 |
| God jaktlycka! |
Det retar mig enormt att ICA-butiken där jag bor byter bort allt fler varor av skilda märken mot matvaror stämplade med deras egen logotyp och dessutom verkar ta bort billiga varor för att höja den allmänna prisnivån. Grekiska Fontanas fruktdryck med ananassmak för bara 15 kronor var den senaste av mina favoriter som denna ICA-handlare ratade. Nu får man välja på svenska fruktdrycker för 5-10 kronor mera men som på det svenskt förfalskade sättet bara nästan smakar som de rika och mättade smakerna i sydligare trakter. Helt klart är det urvattnad och vinstmaximerad sörja svenskarna beordras lära sig.
I charkdisken har den här butiken minimerat det tidigare så rika urvalet av normalt prissatta varor och fyller istället hela ytan med sjukt överprissatta "italienska delikatesser" som näriga svenska importörer tar hem billigt och sedan märker upp i pris. Så skrattar de med butikschefen hela vägen till banken. Stockholmarna, förutom jag, tjänar mer i pengar än folk i landsorten, men istället har de tusen och en parasiter på sig i stan, näriga avskum som gör allt de kan för att tömma plånböckerna åt den kodumma gentrifierade storstadsbon (de mest näriga och strebriga f.d. lantisarna, ett riktigt pack egentligen).
Under söndagspromenad valde jag därför att ta en omväg för att passera en COOP-butik som har skärpt till sig rejält på några par år. Förr var alla äppelsorterna mjöliga och övermogna i fruktdisken men nu är det mycket färskare. Och de har inte tagit bort min älskade ananasdryck!
Under promenader tenderar den här bloggaren att öppna sina inre spjäll och dagdrömmar och lösa tankar får rusa komma och gå bäst de vill. Nu zoomade en tanke in på sagda ananasdryck och genast uppstod en fantasi där jag i samspråk med ett butiksbiträde lovsjöng det grekiska märket Fontana och föreslog att de skulle ta in fler spännande smaker från tillverkarens fruktdryckssortiment.
En stund senare nådde jag butiken, plockade åt mig det nödvändiga och styrde bort mot hyllan där drycken stod. Just som jag skulle greppa ananasen ropade nya synintryck på mig: just till höger stod minst tre nya spännande smaker av samma märke. De fanns inte där för en vecka sedan!
För en satanist (materialist) betyder inte detta något. Det var bara en fantasi som råkade likna verkligheten runt hörnet. Men dessa ömkliga människor behöver man inte lyssna på. Detta är ett solklart fall av "remote viewing" eller fjärrskådande, en underart till den mer generella klärvoajansen.
Jag har haft sådana här upplevelser tidigare men den här var lite udda eftersom klarsynen låg inbäddad i en fiktiv fantasiberättelse. I fantasin önskar jag mig det som redan är faktisk verklighet! Inget skäl alltså att bli störtreligiös och börja tro på mirakler. Underverket finns redan på insidan, i själens förmåga att se igenom den döda materien och transcendera både tid och rum!
Att fjärrskåda fruktdrycker kan tyckas lite trivialt, men hej!, jag hade promenerat nästan en timma och var törstig!
*****
Genom att räkna bort cirka fem minuter från butikskvittots tidsstämpel kommer jag fram till följande horoskop för "besannandet". Tyvärr minns jag inte när under promenaden som fruktdrycksfantasin rullade genom psyket...
Vad som kan sägas är att Jupiter - den välvilliga - stiger i öster och fastän tekniskt ingen välgörare för Vågascendenten (det är förmodligen för mycket socker i drycken för att kalla den hälsosam) så kan man också se Jupiter som den essentiella välgöraren, gud som hör och besvarar bön!
Det klärvoajanta momentet förefaller kopplat till ascendenthärskaren Venus passage genom Eld (och kanske även dess "kungavärdighet" given av stjärnan Regulus). Att "dryckenskap" står högt på dagordningen illustrerar Månen i sitt eget Vattentecken i högprioriterade 10e huset, men även andra huset för födoämnen är törstigt har en "inre" belysning från husägarens position i Eld.
Jag har ingen aning om vilken av dessa indikationer som bäst illustrerar KORREKT fjärrskådande (verkligheten ser ut som i visionen). Kanske samverkar alla faktorer till en visionär fullträff i det lilla.
4 kommentarer:
Den här historien fick mig att minnas att jag också ett flertal gånger varit med om liknande händelser. Men det var mer i barndom, tonår, och kanske upp till tjugoårsåldern nånting. Sen klingade förmågan av i mitt fall. Lite tråkigt, på ett sätt...
För mig är dessa episoder bekräftelse om att människan egentligen lever på "Solens nivå", dvs. i full klarsyn och att denna själ till yttermera visso upplever en verklighet som tycks påminna om drömmens verklighet där vissa "arketypiska" motiv stuvas in och "fluffas ut" med associerat kringstoff.
Minns hur min Oxford-dröm, som lett till så många inlägg, blandade statusvaruhuset NK i Stockholm med engelskt material, eller hur jag mötte min döda far i drömmen för några år sedan och våra själar riggade en medeltida tysk miljö där vi båda kände oss hemma - "precis som förr". Båda själarna byggde en gemensam kuliss utifrån något de båda kände väl, en "lycklig plats". Där Sverige/1900-talet var för konfliktfyllt visade sig Sydtyskland/1400-talet ha varit bättre för båda själarna, som då inte hade far & son-dynamik utan var två likvärdiga män.
Varför försvinner sådana här förmågor? (Jag har också få intressanta ingivelser eller drömmar nuförtiden.) Är det rutten, slentrianen? Att livet blivit förutsägbart och den kreativa själen inte längre blandar sig i? Människokroppen går på autopilot via det låga kroppsmedvetandet. Hade jag inte bloggat och irriterat mig på allt möjligt skulle troligen förmågan att registrera syner helt tynat bort.
Jag hade min sydtyska insikt om 1400-talet (några år före drömmen om döde far) i samband med just irritation över en kompis negativa syn på religion, och har dessutom läst någonstans att emotionella tillstånd kan bli "bärvågor" för information (jfr läkaren Ian Stevensons tanke att de som dog brutalt och traumatiskt tycks vara de barn med födelsedefekter som minns sin förra död i detaljer - smärtan t.o.m. färdas genom tid och rum och blir märken på den nya kroppen).
I så fall måste söndagspromenaden ha försatt mig i ett mer passionerat tillstånd av törst än jag, stoikern, ville medge!
Ja, det sägs ju att barn ofta har s k övernaturliga förmågor, som försvinner med åren... Jag minns att jag i trettonårsåldern gjorde långa 'testserier' av min förmåga att känna på baksidan av spelkort vilken färg de hade, och resultatet låg klart över 50/50 varje gång. Jag minns att färgerna kändes
vagt olika. Men jag misstänker att skulle jag göra samma test nu skulle det inte gå lika bra. Och den enda "syn" jag haft i vaket tillstånd - en märklig upplevelse - hade jag som femtonåring.
"Emotionella tillstånd bärvågor för information" - det är inte bara Stevensons observation, utan det framkommer även klart och tydligt i tv-programmet "Mitt barns tidigare liv" som jag omnämnt förut. Alla barn som medverkade hade i det tidigare liv man fått fram dött hastigt genom olyckor eller våld. (Och alla hade haft problem av olika slag pga det, vilka blivit bättre genom denna utredning, och att de fått ett sorts avslut och s a s tagit farväl av den person de en gång var - vissa besökte t o m sin egen grav.
Emotionella tillstånd kan nog bli bärvågor för mer än information också - tänker på t ex poltergeistfenomen. Även där handlar det mest om ungdomar.
Poltergeist är ett utmärkt exempel, inte minst som jag nyligen läste någon filmvetare/pseudopsykolog som kopplade de i ungdomen så populära skräckfilmerna till fruktan inför den egna kroppens förvandling under puberteten från barn till "något annat". Jag vill minnas att poltergeistfenomen uppkommer när det just finns barn på väg in i puberteten.
Även TAO TE CHING, gammal kinesisk klassiker, lovsjunger barnets förhöjda energiladdning och gör den förebildlig, barnet som kan vandra förbi rovdjur utan att skadas för att vilddjuren läser av dess naturliga energi. (Kanske samma tanke som också dyker upp i Bibeln där ett litet framtida barn ska vistas med och leda lejon och tigrar - en metafor för en kommande ledare så möjligen illustrerar granndjuren bara fientliga grannstater)
Skicka en kommentar