 |
| Klicka för läsbarhet. Platon i engelsk översättning. (Plato - Complete Works, ed. John M. Cooper, 1997) |
Det finns ett intressant stycke i dialogen Timaeus, ett av flera där Platon avslöjar sitt djupa intresse för astrologin. Det är så pass suggestivt att jag gör en snabböversättning här - annars kom häromåret en ny frisk svensk översättning av Platons samlade verk.
Parentesen är Platons, klamrarna mina. "Det Sammalunda" är den åttonde sfären, himmelen med zodiakbältet, "det Annorlunda" är de sju lägre sfärerna som har "perversiteten" att från dag till dag färdas i sinister (motsols, vänster) riktning genom zodiaken, medan själens med sig själv identiska ("sammalunda") rörelse är dexter, medsols eller åt höger.
Vi känner igen den 500 år yngre naturvetaren och astrologen Ptolemaios fokus på himmelens medsols rörelse och kan i planeternas perversa tendens att gå åt motsatt håll se den religiösa gnosticismens avsky mot den fallna och "felaktiga" lägre delen av kosmos - de sju planeterna som onda demoner snarare än gudar, enbart ute för att snärja människosjälen i Ödet!
Läser man det här stycket av Platon noga, ser man hur mycket mer sensitiv hans förståelse av Världssjälen är. Greker och romarna upplevde den kosmiska fatalismen som något förunderligt vackert, och onda och goda livsöden samverkade båda till den här världen, den enda möjliga och därför den rätta. Inget är fel, allt är precis som det ska vara. Men det är bara en lägre del av verkligheten.
Ytterst verkar gott och ont för att frambringa insikten om det Ultimat Goda som
velat ge oss en värld snarare än inte ge oss något alls.
Eftersom själen är en blandning av det Sammalunda, det Annorlunda och Vara (de tre komponenter vi tidigare beskrivit), och därför att den delades upp och bands i olika proportioner, och därför att den cirklar runt sig själv - då, när den kommer i kontakt med något vars vara [eller väsen] låter sig skingras, eller, med något vars vara är odelbart, rörs själen upp genom hela dess själv. [Den stoiska skolan talade senare om den kosmiska väven som gungade i "sympatisk" samsvängning.]
Själen deklarerar sedan vad exakt det ting är detsamma som, eller vad det skiljer sig från [eller är annorlunda i förhållande till], och i vad avseende och på vilket sätt, likväl som när NÄR det visar sig att de är antingen sammalunda [som själen] eller annorlunda [från den] och också karaktäriseras så.Detta gäller såväl ting som träder in i vardande [i tid och rum] och för de ting som är alltid oföränderliga. Och när den här kontakten ger upphov till en berättelse som är lika sann vare sig den handlar om det som är annorlunda eller om vad som är sammalunda, och bärs fram [med själens dextera rörelse] utan vare sig yttrande eller ljud inom detta av-sig-själv-rörda ting [Världssjälen], då, närhelst redogörelsen gäller något som är förnimbart, går det Annorlundas krets rakt och proklamerar detta genom dess hela själ. Det är på det här viset fasta och sanna åsikter och övertygelser blir till.Å andra sidan, närhelst redogörelsen gäller vilket som helst förnuftsobjekt [idévärldens Former] och det Sammalundas cirkel rör sig väl och avslöjar detta [objekt], blir det nödvändiga [tvingande] resultatet förståelse och [sann] kunskap. Och om någon någonsin skulle kalla det i vilket dessa två [åsikter och sann kunskap] uppstår, inte själ utan något annat, är vad den människan säger allt annat än sant.Timaeus 37a-c
Jag har aldrig brytt mig om att till fullo bena upp den här texten, men det är säkert ingen vågad gissning att när Platon talar om att de sju planeterna eller det "Annorlundas krets" "går rakt" se retrograd planetär rörelse. Exakt som i indisk astrologi säger alltså Platon att planeten visar sin SANNA sida när den slutar att erratiskt trotsa med den sinistra motsols rörelsen (framåt genom zodikaken).
Men att få grepp om denna lilla nyckel via orden "gå rakt" (dvs. medsols) är knappt ens början på avlockandet den här texten dess djupa hemligheter! Vi är nu inne på tankar om vad astrologin berättar som inte längre finns kvar i västerlandet.
I himlarnas "redogörelse" eller berättelse till människan i frågor om den fallna, inbilska sinnesvärlden (i kontrast till den rationella idévärlden), producerar retrograda planeter med Sanningen överensstämmande åsikter i människosjälen (som är en mikrokosmisk kopia av Världssjälen).
Platon hade uppenbarligen insikter i en lära som kanhända kan ses i Indiens traditioner (eftersom Platon var en produkt av indiskt inflytande) men som västerlänningarna tappade bort! Redan Ptolemaios i Alexandria ser under det andra århundradet i vår tid ut att vara på väg att röra till saker genom sin snåriga och svårbegripliga redogörelse.
Faktum är att omläsningen av denna passage hos Platon förklarar Ptolemaios perfekt. I sin bok Tetrabiblos påstår han nämligen att planeterna på sin ordinära bana är sjuka! Och det är ju exakt det Platon säger. Kanske inte de judiska och kristna gnostikerna ska lastas så hårt ändå i sin negativa värdering av planetkretsarna? Det finns en kuriös dubbelhet redan i Platon i det att han både hyllar världsskaparen (Demiurgen) för hans fina skapelse, men samtidigt kallar den mänskliga kroppen för en "grav" och gärna talar om "felet" i den lägre, planetära delen av Världssjälen.
Platon är nog bland det mest tunglästa det går att stöta på. Vilket förklarar att västerlandet snarare tycks ha blivit dummare idag än det var för 2.300 år sedan. Ni stirrar vi på ett lättsmält YouTube-klipp istället! Tomma ögon fixerade på den flimrande fantasmen. Många är inte ens medvetna om att det existerar en högre, rationell själ av vilken vår hjärnas kapacitet till logik bara är ett blekt återsken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar