Men först nu, med Sandströms iakttagelser apropå SVT:s trivialiserande psykologisittningar med partiledarna motiverades jag att söka upp hans horoskop.
Det måste antingen vara ett objektivt överlägset horoskop jämfört med de smutsiga marknadsaktörerna eller åtminstone ett horoskop som matchar den här bloggarens egen tematik - i linje med att "lika barn leka bäst" eller den klassiska grekiska tanken att du kan varken se eller uppfatta det du inte redan har åtminstone ett frö av inom dig själv.
Resultatet av Wikipedias födelsedagsuppgift är över all förväntan! Detta var en gynnsam tid för ett självförverkligande som inte bara handlade om materiell ackumulation!
 |
| En månascendent (Chandra lagna) ger häpnadsväckande nog båda de naturliga välgörarna Jupiter och Venus till dharma-planeter. Av dessa är Venus verksamt ond, men turligen kontrollerad av Jupiters här ofattbara godhet. Dessa är astrologiska turer en bit bortom nybörjarnivån men logiken finns redovisad på den här bloggen. |
Skulle man enbart granska Sol och Måne finge vi "egenmäktighetssyndromet" - framträdande Eld och Jord i samma horoskop - eller i godartade fall, "av egen kraft".
Och givet att detta bara är ett sinnelagshoroskop med Månen som förstahusmarkör tycks onekligen det livfulla Vädurssinnet redan från unga år föreställt sig ett materiellt lyckosamt strebrande upp mot tionde makthusets karriärhöjd. När man börjar titta på människor i chefsposition är det förunderligt hur väl Chandra lagna-horoskopet stämmer - ofta härbärgerar den begärsfulla Månen en dröm om ära och makt!
I de fall där inte psykets fantasier realiserats i verkliga livet, kan man med all säkerhet i den fysiska ascendenten (lagna) söka definitiva hinder i tionde huset eller i dess tillfälliga härskare. Återkommande läsare vet hur ofattbart komplex denna lära var en gång i tiden, då när intelligentian tog astrologin på allvar och marknadsfolket var den rättmätiga underklassen. Deras orientering mot döda ting avslöjade deras själs status - åtminstone i detta liv.
Men det är inte drömmen om karriärklättring jag fastnar för här, utan en platonisk triangel i Eld som är minst lika imponerande som partiledaren Jonas Sjöstedts. Den här kulturchefen verkar veta vad Livet handlar om! Se många tidigare inlägg om den Stora Välgöraren som i sitt nobla tillstånd representerar allmän välfärd, "allt gott åt alla", och bara i ogynnsamma fall degenererar till en rovkapitalist, en klippare, en som jagar snabba och lätta pengar.
Väduren i första huset garanterar att den essentiella välgöraren Jupiter under de här två dygnen, åtminstone i den sublunära mentaliseringen upplevs som en verksam välgörare, vilket öppnar för planetens högre domäner. Den förutsättningslösa grundforskaren, filosofen och naturligtvis kultur- och litteraturvetaren. Saturnus armod och materialism måste övervinnas förrän själen kan förstå vari Jupiters verkliga rikedomar består. Jupiter i dess sanna läge beskrivs väl i indisk filosofi som Guds bekymmerslösa lek (lila) och har porträtterats genom koherden Krishna som spontant spelar sin flöjt och människor följer honom i dans och uppsluppenhet.
Den blåaktiga figuren Krishna är nära knuten med sångens och dansens tecken Tvillingarna (blå Luft) i dess konstellation med det högsta och renaste medvetandet. Jag menar att vi i axeln Skytten/Guru eller Gud och Tvillingarna har den arketypiska avataren - även om filmregissören James Cameron vände färgerna fel när han lät den kattlika urbefolkningen få blå hy i filmen Avatar. Att han vände färgerna fel skulle kunna förklaras med att hans horoskop drar mot det sublunära (miljövårdande) Vattenelementet och han därför inte korrekt kunde hantera avatar-begreppets verkliga innebörd. När Hollywood tar tag i teman och viktiga tankar trasas de alltid sönder och korrumperas i jakten på färggrann underhållning för sinnena.
Vi kan utelämna sinnets jakt på att "av egen makt" nå världslig position eftersom här finns så mycket starkare och rikare budskap. Jag tror vi har en inbäddad sanningsröst av filosofisk typ på SvD, som annars är marknadsliberalismen och Ägandet försvuret!
Det är passande att Daniel Sandström, nu chef för den enda svenska dagstidning som tar kulturen på allvar, tog sin akademiska examen som litteraturvetare. För i väst är det Shakespeare som står i centrum för detta ämne och alla begåvade människors kandidat till mannen bakom pjäserna, Edward de Vere, 17e greven av Oxford, uppvisar samma kreativa kombination av Väduren och Vattumannen som Sandström.
Också Shakespeare häcklade på sin tid förljugenhet och mätte kungar mot en objektiv moralisk värdeskala. Sandström tycker för sin del sig se SVT producera ett falskt och trygghetsingjutande porträtt av politikerna och avslöjar sig därmed vara en man av Shakespeares kaliber.
För snart fem år sedan, innan jag kartlagt flera tusen celebriteter, uttryckte jag en tanke om att Vattumannen - av Luft och Saturnus-konceptionell - borde vara det ideala författartecknet. När sedan tiden kom att titta på de Nobelprisbelönade författarnas horoskop, infriades delvis den här hypotesen och på ett spektakulärt märkligt sätt. Av rönet tycktes Livet självt verka via tes och antites (vilket en och annan genom tiderna tänks sig).
Men tecknet Vattumannen har också en baksida, en konstruktör av rigida luftslott och ideologier alternativt ofria sinnen som fastnat i en ideologi av något slag. Se föregående inlägg och notera gruppen Gustaf Reinfeldt, Elvis Presley och huvudfiguren Woody Allen.
Jämfört med den här trälbundna trion har litteraturvetaren Sandström en befriande tryckventil i en Saturnus på glid, inte lika stursk och självsäker som en Saturnus i hemmaläge i Vattumannen, utan snarare redo att ompröva allt tack vare den variabla Fiskarna. Det här ger visserligen en liten dissociation eller pikant brytning Vattumannens ideologi kanske inte är exakt vad den utger sig för att vara.
Jag har tidigare noterat att konstnärssjälar förefaller kunna utnyttja ett liv i gränslandet mellan Luft och Vatten på ett annat sätt än de som i sina liv förfaller till falskskyltare, lögnare och desinformatörer. Konstnären har rätt att manipulera perspektiven, det är faktiskt hans skyldighet! Ur det här perspektivet är Saturnus hemma i Vattumannen bara en trist kartritare, med uppgift att konstruera ett partiprogram eller formulera en samhällssyn.
Vattumannen som Luft ÄR människornas domän, så det samhälleliga perspektivet är aldrig långt borta - för metafysik och de stora frågorna, se istället Skytten som redan passerat den materialistiska karriärhöjden och nu är fri att tänka större men - precis som i Platons "Staten" bistår Stenbocken/politikerna med vishet.
Faktum är att det är Skyttens Jupiter som UPPFYLLER Saturnus gränsdragningar och därmed i princip redan är fria. En befriad själ kan mörda utan att ådra sig negativt karma, säger den österländska filosofin lite tillspetsat. Men en sådan här Guru/Jupiter väljer ändå i Platons statsmannalära att bistå de stackars människor som ännu sitter fast i det världsliga ekorrhjulet. Detta gillar nu inte Svenskt Näringsliv som sökt smutskasta och döda ut högskoleämnet filosofi! Landet huserar brottslingar på hög nivå och andra delar av Sandströms tidning har sin lojalitet med den gruppen.
Vad som gör det här horoskopet så ofattbart gynnsamt är, tror jag, att Saturnus i Fiskarna inte tar översittarnas parti. Även om sinnet drömmer drömmen om en Sol i maktens säte, vittnar Stenbocks-Solens disponent Saturnus i sitt beroende av sin disponents karaktär om en direkt koppling till den goda versionen av Guru/Jupiter. Denna både essentiellt och verksamt goda planet står dessutom på hyggligt rät linje med ännu en välgörande influens: den persiska kungamakaren Regulus, den viktigaste av det senbabyloniska rikets fyra viktigaste fixstjärnor. (När man talar om persiska stjärntydare är det egentligen tvåflodslandets astrologer som åsyftas, men efter 500-talet inlemmat i ett storpersiskt välde.)
Men med fokus på kungavärdiga Lejonet, tillstöter ännu ett egenmäktighetssyndrom, en skärande friktion mellan Jord och Eld, mellan krass verklighet och upplyst och upplysande vision - Lejonets härskare Solen står ju i Stenbocken. Jag är imponerad av den talang varmed Daniel Sandström lyckas skriva från SvD:s sidor och ändå vädja till människans bättre och mindre näriga och till marknaden förlorade sidor! Om inte annat innebär hans kulturchefskap en pedagogisk välgärning i det svenska ökenlandskapet. Men det är kanske en from förhoppning att sådana här krönikor ska bli lästa av mer än ett fåtal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar