiva recensioner på Amazon. Fast dig inte vid recensenten Deke S. som påstår sig ha läst den 84 sidor långa boken fyra gånger utan att ha förstått ett dyft - han är antingen helt dum i huvudet eller spelar dum! Sant är att det här är en skolastisk bok med en notapparat flera gånger så omfattande som huvudtexten - det är ett väldigt bläddrande fram och åter och läsaren måste själv se implikationerna av det Kingsley säger.
7 kommentarer:
"gravitation, vilken alltid förknippats med Saturnus."
Därav ordet gravallvar, alltså. Synonymer till engelskans "grave": serious, heavy, grim, deadpan, leaden, saturnine.
I Alfonso Cuaróns film GRAVITY medverkar George Clooney och Sandra Bullock. Cuarón har Saturnus och Jupiter i Stenbocken. Clooney har Saturnus, Jupiter och Månen i Stenbocken. Bullock har Månen i Stenbocken. Clooney har Mars i Kräftan, Bullock har Solen i Kräftan och Cuarón har Månen i Kräftan, såvida han är född före kl 19.
Raketforskaren Bentov (1923-08-09) hade Solen exakt konjunktion Mars i Kräftan. Alla planeter ligger mellan Tvillingarna och Vågen.
Ärkeängeln Samael förknippas med Mars. Neo-gnostikern Samael Aun Weor hade Solen en grad från Mars i Vattumannen. (Även Merkurius och Venus i samma tecken. Månen i Kräftan eller Lejonet. Rahu i Skytten).
Angående bloggarens egen karta, så har Havsörnen Jupiter 10 grader Skytten, Solen 6 grader Vågen och Merkurius 26 grader Vågen. :)
Undertecknad har ju också Venus i Lejonet, fast där är den synastriska konjunktionen svagare, med sju graders skillnad.
Läste bara om att Clooney spelade mot Bullock i en film och tänkte på att båda hade Stenbock i horoskopen - apropå filmtiteln. Däremot gick du längre intressant att regissören har "Jupiters uppfyllelse av Formen/Saturnus" i just Stenbocken, kosmos materiella (lägre) aspekt.
Samael och Mars - källa? Tvivelaktig New Age? Samael var väl hel bortglömd intill fyndet av de gnostiska Nag Hammadi-rullarna? Likväl intressant koppling, för Mars är ju traditionellt upphöjd i Stenbocken. Kanske därav det demiurgisk-arroganta tjafsandet från Humanisternas chefsbiologist Patrik L som ju har Mars och Saturnus i Stenbocken. Han gestaltar exakt den arroganta materiella naturens herre i sin ogrundade tro att vara den högste!
Mer intressant än synastrier med bloggarens horoskop (fastän starka) är, tycker jag, vad du själv gör av din nära koppling till "galaxens centrum". Jupiter är positiv till att dö ifrån det här systemet och expandera mot centrum, men vad säger din Saturnus, din själs form? (För att inte tala om husens bidrag till rebusen!)
Jag tror det är givande att alltid stämma av astrologins olika par mot varandra. Nu är det här en så stor metafysisk och totalt spekulativ fråga att jag inte skulle känna igen någon själ redo att lämna jordmänsklighetens solsystem om jag så mötte den på gatan! :-)
http://blog.eteacherbiblical.com/2009/07/28/demons-in-jewish-mythology-samael/
http://www.examiner.com/article/angelology-101-13-samael-and-your-destiny
- - -
Ja, vad säger min själs form? Saturnus i Oxen och Jupiter i andra huset. Det låter som någon slags ömesidig reception. Om vi använder Månen som Asc hamnar Saturnus i andra huset, medan Jupiter och Rahu återfinns i nionde huset. Jag är inte tillräckligt initierad för att tolka detta, men det verkar ju paradoxalt.
Tack för intressanta länkar - helt klart figurerade Samael i åtminstone senantik judendom. (Nag Hammadi-rullarna använder ju traditioner som måste ha varit i omlopp vid den tiden.)
Sajterna är visserligen i mina ögon typisk New Age - andrahandsklällor som svänger sig med forskning utan att ange källor. (Angelology är en neo-kabbalistisk rekonstruktion). Men i det här fallet finns informationen också i vederhäftiga källor. Gick till judiska encyklopedin och hittade ett avsnitt om just Samael:
http://www.jewishencyclopedia.com/articles/13055-samael
Saturnus som själens yttergraäns - den värld inom vilken den har som öde (Saturnus) att förverkliga sig och så Jupiter som uppfyllelse. Jag har alltid varit en kritiker av förhållanden (ända sen yngsta barndom!) och min omfattande Skytt-Saturnus baseras på en stingande Skorpion-Jupiter (i fiendens sjätte hus). En slags universell felfinnare! (I vanliga livet användbar i samband med t.ex. kontroll av datakod så att inga buggar slinker ut i produktion.)
I ditt par läser jag snarare en smula eskapism - eller är det idealism? Jupiter i Skytten söker det ohämmade och helt fria i internationalism (eller t.o.m. universalism) medan Saturnus ringat in en så trivial (i förhållande till Jupiters sanna status) fråga som om den om ägandet och eventuellt markfrågor. Jupiter vill bort från detta bittra öde att vara bunden till monetära frågor men Eld kan bara kasta ljus över Jorden. Det är upp till det kroppsliga att åtgärda det kroppsliga. Bara en snabb tanke utifrån det här paret. Sedan tillkommer husplaceringarna...
PS. Vad jag menar med opålitlig New Age framgår av informationens degeneration: i judisk encyklopedi sägs tydligt att namnet Samael "har etymologiserats som 'Guds gift"" - när slöare sinnen kopierar sina läsfrukter vidare blir denna hypotetiska härledning plötsligt en bokstavlig sanning: "Samael betyder 'Guds gift'".
Jag läser själv såna här sidor - de ger ofta bra uppslag för fortsatt sökande! Utan dina länkar hade jag inte hittat de judiska senantika och medeltida referenserna till Samael (i encyklopedin).
Judiska sidotraditioner till deras Bibel går uppenbarligen tillbaka på den ambivalens som den världsföraktande judisk-egyptiska gnosticismen kände inför sjunde himmelens herre Saturnus - Samael verkar vara Saturnus, gnostikernas arroganta skapargud.
Tror jag spekulerat över det här tidigare på bloggen, men problemet är att jag glömmer bort vad jag skrivit för det är inte min kunskap utan en fritt inflöde av intuition/spekulation som styr många inlägg. Min egen kunskap "sätter sig" långt senare, som en följd av repetitioner på bloggen. Tyvärr kanske det här också sprider en och annan falsk slutsats, men jag kallade tidigt den här bloggen för min skolbänk utställd i det publika rummet! :-)
PS 2. Hittade också det här inte alltför lastgamla inlägget som jag skrivit:
http://sidereal.hall-of-man.com/2013/07/saturnus-ar-inte-satan.html
Judisk encyklopedi visar via referenser till olika sidotraditioner en ambivalens. Är sjunde himmelens herre god eller ond? Man kommer att tänka på att astrologisk tradition ser Saturnus som den Stora Illgärningsmannen...
Skicka en kommentar