 |
| DEBAUCHERY 1970 STYLE |
Prick 18.41 skickade jag denna (här något kortade) e-post till en bekant. Jag var vid gott mod efter en dos hövisk och riddarromantisk musik och gick mig ut för att handla lite mat. ("Saxon Lady" - vilket öppningsspår! "Bastard Love" - vilken final!) Fast inte utan en svordom över att jag måste tappa två kilo till för att passa i ena sommarkavajen...Medan Mary Hopkins producent Paul McCartney irrade bort sig i myspysballader fanns det britter som sökte djupare i sin nationalsjäl.
Fick just hem Amazing Blondels debutalbum "The Amazing Blondel And A Few Faces" från april 1970. Här är början på den ljuvliga elisabetanska musik de skulle göra på sina fyra följande album för Island Records. Skivan har varit stört omöjlig att hitta men i år kom den på cd.
Första recensenten på amazon.co.uk jublar över hur bra ljudet är för att vara 1970. På min stereo låter det konstlat. Alla tecken på en vinylskiva som har digitaltvättats och fixats in absurdum. Överdriven, plufsig bas och diskant. Att det är musik från vinyl (och inte från masterbanden) avslöjar sig när s-ljuden börjar låta orent mot slutet av det som var de ursprungliga LP-sidorna...
Musikaliskt är det en ojämn debut där 3-4 försök att låta som The Band (men på engelska och med anarkistisk tuba och annat mässingsblås) drar ner en smula.
Men när det kommer till det rena riddarballaderiet en högtidsstund för alla som haft ett liv i närheten av något europeiskt hov under 14-1600-talet...
I livsmedelsbutiken hände något konstigt. Ensam i ett butikshörn och flera meter bakom den "bakersta" bemannade kassan flög något i den senaste av den ändlösa rad kassörskor som passerar butiken. Den här kassörskan verkade ha ögon i ryggen för i samma ögonblick jag noterade att hon var ny flög hon spastiskt till i stolen, vände sig om och råstirrade på mig. Det hela var högst omotiverat. Jag hade inte slamrat och övrigt borde hon ha varit fokuserad på att mata varor förbi streckkodsläsaren.
Jag köade upp och var framme på några minuter. Till skillnad från föregående kund gav kassörskan inget standard-hej. "Har jag en så hemsk utstrålning idag?", tänkte jag. Satte finalen "Bastard Love" tonläget? Strax fick hon spatt igen och växeln på en femhundring flög åt alla håll så hon fick krypa under kassan och hämta upp den.
"Aggressiva sedlar", kommenterade jag och insåg genast att "ouppfostrade sedlar" varit roligare. Den klassiskt vackra unga kvinnan såg bara generad ut. Tjugo, tjugofem och på mitt bästa riddarhumör hade jag säkert sökt konversera den unga damen.
Nu började jag genast misstänka ett sammanhang eftersom jag haft telepatiska ingivelser om en annan av butikens kvinnliga anställda och hon två gånger dykt upp runt ett hörn sekunder efter att jag visualiserat henne. (Vad använder vi egentligen våra omgivningar till för slags privata fantasier? Vilken kändis fantiserar partnern om mitt i akten?)
I den första ingivelsen liknade jag henne vid Lady Vavasour, en olycklig kvinna som förfördes av en stroppig brittisk greve och som drottning Elisabet förvisade från hovet sedan hon fallit. Både damen och greven fick för övrigt sitta av en tid i Londons Tower för snedsprånget, som blamerade hovet. Jag hade mött namnet Vavasour när jag studerade greven Edward de Vere i respons på en suspekt "brittisk" nattdröm för åtta år sedan.
*****
I rekonstruktionen av den gångna timman måste "smygandet bakom kassörskans rygg" ha ägt rumt cirka 18.53, ge eller ta en minut. Mejlet skickades 18.41 och kan inte ha tagit mer än tio minuter att hacka ner. Skivans öppningsspår "Saxon Lady" bör ha fyllt rummet med sina ljuvliga harmonier runt 17.50 (± några minuter):
Inget gradexakt mellan "konserten" och bloggarens eget horoskop bortsett från den inte föraktliga allmänna överensstämmelsen mellan kvällshimmelen och ett horoskop med Månen/ascendenten i Tvillingarna och Solen i Vågen. En perfekt tid att avlyssna "riddarballaderi" med nionde huset mot universellt medvetande vidöppet.
De fyra elementen färgar ibland tydligt händelserna. När Robin Stjernberg under samma tidiga sommarhimmel har problem med "typ 30 blåsor i munnen", då är det upplevelser på en betydligt mer jordnära nivå - han suger åt sig tidens aktivitet i Oxen.
Formgivande Saturnus upphöjd i Venus och ett fenomenalt fokus på Platons "Det Ena, Det Goda, Det Sköna" i nionde huset. Visst kan man laborera med indiska systemets lära om "verksamma illgärningsmän", men att inte se detta förnämliga nionde hus är att vara andligt sovande! Ascendenthärskaren (Venus) var vid tiden för musiknjutningen kopplad till både sinnets Måne, den stora välgöraren Jupiter och intellektets Merkurius.
(Under dessa mäktiga symboler har också Edward Snowden bestämt sig för att säga nej till USA:s spioneri på hela världen.)
Försöken att rekonstruera exakt minut för den saxiska damen i kassan första hispiga manöver i min riktning leder emellertid till något anmärkningsvärt. Under flera minuter, mellan 18.49 och 18.54 (helt klart då kassörskan reagerade på mina ögon i hennes rygg), stiger Vågen i 27e graden över Stockholms östra horisont.
Detta är samma gradtal som ockuperas av min Merkurius - kommunikationsguden som reser mellan alla världar och möjligen - vad vet jag - också har med telepatisk kommunikation att göra. Hon hoppade till så i stolen att hon måste ha "hört" mig konstatera att hon var ny på arbetsplatsen.
Jag kommer inte att dumma mig med horoskopfrågor om jag ser kassörskan igen, men jag är övertygad om att det var något vid Vågens 27e grad i det horoskopet som gav henne ögon i ryggen.
Drottning Elisabets välde var långt och hovdamerna kom och gick, precis som sommarvikarierna på ICA.
PS. "Ögon i ryggen" - själen "ser" 360° och zodiakcirkeln är en representation av förnuftsprincipen (logos) Solens skiftande livsupplevelser i detta kosmos. Jag hade i ungdomen påfallande tydlig telepati med en flickvän med Mars i Vågens 6e grad, jag har Solen i Vågens 6e grad. Tyvärr är Mars "biologisk lusta" och en usel planet att bygga långsiktiga affärer på. Den håller inte för mer än romanser.
Tillägg den 12 juni.
Lyssnade på britten Steve Harley, en gammal favorit som inte varit i ropet sedan mitten av 70-talet. Från hans bortglömda platta "Poetic Justice" (1996) (som jag bara tror jag lyssnade på en gång när jag köpte den, då inte på rätt våglängd att sjunka ner i en mogen fd popstjärnas livsbetraktelser) hänger plötsligt dessa rader i luften som sanningar från en högre värld:
I send you messages when I think of you
And you get my messages out of the blue
Lovers can communicate in this strange way
So I send you messages 'most every day
(Strange Communications)
En bra sammanfattning av människors dolda kommunikationsutrustning! Det slår mig också att jag för bara några dagar sedan läste om den särskilda människotyp den mastiga Plotinus kallar "the lover", och att Eros har med krafter som utgår från ögat att göra. Insikten om att jag missat en så viktig diskussion trots att jag just läst den, tvingade fram ett bokinköp. "Plotinus on the Soul: A Study in the Metaphysics of Knowledge" av Jennifer Yhap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar