Det är därför inte ointressant att Barthes Sol i intellektuella Luftelementet sjunkit ner till det dunkla Vattnets nivå och vistas i långvårdens och mentalsjukhusens tolfte hus - "den onda daimonens tempel" som den hellenistiska astrologin dramatiskt formulerar saken.
Den kognitiva förmågans eller ljusets SOL är således verksam genom Luftelementet med dess typiskt luftslottskonstruerande tendenser. Inte för inte är Luften i dess lätta och rörliga kvalitet (sanskrit: sattva guna) knuten till den handelsresande Tvillingarna, i antiken också en förmedlare av berättelser från främmande miljöer.
När Luft angrips av den irrationella instinkten, som sker hos Roland Barthes via attacken från den i värsta fall sjuka sexualitetens Mars-i-Kräftan, resulterar en osund tendens till fabulering. Bloggen har bekräftat libidoplaneten Mars traditionella "fall" i Kräftan genom studier av hbt-horoskop, som mycket riktigt uppvisade en signifikant överrepresentation av en skadad Mars.
Men fabulerandet innebär inte alltid att individerna helt fångas i en skev sexuell fantasi om sig själva (det är därför den här bloggen framhärdar i åsikten att homosexualitet är sinnessjukdom, låt vara av ett hanterbart slag). Det kan räcka med att en generellt vag verklighetsförankring, där fantasielementet ofta tar över. (Läs om Barthes i SvD och se vad jag menar.)
Den värsta mytoman jag känt hade just Barthes konfiguration med Mars i Vatten i attack mot Solen i Luft-Vågen, men "världsligt" placerade i offentliga makthuset respektive den egna kroppens första hus. Den här prominenta placeringen gav vederbörande en påfallande agorafobi, människan anade fiender och attacker runt varje hörn! I trygghet fabulerade människan vilt och med åren kom jag att fästa allt mindre vikt vid förment biografiska data, allt rördes ihop till en skröna. En latent bisexualitet var också tydlig, jag tror alla utom kvinnan själv kunde avläsa hennes signaler i det sociala rummet...
Likväl fanns ingen egentlig ondska i grunden - Mars attack är snarare hotet mot Solen som den egna uppenbarelsen, och skrönor kan ofta tjäna till att avleda uppmärksamheten. (För en annan med Mars i Kräftan i attack mot Solen i Vågen, se Mila Kunis i inlägget "En Reinfeldt-wannabe samt Kräftan som rent käril".)
Hos Barthes har det akuta nedbrytandet av intellektets sundhet istället flyttats från de prominenta första och tionde till latenta hus, det tolfte och nionde. Dessa undandrar sig den nyfikna massans direkta inspektion och vi får lita på att antikens systembyggare har rätt i t.ex. det nionde som det gudomliga samvetets säte i den enskilda individen. Samvetslösa typer kan t.ex. tänkas ha ett skadat nionde hus i kombination med någon aggressivt budskap. Fredrik Reinfeldt, som kallsinnigt hänvisade människor som drabbats av hans nedmontering av välfärden till vänner eller släktingar har just ett sådant här skadad samvetshus i kombination med en ren rövar-Mars i första egohuset!
Hos Barthes stiger inte krigaren och älskaren Venus i öster. En mjuk och följsam natur resulterar. Men när Venus stiger i sexualitetens Skorpion och samtidigt äger Sol-Vågen, undermineras dubbelt fransmannens intelligens (Solen), dels via Venus störtdykning i djupa och mörka skorpioniska vatten och dels via den direkta attacken från Venus tillfälliga ägare, den fallna Mars.
Barthes medgav aldrig homosexualitet, men det är bara att läsa om hans objektifiering av kvinnan i SvD-artikeln för att inse att han aldrig lämnade modersskuggan, kanske för att modersbandet (Venus/Månen) skyddade honom från hans egna djupare störningar.
Den fallna Mars visar sig allt tydligare vara en nyckel i det här horoskopet: i direkt attack mot den råa intelligensens Sol och disponent över Solens disponent Venus! Och, som sagt, Solen själv i ett hus som anknyter till Kräftans och Skorpionens djupa syndfylla Vatten. Hur mycket frisk intellektualitet kan en Sol i Luft uppbåda under dessa omständigheter?
Det intressanta är att vad som blev den "onda daimonens tempel" i västtraditionen hos de indiska astrologerna kallades för den bästa sektorn att söka moksha, andlig befrielse! Således har t.o.m. i västtraditionen "kloster" smugit sig in vid sidan av det onda tolfte husets många negativa associationer.
En tolfehusplacerad Sol kan således på ett generellt sätt antas teckna ett livsuppdrag som handlar om att "dissociera" sig från den världsliga besmittelsen och, kanske för första gången på många århundraden i jordisk tid, återigen i människoform få en glimt av högre verkligheter än den platta värld av sinneskonsumerande råttor och småkryp som är mänskligheten i stort.
Av SvD:s framställning tycks det som om Barthes åtminstone såg vad ANDRA gjort till sina gudar: bilar och statusprylar eller - för de fattiga men fallna - kanske bara en egen vältrimmad kropp. Jag tror faktiskt det var Barthes som sade just att det högsta värdet du kan föreställa dig blir de facto din egen gud, men det kan ha varit en teolog som levererade den djupa sanningen.
Den fallna Mars står hos Barthes i det högsta värdets hus, nionde huset för samvetet. Runt det antika Medelhavet kallades det nionde templet THEOS, gudens hus och det syftade förstås på Zeus. Astrologins Jupiter denoterar denna Världssjälens gud, och den utanförliggande Saturnus är som bekant "själens form" eller på det makrokosmiska planet, Världssjälens form. Vid Saturnus gick gränsen mellan det som ankom "världen" (kosmos) och det som tillhörde gudarna (åttonde sfären, Ouranos eller Himmelen).
Vad ska man säga om en människa vars samvete infekterats av den "smärre illgöraren" som dessutom står i sitt fallna läge, ÄVEN OM Mars verksamt anses en neutral faktor eftersom det är dess eget tecken Skorpionen som stiger i öster.
Manifestationer (kodat som "öster" i astrologin med ledning av soluppgången) är alltid av godo - astrologin hatar inte denna världen restlöst och planeten Jorden är spelplan för de själar som verkligen inte förstår bättre än att komma hit. En del måste sjunka ända ner till grovt fysisk materialitet och här uppleva Fredrik Reinfeldts ideal: den totala separationen från alla känslor av att höra ihop med helheten, vilket är själens naturliga tillstånd.
Att Mars är ett problem i horoskopet är helt klart: Barthes egen sjukliga och vårdberoende kropp (1a huset) står under den fallna vitalitetsplaneten Mars överinseende, och det underminerar den förstahusplacerade Venus som i sin tur rycker mattan under fötterna på den grundläggande vitalitetens Sol - och Solen i Vågen är också en "fallen" position. Att Solen sedan ligger i kroniska sjukdomars hus är nästan ett övertydligt budskap. Att placeringarna stämmer exakt med fransmannens stillsamma och sjukliga liv, kan väl ingen missta sig på?
Men Mars skadar också Barthes kontakt med Gud eller sitt eget gudomliga samvete. Han blir som de många som inte vågar eller förmå möta sanningen om sig själv en kommentator av andras förehavanden, av andras avgudar. Det är påfallande i hans analys av skillnaden mellan Greta Garbos och Audrey Hepburns ansikten att kvinnorna bortom modershägnet bara är fysiska objekt mot vilka han kan rikta sin degenererade libido.
Notera att Barthes sinnelag (Månen) ligger i Stenbocken och att detta är det mest objektifierande av alla zodiaktecken, kombinationen av det kroppsliga Jordelementet och formalieplaneten Saturnus och lidelsens kvalitet Rajas! Stenbocken har många förtjänster men det går knappt att reparera en själ som är kroniskt passionerad materialist!
Det här kastar en svart skugga över testet av 100 socialdemokratiska politiker där Solen i Stenbocken tydligt dominerade. Jag tolkade detta som ansvar över resursernas/materiens fördelning i det sammanhanget, men i den antika läsarten är den värsta strebern i själva verket en slav och undersåte, så det kan lika gärna vara den maktlöses besatt het av position och makt. Socialdemokraters notoriska korruption och högervridning så fort de får vind i seglen tyder på att också denna läsart har fog för sig.
Vad energi nu den fallna Mars i de dunkla instinkternas Vattenelement nu kan prestera, färgar direkt Barthes snustorra och krasst observerande sinnelag i Jordelementet. Patologiska vatten fuktar fantasins och föreställningens planet, fast vanligen så torr och tråkig i just Stenbocken. Men notera att det är hans patologiska fantasier om ANDRAS gudar, materialiserade som t.ex. en ny Citroën. Vad Barthes själv hade för gud framgår inte av artikeln. Jag tror inte han hade någon. Han var helt uppslukad av att kommentera andras förehavanden. "Get a life!" är en tanke som kommer för mig när jag läser om fransmannen.
Jag har hittat många tråkiga exempel på kombinationen av Kräftans och Stenbockens tecken, där individerna lever rena parasitliv på andras stordåd. Första gången jag noterade detta var långt innan jag upptäckt den sideriska och korrekta zodiaken och jag undrade vad hos en bekant som kunde förklara ett irriterande namndroppande av sin chef (ett mycket känt industrinamn). Med den sideriska zodiaken blev äntligen kvinnans nymåne opposit den stora framgångens Jupiter begriplig, den utspelade sig längsmed hackordningens axel. Den lilla människan (Kräftan) med framgångsfantasier (Jupiter i Vatten) orienterade mot en nymåne (Solen/Månen) i prestationskåta Stenbocken!
Barthes karaktär var således hans öde i Herakleitos bemärkelse, frånvaron av liv kan härledas ur de texter han skrev. Han hade inget handlingskraftigt, solärt liv. Månen eller modersskuggan blir lustigt nog en viktigare planet trots att också den står i ett relativt vekt hus, men det beror på att den intensifieras av en fallen Mars i det indisk astrologi kallar horoskopets bästa hus. I Barthes fall dock ett patologiskt nionde hus som yttrar sig som Kräftan brukar, som en parasit som lever av andra.
Se Reinfeldts Kräfta i 11e idealhuset och hur han själv, trots att han predikar en fascistoid arbetslinje, inte gjort ett skapande grand i välavlönad regeringsställning förutom att sänka skatter åt de företag eller branscher som mutar moderaterna tillräckligt väl. Han har också stiftat 69 nya sekretesslagar som ska insynsskydda (Kräftan = säkerhet) hans arbetsplats från mediernas nyfikna snokande.
Reinfeldt bevisar perfekt hur fruktansvärt sjuk Kräftans symbol, "den naturliga instinkten" är. Reinfeldt är inuti sjukdomen och förstår inte sitt tillstånd. Han talar därför om "drivkrafter" som något friskt! Barthes, med Luft/Vatten-störningar som t.o.m. är värre än Reinfeldts, låg kanske insikten om materialismen som en sjuk vistelse i en mytologisk hallucination lite närmare, men insåg kanske inte att han också var en parasit - parasit på borgarna.
Inte konstigt är Kräftan också är sjukdomen cancer - den producerar inget. I antiken insåg man detta och kallade Kräftan eller Månen för matrisen, det passiva kärlet som mottog det kalejdoskop av skapande förnuftsprinciper som emanerar från solsystemet när planeterna rör sig och bygger upp formativa direktiv för den skenvärld vi härnere upplever.
Att symbolen Kräftan alls finns med i den himmelska zodiaken beror förstås på att beteendet existerar i fenomenvärlden: en själ som faller djupt ner i den irrationella själens våld (den vegetativa själen) kommer att börja uppvisa tydligt störda tankar och beteenden - nu under illusionen att hon är en enskild varelse med uppgift att först och främst bevaka sina egna intressen. Notera hur Reinfeldt brukade falla ut över just "särintressen". Syndarna avslöjar sig själva i varje steg de tar! Det går helt enkelt inte att montera bort Kräftan - den passionerade tendensen att degradera sig genom att skvallra och kommentera folk och fä - det SvD-artikeln kallar Barthes intellektualitet - utan att hela systemet rasar samman.
Zodiaken kan vara mänsklighetens äldsta bevarade intellektuella, multidimensionella konception, en genialisk konstruktion som synliggör själens grad av motivation mot det goda eller det onda. Varje födelsehoroskop i själens långa vandring är som en ny ögonblicksbild: här är din andliga status som ett ingångsvärde för den här inkarnationen. Vad ska du göra av det här, käre vän? Tänker du bara bli lönsam lille vän, då borde du aldrig ha blivit född. Nu sjunker nämligen västerlandet tillbaka i dyn.
När människor kopplar upp sina stegräknare online och besatt håller koll på kroppens grad av hälsa - översatta i olika mätvärden, så har Djävulen vunnit sin slutgiltiga seger. "The Devil is in the details" - och omvänt gäller att folk blir helt vettlösa och tappar alla perspektiv på vad de egentligen håller på med! Zodiaken lärde människan vägen ur dessa självförvållade helveten, men Någon - Storfinansen! - söker binda fast människan i siffertricksandets armod.
Ja, siffermentaliteten kan vara det tydligaste tecknet på en själ som fallit så lågt man överhuvudtaget kan falla. Det är därför Dödsrikets gud i myten attackerar och våldtar Persefone, den unga naiva flickan som representerar människan önskan att profitera på naturen och locka fram ännu rikare skördar. Siffror och bakslug materiell kalkyl är mänsklighetens fiende, det lärde den antika astrologin ut genom Jungfruns tecken.
Att söka profit är emellertid inget Roland Barthes kan klandras för, men man ska minnas att Frankrikes horoskop har Jungfrun som en drivande princip och det är min misstanke om att landets rykte som "intellektuell" nation beror på den fallna mänsklighetens oförmåga att skilja sann intellektualitet från den solkiga materialismens fadda avbilder. SvD:s artikel om Barthes stirrande på tingens yta ändrar på inget sätt den här gamla bloggrubriken: "Frankrike - kolonialism, ytlighet och rasism".
Kolonialism faller inte under Jungfruns princip, men väl ytlighet och rasism, om man med ytlighet menar ett analytiskt dissikerande som saknar motivationen att forma en ny bild på en högre begreppslig nivå och med rasism avser samma förmåga till urskillning som slutar som diskriminering och ett sådant byggande av ett segregerat samhälle som högern f.n. ägnar sig åt i Sverige.
Att nationalhoroskopet subtilt påverkar individerna i landet är ofrånkomligt och försvårar förstås analyser av de enskilda horoskopen. Till vilken nytta är det tredje huset om en hel nation är analfabetisk?
Hos Roland Barthes anses dock nionde husets ägare Månen en verksam välgörare, och den verksamt neutrala Mars i Kräftan är således inte någon svårartad verklighetsförvrängare. Likväl är Kräftan (och Månen) inte andligt strävande utan återspeglar i sitt hjälplösa fall ner mot materiens mörker som bäst arketyperna för detta falla. Man är vad man är.
Intressantare är kanske Wikipedias korta lista på alternativa översättningar till Herakleitos "en människas karaktär är hennes öde". Originalet är så kärvt och kortfattat att det har lånat sig till utfransningar och verkligt intressant är det här alternativet:
"A man's character is his guardian divinity" - En människas karaktär är hennes skyddsängel.
Jag har inte ordat något alls om den hellenistiska astrologins "goda daimon", som det elfte "idealhuset" fordom kallades. Jag återkommer till detta i ett senare inlägg, men Barthes Skorpionascendent - samma som USA-horoskopet - ger Jungfruns analytiska och privatistiska symbol som ideal och därmed Merkurius i rollen som "skyddsängeln" eller den "goda daimonen".
Så mycket kan dock sägas redan nu, att Herakleitos (500-talet fvt) kan ha varit en mycket tidig grekisk tänkare som likställde tankar om den goda skyddsanden med människans egen högre själsaspekt. Och då den naturliga zodiaken placerar Vattumannen med sitt ymnighetshorn (vattenkrus) invid den elfte sektorn och tecknets härskare är Saturnus, också känd som den sjunde kretsen eller "själens form", tycks Herakleitos ha fattat lärorna från österlandet perfekt!
Men sedan gick något fel i väst så att vi idag sitter här och diskuterar Roland Barthes feberartade försök att avläsa andens vägar via de smutsiga kulturell-materiella avtrycken. Inte konstigt att indisk astrologin klassficierar hans Merkurius som en "verksam illgörare", till ingen nytta ur själens högre perspektiv. Vilket gott kommer ur Barthes analys av kulturen? Både Solen och Merkurius i försakelsens tolfte hus angrips således av den lilla illgöraren Mars som vilar i ett sinnelag (Månen) som är strikt orienterat mot jordiska fenomen - Saturnus i Luft, det är vad Barthes söker frilägga.
Jordiska ting och deras bakomliggande idéer. Men Jord och Luft, påstår bloggen, är inte andlighet alls, det är torr och verkningslös rationalism, ett intellekt som fallit så lågt att det inte längre kan slita sig från de yttre sinnesobjekten, ett intellekt som förlorat förmågan till Platons kontemplation! Dessa själar är inte intellektualitetens företrädare, hur mycket de materialistiska borgarna än söker skapa sig nobilitet genom sina ikoner. Öst är öst och väst är väst och aldrig ska de två mötas. Till öst hör uppvaknandet och för väst återstår därför bara döendet.
Till sist, "Barthes förkärlek för det fragmentariska och avhuggna" och den låga ambitionsnivå som nöjer sig med brottstycken av en lägre text låter sig väl beskrivas som bloggens "dissociation" - Merkurius i Luft men vilande på ständigt skiftande Vatten. Steget är inte långt till lättjefullt dagdrömmande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar