Talmannen, Naturen & förkrympta borgare

Tacksam småpotatis att träta om för den dekadenta
sossehöger som silar mygg och sväljer kameler.

DN har sannerligen hittat ett allt annat än smickrande foto på moderaten Per Westerberg. En sniken och misstrogen karaktär skymtar i uppsynen. Minen gjordes till fulländning av Gösta Ekman i skurkrollen Sickan i de svenska lågpannefilmerna om Jönssonligan.

Det har gått tre år sedan Westerbergs horoskop kommenterades så ett kort återbesök och kommentar till den nyplatonska filosofitraditionen kan vara på sin plats - apropå Westerbergs märkliga beteende i riksdagen (analys i SvD).

Det är nymåne i det kanske driftigaste av alla tecken. Det kalla Vattnet gör att Kräftans tecken i grunden aldrig blir varmt - hur mycket Annika "Fallskärm" Falkengren än fyller sin privata plånbok behöver hon ÄNNU mer. 

Kräftan utan kompenserade sidobudskap är en sinnebild av borgerskapet som sjukdom. Fega och gömda bakom sina stadsmurar profiterar de på landsbygden. Det är ett motsats- och missförhållande som går tusentals år tillbaka i tiden.

Bankchefen med Månen och giriga demonen Rahu
i Kräftan i december 2013.
Inget snart tillfrisknande att förvänta.

Per Westerbergs månascendent är egentligen en solascendent eftersom Solen bränner en Måne så här nära inpå. I svåra fall innebär det människor som ogärna reflekterar djupt, de upplever sig själv som handlingsmänniskor (Solen). Just i Kräftans tecken kan man undra över resultatet - Solen eliminerar sin egen värd! Vore det här fortfarande 1900-talet tror jag man skulle hitta en klassisk moderat kvinnohatare i Per Westerberg. Jag har ofta sett förtryckartendenser i det här tecknet, kanske just för att det representerar en position i hemmet, dvs. maktlös i världen. Då uppstår en kompensation och hustyrannen föds.

Med Månen ur spelet återstår bara en Sol i Kräftan, en symbol för Naturen, den vegetativa själen, protektionismens princip. En Sol som verkar för Naturen eller för de naturliga processerna. 

Den normalt så fryntlige Per Westerberg tappar fattningen när den politiska oppositionen vill snuva honom på ännu mer förmånliga skatteförhållanden samtidigt som landets fattigare inte ser skymten av de fördelar dessa cancersvulster på samhällskroppen tillskansar sig själva.

Nu lutar Solen åt en illgärningsmans natur i indisk astrologi, vilket är en påfallande jordnära attributering. Det är en helt och hållet naturalistisk betraktelse över en sydlig och stekande het sol som torkar ut den behagliga tillvaro som den daggbestänkande månen symboliserar. Kontrasten ligger i dag/afton och natt - hårt slit och skymningens vederkvickelse.

I den meningen blir en typisk Sol-Kräfta något av en paradox. Den representerar natten eller det som undandrar sig hårt arbete, den söker hemmets skydd och livets safter - den är mer biolog än teolog - den sublunära sfären och alla under Månens inflytande är ju enligt Platons förmörkade av den overkliga process som strävar på utan att någonsin kunna uppnå genuin existens eftersom livet i tiden ränner efter förgängliga ting.

Sol-Kräftan Fredrik Reinfeldts "drivkrafter" som han söker sätta igång genom ett monsters straffpolitik riktad mot sjuka och arbetslösa, är inget annat än den fallna biologiska Naturens rädsla för att dö! Reinfeldt söker aktiverar de sjukas dödsskräck och tvinga ut dem i arbetslivet med dropp i armen eller cellgifter cirkulerande i kroppen. Den mannen har sedan mage att uttala sig om att Mandela var en stor man!

Naturen är stor bara i den mån den söker sitt gudomliga ursprung. Då går Naturen under namnet Själen och är själv ett gudomligt väsen. Men från det att människor väljer materiell standard framför mänskliga värden tappar de enskilda själarna förmågan att kommunicera med värdkroppen - de blir fångar - alltmedan värdkroppen i sin tur blir föga mer än ett pratande köttstycke (det bor förnuftsverksamhet på varje nivå av falnande ljus), ett djur av förgängligt kött som möjligen liknar människor då och då, men inte längre drivs av den ädla människans värdesystem utan av klassisk moderat själviskhet. 

Den märkliga gnosticismen som spirade i Egypten under några århundraden runt vår tideräknings början kombinerades platonismens begynnande resignation i förhållande till denna världen med en religiositet som sökte en större verklighet än det fängelse som solsystemet med dess sju planetära väktare utgjorde. Eftersom både kristendomen och romerske filosofen Plotinus bekämpade gnosticismen och i samma andetag påverkades av den, fick västerlandet en historisk kluvenhet till det kroppsliga livet, en kluvenhet som ändå var att föredra framför dagens medvetslösa materialism som håller på att driver västerlänningen ut ur det historiska dramat.

Bloggen har summerat den fallna Naturen med astrologins negativt polariserade element Vatten och Jord. Men strikt talat representerar Jord den oformliga materien och är inte ens en del av den fallna själen! Jord symboliserar det "objektiva" slutresultatet av en andlig degeneration - om man intar en pessimistisk attityd till denna världen och dess herre Djävulen. Är man hoppfull och tror den här världen kommer att bestå, kan man med den romerska platonisten Plotinus jubla över Den Enes perfektion som "spiller över" och börjar skapa värdar i en obruten succession tills Fulländningen möter den rena Ondska i materien och skapelseprocessen kommer av sig.

Här syns exakt samma dualism som de judiska författarna till Dödahavsrullarna och som uppenbarligen var en allmänorientalisk föreställning - i hinduismen har vi två oerhört grundläggande krafter i det manifesta universum och som återkommer som olika typer av "proto-materia" Sattva och Tamas och en högst instabil mellanform vid namn Rajas eller passionen. Människans verklighet här på Jorden är en fantasm som i huvudsak är flätad av passionens trådar.

De tre kvaliteterna ligger en nivå under de klassiska fyra elementen och kanske kan liknas vid en kanvas eller tavelduk. Kvaliteterna informerar de fyra elementen så att det t.ex. finns en lättare och en tyngre form av Eld!

Åter till själens syndafall från det att den vänder sig från sitt gudomliga ursprung och sanna natur som består i skådandet (visionen) av de gudomliga formerna - ett sublimt tillstånd som helt befinner sig i Ljuset och som Fredrik Reinfeldt (fast han inte själv förstår det) fruktar som pesten: "Visioner är farligt".

Vi kan alltså precisera den partiklaruserade Naturen utifrån elementens förehavanden i enskilda horoskop och få en antydan om det handlar om själar "på vägen ned" eller "på vägen upp". I lägen där Vattnet synes hotat av Elden får vi fega människor som Reinfeldt, där Elden/Visionen är farligt eftersom den andliga människan är den låga köttmänniskans - djurets - fiende. Den brinnande eldsjälen är en samhällsförbättrare, en sådan som Reinfeldt bara en vattenparasit. Det är parasiten i Reinfeldt som fruktar Elden. (Herakleitos 500-talet fvt: "Den torrlagda själen är den bästa" - sannolikt ett tidigt vittnesbörd om reflektioner kring den korruptibla vegetativa själen.)

Det är vidare skillnad på horoskop med nästan uteslutande Vatten eller Vatten mixad med Jord. Den senare typen är oerhört negativ och fixerad vid den hungriga Vattensjälen OCH att bevisa sig via materiella ting. (En otroligt sovande själ!)

Men dessutom kan människor som i princip helt drivs av den vegetativa själen (Naturen, Vatten) vara goda eller onda beroende på hur planeterna aktiverar sagda domän. Astrologin och den filosofiska begreppsvärld den snart allierade sig med är komplex!

Så långt har vi noterat två typer av imitation i Plotinus filosofi: representation och reflektion. Representationen tillhör konst och hantverk (τεχνη, techne) och reflektionen tillhör naturen (φυσις, physis). Medan subjektets attribut är genuint närvarande i reflektionen (återspeglingen) i en dynamisk kontinuitet, introducerar representationen en avgrund mellan originalet och avbilden och reducerar attributen till en uppspaltad pluralitet av analytiska begrepp. (Alfred Edward Taylor - Aristotle, s. 53 - min ö.s.)  

Citatet här har bäring på astrologin, för det är skillnaden mellan Vatten och Jord som antyds. Den perfekta Vattensjälen äger alltjämt den himmelska världens obrutna kontinuitet. Ett stilla vatten återspeglar perfekt de bilder som kommer med ljuset. När vattnet agiteras bryts ytan upp och Jesus går inte längre PÅ vattnet, han trampar igenom och sjunker. 

När Naturen tappar lugnet och blir en stirrig och närig natur (Reinfeldt, Westerberg) dyker Ondskan och dess herre Satan upp vid synranden. Jorden kallar på den fallande själen. Dags att reducera sin forna stolthet och finna sig reducerad till ett skrikande spädbarn i en kropp och ett världssystem som inte nödvändigtvis var människosläktets hem. Människan som himmelsk art (genus) ser möjligen inte ut som de muterade apor som går runt på Jorden, men om det vet förstås vi väldigt lite härnere.

Bloggen har ofta noterat hur de värsta dårarna som dyker upp i nyhetsflödet ofta har just mötet mellan Vatten och suget från den ultimata Negativiteten (Jordelementet). Själen som totalt vänt sig bort från dess himmelska ursprung och nu påverkas av den onda materien. Se den låga skattningen av techne i citatet och faran att överlåta civilisationen till tekniker av vilket slag de än må vara: räknenissar har inte åtskomst till den levande helheten utan sitter fast i sina egna fragmenterade representationer - det är därför räknenissen Reinfeldt inte ens själv förstår hur ond han är.) 

Ett annat exempel på samma tanke hittar man hos Platon, vars "jordatom" har en geometri som inte är kompatibel med den hos de andra atomerna. Det är samma tanke som informerade den person som ursprungligen ritade den här flitigt använda illustrationen av den tredelade själen (illustrationen från David Fideler - Jesus Christ, Sun of God):

Men där Fredrik Reinfeldt lider av just den demoni som så ofta resulterar när ett starkt Jordelement verkar på Naturen (Vattnet) - den gudsfrånvända själen, är Per Westerberg ännu bara en "fallande själ" - i linje med Vattnets naturligt negativa tendens ("Vägen ner").

Dessutom skulle man kunna beskriva honom som en av de godare moderater som går att hitta - se bara den förnämliga Jupiter i Fiskarna i nionde huset för samvete och upplevd "religiös plikt". Jupiter är i sitt negativa (fallande) hemmaläge men när den variabla (månfasstyrda) och passionerade Kräftan i första huset är alltid Jupiters tillväxt något gott. Kräftan är ju en av de tärande så här behövs sannerligen Jupiter i bemärkelsen stora rikedomar med mindre Kräftan måste tvingas krympa sitt hem och sin komfortzon!

När vi utifrån talmannen kallar honom en ovanligt bra moderat, handlar det därför bara om att han ännu inte, till skillnad från Reinfeldt börjat anta Satans anletsdrag och illvilja, utan fortfarande månar om de privilegierade hemmets konsumtionsstyrka. Kort sagt: där Reinfeldt är en plågoande, en pennalist i nivå med Littorin (arbetslinjens arkitekt), så är talmannen en harmlös människa som lite den unge Gautama aldrig vågat sig utanför sitt slott, sin trygga klass och privilegierade villakvarter. Talmannen vill sina likasinnade väl - det står helt klart utifrån överflödets Jupiter som verksam välgörare.

Det är bara det att han ser inte mer till helheten än någon annan borgare. Och framför allt har han inte ens börjat uppvisad mänskliga och än mindre gudomliga kvaliteter! Hans Saturnus i Jungfrun indikerar att hans karma i detta liv binder honom på skapelsens botten - likt Satan fången i helvetets lägsta våning. Nå, inte så lågt. Jungfrun är sattvisk, men frågan om den kunskapsorienterade Sattva har något för att gräva i Jorden och pulverisera den. När atomen klövs dök genast en helt ny värld av partiklar upp, och mycket tyder på att Satan kommer att trolla fram hur mycket nya illusioner som helst för den som söker svaret i materialismen.