Bloggen startade i mars 2009 med försök att få astrologin att svara på kvantitativa studier. Det närmandet byggde på felaktiga antaganden om vad ämnet handlar om och gradvis har kopplingarna till klassisk väst- och östfilosofi smugit sig in. Samlingssida från tidiga bloggens horisont:
T E M A S T U D I E R - svarar astrologin på kvantitativa tester?

Herakleitos (c 500 fvt): "De som talar med förstånd förlitar sig på det universella, som en stad måste lita till sin lag, och med än mer tillit. Ty alla mänskliga lagar närs av en gudomlig lag, och den har så mycket kraft som den önskar och är tillräcklig för alla och fler därutöver."

Chu Hsi (Zhu Xi), idealistisk filosof, 1100-talet: "Ödet, det är vad som återstår sedan människan gjort sitt yttersta."

Konfucius, kinesisk samhällsfilosof, 500-talet fvt: "Den ädla människan sysselsätter sig med tankar om dygd, den ringa människan sysselsätter sig med tankar om sin egen vinning."
Västerlandets store logiker & mystiker Platon ventilerade ofta orfisk-indiska tankegångar om reinkarnationen och själens rörelse mellan världarna... "Sokrates: Vem än som anländer oinvigd och ofullbordad i Helvetet kommer att ligga i leran. Men de renade och fullbordade kommer att vistas med gudarna." (Faidon, 69c)

JORDELEMENTETS VÄG (karma yoga):
"Eftersom vår identitet med den gudomliga kraften ytterst är obestridlig, (låt oss ha) en fast tro att vi genom att framhärda i vårt utmönstrande oss efter gudens form, tal och stämning, våra handlingar i tiden blir signifikanta och gudens essens slutligen förverkligas av oss."
(Günther - Buddhist Philosophy in Theory and Practice)

Fr.om. nyår 2023 separerades "Sveriges transiter" som ny tagg från den äldre "transiter" som vid 400+ blivit ett oöverskådligt myller.


lördag 7 september 2013

It sipple out deh (Det är slipprigt därute)

[I en häpnadsväckande synkronicitet publiceras en viktig artikel i SvD nästan samtidigt med färdigställandet av det här inlägget om en proteströst mot förhållandena i den forna slavkolonin Jamaica. Den brittiska kolonin var länge känd mest som leverantör av billiga råvaror till den onda västvärlden - vår tids Babylon.]


De afrikanska slavättlingarnas engelska dialekt, som introducerades för västerlandet i stor skala för första gången i slutet av 1960-talet med Desmond Dekkers enorma låt "Israelites", är en märklig och ibland helt obegriplig rotvälska. 

Reggaesångaren Max Romeo tog återigen politisk ställning för vänsterpartiet på Jamaica inför 1976 års blodiga val och det var om den turbulensen "Sipple Out Deh" handlade. 

När låten och sedan också ett album utgavs i västvärlden, satsade skivbolaget på en mer begriplig titel. Det blev "War in a Babylon" (1976) - "krig i det korrupta västerlandet" - en av reggaemusikens största klassiker.

Bob Marley, en annan som stödde socialisterna, skottskadades under den här "slippriga" perioden i ett mordattentat iscensatt av CIA (USA) eftersom socialismen hotade de amerikanska rovkapitalisternas åtkomst till billig aluminiumråvara. 

Marley begick då en "Exodus" till England för att inte bli mördad i ett nytt attentat och skrev som förklaring den taffliga strofen, "he who fight and ran away, lives to fight another day".



Max Romeos uppföljare till albumet "War in a Babylon", "Reconstruction", kom 1978. Den kändes blek i produktionen (Romeo försökte nu producera sig själv), trots att den också är höggradigt politisk, hade några riktigt fina melodier och var inte så lite sorgsen i några av de socialt medvetna texterna ("Where is the love?")

Jag återvände till plattan idag och fick lust att kolla upp horoskopet för en av de socialt medvetna sångare från tredje världens getto jag respekterat mest och som, om han verkat på 80-talet istället, kanske kunde ha förhindrat att den ungdom som nu vuxit upp i väst och blivit rena skitstövlar, "post-politiska" borgare och moderater som inte trovärdigt kan redogöra för varför de ska njuta livet på bekostnad av miljarder människor i alla utnyttjade länder. 

De kan helt enkelt inte försvara kapitalismens omoral och väljer istället att bli korkade ateister, korkade konsumister, korkade allting. Människor det inte ens är roligt att föra en diskussion med eftersom de oavbrutet tvingas ljuga för att hålla ihop sin falska och friserade världsbild.

Astrologiskt uppstod nu problem, för Max Romeo har ett horoskop som är precis lika svart som hans ofta väldigt dystra texter. I början av 1970-talet riktade han många låtar direkt till den socialistiska premiärministern, en slags folkets rådgivare som via musik manade till justeringar av reformer som inte fungerat! 

Det är genom hans tydliga politiska engagemang man kan förstå varför horoskopet närapå dignar under den överbetonade Tamas guna, Mörkrets kvalitet. Jag börjar ana att Tamas har med maktmänniskor att göra på ett helt annat sätt än den lätta och obundna Sattva guna (Ljusets kvalitet). 

Indisk filosofi kallar Tamas den kvalitet som helvetesvärldarna (under den mänskliga världen) är vävda av, och det är också ur helvetets Romeo verkar skriva sina texter, när han t.ex. önskar att de övergödda jamaicanska borgarnas huvuden ska rulla i trottoarkanten i en revolutionär uppgörelse med SVARTA arvtagare till de VITA SLAVDRIVARNA.



1972 gjorde Romeo den mästerliga "Babylon Is Public Enemy Number One" - "det korrupta västsamhället är medelklassens värsta fiende" för att översätta till vår tids omständigheter.

Jag hittade en lång intervju med Max Romeo på nätet, och i samband med den här lokala hitlåten på Jamaica, kommer han in på sin definition av Satan, nog så intressant eftersom hans svartsynta Sol tidigt i Skorpionen står öga mot öga med Satans huvud (stjärnan Algol):

Fråga: Vad om 'Public Enemy Number One'? I den låten finns det inga politiska undertoner.

Svar: Nej, det stämmer. 'Public Enemy Number One' är en helt annan grej. 'Satan' är ett koncept som identifierar ondskan. Vad som helst som är ont är sataniskt och den andliga impuls som driver en person att begå en ond handling lever i Satans anda. Satans ande finns i varje människa, precis som också Den Allsmäktiges ande finns i var och en...
Strikt dualism av precis samma typ som kristendomen övertog från esséerna som författade de berömda Dödahavsrullarna med dess extrema lära om Ljusets och Mörkrets andar i evigt krig. Den här bloggen ser här en tydlig parallell till den indiska filosofins tre materiella kvaliteter och har därför valt att betrakta den mellersta, Rajas eller Passionen, som den overkliga drömvärld vi befinner oss i som människor på jorden. 

Också kineserna kom fram till att de kosmiska urprinciperna Yin och Yang tillsammans bildar något man skulle kunna kalla fenomenvärlden. Kineserna var väl förberedda att förstå vad buddhistiska missionärer menade med läran om den här världens overklighet och det lidande (passion) den för med sig för den som tror sig höra hemma i materialistiska betraktelsesätt.

Kanske är det Max Romeos totala brist på Sattva (Ljuset) som får honom att fixera just materiella förhållanden så mycket. Till skillnad från "överspiritualiserade" reggaesångare släpper han aldrig skiten som de orättfärdiga babylonierna tvingar på fattiga människor ur sikte. Han gör inte som kristendomen genom historien, ber dem tiga och lida och hoppas komma till himlen. 

Romeo manade till socialistiska utbildningsprogram för att hjälpa folket ur den urbota dumhet de befann sig i, med för mycket kortsiktiga emotioner till följd av en grasserande analfabetism. Han skulle ha blivit en perfekt socialdemokratisk agitator i Sverige i den tid före det stod klart att sossarna sålt sin själ till högervärderingar. 

Uppenbarligen känner han Satans ande starkt via sin egen födelsekarta och här uppstår en extremt konfliktfylld mix av hungrande demonen Rahu i eldiga Vädurens sista grad och perverteraren Algol i jordtecknet Oxens tredje grad. Det som utgår från denna onda Algol är en ovanligt "skitig" ondska! Och på andra sidan utropar Max Romeo - den spirituella Sol/Jupiter-varelsen: "Chase The Devil (out of Earth)" - en klassiker från "War in a Babylon"-skivan.

Idag måste man beteckna Romeos texter som långt mer till vänster i sin humanitet och medkänsla med samhällets utnyttjade än högersosseriet. Som svensk skulle han vara vänsterpartist, men en politiker som inte förnekar att livet har en andlig början och inte startade i någon kemisk ursoppa à la darwinistisk evolutionslära.

Någon gång vid sjutiden på kvällen lämnar sinnelagets Måne den tydligt ideologiska placeringen i Vattumannen och når empatiska Fiskarna. Men givet hans partipolitiska engagemang känns Vattumannen helt rätt. Han är också en påtagligt klartänkt och verbal rastaman.

Romeos texter omvittnar ett oförsonligt hat mot Babylon och Jamaicas högerparti (så falskt döpt till Jamaicas Labour Party att man kunde tro Per Schlingmann var på ön och hämtade inspiration till "Nya Moderaterna" - "arbetarpartiet"). Den här antagonismen är inte svår att se astrologiskt - det är bloggens välbekanta "sociala utanförskapssyndrom" eller t.o.m. "utstötningssyndrom". Solen i Skorpionen intar underdog-positionen i förhållande till de sociala grupperingar (Vattumannen = den sociala gruppen) som Max Romeo inte kan förlika sig med. 

Månen i Vattumannen är inte ett bra sinne här, det rymliga Vattumannen ägs av en Saturnus som gått ner sig i slipprigt Vatten, i passionens och partiskhetens tecken Kräftan - se där, där dök titeln "sipple out deh" upp igen. Max Romeo befinner sig inte "där ute" ("out deh") utan på "insidan". Han är en vaken andesjäl som vilar i religionens eller det högre medvetandets region - han är "inne i Sol/Jupiter" och "där ute" ser han en fallen lägre verklighet, Månen eller den sorts människa som slavar under sinnena. 

Inifrån sin centrala Sol med dess direkta inflytande från det högsta medvetande (Jupiter) som en människa kan aspirera på, fixerar Romeo den grupp (Vattumannen) som som helhet utmärks av att de bara tjänar sina egna partiska intressen (Kräftan i dess oförlösta form - sådana som Fredrik Reinfeldt), och Saturnus i Kräftan står så nära den HELIGA KRIGAREN MARS I LEJONET att de får känna på ARIELS VREDE. "Låt deras huvuden rulla i rännstenen".

Max Romeo har uppenbarligen gjort flera omdömesfel. Han flyttade till USA när högern tog kontroll över Jamaica 1980 men försökte själv hora sig till popularitet i Satans eget land genom att göra en skiva som flörtade med vad han trodde var musikstilar som skulle falla skivköparna på läppen. Det misslyckades och det enda som hände var att han förlorade sina gamla lyssnare. 80-talet, yuppiernas årtionde, blev en ökenvandring för den nyblivne amerikanen Max Romeo. På senare år har han återfunnit bäringarna och verkar återigen som en roots reggae-ambassadör med vitt hår och sina Skorpion-svarta budskap om mänsklighetens degeneration och behov att upprätta sitt förhållande till sin själ.

Max Romeos horoskop är intressant eftersom vänsterskribenten Martin Aagård, som jag kallade "Sveriges ondaste" i det första av hittills tre inlägg, har en annan version av Skorpionen/Vattumannens "sociala utanförskapssyndrom". Också där hittar man en närmast oförsonlig positionering mot borgerlighetens destruktivitet och infama smygande med att den njuter frukterna av system som förslavar andra för att de själva ska få sin lilla guldkant på tillvaron. Aagård har också uppvisat ett intresse för reggaemusiken och han gillar säkert Max Romeo. 

Faktum är att Aagård nyligen skrev i Aftonbladet om en annan sida av "utstötningssyndromet", mobbartendensen, och hur han som ung deltagit i någon elitistisk liten pojkklubb. Apropå Lundsberg som fostrar blivande ekonomisk överklass i en vi-mot-dom-mentalitet, en skola som - i Sverige år 2013 - lär de slynglar som blir morgondagens arbetsgivare - att förakta det lilla folket!

Varför Aagård inte kan få rätsida på religionen utan ser den som människans fiende, beror på att han inte hade Max Romeos gynnade födelse med Solen och Jupiter på (ganska) rät linje, utan aggressionens Mars djupt sammanflätad med Jupiter i ett sensationalistiskt "Eld/Vatten-krig" (enorma urladdningar) och båda i krig mot hans eget inre andliga eller solära centrum. 

Men också Max Romeo uttrycker i intervjun sitt missnöje med institutionaliserade religioner, så man kanske inte ska överdriva. Skorpionen/Vattumannen tycks bilda ett övergripande mönster som innebär att man sätter sig på tvären (Skorpionen) mot en eller annan organiserad grupp. Bara så tycks Skorpionen kunna hitta sin individualitet. I fallet Aagård, som är Sol-Vattuman, då snarare sin gruppidentitet.

Inga kommentarer: