Mer grundläggande än signifikationen "mina pengar" är husets - och Oxens - koppling till munnen och svalget och "resurser" i dess mest direkta betydelse: de födoämnen den biologiska kroppen måste inta för att upprätthålla känslan av jämvikt.
Oxen är primitiv, den upplever hunger som ett dödshot och mättnad (tillfredsställelse) som det högsta och mest eftersträvande i livet. Det finns många upptäckter kvar att göra för den typiska Oxen eller andrahusindividen!
Skulle man sätta en religiös eller filosofisk etikett på tecknet, blir det hedonistisk agnosticism. Den vet inget om det gudomliga och bryr sig heller inte om sådana frågor. Inte när det finns så många läckra smakupplevelser för gommen att göra. Oxen är ena halvan av "den sataniska axeln" (som jag idag hellre skulle kalla den "diaboliska eller djävulska axeln" pga. Djävulens närmare koppling till "enbart kroppsliga" processer än gestalten Satan). Analöppningens Skorpion är så att säga medaljens baksida i detta helt och hållet kroppsrelaterade process av konsumtion/elimination.
Man får heller inte glömma den antika beteckningen "Dödsrikets port" på det andra huset, som om antikens astrologi såg ett samband mellan att börja mumsa i sig saker och inträdet i de dödas värld. Tanken var säkert att den som börjar identifiera sig med materiella processer dör som andlig varelse.
När jag funderade över andra kändisar som drabbats av cancer i munnen kom jag bara på en person, men i gengäld ett närmast mytiskt namn: den cigarrpuffande Sigmund Freud och hans läror om bl.a. kvinnans penisavund och barnets orala fas, där det nödvändigtvis ska stoppa in allt i munnen och avsmaka det. Hans rökning resulterade i cancer i munhålan och tydligen levde han i flera smärtsamma år med cancern innan den tog livet av honom.
Inte roligt att tänka över hur han dog, men på dödsbädden ångrade han sitt (hedonistens) besatta förnekande av f.d. eleven Carl-Gustav Jungs djuppsykologi och kanske t.o.m. själavandringsidén. När det är dags för Djävulen att inse sin begränsade naturliga värld omvänder han sig under galgen!
Och nu blir det riktigt spännande, för det visar sig att både Michael Douglas och Sigmund Freud har precis samma sjukdomsomen kopplat till mun och svalg.
Båda männen föddes under det förlustelseorienterade Vågens tecken, ett kanhända lite karaktärssvagt tecken i ascendenten eftersom dess kvalitet är Rajas (passion), och härskaren Venus söker nå förening med vad som nu väckt passionen.
Enklare uttryckt: Vågen är ett amoröst tecken, men i sina bättre stunder också en idealist i sociala frågor, rättvise- och jämlikhetsfrågor. Luftelementet i dess "passionerade kvalitet" fokuserar tydligen så på mellanmänskliga frågor att bloggens stora studie av ateister avslöjade just Solen i Vågen som det mest avtrubbade av alla livsuppdrag när det gäller människan djupdimension, den som brukar betecknas med en horisontell axel som förbinder Jorden med Himmelen, men som för den kriminellt ytliga typen av Våg reduceras till naiv kritik av Gud som patriarkatets sätt att förtrycka kvinnor, religion som sagor.
Det rationaliserande Luftelementet snor ihop mångahanda berättelser för att maskera sin likgiltighet för den vertikala dimension, in i det egna eget djup. Det är begripligt: vågskålarna har gjort sitt om de hänger jämnt. "Don't rock the boat." Vågar är lustiga, en del blir fega kräk som hyssjar ner social oro och vägrar att ta djupa diskussioner (Fredrik Reinfeldts Måne i Vågen är skandalös), andra är beredda till krig för det de tror på. Jag har hittat åtskilliga generaler och skickliga strateger i Vågens tecken. Kanske är Vågen som en tänkande Luftvarelse också rädd att "tappa greppet" genom att öppna sig för sin vertikala djupdimension.
Himmelriket ligger således inte "där upp" vilket den banala skeptiker-Vågen i sitt halmdockeargumenterande förklarar vara en myt, det befinner sig på insidan hos den som nått en centrering i Solen och därför inte längre behöver vågskålarnas eviga vägande för och emot.
På en långt simplare nivå än dessa stycken befann sig Freud och Douglas i förhållande till "Dödsrikets port" och dess orala njutningar i formen av en manlig cigarr eller det kvinnliga könet. När Vågen i öster anger lidelse eller passion blir det intressant att notera hur pionjären eller initiativtagaren Mars direkt blir ägare till just de fysiska förnödenheternas andra hus. "Anden är impotent", sade Goethe och Vågen uttryckt som ett individuella jag i en kroppshydda (ascendenten) tycks inte kvickt nog kunna aktivera den hedonistiska princip som andra huset tecknar. Mars härskar över Skorpionen och äger tillfälligen detta hus när Vågen stiger.
Nu hänger "nyttan" med den orala eller allmänt materiella fixeringen mycket på Mars förehavanden i horoskopet. Både Freud och Douglas har sin Mars i den världsliga olyckans tolfte hus och dessutom i "hälsotecknet" Jungfrun, det tecken som borde ha som sin högsta princip att hålla sig i perfekt fysiskt skick.
I de här männens fall är den hedonistiska andrahusprincipen knuten till tolfte husets "onda daimon" och de förluster som aviseras för den som hänger sig åt ett kroppstillfredsställelsens liv (Douglas gick som bekant på terapi för sexmissbruk i yngre år, och hans son sitter nu i många år i tolftehuset som "fängelse" för narkotikabrott - narkotika kopplar också till Oxen/2a som njutning och/eller pengar).
När Vågen stiger i öster favoriseras föreningens princip (Venus) inte separationens - jfr Reinfeldts Mars i separatistiska och antisociala Jungfrun i ascendenten - borgerligt hat mot staten!
För "förenande" Vågascendenten blir begripligt nog därför det klyvande svärdets Mars en ond planet - och den är ju en illgörare redan i sitt naturliga tillstånd.
Här måste jag nu ifrågasätta Narasimha Raos kortfattade resonemang i hjälpfilen till hans astrologiska mjukvara Jagannatha Hora. I sin tabulering förklarar han Mars vara en verksam illgörare när Vågen stiger i första huset, men säger sedan att den tillfälliga ägaren till 2a huset är verksamt neutral (dvs. Mars glöd i det materialistiska andra är en "nödvändig" glöd för Vågen som ju lever i passion, för att söka eller åstadkomma "harmoni").
Hjälpfilen förklarar inte de komplexa regler som styr dessa skiftningar i planetens "verksamma" natur (dess "accidentella" natur med medeltida skolastiskt språkbruk). Något annat än Mars tillfälliga förfogande över andra huset måste ligga bakom Raos beslut att den, som helhet sett, är en verksam illgörare för Vågen.
Det kan bara vara Mars andra tillfälliga husägande som gör planeten till ett problem för Vågen och problemet anas redan genom att Vågen har satt lidelsen till en annan som sin "ledstjärna". Det gör den andres sjunde hus till ett problem eftersom den andre (föremålet för Vågens lidelsefulla passion) är en distinkt individ som kanske har andra planer. Mars inneboende tendens att separera och klyva i två det Vågen vill se förenat, för således Mars till en formidabel akilleshäl för Vågen i första.
Tittar man nu på vad Narasimha Rao säger om en naturlig illgörare (som Mars) som ägare till ett hörnhus (som det sjunde), neutraliserar det framskjutna hörnhusläget också Mars inneboende ondska.
Frågan är: finns det felskrivningar i Raos tabell? Jag har redan noterat att Sattva och Rajas blandats ihop på ett ställe.
Men jag tror Rao har rätt, vilka ytterligare (icke redovisade) faktorer hinduisk astrologi än använder för beslutet att Mars är en illgörare ur Vågens perspektiv. Jag har just givit det mest uppenbara skälet, och det pga. en egen sorglig historia om en kvinna med Mars i Vågen i första huset som nu, till åren kommen och allt mer desperat över ett liv som håller på att passera henne förbi stalkar (lågintensivt) undertecknad.
Hon skickar inviter via allsköns sociala forum jag inte är intresserad av och signalerar som en besatt önskan om fortsättning på en affär som var över för tjugo år sedan. Pga. en nymåne i diktatorns tecken Stenbocken förstår hon inte att ett nej är ett nej och att Fader Tid (Stenbockens härskare) har ändrat spelets förutsättningar. Vågen är lidelsefyllt ute efter "förening" (allians, sex, etc) och med Mars i Vågen i första huset ges en perfekt illustration av hur illa planeten sköter sig - den är direkt kontraproduktiv till vad Vågen söker uppnå.
För att återvända till Douglas och Freud har de båda olyckans planet Mars i just det tecken som antikens astrologer tycks ha förknippat med olyckan själv, den sårbara Jungfrun och tecknets sjätte hus som i hellenistisk (tidig västastrologi) just kallades "Olyckans tempel". Dessutom i konvalescensens tolfte hus.
Återigen säger att Narasimha Rao att en verksam illgörare tar udden av ett ont hus som det tolfte, men fråga alla de manliga lärjungar som Sigmund Freud mobbade och i ett fall drev till självmord om en blid version av Mars. Även Michael Douglas är helt trovärdig både som vettvilling eller offer för vettvillingar. Det finns någon anspänt i nästan alla roller han gjort genom hela karriären. Roller från det tolfte huset, från "den onda daimonens tempel" - huset där själen är nödgad att sitta ner och börja fundera på att rena sig från världslig besmittelse.
I den här meningen verkar muncancer ha varit lämpliga symptom på något djupt felaktigt hos de båda männen - Freuds onda "samtals- eller orala terapi" och Douglas självefterlåtna hedonism ("gapa över för mycket").
Hinduisk astrologi har en komplex medicinsk gren. Men ovanstående observation av att härskaren till munnens andra hus låg i de svåra sjukdomstillståndens tolfte hus är inte ayurvedisk astrologi.
Dock kan man genom ordinär horoskoptolkning fråga sig om utfallen mellan männen skiljer sig åt. Freud dog i smärta (det Oxen helst vill undvika) medan Douglas (i en annan tid med bättre medicinsk apparatur) överlevde.
Här ser det verkligen pyrt ut för Freud. Munhålans Mars står i det världsliga umbärandets tecken: "Do you want to talk about it?" Men den orala människan löser aldrig några problem, att prata på är billigt (utom hos samtalsterapeuten - fråga Woody Allen). Det finns årtusenden av lidande som väntar på att välla ut för den som i sin negativitet börjar titta på problemen - öppnar portarna till Dödsriket.
Freuds munhåleplanet Mars står illa i ett "sjukt" hus och det tolfte husets ägare Merkurius står illa den också: Åttonde korruptions- och dödshuset! Studerar man därför det orala njutningar via Mars hittar man sannerligen inga friska budskap här, och att Freuds kommunikativa Merkurius står med Satans huvud (i åttonde korruptionshuset) stärker knappast horoskopet.
Douglas munhåleplanet Mars är också "sjuk" men den här gången befinner sig tolfte husets tillfälliga ägare istället med lyckobringaren Jupiter i "den goda daimonens" hus! Och se där, har inte Douglas kommunikationen något sympatiskt och vinnande över sig, trots mannens rätt ljusa och samtidigt betryckta röstläge? Här tycks Merkurius, en verksam välgörare för Vågen, fungera bra och det onda tolfte husets usla omen toppas av att husägaren själv befinner sig med en lyckobringare. Dock en lyckobringare som i djupet är välgörande men i Douglas fall (och för alla Vågascendenter) verkar ont. Jupiters problem är dock inte att den direkt skadar utan lever till gränsen och därför skapar följdproblem.
Båda männen hade en verksam välgörare i en identisk Saturnus-i-Tvillingarna. Liemannen eller gränsdragaren sträckte dock på gränsen för Douglas men bestämde för Sigmund Freud att det fick räcka med cigarrpuffandet och meningslöst pratande. Och återigen är det skillnaden i kraft hos Merkurius (Tvillingarnas härskare) som ser ut att förklara skillnaden.
Freuds Merkurius i korruptionshuset är en dålig plats från vilken att bestämma Saturnus gränser. Douglas Merkurius i "den goda daimonens hus" och med expansiva och joviala Jupiter är väl den typiska optimism som Douglas uppvisar i så många filmroller när saker går honom emot. Det finns något smittsamt och livsbejakande över honom - och då har vi inte ens nämnt det av Jupiter styrda sinnelaget/Månen!
*****
Tillägg.
Varför kallade Ptolemaios 11e för "den goda daimonens tempel"? Och om hellenistisk och hinduisk astrologi har gemensamma rötter, hur kom synen på 11e att skilja sig så åt?
Indisk lära är att "[de tillfälliga] härskarna över hus 3, 6 och 11 är verksamma illgärningsmän" - hur kan en kultur komma till slutsatsen att elfte har en illgörare som härskare, medan en annan kultur anser att det är en "god daimon" som verkar genom templet?
Hellenistiska husen enligt Ptolemaios (repris):
1. HOROSKOPOS - Horoskopet (Ascendenten)
2. HAIDOU PYLE - Dödsrikets (Hades) port
3. THEA - Gudinnan
4. HYPOGEION - Lägre mitthimlen
5. AGATHE TYCHE - Den goda lyckan
6. KAKE TYCHE - Olyckan
7. DYSIS - Occidenten (väst eller solnedgång, namn på en av dygnets tolv timmar)
8. ARCHE THANATOU - Begynnelsen på döden
9. THEOS - Guden
10. MESO-OURANEMA - Mitthimlen
11. AGATHOS DAIMON - Den goda daimonen
12. KAKOS DAIMON - Den onda daimonen
Kanske stod och föll antikens läror med en enstaka lärare och dennes förståelse. Romaren Manilius "Astronomica" (1a årh.) är full av missuppfattningar som översättaren från latinet pekar ut. Manilius tankar kopierades okritiskt av andra senantika författare och så kan hela kulturer bli levande pesthärdar som sprider felaktiga idéer från en generation till nästa. Se bara hur väst lyckades transportera den feltänkta tropiska zodiaken ända in i vår tid.
Indierna tycks ha den stora illgärningsmannen Saturnus i åtanke - Vattumannens härskare - när de talar om att alla tillfälliga ägare av elfte huset likaledes förvandlas till illgörare. Resonemanget räcker inte hela vägen, för Saturnus basas naturligen även över det tionde, "världsliga" hörnhuset och där mildras Saturnus i sin ondska och blir neutral. Varför Saturnus som naturlig elftehusägare är en värre Saturnus än när den äger tiondehuset, kan man kanske få en aning om genom de indiska aspekterna.
Saturnus som Överherre i tionde kastar ingen särskild uppfordrande aspekt mot ascendenten, men elfte husets Saturnus kastar en direkt 60-gradersvinkel mot första huset och så att säga besätter invididen. Jag har mött fanatiska ideologer med Saturnus i full kontroll över första husets ego!
Samtidigt är Saturnus den som begränsar Solen och gör vart livsöde till ett tidsbegränsat tomtebloss. Också den naturliga solen kommer att bränna ut sig en vacker dag, och det är Saturnus som redan har bestämt solens levnadsdagar.
Elfte huset är inte ett gott hus i denna världen - som nämnts kan en Saturnus i elfte ge en plågsamt kategorisk mentalitet som varslar om att individen blivit "programmerad" av någon sekt eller ideologi och inte längre svarar med sitt intellekt utan är fånge i en själslig (principiell) struktur den själv tycks ha mycket gemensamt med.
Däremot kan man förstå hellenismens "goda daimon" som Saturnus i termer av Världssjälens struktur, den "blueprint" eller blåritning som ligger bakom världens ytliga sken och det är säkert härifrån västastrologin fått sin tanke om 11e huset som ett idealens hus - med vilket menas Platons idéer eller immateriella former som ur det osynliga blå skänker form åt samhället. Notera hur detta "platoniska hus" ligger ett steg innan REALpolitikens tionde hus. Saturnus igen, men nu konkret och manifest via det "verkliga" Jordelementet.
Både den indiska och den västerländska traditionen har paradoxalt nog rätt. Elfte är ett bra hus - för idealister - men ett dåligt hus för dem som räknat med evig lycka i denna materiella värld. När t.ex. en statsman som Fredrik Reinfeldt har Solen i Kräftan i 11e idealhuset är det nästan en parodi på vad Platon tänkte sig: svensken har förgängligheten som sitt högsta ideal!
Vad är detta för sjukt ideal? Jo, det är materialism av den sällsynt låga typ som väst odlat sedan Darwin och naturalismen slog igenom som moderiktig myt.
Kräftans Vatten står för korrumperbart biologiskt liv - korta livscykler för livsformer som enbart lever för att mata sina sinnen och värna sig mot livets alla hot. Reinfeldts elfte idealhus har knappast något att lära ut till förståndiga människor, men att svenskarna valde DETTA som sitt ideal säger det mesta om hur låg bildningsnivån är i det här landet. Att ha mat på tallriken som sitt högsta ideal, snälla någon! Vad hände med den svenska skolan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar