Två gånger i DN:s artikel om Abbamuséets pinsamma försök att klämma t.o.m. riktigt små barn på full entréavgift återvänder en ansvarig till att museet har ett "kommersiellt" syfte. Syftet är att klämma så många huvuden på avgift som möjligt (även i SvD).
Det är tragiskt att det är småfolket som besöker sådana här tillställningar, de som inte förstår den fula konsumtionsspiral de är en del av och har vett att bojkotta museet. För vad skulle återstå i den lilla människans liv om man tackade nej till allt tingeltangel?
Om vi tar den ansvariga på orden och fokuserar den näriga nerven i museets öppningshoroskop, klarnar mycket. Väck med den starka linslusen Väduren i tionde publika huset. Det här är bara museets projicerade yta ut mot folket. "Me too"-tecknet Väduren är också barnets tecken så det är inte svårt att se hur girigheten övervann klokheten när betalgränsen sattes så sjukt lågt. Mammon regerar och "alla ska betala". Det känns sorgligt att vara svensk och läsa om vår nationalpsykologi. Sådana här tölpar som Björn Ulvaeus och anhang är vi alltså var till mans.
Det museala märks av att det är historikernas och formprincipens Saturnus som ligger motsatt Väduren och styr uttrycket. Det är också en överdriven Saturnus via kopplingen till giriga demonen Rahu. Nu blev ABBA aldrig stora Beatles, det gäller att komma ihåg detta som svensk när vi helt tappar perspektiven pga. bandets stabila beundrare i Australien och i gayträsket. Det mäktiga ekonomiska intressen som blåst upp den här gruppens storhet rätt oproportionerligt.
Bortser vi från tionde huset visar sig genast den verkliga bilden - den krassa och kommersiella Satan som dessutom är idealet när Kräftan stiger i öster första publika dagen. Kräftan står för trygghet (finansiell och emotionell) på hemmafronten och som bäst kan man väl säga att museet därför har någon viss familjär attraktionskraft. En plats att sjunka in i sina minnen (vare sig äkta eller falska, inplanterade via marknadsföringen) och glömma världen därutanför.
Men det här är en framför allt det globala kapitalets lilla skötebarn, för ascendenthärskaren Månen ligger i nionde huset för universell framgång, universellt välmående. Detta är ett lyckligt och expansivt hus. Vad hette nu bolaget som äger ABBA-musiken? Jomenvisst, Universal. Glufs, och så åt de stora upp de små, precis som Karl Marx förutspådde. Sen går världen som vi känner under.
Eftersom den enkla folkmassans Måne ligger i Fiskarna och Fiskarnas härskare Jupiter i monetära och äganderättsliga Oxen, ett Jordtecken, får vi fiskar som simmar i smutsbruna och av materialism förorenade vatten.
Att museets ideal är just Oxen, Venus (pengar) och Jupiter (gigantiska pengar) kan tyckas som ett rent skämt, men så är det. Just före premiären gick Björn Ulvaeus ut och pratade som en hycklare om att museet bara tar kortbetalningar för att säkra personalens arbetssituation.
Med horoskopets hjälp och den ansvariges två påpekanden om projektet kommersiella karaktär vet vi bättre. Man tjänar mer pengar på pengar i kortform än på pengar i formen av cash. Och det här museet handlar i grund och botten bara om att tjäna stålar, samtidigt som ABBA-Björn, han vars minne är så svagt att Brighton 1974 är helt borta, gratis kan gå in och fräscha upp det tomrum som alltid uppstår i en materialists själ eftersom det inte går att sparka ut Gud och tro människans innersta nerv kan ersättas med substitut.
För visst är museet Björns och Storfinansens skötebarn. Ödet ville t.o.m. att de öppnar i den närigaste av abbornas eget födelsetecken, den sideriska Väduren - det uppmärksamhetssökande barnets tecken.
Även i Ulvaeus fall kan vi filtrera bort det uppenbara: det här solära horoskopet stämmer naturligtvis perfekt eftersom han verkligen är en solär gestalt - framgångsrik i sin egen person. Och den stora framgångens Jupiter i sceniska Lejonet och baserad på en upphöjd Sol i Väduren är ingen dålig början. Solen själv disponeras från Mars i Fiskarna och dess härskare är, åter, den stora välgångens Jupiter.
Vi har en idelig rundgång här mellan Solen i Väduren - barnets önskan att visa upp sig, synas och få bekräftelse. Det är troligen ABBA-Björn som driver på mytbildningen av personligt intresse. Rundgången innefattar Solen, Jupiter och Mars och kan liknas vid en utvidgad ömsesidig reception.
Men efter att ha noterat och eliminerat det uppenbara, horoskopets potential att nå framgång, återstår det finstilta och det är det jag färgat vattengrönt och jordbrunt. Här är en pekuniär liten rackare! Profitlystna Jungfrun som inte vill bjuda på något alls (en hora i ordets rätta bemärkelse) står och väger mot Fiskarna som tvärtom är offerviljan, materiella försakelser av kärlek till det man gör. Jag har tidigare kommenterat Ulvaeus disposition att söka sko sig men rådliga uppvaknande inför de skattesmällar hans småkriminella natur åsamkat honom.
Den här axeln mellan självisk profitlystnad och något större och godare, tecknar en livslånga kamp om vem som ska få hans själ då han dör (Saturnus aspekterar hela Fiskarna och ger situationen en kroniskt låst karaktär på det intellektuella luftplanet). Eftersom han är ateist tror han förstås att han löst det lilla problemet med vart själen skall gå. Så överraskade han kommer att bli på den dagen!
Änglarna kommer att ge honom pluspoäng för ett gott utfört musikaliskt hantverk och Ulvaeus själ kommer själv att förstå de gemena sidorna - det där som hade med pengar att göra, ett ämne han aldrig kunde sluta tänka på i jordelivet. I nästa återfödelse kommer han med nya föresatser att jobba helt ideellt. Han kommer inte att kunna göra ett liv till längs samma linje som detta. Den vägen har, signalerar Jupiter, gått i uppfyllelse. "Been there, done that."
(Efter att ha tryckt publiceraknappen ser jag numerologin - publicerat 15.15 eller (1+5) = fienden + (1+5) fienden. Totalsumma 1 + 2 = 3. De kinesiska taoisterna kallade tredje steget för det totala avfallet ut i pluralitet. "De tiotusen tingens värld". Från och med nu dör själen, förlorat i världsligt glitter. ABBA-typen av glitter?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar