Efter att själv ha lämnat dejtandets och äktenskapets cirkus kan jag frankt säga om den stela aktrisen Chloë Sevigny som tänker högt i AB och tror män blir skrämda av henne för hennes pengar:
Kvinnan är fullständig omtöcknad av det självbedrägeri som Vatten i störning med mentaliserande Luft ibland leder till.
För inse, hon har ett vardagligt utseende, ganska elaka ögon, och hon är en klädfetischist som presenterar sig som årtusendets kap (eller kanske onåbara drottningfigur). Och hon närmar sig fyrtio.
Låter det som en vinnande ekvation i Hollywood? Nej, tänkte det. Men vissa människor klarar inte sanningen och då kommer sådana här befängda efterrationaliseringar istället.
Faktum är att jag misstänker att lögnen sitter så djupt i henne att hon egentligen är homosexuell och bara maskerar sin verkliga natur inför sig själv genom meningslöst prat av kvasifeministisk typ.
Här hittar vi en försvagad Mars stigande i öster i det ibland horribelt ytliga och esteticerande Vågens tecken samt en försvagad Våghärskare (Venus) som följer därpå i negativa Skorpionen. Båda har involverat sig i en ömsesidig reception där "man blir till kvinna och kvinna blir till man", medan elementen skär sig så totalt att insikten kanske inte vill sig att hon överhuvudtaget inte vill ha dessa karlslokar som tydligen inte vill ha henne!
Jag har några ytterligare exempel på ytterligt olyckliga kärleksöden där olyckans Mars stigit i öster i partnerskapets Våg, men har för lite horoskop med födelsetid (1.400 stycken) för att våga säga något bestämt än.
Homosexuella Elton John hade ett mycket snarlikt Vatten/Luft-problem som anknöt direkt till hans första hus för jag-upplevelsen (förstahus i skorpioniskt Vatten, Skorpionhärskaren Mars i Luft i fjärde Vattenhuset).
Detsamma gällde kändisbarnet och könsbytaren Chaz Bono och en ännu mer rabiat problematik än Eltons, med aggressionens Mars i egohuset, i attack mot själva väsenskärnans Sol i fjärde Vattenhuset - "förlös ett annat ego från ett annat tidigare liv som blivit liggande i fjärde husets livmodersäck". Ungefär.
På grund av bristen på exakta klockslag är tar det tid att upptäcka sådana här egenheter som relaterar till den "verkliga" fysiska ascendenten (i kontrast till den fattigmansversion, månascendenten, som bloggen brukar begagna).
*****
Faktum är att Chloë Sevigny kan tyckas väldigt felfördelad i sin födelse under Vågens tecken. För som man nästan kan gissa blir den stigande Mars, klen som den redan är i venusianska Vågen en direkt agent för det onda, dvs hon formligen bär "olycka" skrivet över sig på någon osynlig våglängd.
Att sedan också livsmotorn Solen i Skorpionen blir en negativ kraft för det onda närmast lamslår hennes chanser med män - eller intresse för dem. Dessa är ju de två planeter man främst ska studera i ett kvinnligt horoskop när det kommer till relationer med motsatta könet. Och går man till den indiska specialare där Jupiter agerar som män av ett mer faderligt eller lärarlikt slag, så är också den planeten verksamt ond enligt den indiska läran!
Med sig har Vågascendenten åtminstone Saturnus - så viktig för alla dem som ägnar sig åt form och mode. Och Venus - kvinnoplaneten - förstås. Kanske kommer Chloë Sevigny aldrig i sitt liv att våga bli så sann mot sig själv som horoskopet tecknar. Men om hon vågade vara ärlig skulle hon genast konvertera till en "lesbisk butch", för det är den naturliga vägen för den här typen av urartad och förgrovad manssida.
Jämför gärna med kartan för Maria 'Bitterfittan' Sveland som också älskar att anklaga patriarkala strukturer för hennes psykiska ofrihet (medhavda surdeg från tidigare liv). Svenskan är född bara en vecka efter Sevigny, samma Skorpion-Sol, samma ömsesidiga "icke-möte" mellan Mars och Venus! Helt klart är detta en generell störning som ligger som en bakgrundsirritation under en längre period och som intensifieras vissa timmar på dygnet (som vid Sevignys födelse med en stigande Mars).
Man kanske kan föreslå att dessa horoskop är motsvarigheten till de många Vatten/Luft-mixade svenska religionshatare (de kallar sig "religionskritiker"). Manshat, hat mot mansstrukturer, hat mot religionen som uttryck för ett missriktat hat mot officiella patriarkala strukturer? Har allt dessa små töntpojkar som tjafsar mot religionerna (läs: islam) haft problem med att identifiera sig med sin fader? Så har vi i Sevigny/Sveland en slags kvinnlig motsvarighet till samma fenomen.
7 kommentarer:
Hon liknar ju Annette Kullenberg, var det första jag tänkte när jag såg bilden på Sevigny (som jag aldrig hört talas om förr). Nu har jag bildgooglat båda, och visst är de lika! (Kolla t ex här: http://gawker.com/5504058/on-chloe-sevigny-saying-big-love-was-awful-an-ethical-investigation, och här: http://www.vassaeggen.se/bild/annette.jpg
Och det visar sig, tack vare känt födelseklockslag, att Sevignys måne ligger på Kullenbergs sol! Och deras resp mars ligger nära varann också.
S
Kullenberg har alltid haft värme i sig, även som mest sarkastisk, och en vacker blick! B-skådisen Sevigny (som aldrig lyckades höja sig över ung independentfilm) var påfallande kall och ensidig i de få roller jag såg henne. Och blicken är hård och kall.
Men nu var det som sagt utseendelikhet saken gällde, och det ligger något i vad du säger. Men så mycket större skäl att minnas det brittiska (?) dictat, "Don't judge a book by its cover". Astrologiska överlappningar har inget egenvärde förutom att de just kan resultera i look-alike-fenomen.
Det är synd att inte veta vilken ascendent Kullenberg har, men uppenbarligen spelar den ömsesidiga receptionen mellan Mars och Venus en mer underordnad roll hos henne. Sinnet skiljer sig markant mellan de båda kvinnorna,
Kullenberg har en sprudlande komisk ådra: dramatiskt Mån-Lejon styrd av frimodig Sol-Skytt, i sin tur disponeras av Jupiter-Vattuman (som älskar att utveckla sig över folkmassornas beteenden).
Kullenbergs Måne stämmer med hennes skicklighet som kåsör - minns studien av Nobelprisvinnarna i litteratur där Sol-Lejon hellre tycks vilja dominera scenen medan Mån-Lejonet uppenbarligen reflekterar över levande livet. Hennes kedja av dispositörskap två led bakåt är ypperlig, men naturligtvis behöver man knappt gå längre än att konstater: Mån-sinne i Eld, drivet av Sol-intelligens i Eld. En levande och varm människa och ett extremt förfinat sinne!
Sevigny har Månen i Skytten (som en blek återklang av Kullenbergs sol-motor) men hoppar därför över Kullenbergs omedelbara disponent Eld-Solen och har samma Jupiter i Vattumannen. Men hennes Sol är kalla Skorpionens. Det är två vitt skilda själar, helt olika dispositioner. Och om Sevigny vet man att den oheliga alliansen mellan Vatten och Luft ätit sig ända in i hennes första hus, hennes självuppfattning. Men nu börjar jag bestämt repetera hela inlägget och det jag fann anmärkningsvärt med horoskopet...
:-)
Håller med om att de inte är särskilt lika på ögonen, utan det är näsan och munnen som är skrattretande lika. T o m med samma min på bilderna. Och särskilt lika som personer behöver de ju inte vara,SÅ lika är ju inte deras resp horoskop.Men du verkar vara ett verkligt fan av Kullenberg! Själv har jag alltid tyckt att hon ger intryck av att vara en aning korkad rentav, och undrat om hon verkligen är lika spånig som låter när hon pratar. Antagligen inte, men nog gjorde hon dåligt ifrån sig som ordförande för publicistklubben när hon tog ställning för Alcalá i Alcalá-affären och menade med adress till den som upptäckte oegentligeterna att även om hon blev arg på någon så skulle hon aldrig polisanmäla den personen. Precis som om det handlade om att "whistleblowern" hade blivit arg på Alclá! Det var inte ju alls det handlade om. Lågt att försöka framställa det som en personlig vendetta. Nästan alla kända journalister tog ställning för Alcalá, men han blev ju dömd till fängelse, och man får väl anta att domstolen hade goda skäl till det, de som hellre friar än fäller dömer knappast någon till 1,5 års fänglese på lösa boliner.
S
Det är spännande som du säger att likheten ligger i ansiktsdragen. Man undrar just om astrologin avslöjar att "kosmos knådar till färdiga grundtyper" som sedan själen tar i besittning! Att ögonen är "själens spegel", skulle då kunna förklara att två individer ändå går skilda vägar, trots snarlikt fysionomi - för de är dock något mer än de "astrologiska" inflytandena!
Nej jag är ingen stor anhängare av AK. Men om man bortser från incidenten du beskriver, har jag i flera krönikor upplevt något chosefritt, vimsigt och humoristiskt i hennes sätt att skriva, och det är Eld som i allmänhet känns "lätta" i sina texter. Poesi är som jag ser det ord som ligger nära det visuella eller vardagsnära men som fogats samman för att säga något mer om vår verklighet (alla skriver säkert inte under på den definitionen).
När engelske popsångaren Marc Bolan debuterade 1967 med en Tolkien- eller sagoinspirerad framtoning och en poets ambitioner, löd albumtiteln "My people were fair and had sky in their hair; but now they are content to wear stars on their brows."
Bolan var en skicklig ordsmed men här hörs Sol-Jungfrun som egentligen satt ihop en simpel vardagsiakttagelse och får det att låta djupare eller mer poetiskt än det är: han pratar bara om hippieårens ungdomar med deras självhäftande stjärnor på pannorna, och väver in den kritiken (alltid kritik från Jungfrun!) i hans sagovärld, där folket minsann var fagert och inte bara hade vind i håret utan hela skyn!
Själv extremt lockhårig låter det hela mest som Jungfruns beryktade självupptagenhet, fast dold i något som påminner om poesi. (Bolan utmärkte sig som ung Dandy i London just innan han bytte till sagostil.)
”Fair” är f.ö. ett kodord för ”kungligt blod” i Shakespeares sonetter enligt den analys jag läser för tillfället. Idag har ”det vackra folket” – kändisarna – ersatt forna tiders kungligheter!)
"Too precious" säger en del om ordpetande som det Marc Bolan ägnade sig åt, men en sådan krönika tror jag aldrig jag läste från Kullenbergs penna...
Apropå ingenting så kan jag berätta att Robert Hahn just lagt ut fjärde och sista delen av sin berättelse om tidigare liv. Den innehåller även en berättelse om fjärrsyn, som han själv först trodde var ett tidigare liv-minne.
S
Tack för tips. Den historien läser jag med nöje, man jag tappade bloggen ett tag i samband med namnändringen. Rent spontant låter "fjärrsyn" som en perfekt kusin till den "fyrtornseffekt" som redan varit uppe till behandling.
Fyrtornet är det arketypiskt komplexets kärna och sedan byggs detta på vartefter folk engagerar sig i frågan.
Jag hade t.ex. min Oxford-dröm med den särskilda kombinationen av "drottning" (Elisabet) och "moder" samma år som en bok i ämnet (Elisabets utomäktenskapliga barn) publicerades, och hela temat så att säga elektrifierades i den osynliga världen. (För din sinnesfrids skull utlämnar jag har material "nog för en bok" av personliga och ibland ytterst kuriösa paralleller till Oxford med början i småbarnsålder som kunde anföras.)
Vad Teilhard de Chardin kallade Noosfären (av grekiskans nous) runt jorden grötades enligt denna tanke till ytterligare år 2005 genom den amerikanska litteraturforskarens 900-sidiga lunta. Därmed blev teorin om det oäkta kungabarnet som ett lysande fyrtorn i sin egen rätt, nåbart för folk med anslag för "fjärrskådande"...
Det är mycket man inte vet hur det fungerar...
PS. Har nu med spänning läst inlägget du nämner och inser att det inte är riktigt samma sak som jag föreställde mig.
Det här är ren "remote viewing" typ den sk fjärresandets fader Ingo Swann (fast Edgar Cayce och många andra står i en tradition före honom - andra tillbaka till Merkurius/Hermes själv).
Nämnde Swann i ett inlägg 2009.
Skicka en kommentar