Inte oväntat är Saturnus i blickfånget i en distinkt opposition till ascendenten. Det är en försvagad Saturnus i Vågens sista grad ska tilläggas, och det är lustigt att jag för bara några dagar sedan förslog att detta kunde symbolisera traditionella mönster som inte längre har samma grepp.
Hur typiskt då att se denna tolkning besannad eftersom den olyckliga länken försöker en dåres historierevisionism av samma typ som då nymoderaterna försökt presentera sig som ett historiskt progressivt parti för kvinnor - när det i själva verket var precis tvärtom. I den här länken har något snille kommit på att solen i antika texter i själva verket syftar på planeten Saturnus!
 |
| Luftplaneten Saturnus dominerar och Jupiter, den stora välgöraren, fyller horoskopet med en gigantisk Luft-Triangel. Fadern och Anden, Solen/Sonen går här helt och hållet Fader-Moderns ärende. |
Saturnus i det här "genmäleshoroskopet" är visserligen döende - gamla former biter inte längre på en ny generation av mytomaner på nätet. Men är inte döendet från världen Saturnus egen natur? Den står onekligen världsligt stark i väster för att hävda sin faktiska position.
Och varför jag kallar detta en snygg himmel har inte så lite att göra med Saturnus disponent - Den Sköna (Venus) - i sin tur disponerad av Jupiter som symboliserar Det Goda.
Vad eller vem är då Det Ena i Platons "treenighet" om inte gamle Saturnus själv!
Här kan ses hur Saturnus för tillfället ÄGER Solen (i Vattumannen) men det innebär naturligtvis inte att några språkliga pseudoforskare på nätet har rätt i att röra ihop antikens storslagna och precisa världsbild till en grotesk villervalla och påstå att gamla namn för solen i själva verket syftade på Saturnus. Ibland är nätet bara såå dåligt och en garanti för psykos om man försöker bygga upp genuin förståelse. Det är ingen slump att de här sanningssägarna inte blivit publicerade. Ja, i Sverige hade de naturligtvis blivit utgivna direkt - och sedan hade förlagen fått strimla hela upplagan...
PS. Tanken på att planeten "dör" i sista och första graden av ett tecken förefaller mest som ett erkännande att en karta inte längre är riktigt tydlig när man når gränsen mellan två tecken och ofta distinkt skilda principer / dispositioner. Planetens åldrande i färden genom ett tecken (avashta) är just ett åldrande relativt TECKNET. I sig liknades ju planeterna vid gudar och för en grek som Aristoteles t.o.m. eviga likt universum självt.
En döende Saturnus i Vågens 30 grad skulle kunna antyda att Saturnus nu tappat intresset för sin upphöjda rättrådighet och är på väg att störta ner i Skorpionens mörka och negativa instinktivitet. Är tumultet i Kiev ett annat exempel på hur den mentala överbyggnaden just nu är hotad i världen? Att man var till mans är benägen att kasta allt intellektuellt finlir överbord och storma fram som en bestialisk driftsbest. (Skorpionen är blind vilja att vilja överleva och i krig och sexualitet anses alla medel tillåtna.)
I mitt oavlönade Fas 3-slaveri under en näringsidkare med synbarligen en bråkdel av den marknadsöverblick jag skaffat mig genom att snegla på hans verksamhet, påpekade jag att de små aktörerna i hans bransch kommer att gå under den dag en viss global aktör etablerar svensk filial för sin postorderverksamhet. Redan idag kan en försigkommen svensk köpa flera av de produktkategorier han för 25-50% billigare genom att på knackig skoltyska stava sig genom den tyska sajtens köpvillkor.
Det här är också ett exempel på att Saturnus i 30e graden av Vågen markerar döden för gamla vågskålar, gamla handelsplatser och köpmönster. (Vågen är allianser inte bara mellan människor i äktenskap utan signifierar alla kontraktsbundna allianser, som den mellan säljare och köpare.)
Ett nästan spöklikt ytterligare exempel dyker upp i SvD dagen efter mitt påpekande till den här detaljisten, men nu handlar det om SJ:s undermåliga intresse av att sprida kunskap till det sovande svenska folket. Artikelförfattaren agerar Saturnus - Skarprättaren - och förordar att SJ ska undanröjas så att svensken får upp blicken för det Europa han/hon lever i.
Jag har som sagt inte lyckats finna något belägg för avashta-doktrinen när jag studerade Solens, intelligensens, placering i Nobelpristagares horoskop. Men det är mycket möjligt att indierna var mer begåvade än västerlänningarna som tror att kvantitetsargumentet är kung. Det är möjligt att en "döende" Sol eller Saturnus fortfarande har ett förklaringsvärde om man studerar vad ett döende mer exakt kan tänkas innebära i frågan man studerar. Intelligens har en större släktskap med kvalitet än med kvantitet.
2 kommentarer:
"olycklig länk till ett material av närmast desinformativ typ"
Jag trodde först att du syftade på Bonacci-föreläsningen jag länkade till, och tänkte vad fasen nu då, han lägger ju fram ju en åskådning snarlik bloggens (?). De två länkarna du avser ang. Solen/Saturnus har jag inte ens läst. De fick tjäna som ersättning för ett kortare stycke med liknande information som jag dock inte hittar tillbaka till.
Nej då, det var blixt-och-dunder.info (typ) som började så bra men sedan gick vilse.
Som ovanstående "svarshoroskop" visar är visserligen Mars ascendenthärskaren men Mars lider här nederlag på grund av den "onda" Saturnus som mår mycket bättre i väster. Jag fick således agera språkrör åt Saturnus på morgonen och klargöra att den inte gör anspråk på att vara Solen, vilket sagda stycke indikerade. Att upptäcka att Saturnus stod exakt som när jag föddes (bortsett från tecknet) var naturligtvis en extra stilpoäng från Saturnus som dirigerar sina trupper! :-)
Att det är äventyrligt att rekommendera sånt man inte ens läst, det fick Gina Dirawi erfara när hon var väl snabbt pushade för en bok på sin blogg som visade sig vara svårt rasistisk. :-)
Skicka en kommentar