Erwin Schrödinger och William Dembski |
Klicka på bilden av dessa två framstående vetenskapsmän för en lätt förstoring. Se likheten! Se Själen! Kan du inte? Då kan du lugnt gå med i Humanisterna, en klubb för de mindre lyckligt lottade. Här häckar evolutionsbiologer, teknikfascister och annat löst folk som ännu inte förstått att satanismen förlorade striden redan 2009, när boken "The Signature in the Cell" slutade som en av Amazons tio bästsäljare det året. Så högt på försäljningslistorna har mig veterligen ingen ateistpropagandist (sedan Darwin) nått, men så var det här inte heller en normal bok.
Med bara några sidor kvar att läsa (fem år för sent!) kan jag konstatera att vetenskapsfilosofen Stephen Meyer verkligen är spränglärd. Han har noga gått igenom samtliga modeller som åberopas av de låga avskum som är beredda till vad som helst hellre än att inse det vetenskapen för inte så länge sedan ansåg som självklart: det krävs intelligens för att åstadkomma det som i sin funktion och i sitt sätt att vara företer tecken på intelligens. Det gamla grekiska axiomet, "inget kan komma ur inget", med andra ord.
En viktig del i hans korrekt hållna argument för intelligent design som BÄSTA FÖRKLARING är att cellen innehåller samma typ av noga specificerad information som man t.ex. ser i komplexa datorprogram (vilka inte skapats av slump och "naturligt urval" utan har sitt upphov i intelligens).
Kapitlet där han grundligt går igenom matematikern William Dembskis diskussion av sannolikheten för att det första livet spontant skulle kunna uppstå i universum (som får neodarwinister och evolutionsbiologer av det svenska snittet att framstå som föga lämpade att föra naturalismens talan), är ett av de mest förbluffande i hela boken.
"The Signature" har en lite omständlig berättarstil i första person där den amerikanska filosofen berättar om sin långa resa från utbildningen på välrenommerat lärdomssäte i England, sitt möte där med Dembski och hur deras tankar tycks ha korsbefruktat varandra och lett till ett fortsatt samarbete. Sedan Meyers födelsedata är helt frånvarande på nätet blev Dembski en viktig person att granska horoskopet för - apropå tanken om höggradigt specifika instruktioner i DNA...
När jag för första gången googlar på ett foto av matematikern häpnar jag över att upptäcka en perfekt look-alike till den ikoniske Erwin Schrödinger som förutom att ha vunnit Nobelpriset i fysik insikten om materiens dubbla natur (partikel och vågrörelse) bara så där helt apropå slängde ur sig tidiga insikter om arv och DNA. Dembski har ett smalare ansikte men det är ingen tvekan om att bådas hyperintelligenta blick och allmänna framtoning är densamma. (Se för övrig också den surrealistiskt begåvade aktrisen Cate Blanchett med exakt samma blick - ögonen som själens spegel...)
Att i detta läge också upptäcka den astrologiska parallellismen mellan Schrödinger och Dembski, som också drogs in i cellbiologin som ett slags andrahandsämne, är rätt fantastiskt. Båda har Månen i Oxen och Solen i Kräftan - typiskt "biologiorienterade" tecken.
Schrödinger:
Dembski:
Även om astrologin tudelar zodiaken i sublunära och supralunära tecken (den negativa och den positiva polariteten), visar Nobelpristagares soltecken att det absolut inte finns någon skillnad i intelligens mellan den högre och den lägre världen, trots att Platons snarlika uppdelning i rena Idéer och de dimmigare avbilderna nere i den kroppsliga världen skulle kunna ge sådana misstankar. Man får heller inte glömma att väldigt få astrologer reducerar individen på samma sätt som satanismen (naturalismen) förminskar människan till en simpel biokemisk process och intelligensen till bara en soppa i hjärnan. Själen, fastslår hinduismen otvetydigt, befinner sig utanför tid och rum och är inte en produkt av elementen.
Vad man astrologiskt kan säga är dock att i tid och rum tenderar de fyra elementen ofta att drivna individen till sysslor eller intressen som elementen är kända för att "råda över". Se bara Schrödinger och Dembski, båda två "rena" tänkare (Schrödinger var platonist) vilka likväl kommer att producera sina kanske viktigaste fynd inom den lägre värld av Jord och Vatten, vilken bloggen associerar med livet i dess lägre form - det man menar med "det första livet" inom biologin. (Det verkliga Livet finns naturligtvis som den platoniska förlagan i den supralunära sfären. Eld-elementet betecknar detta verkliga och eviga liv och Luft blir det gudomliga livets medvetenhet om sig själv, dess första "kroppsliga hölje" om man så vill - andevärlden!)
Nu sägs visserligen både Månen och Venus vara till sin nackdel när Oxen - identifikationen med det materiella - gästar det första huset. Och Meyer antyder i sin biografiskt hållna bok att Dembski var en särling under studentåren, kom till England med ett terminsförråd av egen mat!!! (Oxen = munnen,föda; Kräftan = magen, näringsassimilation). Han hade någon annan egenhet också som jag redan glömt vilken den var.
Schrödingers problem med sin "blott biologi"-orientering är välkänd: hans unkna tafsande på kvinnliga universitetsstudenter. Här kan man misstänka att hans födelsetid placerar sinnelagets Måne på närmast rät linje med den onda stjärnan Algol, så att vi får Djävulens stjärna som en indikation på "köttets frestelser"...
Möjligen kan också Schrödingers "sliskiga" Merkurius i Kräftan (som bas för hans Luft-placerade libidoplanet Mars) ha bidragit till hans osunda dragning till unga kvinnor. Tvillingarna som barnets tecken (5-14 år) kan också fattas mer allmänt som unga människor och i synnerhet studenter som mottar från den opposita Guru (Jupiter, läraren) i den naturliga zodiakens nionde tecken/hus för högre bildning. Guru/Jupiter blir då universitetsläraren och det merkuriala intellektet är inte längre bara lägre utbildning utan mottagare till Gurus visdom, faktiskt på vilken nivå vi än ser denna kunskapsöverföring. Shani/Saturnus sätter gränser och krymper och trögar ner individen genom sin legalism och formalism medan Guru/Jupiter får individen att växa. Båda måste balansera varandra!
*****
Bonusspaning
En googling på "greatest mathematicians" ger en rullbar porträttlista som visar flitigt nämnda namn, och nog är det aktningsvärda figurer. Om man väljer dem ur listan med kända födelsedagar (stora namn som Thales, Euklides och Pytagoras men där födelsedata saknas utgår tyvärr, liksom logaritmens fader vars födelsedag verkar saknas), återstår följande 40 namn (i samma ordning som Googles rullbara lista visar dem).
- Isaac Newton So-Sag/Mo-Gem
- Carl Friedrich Gauss So-Ari/Mo-Cap
- Leonhard Euler So-Ari/Mo-Vir
- Srinivasa Ramanujan So-Sag/Mo-Pis
- Gottfried Leibniz So-Gem/Mo-Cap
- René Descartes So-Pis/Mo-Ari
- Bernard Riemann So-Vir/Mo-Pis
- Alan Turing So-Gem/Mo-Vir
- Albert Einstein So-Pis/Mo-Sco
- John von Neumann - So-Sag/Mo-Pis
- Pierre de Fermat So-Leo/Mo-Pis
- David Hilbert So-Cap/Mo-Lib
- Évaniste Galois So-Lib/Mo-Cap
- Georg Cantor So-Aqu/Mo-Sag
- Alexander Grothendieck So-Pis/Mo-Gem
- Blaise Pascal So-Gem/Mo-Pis
- Andrew Wiles So-Pis/Mo-Aqu
- Henri Poincaré So-Ari/Mo-Tau
- Emmy Noether So-Pis/Mo-Tau
- Daniel Bernoulli So-Aqu/Mo-Lib
- Gerolamo Cardano So-Vir/Mo-Aqu
- Augustin-Louis Cauchy SoMo-Leo
- Paul Erdos So-Pis/Mo-Sco
- Joseph-Louis Lagrange So-Cap/Mo-Gem
- Niels Henrik Abel So-Can/Mo-Lib
- Johann Bernoulli So-Can/Mo-Aqu
- Pierre-Simon Laplace So-Pis/Mo-Tau
- John Horton Conway So-Sag/Mo-Lib
- Karl Weierstrass SoMo-Lib
- Joseph Fourier So-Pis/Mo-Ari
- Jacob Bernoulli SoMo-Sag
- Felix Klein So-Ari/Mo-Tau
- Jean-Pierre Serre So-Leo/Mo-Sag
- Terence Tao So-Can/Mo-Lib
- Kurt Gödel So-Ari/Mo-Gem
- André Weil So-Ari/Mo-Vir
- G.H. Hardy So-Cap/Mo-Sco
- Jean le Rond d'Alembert So-Sco/Mo-Ari
- Galileo Galilei So-Aqu/Mo-Ari
- Omar Khayyam So-Tau/Mo-Gem
- Bangalore V. Raman So-Can/Mo-Tau
- C.S. Peirce So-Leo/Mo-Vir
- David Berlinski So-Cap/Mo-Vir
- George Sarton So-Lib/Mo-Pis
- Herbert A. Hauptman So-Aqu/Mo-Lib
- John Forbes Nash So-Tau/Mo-Pis
- Ludwig Wittgenstein So-Ari/Mo-Pis
- Otto Neugebauer So-Tau/Mo-Sco
- Regiomontanus So-Gem/Mo-Pis
Man kunde tycka det är ett svårt metodfel att studera Sol och Måne om matematik nu är logikern Merkurius område! Men det är zodiaktecknens ev. tendenser och kanske också ev. dispositioner hos elementen och kvaliteter som jag tittar efter den här gången.
Medveten om att Nobelpristagarna som helhet inte betonat något enskilt zodiaktecknen kan det tyckas som ett dåraktigt försök att skaka fram något mönster ur ett ännu mindre dataunderlag, men jag har mina dubier kring att granska kemister, fysiker och biologer i klump!
Sol och Måne hos
49 matematiker |
||
☉ | ☽ | |
♈ | 7 | 4 |
♉ | 3 | 5 |
♊ | 4 | 5 |
♋ | 4 | 0 |
♌ | 4 | 1 |
♍ | 2 | 5 |
♎ | 3 | 7 |
♏ | 1 | 4 |
♐ | 5 | 3 |
♑ | 4 | 3 |
♒ | 4 | 3 |
♓ | 8 | 9 |
Snitt:
|
4,1 | |
Signifik. rel. snitt (±100%): |
<=2,0 e. >=8,2 |
Fäst ingen större vikt vid anmärkningen att statistisk signifikans visar sig vid eller bortom ±100% avvikelse från genomsnittet. En sån här liten grupp kommer att ha yviga slumpvariationer och jag bara höftade till ett värde.
Likväl är det kul att se vilka tecken som hamnade i extremlägen. Tidigare tester som sakta vuxit har ibland visat att en placering som genast tog täten faktiskt visar sig vara en hållbar över/underrepresentation för ämnet ifråga - den "fallna" Månen i Skorpionen bland mördare är klockren!
Givet att några månplaceringar är osäkra är det ändå fascinerande att slå samman Sol och Måne och se vilken hejdundrande matematiker Fiskarna är med sina 17 poäng! Granntecknet Väduren (vars Måne är så kapabel till filosofi som vi redan sett) kommer in en bra bit efter som tvåa med 11 poäng.
Äntligen får detta "samhällets förlorare", den "gråtande martyren/sanningsvittnet" med mera, sin revansch. Och den som kan sin zodiak förstår genast varför.
Bara den som förlorar (ger upp) världen kan vinna den, sade Jesus. Det är i Fiskarna själen säger adjö till den materiella besmittelsen. Därmed klarnar de grumliga vattnen och detta av alla tecken kommer att illustrera den Perfekta Själen med en intelligens som inte står den Himmelske Fadern (Jupiter/Zeus) efter. Inte undra på att romerske filosofen Plotinus föredrog att använda Afrodite (Venus) som symbol för själen - det är hemma hos Jupiter, i Fiskarna, Venus till sist finner sin "upphöjelse".
Det ikoniska geniet Einstein hade Merkurius i Fiskarna, en position som tekniskt sett är intellektets "fallna" läge. Jag har då och då reserverat mig för denna negativa beskrivning eftersom den inte alls stämt på mina intryck av människor med placeringen. Merkurius i Vatten ger den vimsiga kreativitet som kan hitta helt nya ingångar till problem, något som t.ex. Merkurius i härskarläge har mycket svårt för eftersom intellekt i Jord redan fastnat i konventionella sätt att lösa problem eller räkna.
Nu ser det inte alls så illa ut för Månen i Jungfrun, men principen tycks klar. Det är inte Merkurius, när allt kommer omkring, som skapar stora matematiker och problemlösare, utan dem som arbetar under den mäktiga guden Jupiter, och särskilt i hans negativa polarisering, vänd ned mot världen. Detta stämmer. Numerologer och räknenissar som vår tids alla obehövliga ekonomer underkändes som riktiga tänkare av Platons akademi. Talen representerar en diffus mellannivå under de levande Formerna och grekerna hade vid Platons tid redan lämnat Pytagoras överdrivna förgudande av döda siffror. Fiskarnas tecken är kända för sin allomfattande empati och uppenbarligen är det här någonstans man hittar ingången till matematiska genier. Ämnet är spännande men jag har tyvärr inte tillräcklig inblick för att säga mer.
Lika intressant som att segraren hittas i ett Vatten-tecken (det tecken där Naturen går in i sin upplösning), är att bottennoteringen också inträffar i samma element. Sol och Måne i det mest renodlat sublunära tecknet Kräftan lyckas bara skrapa ihop 4 poäng och den som följt bloggen och vet hur den knutit näringslivets lågintelligenta och giriga gaphalsar till detta element hittar nu bekräftelsen.
Näringslivsfolket är en travesti på de klartänkta matematikerna, Kräftan är Vatten i dess passionerade och mest begärsfyllda tillstånd (Rajas guna). Skulle en människa i Hydrans våld kunna stilla sitt sinne och tänka stort och rätt? Det ser inte så ut av det här lilla preliminära testet att döma. Människor som bara lever för att döva minsta stresskurrande från en hungrig mage platsar inte bland tänkare och asketer som kan gå mycket länge och brottas med ett problem vars lösning för mänskligheten mycket gott. Eftersom vi här hade åtminstone 40 av världens mest betydelsefulla (eller hågkomna) matematiker skulle man kunna ta resultatet som en normerande fingervisning...
Jag medger villigt att jag inte ser någon omedelbar koppling mellan dessa prominenta matematiker och look-alike-paret Schrödinger och Dembski. De är i själva verket anomalier och faller in med de normalpresterande Oxen och lågpresterande Kräftan. Och det är i sig en påminnelse om att vi bara talar om kategorier och inte om orubblig determinism...
Tittar man på de fyra elementen befinner sig 21 ljus i Eld, 23 i Luft, 24 i Vatten, och 21 i Jord, men den observationen är överflödig eftersom vi redan anat oss till en tydlig kvalitativ skillnad mellan olika Vatten-tecken.
Så är då de tre kvaliteterna (gunas) så skilda i tankehöjd som vissa indiska texter låter antyda? Nobelpristagarna tydde inte på det, Solen i den mörka kvaliteten Tamas var inte sämre på att göra stora upptäckter än Solen i ljusa och så kallat "medvetna" Sattva (eller en Sol i passionens kvalitet Rajas).
Här landar 23 ljus i Mörkrets kvalitet, 26 i Passionens kvalitet och 32 i Ljusets kvalitet. En tilltagande trend således som går från Mörker och däst ointresse via den "blandade" mellan kvaliteten och en tydlig övervikt på berömda matematiker i Ljuset jämfört med motpolen Mörker. Och det är förstås zodiakens final i Fiskarna - där själen övervinner mänskligt tänkande - som slutligen öppnar upp själens fulla intelligens. Ett nästan poetiskt sista besked men naturligtvis inget som mätbarhetens och materialismens satansbarn fäster sig vid. För dem är detta bara ett skämt till empiri. Men eftersom den upptäckta rörelsen från Mörker till Ljus aldrig kan upprepas - här är alla de matematiker mänskligheten räknas som de största, så står fyndet mer som ett uttalande, eller ett litet poem signerat Livet självt.
Eftersom bara något enstaka namn var en Nobelprisvinnare för strikt matematiska insikter har vi heller inget mer att hämta i den celebra gruppen. Någon kanske tycker att "bruksmatematiker" som de ryktbara astrologerna Raman och Regiomontanus inte platsar i gruppen. Tar man bort båda tappar Mörkret en placering, Passionen en och Ljuset två, vilket således inte förändrar situationen nämnvärt.
Avslutningsvis kan noteras 3 nymånar och 3 fullmånar i gruppen, vilket inte är något anmärkningsvärt. Att det dyker upp 3 nymånar kan dock kasta tvivel över en astrologisk dogm som säger att nymånen är en projektstartens tid men inte en bra tid att tänka djupt eftersom handlingsmänniskan Solen nu helt överskuggar den reflektiva Månen. Astrologin lär bära på en hel del skräp av det här slaget, gammalt skrock baserat på naiva visuella ledtrådar men som i praktiken inte har någon som helst inverkan. Tvärtom har fullmånen en klart destabiliserande effekt på psyksvaga människor trots att detta enligt astrologisk tradition är själva kulminationen på Månens tillväxande halvvarv, den period då psykets planet anses vara en "verksam välgörare" och som mest kapabelt att öppna sig för solljuset (en metafor för kognitiv kapacitet)...
Se även: Biologins styggelse
8 kommentarer:
Det där om att båda har en reception mellan månen i oxen och venus i kräftan stämmer inte - det är bara Dembski som har det, Schrödingers venus är i jungfrun. Så hans gubbsjuka kan inte hänföras till den receptionen, men däremot har han ju horbockssyndromet: Mars attackerar Venus (som dessutom är fallen).
Hej,
Kul att du gillar Dembski! Jag tycker dock att det finns ett antal tämligen omfattande brister i hans arbeten. Inte minst avsaknaden av rigorösa, otvetydiga definitioner av de begrepp och termer han använder sig av. Ta bara begreppet "komplex, specificerad information", till exempel. Vad, exakt, är det för något, och hur beräknas den? Hur uppskattar man informationsmängden i en DNA-sträng till exempel? Vet du? Inte någonstans i den vetenskapliga litteraturen använder man sig av den typen av termer och begrepp som Dembski själv använder i sina böcker. Så vad exakt är det för "information" du (och Dembski) tycker er kunna skönja i arvmassan på oss människor och varför skulle den nödvändigtvis ha konstruerats av en "intelligens"?
Tack för uppmärksam rättelse! Ska man spekulera lite över Schrödingers faktiska (fallna) Venus, så påminner dragningen till unga kvinnliga studenter en hel del om det arketypiska "fallet" där mytens Hades våldför sig på den unga Persephone som oskuldsfullt strövar runt på sin moders fält.
Oskulden Jungfruns fördärvande och bortrövande till Underjorden som i det babyloniska originalet är fyllt av köttsliga rikedomar, en veritabel slaktbod, där köttstyckena hänger på rad - jfr alla tre Jordtecken och deras fixering vid resurser.)
För att innehavaren av en fallen Venus ska urarta till en som vill "skörda oskulder", bör det finnas åtskilliga fler problem på himmelen än bara denna enda planetplacering. Kanske uppfyller Schrödingers karta det kriteriet...
På mållinjen av första genomläsningen av Stephen C. Meyers bästsäljare är jag ännu inte i position att reflektera över dessa frågor, biologi intresserade mig aldrig förrän jag uppfattade att det framkommit argument för den filosofiska idealismen även i biologen, köpte boken och lät den ligga oläst i fem år.
Författaren redogör noga för Dembskis resonemang, varav t.ex. följer den omskrivna tanken om att universum inte funnits tillräckligt länge för att det naturliga urvalet skulle ha kunnat bygga upp de extremt komplexa maskiner som tydligen lever sitt hemliga liv på cellens insida. Och lägg till det faktumet att det tycks råda ett moment 22 i cellvärlden som inte ens är förenlig med det naturliga urvalets teori, proteinsyntesen förutsätter att andra proteiner redan existerar vilka också förutsätter…. Och problemet är, säger Meyer, att det naturliga urvalet sägs agera först EFTER ATT en ny mutation visat sig duglig. Cellbiologin har därför visat att det naturliga urvalet helt enkelt inte fungerar som förklaringsmodell.
Ja, detta har naturligtvis inget att göra med de kvantifieringar du frågor om, och vilka jag som sagt inte har kompetens att redogöra för.
Som f.d. systemutvecklare fann jag parallellismen mellan den specificerade informationen i dna och datorprogrammering belysande. Meyer förundras att Watson och Cricks upptäckt av dna-strukturen och allt som sedan följt, har förlöpt i tandem med datorns ankomst till civilisationen. Man kanske själv bör ha löst uppdragsgivarens önskemål genom att bygga datoralgoritmer vars oregelbundna och komplexa struktur utmynnar i intelligent beteende hos mjukvaran för att till fullo uppskatta den här delen av den ”nya cellbiologin” och hur intelligent design ter sig som den självklara förklaringsmodellen.
Men tycker du inte att det är lite egendomligt att vi aldrig får veta exakt vad det är för slags "information" Meyer och Dembski talar om? De bygger ju hela sina resonemang på denna mystiska och omätbara kvantitet, men vi får aldrig veta vad det är. Om du är intresserad av att läsa en initierad kritik av just William Dembskis arbete kan jag varmt rekommendera denna artikel:
http://www.talkreason.org/articles/eandsdembski.pdf
Jag citerar här ett kort stycke som belyser just hur otroligt inkonsekvent Dembski är när han diskuterar sin "komplext specificerade information":
"CSI is used inconsistently in Dembski’s own work. Sometimes CSI is a
quantity that one can measure in bits: “the CSI of a flagellum far exceeds 500 bits” [17, p.
178]. Other times, CSI is treated as a threshold phenomenon: something either “exhibits”
CSI or doesn’t: “The Law of Conservation of Information says that if X exhibits CSI, then so
does Y” [19, p. 163]. Sometimes numbers or bit strings “constitute” CSI [17, p. 159]; other
times CSI refers to a pair (T, E) where E is an observed event and T is a pattern to which E conforms [19, p. 141]. Sometimes CSI refers to specified events of probability < 10−150; other
times it can be contained in “the sixteen-digit number on your VISA card” or “even your
phone number” [17, p. 159]. Sometimes CSI is treated as if, like Kolmogorov complexity,
it is a property independent of the observer — this is the case in a faulty mathematical
“proof” that functions cannot generate CSI [19, p. 153]. Other times it is made clear that
computing CSI crucially depends on the background knowledge of the observer. Sometimes
CSI inheres in a string regardless of its causal history (this seems always to be the case in
natural language utterances); other times the causal history is essential to judging whether
or not a string has CSI. CSI is indeed a measure with remarkably fluid properties! Like
Blondlot’s N-rays, however, the existence of CSI seems clear only to its discoverer".
Jag förstår inte riktigt hur man så naivt och okritiskt kan hylla Dembski och Meyer när ingen av dem någonsin ens kunnat definiera sina termer på ett begripligt sätt, än mindre producera någon forskning som visar på intelligent design. Och det du skriver i ditt inlägg här ovan visar ju vad det EGENTLIGEN handlar om; banala argument ur okunnigheten:
"Cellbiologin har därför visat att det naturliga urvalet helt enkelt inte fungerar som förklaringsmodell".
Om andra människor INTE kan förklara någonting, måste det alltså, istället, automatiskt, vara en intelligent designer som varit framme.
Tyngre än så är alltså inte designargumentet och för att dölja detta generade faktum försöker man hela tiden svepa in argumentationen i en pseudovetenskaplig, informationsteoretisk språkdräkt för att få det hela att låta mer vetenskapligt än vad det är.
Jag förstod av dissonansen mellan "Kul att du gillar Dembski" och det som strax följde, att du inte var typen att respektera att jag som novis önskade passa på specifika frågor om Dembski. (Detta är för övrigt ett astrologiskt inlägg och delen om boken tjänade bara till att ge lite kontext för de stjärnskådarintreserade.) Denna brist på respektfull läsförståelse minner i sig starkt om det jag sade om den sekulära humanismens karaktäristika såsom representerad av Humanisterna.
Jag förslår att intresserade läsare själva läser "Signature in the Cell" och bildar sig en uppfattning om Meyers argument, jag har varken tid eller lust att här söka återskapa sämre versioner av hans presentation.
Sägas ska bara att det "God of the gaps"-argument som Christian åberopar i stycket "Om andra människor..." fullödigt diskuterats i boken. Det Christian säger är inte korrekt.
Således, ett av 00-talets viktigaste debattinlägg i frågan om det naturliga urvalet är den bästa teorin för 164 kronor som pocket - boken tegs fullständigt ihjäl i Sverige eftersom den neodarwinistiska andan härskar i de svenska medierna:
http://www.adlibris.com/se/organisationer/product.aspx?isbn=0061472794
Långsam läsning anbefalles, en mer förtätad och logiskt tilltajtad text har jag aldrig sett. Men de skamliga argumentationsknepen bland neodarwinisterna tvingade Meyer att gå den extra milen. Här finns dessutom turerna i Dover-rättegången 2005 beskrivna, händelsevis samma år svenska Humanisterna fick en ny ordförande och svenska medier började peppras med fanatiska texter om att rensa religionen ur skolan – helt klart övertog de svenska Humanisterna oreflekterat samma missförstånd av intelligent design som Meyer skildrar från sitt USA. En mycket läsvärd bok!
https://en.wikipedia.org/wiki/Kitzmiller_v._Dover_Area_School_District
Jag förstår naturligtvis varför du väljer passa på frågor om Dembski; du har själv ingen aning om vad "komplexi specificerad information" är för något, och kan heller inte hänvisa till ett enda vetenskapligt arbete i vilket man faktiskt använder sig av termer och begrepp av det här slaget.
Men då återstår ju fortfarande frågan om VARFÖR du väljer att lyfta fram och hylla pseudovetenskapsmän som Dembski och Meyer när du inte ens förstår vad "komplex specificerad information" är för något...
Jag har ännu inte sett ett enda rigoröst matematiskt arbete där man faktiskt definierar och beräknar den sortens information Dembski och Meyer pratar om och som du såg i exemplet här ovan så tycks ju inte ens Dembski själv klara av att använda begreppet på ett konsekvent sätt.
Så varför väljer du då att hylla den här typen av författare?
(Ytterligare repliker infogas lämpligen under huvudtråden även om ditt namn här undanröjer de problem som "Anonym" brukar skapa när samma röst startar en skenbart ny diskussion gång på gång.)
Jag gav dig just skälet till att jag kan sympatisera med Meyers beskrivning av Dembskis för all del nymodiga term (i princip jämngammal med datorernas historia). Jag tackar för dina synpunkter men tror inte det är meningsfullt att fortsätta diskussionen då bara en av oss lyssnar till den andre.
Skicka en kommentar