Kungaboken & Socialarbetaren / Tvätterskan

Många böcker bortom skandalboken om kungen

Jag skrattade ofrivilligt till när Deanne Rauscher, medförfattare till skandalboken om Konungen, som mellannamn visade sig heta något i stil med "köttslig" - Karna! (Latinets feminina substantiv carne, kött eller kropp.) 

Är det sant som det judiska folket förr trodde att planerade namn på barnet påverkade dess natur eller attraherade en själ med motsvarande kvaliteter?

Rauschers föräldrar måste i så fall ha haft fingertoppskänsla, för enligt den ursprungliga babyloniska zodiaken föddes hon just som köttets degraderande krafter stod på sitt maximum (men lustigt också då lösningen på problemet var för handen). Jag talar naturligtvis ur ett själsligt perspektiv här, det finns förstås förnekare av en objektiv morallag i universum med hänvisning till att de valt att inte "tro" på någon Gud. 

Det här är naturligtvis bara en fallen civilisations sätt att stoppa strutshuvudet i sanden och leva i en oändligt låg självlögn. Lyfte de bara blicken och studerade ödesskriften på himmelen skulle de genast de att de är övervakade. Hur patetisk skulle inte t.ex. svenskens gastande efter "personlig integritet" te sig om han fattade att han inte har något av den varan. "Bara himlen ser på" sjöng Eric Gadd en gång, men det är inte så bara.

Således föddes Deanne Rauscher när himlarna såg och noterade vad som var i görningen på jorden. Planeterna radade upp sig för att beskriva en närmast totalt kroppslig varelse genom Pytagoras och Platons stora triangel mellan de tre Jordtecknen. Och fokus låg på Oxen, där den vällustiga identifikationen med köttets lustförnimmelser ("carnal desires") är så uttalad att de prostituerades "skyddshelgon" Venus/Afrodite satts att regera!

I Deanne Rauschers karriär - innan hon 2004 skrev "Makten, Männen, Mörkläggningen" - en bok om män och deras horor - ingår ett mångårigt arbete med socialt utslagna, människor som perfekt illustrerar den kristna missionären Paulus tal om att "anden är villig men köttet är svagt".

Den enda planet som bryter av mot den självefterlåtna lervälling som Jord och Vatten brukar kunna resultera i (människor som enbart lever för sina sinnen, slavar under totalt materialistiska betraktelsesätt) är nog så viktig: sinnelagets Måne som befinner sig i den himmelska (eller platoniska) kärlekens tecken Vågen. Venus - motsatsernas förening - som idé.

Vi finner således en välvillig Sol (+ välviljans Jupiter) som jobbar inom den jordbruna domän som tillhör gatflickan - Venus i Jordelementet, och minsann, ser man inte det giriga och hungrande drakhuvudet Rahu i makttänkandets tecken Stenbocken, ytterligare förstärkt av sinnebilden för framgångsrika och mäktiga män (återigen Solen + Jupiter, men nu som objektivt faktum). Det ser ut som om hennes boktitel från 2004 sammanfattar exakt den "hang-up" den här kvinnan föddes med. 

Minns mina resonemang om att det vi själva varit i tidigare liv och som själen "skäms" över, blir precis den sakfråga vi går på korståg mot i ett senare liv! (Se vilka hälsotyranner människor som slutat röka blir över en natt. De blir en pest för sin rökande omgivning.) Utan förkunskaper skulle det vara svårt att utesluta att horoskopet kunde tillhöra en prostituerad som pga. enorm fixering vid njutning och det ljuva livet horade för mäktiga män (Stenbocken) - också de senare karaktärslösa slavar under den degraderade västerländska livsstilen!

Men horoskopet har som sagt en väg upp ur det sublunära träsket: Rauschers sinnelag - Månen - svarar inte mot smutsen i sig, utan mot Venus som idealkärlek. Denna är förstås en "luftblå" och ren tankeform som inte kan släpas i smutsen av den tröga materiella sandlådans barnsliga maktlekar, den kan inte köpas för pengar (Oxen, Jord-Venus = pengar).

Deanne Rauschers horoskop är nu så intressant och gåtfullt konfigurerat att glädjeflickan Venus själv, den planet som mer och mer verkar vara nyckeln till precis hela himmelen (den disponerar över både Sol och Måne), inte själv beskriver de himmelska eller ideala kärleken, utan själens räddning ur själens förorening. 

Häpnadsväckande nog står Venus - som förfogar över sinnelagets Måne - i zodiakens tolfte och avslutande tecken. Där är Venus "upphöjd" i sitt slutgiltiga offer av världslig besmittelse. ("Guds lamm som rentvår världen från dess synd" kan vara en tidig kristen utsaga som lånar från Fiskarnas symbolik.)

Fascinerande nog står således Rauschers allra viktigaste planet i Fiskarna, vars motsvarande tolfte hus indikerar vårdhem, fängelser, kloster och andra slutna institutioner. Författarinnan har tydligen under många år drivit ett hem just för samhällets slagna! Med det här horoskopets allmänna tonläge tror jag inte det är något större problem att gissa på ett fokus på narkomaniserade prostituerade.

Här är således en kvinna från Venus, kärlekens dimension - jag har besökt den världen en gång under en nattlig dröm, men tillvaron är så annorlunda att det inte är mycket man kan ta med sig tillbaka till våra begreppsvärldar. Ord som "sammanhang" och "slutna cirklar" är i princip det enda jag hade av mänsklig vokabulär då jag vaknade för att beskriva min "studieresa". 

Just i gränslandet mellan dröm och vakentillstånd, när mina tre guider från Venus släppte av mig min köttsliga kropp, hörde jag dem tala i språk jag kunde förstå. Och jag såg dem. De hälsade mig tillbaka närhelst jag ville och vad deras utseenden beträffade, extremt högvuxna och helt blonda, var på något telepatiskt sätt alla parter medvetna om att det här bara var en bild i min själ, något att fästa det inre ögat på. 

Egentligen såg de inte alls ut så, men jag hade väl läst någon värdelös bok i västerländsk astrologi som utifrån ett smalt eurocentriskt vis beskrev Vågens tecken (Venus) som ofta långa och blonda. När de tre "änglarna" försvann var det genom bli till pelare som omedelbart reste sig uppåt och ut i oändligheten (i halvdrömmen är ett sovrumstak absolut inget hinder eftersom drömmen beskrev mötespunkten mellan två världar eller dimensioner).

Det finns en skillnad mellan den här drömmen och Deanne Rauschings Venus. För i Fiskarnas tecken, i Vattenelementet, tvättar själen bort sina kroppsliga synder förorsakad av den felaktiga identifikationen med köttet.

Vattenelementet är det jag har svårast att greppa, det tycks beskriva en subtil kroppslighet, dimensionen närmast vår fabricerade upplevelse av att vara solida kroppar. ("Fabricerad": hela poängen med ett liv på jorden förutsätter just att vi syltar in oss i falsk materialism så att våra själar har något att "jobba sig fria från".)

Så medan Venus i härskarläge i Vågen "bara" beskriver idealkärleken, ligger Fiskarna i en lägre verklighetssfär men beskriver i Vatten det jobb som måste göras föra att realisera den himmelska kärleken. Därför är Venus "upphöjd" i Fiskarna: den är uppdragen från skiten i Oxen, där själen är helt döv och blind och tror sig vara fysisk kropp, men den är också upphöjd i förhållande till idealet, för dem som faktiskt offrar sin lägre "själiska natur" gör ett större arbete än de som aldrig till att börja med föll ner i smutsen.

Sverige är ett land av porrsurfande grisar (nationalhoroskopet har Mars i Oxen i åttonde huset för sexualitet och andlig korruption). Det här inläggets resonemang är inte ens aktuellt för en stor del av befolkningen ännu på många jordeliv. Det ligger i sakens natur att DET STORA VARVET tar sin gilla tid att gå runt. 

Och det verkar som om andesjälen är fri att välja sina steg som den vill. På andra sidan finns inte det vi upplever som tid. Själen kan lika gärna göra sitt perfekta nedstigande i 1400-talet före sitt halvdana dussinliv på 2000-talet, om den så känner för det! Allt detta är bara våra groteskt primitiva tankar medan vi är nerdoppade i det akvarium vi kallar tid och rum!

Evangeliet av Jesus bror Judas Tvillingen som den tidiga kyrkan förbjöd eftersom den just hade börjat bli "vän med världen":

Jesus sade: Om köttet blev till som en följd av anden, är det ett under! Men om anden blev till som en följd av kroppen, är det ett undrens under! Och dock häpnar jag över hur denna stora rikedom kommit att ta sin boning i denna fattigdom! (Thomasevangeliet, logion 29)

Med dagens vetenskapliga språkbruk hånar Jesus den materialistiska neurologin som tror att medvetandet är ett "epifenomen" till den brutala materien; att medvetande på något sätt skulle vara en sidoegenskap som "framträtt" ("emergent property") pga. evolutionen. 

Idag vet de bästa tänkarna att Jesus hade rätt, och att köttets och stora delar av naturvetenskapen är Satans barn, djupt förvillade in i världsbilder och trosföreställningar som legitimerar en fortsatt brakfest på jorden. 

Vissa filosofier hävdar att dessa själar håller på att förlora sin del i odödligheten genom konsekvent felaktiga val. Som vi sett av Rauschings horoskop har Himmelen fullständig koll på sina barn - kvinnans horoskop är ett formidabelt blueprint för vilka ämnen hon skulle ägna detta liv åt.

Jag har bara en enda, dunkel fråga: Vems fötter tvådde hon med det här skriveriet om kungen? Det finns en dunkel zon där vi knappt själva ser meningen med de roller vi satts att spela, vi är aningslösa brickor i ett större parti.

*****

Intervju med Rauscher i SvD.

Se även analysen av huvudförfattarens horoskop.