"Visst, ta från fattighjälpen och avlöna er själva"

Det var väl en förutsägbar skandal att moderata biståndsmotståndaren och f.d. biståndsministern Gunilla Carlsson och hennes högra hand skulle ha gått till kabinettssekreteraren och djupblå högermannen Frank Belfrage för att åderlåta fattighjälpen för sina egna generöst tilltagna löner - 20 miljoner stulna från de hjälpbehövande under fyra år.  (SR, DN, SvD, AB, Expr)

Det liknar bara alltför väl den moderata "arbetslinjen", där man tar från de arbetslösa och sjuka och ger till medelklassen för att den senare som gentjänst ska tiga still och låta Sverige blir ett segregerat hatiskt våldssamhälle.

Är det inte märkligt hur det moderata falsariet nu börjar falla fullständigt i bitar? Det måste vara rättrådighetens Saturnus som värdigt vandrar i sitt upphöjda tillstånd genom Rättvisans tecken Vågen och slår hårt mot Landsfadern Reinfeldts Måne i Vågen. Månen är ju inte bara sinnelaget utan också (tillsammans med Saturnus) en symbol för döden. 

Här kombineras således liemannen Saturnus med Reinfeldts medfödda symbol för "livets utgång" under en tid i hans liv som hans själ sent kommer att glömma. Troligen det värsta liv den här själen haft på planeten jorden. Han förleddes av en osund kombination av närighet och orena tankar - det kan ta flera återfödelser att betala tillbaka den skada en människa i den sådan maktposition har tillfogat andra.

De två hjärtlösa moderater - för att inte tala om Carl Bildts sorglösa kommentar - som tyckte det var okej att nalla från biståndet för att avlöna chefen och chefssekreteraren, möts i minst en minsta gemensam nämnare: den korrumperande Satan i just dödsriket Oxens tecken. 

Oxen symboliserar bara näring och liv för en materialist, för den som sett längre är den här fixeringen vid det kroppsliga ett tydligt tecken på andlig förtvining - en död zombieliknande varelse helt enkelt, en människa det inte år att tala om livets viktiga ting med.

Värst i det här avseendet är adelsmannen Belfrage som verkligen uppfyller alla astrologiska klyschor om att födas till pengar och sedan aldrig lyckas tänka längre för egen del:

Med ett sinnelag i kontrollens tecken Stenbocken, och pengarnas Venus invid får man en häpnadsväckande fixering vid materiellt ägande när man inser att Venus äger tre planeter i venusianska Oxen, däribland kontrollens Saturnus som här är löper direkt risk att korrumperas av Satan. Här finns med andra ord en ömsesidig reception mellan Stenbockens och Oxens härskare, vilket kan sammanfattas som just den negativitet som Satan själv i rollen som Förrädare och Förnekare - Nihilismens Urfader - representerar. 

Inte ens Solen i ideologiska Vattumannen fungerar eftersom den sjunkit ner i dödsrikets ekonomism och, naturligtvis, ägs av den sataniskt vurpade Saturnus. Jämför gärna horoskopet för Svenskt Näringsliv för att förstå vilka nivåer av ett missfosters ideologi vi nuddar vid här - den bottenlösa ondskan bland Sveriges bemedlade.

Och ändå måste man med Jord i första huset säga som i föregående inlägg om högerekonomerna och deras falsariet: de är utvalda av Ödet att presentera oss andra med dessa patetiska förfalskningar av en större och rikare verklighet. Detta är den ödesroll deras sinnen svarar mot. Det är om de här gurun Jesus för 2.000 år sedan förklarade att de måste förlåtas eftersom de själva inte ens vet vad de sysslar med!
 -
Men Gunilla Carlsson (hennes exceptionellt sataniskt angripna horoskop här) hade en högra hand som inte gick av för hackor den heller:

Stymnes himmel är om möjligt ännu mer svårhanterad för den som föds under slika omen. Satanshuvudet eller stjärnan Algol fångar här in intellektets Merkurius precis i slutet av egocentriska Väduren vilket skapar en våldsam turbulens mellan Eld och Jord - två element som inte kan samexistera utan konflikt.

Satanshuvudet kan ömsom stå för vrånghet, skeva perspektiv, frestelser, falsk religion, ren destruktivitet - Djävulen arbetar med en rik palett och Algol har visat sig ett riktigt huvudbry - hur ska man veta om individen är dess slav eller har vaknat och tagit ställning mot den falska om än momentant behagliga dröm naturalismen är? 

Till att börja med krävs ett exakt klockslag, vilket naturligtvis är en sällsynthet i det gamla Fattig-Sveriges offentlighet. Här fanns inga universitet under de glansfulla århundraden under den medeltid som falskt kallats mörk och då astrologin attraherade intellekt av samma skärpa som dagens urspårade kultur idag hylla via dess pga. tidsandan fördunklade representanter: scientister som gjort religion av de vetenskapliga hypoteserna, män som zoologen Richard Dawkins eller astrofysikern Richard Hawkins.

Till Sverige når bara propaganda från sådana här tänkare, aldrig den verkligt vassa litteraturen. Låt mig därför sticka in ännu en liten blänkare för matematikern och rymdflygsingenjören Wolfgang Smiths senaste analys av vetenskapens egna myter i "Science & Myth" (nytt kapitel tillagt 2012, en förödande kritik av Stephen Hawkings mytologiska föreställningar).

För den här bloggens läsare, som noterat de små försöken att greppa astrologin med hjälp av begrepp hämtade från den indiska filosofin, kan bokens fjärde kapitel kanske intressera. Smith ger i förordet ett abstrakt till vart och ett av kapitlen och angående innehållet i det fjärde nämner han termerna buddhi och manas! 

Dessa används i indisk astrologi som namnet på Merkurius (buddhi = intellekt) respektive en beskrivning av Månens eller Chandras domän: det inre sinnet, manas, som kopplingscentralen mellan de fem yttre sinnena och den högre rationella själen som jag ibland är frestad att jämställa med just Merkurius.

4. THE ENIGMA OF VISUAL PERCEPTION

This chapter presents a theory of visual perception propounded by the late James Gibson, based upon experimental findings accumulated over a period of several decades. It recounts how this hard-headed scientist was led, on the basis of empirical facts, to deconstruct the Cartesian dualism which underlies our scientistic world-view.
     What Gibson discovered is that perception is not of a visual image (be it retinal, cortical, or mental) - as just about everyone had thought, at least since the days of of Descartes - but on the contrary, we actually percieve what he calls "the environment" (in basically the ordinary sense).
     After delineating the main steps of Gibson's argument, I interpret his findings from a metaphysical point of view, and show, in particular, how his most provocative claims prove actually to be what I term "intellective features of visual perception": features, namely, that betoken "intellect" (buddhi) as distinguished from "mind" (manas).