Forever young

Eftersom jag från min 20-årsålder för en evighet sedan minns när Maria Schottenius utnämnde till DN:s kulturchef tittar jag nu misstroget en gång extra på en liten bild på tidningens förstasida. Hur är detta möjligt? Den snart 60-åriga kulturchefen ser inte en dag ut äver 35.

Man frågar aldrig en dam om hennes ålder, men i Sverige härskar ekonomism och sifferfascism, krafter som krymper och förfular en människas själ. En praktisk följd av detta är att nästan alla svenskars födelsedatum ligger bara några klick bort på nätet, eller lätt kan hämtas från något offentligt register.

Det finns få förklaringar till diskrepansen. 1. Kvinnlig fåfänga. Fotot är ett kvartssekel gammalt. 2. Hon har likt Bondbruden Maud Adams en kosmetisk kirurg till make eller i bekantskapskretsen och kan låta skalpellen eliminera varje årsring i takt de tillkommer. 3. DN håller sig med fenomenala bildredigerare. 4. Hon har exceptionella gener, vilket i sin tur bör skymta i ett födelsehoroskop när klockslaget och förstahuset är känt. 

I de första tre fallen handlar det om avsevärd självmedvetenhet, vilket heller inte kan uteslutas i det fjärde - tecknen på "varaktig ungdom" har ofta med konservatorn Saturnus att göra och då i kombinationer som ibland snävar in både intelligens och synrand, men kompenserar individen genom att förläna en förmåga till struktur vilket innefattar ett engagemang i kroppslig struktur.

Klockslag saknas för den är kartan och att använda Månen som substitutascendent är en märklig indisk metod som aldrig förklarats väl i de få böcker i ämnet jag läst.

Vad händer om man tar sinnet - Månen - som bas för de tolv husen? Rimligen blickar man nu in bakom den objektiva världen, in i individens fantasiliv som ibland, ibland inte, krokar i den yttre, manifesta verkligheten. Sanningen är att vi nu kommer mycket nära Jesus sinnelagsetik, så outhärdlig att ingen i västerlandet kunnat ta den på allvar.

Bara TANKEN PÅ EN OTROHET är en genomförd handling och synd - på människans andliga nivå! Folk man bete sig perfekt "välanpassat" och likväl hopa ostyriga inre sinnesrörelser som sakta bygger en kommande skitkropp i ett skitliv när alla deras odisciplinerade böjelser plötsligt bryter igenom och visar sig om handlingar.

Att det finns mycket instängt i den här borgerliga kulturkonsumenten framgår av rubriken ovan! Vi har nu två frågor att söka svaret till i kartan. Den själsliga förkrymptheten och imagen av ung skönhet.

Den vana stjärnskådaren har naturligtvis redan sett svaret i kartan! Så enkelt!

Vågens tecken och dess härskare Venus är själva sinnebilden för idévärldens skönhet, för de högre konstarterna, och en hel del fåfänga.

Det här är en årgång då Formgivaren Saturnus passerade Vågen och därmed kallads "upphöjd" eller extra ädel. Som Konservator och i nära kontakt med Solen resulterar en kallare, mer beräknande och karriäristisk människa än normalt, men bloggens tanke om varaktig skönhet då Saturnus kontaktar Venus gäller även här, men på det sättet att Konservatorn gästar Venus eget tecken och därmed fryser ner åldrandet och korruptionen. Men vi vet inte om det är goda gener eller en besatthet i skönhet (och motsvarande avsky mot förlusten av den) som resulterat i kosmetiska ingrepp. Saturnus indikerar i vilket fall en hang-up i frågan, dess natur är ju "kronisk".

Bortom denna fixering vid skönhetsformalia kollapsar horoskopet totalt. Venus själv, värd för de antitetiska fienderna Solen och Saturnus är själv fallen i Jungfruns tecken (Solen fallen och disponenten också fallen). Vi börjar nu ana en morbid rädsla för att tappa nivå, skönhet, spänst. Här har vi mer än troligt en workout-neurotiker.

Problemet med skönhet intensifieras när också illgärningsmannen och olycksbringaren Mars befinner sig i Jungfrun. Faktum är att Chandra lagna-horoskopet (månascendenten) för tankarna till Fredrik Reinfeldts karta med en ond Mars i Jungfrun i första huset tydligt omvittnar mannens kväljningar inför de osköna elementen i samhället: de sjuka och ofärdiga, de arbetslösa. 

Så illa var det i Sverige, att folket röstade fram en man med lite afrikanskt blod i sig men som i själva hatade tecken på mindrevärdighet och så kom att projicera detta på dem som den "goda" socialdemokratin velat stötta. 

Under några år med Reinfeldt blev alla svenskar som den sämsta sorten av Jungfruns tecken: besatta enbart i sig själva och sina egna pengar! Räknenissar och ekonomifascister. Lyckligtvis tycks opinionsundersökningarna nu antyda en stabilisering i folksjälen: den här smittan är övervunnen och vänsterblocket med (s), (v) och (mp) ÄR vad svensken tycker om ett samhälle. En regering som sparkar på de svaga är inte värdig sin position. 

Jag menar att mycket av eländet som drabbat Sverige beror på personliga tillkortakommanden hos de som just missköter jobbet med att hålla marknaden på dess rätta plats så att människornas intressen inte åsidosätts. Detta var aldrig ens högern intresserad av, och därför går de till historien som en betydligt mer inhuman parentes än Carl Bildts regering.

I Schottenius fall har lyckligtvis inga politiska ambitioner funnits, och man kan argumentera för att ett ont sinne (Månen) i Jungfrun faktiskt fortfarande kan göra nytta som artikulerad konst- och kulturkritiker! (Artikulation kräver ondskan, den splittrande kraften.)

Notera hur motorn, Solen, driver mot Vågen, sinnebilden för skönhet som perfekta proportioner, perfekt harmoni, och att Saturnus visserligen krymper intelligensen, men å andra sidan kanaliserar den längsmed traditionalistiska linjer (en konservativ). 

Detta var då den här själens målsättning: inte att leva som en vital och varm Sol, för Saturnus förhindrar allt sådant, men väl att representera kulturen som institution.

Under Solen faller horoskopet handlöst ner i ett svart hål: Mars, Venus och sinnet (Månen) vittnar om en övertaggad och kitslig personlighet i hyperkritiska Jungfrun, tecknet med dess morbida självmedvetenhet. Här kommer också kroppsmedveten in och blir viktigare än Livet. 

Jungfrun indikerade i äldsta tradition också den akuta känslan av att vara sårbar (sök om stjärnan Spica på bloggen). Kanske därför är tecknet så flitigt. I fysiskt slit håller man tankarna på faran borta. Jungfrun kan vara det tecken i zodiakcirkeln som är svårast fallit för slaviskt nytto- och flittänkande. Jungfrun TROR den måste jobba hela tiden för att hålla Olyckan borta. Och kanske har hon rätt: som agrart försörjningstecken är ett enda års missväxt förödande för den människa som så totalt gjort sig beroende av SIN EGEN PLANERADE AKTIVITET - en människa som fastnad i ekvationen "bara jag och mina planer angående denna kultivation av jorden". 

I Jungfrun uppstår lätt effektivitetshysteriska människor utan empati med andra. Det är därför vi har så mycket kriminalitet med sinnet/Månen i Jungfrun. Detta symboliserar en "överutvecklad" privatism eller en tendens att göra sig så oberoende av andra som möjligt. Det finns skäl att förstå "Nya Moderaternas" hjärtlöshet just i termer av Jungfruns tecken: det figurerar som stigande tecken både i horoskopet för partiets ombildning och för dess förste partiledare (Reinfeldt).

Så Jungfruns sjätte hus associeras än med Fienden och än med Olyckan i antik tradition. Men hos Schottenius är redan olyckan Mars hemma i Månen. Så vad kan hon mena med att man blir större som individ genom att ikläda sig ett Hem (Månen)? Särskilt som Jungfruns härskare Merkurius också befinner sig i ett negativt, dvs. kontraktivt eller krympande tecken, och via "ömsesidig reception" knyter åter till hennes och Reinfeldts yttepyttiga Mars-Jungfru?

Svaret kan bara bli ett: Schottenius skriver inte utifrån egen erfarenhet. Hon har aldrig erfarit vad expansion är. Detta är en litterär produkt, ett fiktivt berättarjag som tillskrivs de egenskaper hon inte besitter, själv gastkramad i sin fallna Sol (med dess fallna disponent vars disponent i sin tur står i dödens Skorpion) av den begränsande Saturnus. 

Det finns helt enkelt inget som kan expandera och utvecklas på den här himlen. Jupiter, den expanderande, står faktiskt i Luft som söker informera Solen. Men den råder inte över Saturnus som har sista ordet. 

Men Luften är fri så tanken om expansion kan alltid tänkas. Schottenius tänker just nu (i linje med Jesus sinnelagsetik) för att kanske i nästa liv få erfara vad verklig expansion är! 

Tills vidare är det intressant att läsa hur förfaren hon är i självduperingens konst: ödslig i utlandsboende behöver hon bara knäppa med fingrarna för att flyttbuden ska komma farande med hennes kära möblemang. Än en gång kan sinnet i Jord rigga upp illusionen av soliditet, av ett hem (Månen) i världen i nära anslutning till denna världens herre, Saturnus. 

För frågan inställer sig naturligtvis: hur mycket av Luftens totala frihet är Schottenius egentligen intresserad av eller ens medveten om, med all denna energi i det lokaliserade "lilla" tillståndet i den specifika och platsberoende Jungfrun? 

Läs den välskrivna artikeln, den beskriver perfekt en människa som lyckats med det jag trodde aldrig kunde hända: att erfara en hård motsättning mellan det fria Luftelementet och det begränsade Jordelementet. Någon minns kanske att jag föreslagit att de båda är rationalister, och att Luft ganska odramatiskt hittar Jordens tusen ting att fundera över.

På ett metafysiskt plan nuddar Schottenius vid spännande ting. I exemplet med utlandsflytten påminner hon om att den eviga själen saknar dimensioner - bredd, höjd, längd. Och den fjärde dimensionen tid. Det är ju därför själen är evig och inte slav under tiden. 

Det är därför Saturnus/Kronor kallats Själens Form: den som är ett med tiden (och Liemannen) lyder inte under den! Men ett liv (Solen) invid ömsesidiga fienden Saturnus/Kronos indikerar naturligtvis en som är paniskt rädd för tidens tand och häri ligger kanske förklaringen till det ungdomliga fotot.

Saturnus är officiell presentation (jfr 10e officiella huset), så jag chansar på alternativ 1: fotot är ett kvartssekel gammalt. Jag har hört av dem som ägnar sig åt det kollektiva fördumningsverktyget Facebook att många ägnar sig åt den här typen av historierevision. Som sinnelaget (Månen) är konfigurerad, ser det inte ut som om den här kroniska åkomman kan bearbetas i detta liv. Tvärtom har Jungfrun betjänat det.