"Trots den fenomenala kommersiella succén - man är frestad att tala om en framgång utan motstycke - förmedlar Dan Brown knappast några rysningar som författare. Hans rollfigurer är nästan utan undantag tråkiga och två-dimensionella och dialogen, när han inte är överdrivet explicit där han dräller ut förklaringar, låter som den kunde ha skrivits av en förstaårsstudent i en skrivarutbildning. Men den odiskutabla talang Brown faktiskt har är en förmåga att knyta samman en befängt komplicerad väv av koder och ledtrådar till en vindtät väggbonad - och får alltihop att verka övertygande."Utan att fördjupa sig överdrivet i den storsäljande författarens horoskop tror jag att den perceptiva recensentens omdöme täcks in av dels soltecknet Tvillingarna och dels den "sataniska axeln" som ger oinspirerad lergröt eller i bästa fall naturlyrik. Men koppla nu detta till den faktafixerade och strikt logiska Tvillingarna - hur roligt blir det?
Att södra månnoden (Draksvansen) indikerar något huvudlöst, något som saknar verkligt direktiv, bidrar kanhända till bristen på verklig nerv i det Dan Brown skriver. Jag läste inte Da Vinci-koden men filmatiseringen var nog det värsta sömnpiller jag sett på många år.
Satans representant i en glömd version av antik astrologi, den onda stjärnan Algol, tycks fungera bra med omoralens Mars. Onda typer båda två. Jag har sett hypermaterialistiska och svårt kalkylerande människor födas med den här kombinationen, skådespelare av sämsta sort och alltid med ett öga på förtjänsten.
Det var troligen den här kombinationen som gjorde Mona Sahlin så mäkta impopulär hos svenska folket - hos henne stod dessutom Djävulen och Otyget Mars på nästan gradexakt rät linje. Ja ja, den Tobleroneaffären. Tänk att Djävulen kan lyckas i sitt uppsåt och förgöra dem Gud inte älskar med så löjligt små summor.
Dan Browns fallna sinnelag i Skorpionen kan mycket väl befinna sig i exakt opposition med Mars vilket påminner om att Vatten och Jord bildar en så trögflytande lera att Mars sällan är någon verkligt våldsam typ. Jämför Blondinbella (adhd och sjuklig hypermaterliast) - "den sataniska axeln" ger påfallande ofta en horribel dragning mot enbart det världsligt goda.
Man kan jämföra Dan Browns Saturnus i hemmaläge i den planerande och metodiska Vattumannen med samma placering hos pedofili-anklagade Woody Allen och fundera över varför Allen är en så livfull dramatiker och Brown så eländigt tråkig. Båda männen drabbas av Saturnus raionalisering av Skorpionen vilket hos Dan Brown naturligtvis visade sig på det mest infantila sättet: visst var Jesus tillknullad som vilket barn som helst, och nu ska vi följa hans blod genom århundradena. Den sataniska principen vävs in här och söker döda mirakler genom att ge en trist naturalistisk ersättning.
Men Woody Allen hade ingen satanisk axel och hän var likväl ateist. Vad beträffar förmågan till drama och nerv, tror jag helt enkelt Woody Allens energiska Sol i Skorpionen mår sämre av att drabbas av en andliga Luft-Saturnus försök till kontroll. När sedan Allens Sol också är härskare över Lejonascendenten, då trängs den dramatiska Solen fram och får högsta prioritet. Dan Browns mer instinktiva Måne i sitt fallna läge i Skorpionen har inte samma energi som Solen och därför uteblir nerven i hans författarskap. Typiskt nog saknas hans födelsetid på nätet, trots berömmelsen. En fadd människa, en andlig imposion.
Det är synd att Nobelkommittén bara delat ut litteraturpris under ett drygt århundrade, för hade underlaget varit (betydligt) större kunde man ha prövat denna ganska komplexa hypotes som involverar både elementen och två planeter där den ena anses ha sin svagaste placering i Skorpionen för mentalisering.
Tillägg.
Månen är lite av ett mysterium eftersom den naturligt härskar i Kräftan som inte heller är ett mentalt tecken. Likväl anser indisk astrologi att Månen är en mental eller tänkande planet (mer så i vissa tecken) medan den indiska filosofin menar att månen är luftplanet - en subtil rymdliknande Luft - vars innevånare "nätt och jämnt" kan iakttas av jordmänniskor (jag utgår från att detta syftar på andevärlden, där antika traditioner gärna såg jordbundna själar fast i ett mycket litet kretslopp - jorden och månen tur och retur, om och om igen ).
Uppenbarligen är den astronomiska månen (med gement "m") föremål för vitt skilda tankar. I den indiska astrologin, åter, syns inga spår av Luftelementet, Månens kvalitet är Sattva och förknippas därför med medvetenhet eller förnuft, men dess essentiella element är Vatten - den astrologiska Månen härskar också över vatten, blod och allt flytande.
Månen har alltså en viss spännvidd, både den strikt vegetativa själen och högre förnuftsrelaterade kvaliteter kan tecknas av den astrologiska Månen. Eftersom alla människor tänker (i varierande grad) är det uppenbart att t.ex. en Måne i Jord inte berövar människan hennes medvetande. Elementet som huserar en planet kanske bäst kan beskrivas som en disposition eller en intresseinriktning. Astrologin är i en del fall frustrerande eftersom allt just bara är omen om "tendenser". Ett horoskop kan vara så vagt att i princip allting motsägs av något annat. I det fallet handlar det förmodligen antingen om en rätt slätstruken människa eller en ovanligt bred all-konstnär!
Dan Browns Måne med en disponent (Mars) som lagt sig i Jord blir per definition en "stick in the mud"-typ av personlighet, lugn men troligen tämligen flegmatisk. Älskar sina rutiner och inte mycket för äventyr. Därför blir även hans litterära äventyr sömnpiller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar