Familjen Will Smith kan inte ha mycket att säga varandra längre. Det är över tio år sedan som Will lovprisade sitt öppna och otrogna äktenskap med hustrun Jada Pinkett i amerikansk tv. Familjen har fortfarande inte dragit några begåvade slutsatser av sin andliga misär, och skilt sig.
Nu är det hustrun Jada (AB) som framför den sjukligt själviska människans argument för otrohet: den "fördjupar relationen". Jag utgår från att hon menar den förtroendekris som normalt fungerande människor upplever efter ett svek men som en emotionellt störd människa - en plågoande eller masochistisk självplågare missuppfattar och tror är "fördjupning". Vi talar alltså om människor med så skadad känsloliv att de måste plåga varandra eller sig själva för att alls uppleva någon känsla alls.
Jada Pinkett Smith har mycket riktigt de indikationer som bloggen kallat en "själens förgrovande" - Eld och Jord i konflikt. Det här är ett typiskt tecken på motsatsen till den ömhudade och sensitiva Vatten-människan. Eld och Jord ger tillsammans en sådan brutalisering att man med rätta kan tala om ett liv i helvetet.
Till att börja med talar Jada inte om kärlek alls, utan om två individer som bara råkar vara gifta på pappret men i övrigt ser kärlekens Venus, inte som ett band mellan två människor, utan som egots rätt att bilda vilka allianser de själva upplever som profitabla. Kärleksgudinnan Venus är "fallen" i självtjänande Jungfrun och eftersom Jada också har sin motoriska livskraft i detta "om-sig-och-kring-sig" tecken är det uppenbart att hon kommer att söka gestalta ett liv fritt från betungande allianser.
För en individ tungt under Jordelementet blir äktenskapet bara en "objektiv" konvention, något en kultur släpar med sig i sin koreografi och som individerna med sina fysiska kroppar förväntas dansa med i.
Det är därför inte förvånande att se omoralens Mars storma och härja i just konventionernas tecken Stenbocken och därtill förstärkt av hungriga demonen Rahu. Jag påminns om att ateistsekten Humanisternas husbiolog Patrik Lindenfors också stormat mot kristendomen och kyrkan utifrån samma utbrytar-Mars i normtecknet Stenbocken.
Och det andefattiga och rent kroppsliga tänkandet tar inte slut med detta för Jada. För libidons och omoralens Mars disponeras irriterande nog från just den konventionella moralens och åtstramningens Saturnus i konventionella och vanligtvis extremt traditionalistiska Oxen.
Det är notabelt att planeternas relation inte är ömsesidig i den indiska astrologins "vänskapsschema": den passionslösa Saturnus ser med jämnmod på Mars, men hetlevrade Mars upplever gränsdragaren som sin fiende!
Jag har haft problem att förstå Mars i Stenbocken eftersom krigaren också kallas "upphöjd" i detta formalistiska tecken. Ibland har jag tyckt mig se en koncentrerad och fokuserad effekt, men Mars fiendskap mot alla reglerande former (t.ex. äktenskapets helgd och löftet om livslång trohet) skulle lika gärna kunna tyda på att utbrytar-Mars är bättre rustad i Stenbocken än i andra tecken att bryta med traditioner... Den här oklarheten måste avgöras från fall till fall.
I Jada Pinketts fall är i vilket fall Saturnus konventionella moralism i Oxen helt vurpad pga. den sataniska axeln. Den "befriande" Jupiter verkar från sexualitetens Skorpion och ger här ett motbud till den torra men trogna Saturnus. Har då inte redan Jupiter gjort grundarbetet så att den månnodsgiriga Mars i Stenbocken ganska lätt kan bryta med den traditionella äktenskapsmoralen?
Summerar man den fallna och själviska Venus i Jungfrun (katolska kyrkan kallar en sådan kärlek för concupiscens - självisk och fallen lusta), den halsstarriga Mars i kamp mot traditionalismens Stenbock samt det starka driftslivets Jupiter-Skorpion som en urholkande kraft gentemot Saturnus-Oxens rigida moralism, då har vi bilden av en nästan skrämmande ointelligent människa.
Och när hon sedan tar till sitt eldfängda sinne (Månen) i dramatiserande Lejonet och merkuriuskommunicerar sitt och makens inskränkta krig mot "konventionerna", då blir det riktigt pinsamt. Det är här, i sinnelagets Eld som den brutaliserande konflikten mellan Eld och horoskopets överdrivna Jord uppstår.
Sinnen i Eld är silkeslena och finkorniga och återger med hög detaljskärpa. Men här är sinnets ägare ingen annan än Solen, förvisso i sattviska och "finkorniga" Jordelementet (Jord är dock magnituder mer mörklagd än Eld). men tillsammans med den fallna Venus blir det uppförstorande Lejon-sinnet en sorglig predikant för principen Jungfruns till synes totala oförmåga att uppleva ett sammanhang med andra människor. De jobbar verkligen bara för sig själva, eller för att inskärpa att det är SKILLNAD på folk och folk.
Detta har den onde Fredrik Reinfeldt (onda Mars i Jungfrun i första huset) så tydligt visat hela Sverige när tungan slant och han förklarade att "etniska svenskar är lyckade" (dvs. har kontaktnäten och normala namn och därmed inga problem att skaffa sig jobb). Det är tragiskt att Sverige valde sig en pojke med en 8-årings begåvning. Att peka ut skillnader kan vem som helst göra. Problemet uppstår när man inte vet varför man söker separera saker från varandra, som i fallet med makarna Smith/Pinkett.
Anmärkning.
ALLA kombinationer av Månen i Lejonet och en Sol i restriktiva Jordelementet ger en påfallande privatistisk tendens. Det är som om det personliga sinnet i det storskaliga Lejonet skapar en ensamhetens aura runt människorna, kastar ljus över deras Sol i det element som krymper andesjälen maximalt och ibland reducerar människor till rena objekt - inte minst för sig själva.
Solen i Jungfrun har ju bloggen upptäckt dominera bland utvikningsbrudar i Playboy som nyttjat sina kroppar för pengar. Solen i Jordelementet indikerar maximal grad av objektifiering. Ett Mån-Lejon med Solen i Stenbocken skulle kunna tänkas ge samma tendens fast i större skala. Man "släpper till" och ger gensvar bara om det doftar samhällsklättring eller makt. Månen i Lejonet ger en känsla av att man är värd "chefskap" på ett eller annat sätt och Solen i hackordningens tecken blir därför en strebervandring.
Jag har sett så pass många kvinnliga Mån-Lejon med Solen i Stenbocken att jag är rätt säker på att det här är en mer eller mindre tydlig guldgrävarsignatur i de fall då individerna inte skapar sig en egen karriär (vilket är mycket vanligt). Som två av zodiakens dominanter, lär horoskop med både Stenbock och Lejon också bli en rejäl besvikelse för en partner som tror på nära tvåsamhet - vilket fallet Jada Pinkett så tydligt illustrerar fast via "mini-Solen" Mars i Stenbocken i indisk 210-gradersattack mot Lejonet.
En rolig spegelvändning av Jada Pinketts sol- och måntecken är Humanisternas ordförande Christer Sturmark, där istället det Stora Jaget - Solen i Lejonet - är den drivande kraften och bollplanket är den separerande och finfördelande Månen i Jungfrun.
Det är inte svårt att förstå varför Sturmark "inte hittat några rationella skäl" att anta något större än sig själv - en Gud. Hela hans bakvända horoskop visar ju en tendens att dekonstruera eller analysera sönder saker och lämna brasved kvar istället för den helhet som låg i Sol-Lejonets betraktelse. Det är så att säga den lägre delen, Månen-i-Jungfrun, som tagit kontroll över Sturmark och kidnappat hans solära och gudomliga Intelligens.
För att från detta ytliga inlägg om otrohet gå direkt till Bråddjupet:
Yes, there is a "second plane" - an alma de-peruda or "world of separation" - because there is a "separative" knowing: but to the eye of the mystic - to the eye that "sees true" - that "world below" coincides with the "world above".Det "separativa vetandet" hänför sig naturligtvis till Jordelementets konkretism, medan det "sanna seendet" kan liknas vid Eldelementet eller Ljusets förmåga att se igenom och förstå alltings sammanhang. Det är bara Jordklumpar som ibland inte kan förmå sig att anknyta till källan för sin existens. Eller som i Jada Pinketts fall: använda all klarhet till att helt meningslöst predika sin fysiska kropps oberoende av makens kropp och "rättighet" att hora runt på egen hand. Lycka till, så länge skönheten lockar någon i fällan.
Wolfgang Smith - Christian Gnosis (2008, s. 72)
Se även horoskopet för Dominika Peczynski, vd för en otrohetssajt. Samma slitning mellan Jungfruns självtjänande och exhibitionisten Lejon, fast via andra planeter. Kanske en ännu mer extrem betoning på det egenmäktiga (Jord/Eld) via ett slitsamt gränsland mellen ego-Väduren och njutnings-Oxen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar