Direkt efter orkanen Harvey samlar sig den ursinniga naturen för ett nytt angrepp mot den Store Satan. De intelligenta naturlagarna söker om möjligt att få nationens ledare att börja besinna sin roll i världen.
Det räcker med ett par stavfel av ordet armageddon för att det läs- och skrivsvaga Jamaica skulle få en klassisk reggaelåt - men först sedan punkgruppen Clash gjort en tolkning - att direkt förebåda det antågande ovädret.
Med sinne för anagram och Willie Williams mörka debut från 1977, där hörfel lagts till hörfel, ser man det annalkande ovädret i sångtiteln ARMIGEDEON TIME:
När albumet med samma namn kom ut 1979 hade de värsta felen rättats till, Wlly stavats om Willie, och bara det lokala missförståndet av MEGIDDO som GIDEON återstod:
Jordens undergång var ett populärt motiv på Jamaica under 1970-talet och en bit in i nästa årtionde. Fattigdom gör konstiga saker i huvudet på folk och den onde rike mannen har i många fall lärt sig att kasta precis så många brödsmulor åt de fattiga att de tror de är på bana - se bara den grundlurade svenska medelklassen!
På Jamaica var Kingston var helt nerlusad av kyrkor efter britternas långa kolonialvälde, och Bibelns blodiga berättelser den enda källan till raffel för många. Vissa populära bibelmotiv dyker upp om och om igen i reggaemusiken från Bob Marleys dagar. Därför bevarades armageddon-motivet i folkmedvetandet och det knöts gärna till berättelsen om Babylons rasande torn vilket kom att uppfattas som det kapitalistiska västerlandets sammanbrott. Och det för oss tillbaka till vredesvindarna som piskar mot USA:s kuststater.
*****
Här nedan några andra varianter på jamaicanernas försök att få grepp om språket. Det verkar som om tryckerierna meddelades muntligt och tryckaren antingen försökte stava fonetiskt eller som han uppfattat instruktionerna. Underhållande men samtidigt lite tragiskt. Det är vad fattigdom gör med ett folk - svenskarna gömmer sitt sanna tillstånd genom att enbart konsumera och låta ruttna äpplet i steget stavningsrätta de fåordiga meddelanden - alltid av praktisk art, den lyriska svensken är utdöd - man ännu är så illa tvungna att knacka ner.
Men i stort sätt har kapitalismen åter tvingat ner befolkningen på en halvt illiterat nivå där ingen längre äger ord nog att protestera mot överheten. Återstår bara ett framtida blodbad, en scen av många i den ultimata Armageddonfilmen.
Första exemplet. En duo mellan två helt nedrökta reggaerappare, cirka 1976-77. Första försöket: tryckeriet gör allt fel och varje skivetikett måste rättas manuellt (en inte helt ovanlig syn i genren):
Andra försöket. Hörfelet stavas nu precis som tryckaren uppfattade låttiteln fast hörfelet blev också felstavat: man kan dunkelt ana vad ett "Armé-Giddon" är! Jag förmodar att "v v v v" (fyrdubbla check-tecken) betyder något i stil med "höjdarlåt", dj:s brukade märka ut vinylsinglar som gick hem hos publiken:
Tredje försöket. Attans! Inte riktigt bra nu heller, trots att någon varit inne i den typsatta titeln och "rättat" en felaktig typ (men för ersättningen råkade använda fel typsnitt):
Brittiska reggaegruppen I & I debuterade 1980 och de hade bättre koll - låten är läcker - med inställsam röst och en banal "sjung med"-melodi manar sångaren oss att "gunga på, gunga på, och stanna inte upp - det är är undergångens låt du dansar till" (Rock and rock and don't stop, it's the armageddon rock):
Liksom reggae-rapparen Ranking Joe två år senare (det gäller att hitta originallåtarna som ofta sjuder av genuin vrede, sedam kommer hela gänget av manierade plagiatörer och försöker tjäna pengar på samma idé):
Ungefär samtidigt kämpar den närmast osynligt lilla gräsrotsproducenten Roy Cousins i Kingstons getto med samma "stora ord":
Snabbt framåt till England igen och 2012. Den ständigt polistrakasserade Pablo Gad släpper sin hotfullt svarta låt om att man nu ser gryningen som kommer att följas av västerlandets undergång:
Ord och visor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar