Jesus nära anhängare bär svärd om natten och Jesus vägrar personligen ta i det romerska mynt som sträcks fram till honom i samband med en svår fråga som han slugt fintar genom att säga att man ska ge kejsaren vad som ankommer honom, och Gud vad som ankommer Honom. Eftersom han inte tar i myntet verkar han i själva verket säga, "Ge kejsaren helvete!"
Esséerna hatade romarnas skatter på vanligt folk och hade i praktiken ett Nytt Israel rullande, femtusen medlemmar (enligt en historisk källa) och en praktiserad kommunism där alla ägde allt gemensamt. Historieforskningen har väl mer eller mindre accepterat det som förra generationens religiösa forskare vägrade inse: kristendomen var i allt väsentligt - inte minst organisationsstrukturen som beskrivs i Apostlagärningarna - på plats mer än 100 år innan Jesus levde.
Den felköpta boken var ny men nedsatt i pris från 1400 till "bara" 700 kr och det var för att den inbundna bokens skyddsomslag saknades (insåg jag först när den kom). De materiellt sämre lottade får antingen välja den låga vägen i livet och konsumera billigt massproducerat skräp. Eller fasta en tid för att få möjlighet att ta del om vad som händer i forskningens framkant.
Utfransning. Jag skrev för en tid sedan om hur marknadens jakt på vinster inom vissa branscher har lett till en otrolig skiktning av "Haves" och "Have nots". Saker jag kunde sommarjobba mig ihop till vid 18 är idag tio gånger så dyra och ouppnåeliga för andra än det ekonomiska toppskiktet.
Intressant nog skriver Kerstin Gezelius en riktig sjunkbomb i stockholmstidningen DN om "hipsters" som rör vid samma ämne. "Sjunkbomb" för att den adresserar t.ex. Stockholms avpolitiserade läsare och utan att de först förstår det involverar dem själva i den skräckhistoria hon presenterar.)
Eftersom både mitt inlägg och Gezelius artikel nuddar vid samlandet, mitt av gamla vinylskivor och hos Gezelius allmänt om "samlare, av musik, av film, av vackra saker", kanske man kan misstänka en liten impuls där. Även Gezelius tankar om tillverkningskvalitetens förfall har jag varit inne på i flera sammanhang, bl.a. i egna länken härovan.
Jag valde en välgörande fasta för att införskaffa en monografi om den judiska sektens astrologi och ansiktstolkningar. Döm därför om missräkningen när paketet innehåll en bok som fokuserade rörelsens sociologiska dimension, särskilt deras "jag mot dem"-tänkande. Men felet var mitt eget.
Eftersom jag inte läser franska var det extra surt att två föredrag eller 40 av bokens 260 sidor - en bok med en engelsk titel - var på franska. Efter att ha sovit bort missräkningen (i två år) och nu läst de fyra första föredragen kan jag konstatera att det apdyra akademiförlaget Brill i Holland inte längre korrekturläser böcker som förr - säkert ett dussin stavfel redan. Så varför skulle de göra sig mödan och översätta två av forskarsymposiets bidrag till engelska?
Men det är något "förbannat" över boken (jag glömde t.ex. i besvikelsen att anteckna vilken dag den landade i mina händer vilket jag alltid brukar). Jag hinner bara igenom ett menlöst och definitionshysteriskt första föredrag för att fullt ut minnas allt det dåliga med universitetet, metodologisk besatthet och fokus på formalia som inte kan dölja forskarnas brist på fräscha och radikala idéer.
Andra föredraget var bra och tredje så fenomenalt välskrivet att jag åderlät mitt sparkapital rejält för att få hem den bjässiga kommentaren i två volymer till (H)Enoks bok av George Nickelsburg. Ett "labour of love" och ett livstidsverk från en fenomenal forskare. Efter att ha köpt hans nya översättning av Henok för några år sedan var jag besviken över att det inte fanns några förklarande kommentarer till de kryptiska texterna.
Henoks bok är den äldsta judiska text som berättar om hur änglarna föll till Jorden och många andra teman som idag är välkända. Boken har en flerhundraårig tillkomsthistoria och innehåller också astronomiska partier. Dödahavsrullarnas skapare (esséerna) högaktade den här boken (och kan mycket väl ha gjort tillägg till den).
*****
Efter Nickelsburgs utmärkta föreläsning om "polariserad själv-identifikation i Qumran-texterna" var det dags för bokens lågvattenmärke så långt. Ett fullständigt meningslöst svamlande föredrag från brittiske professorn emeritus Philip R. Davies, som egentligen inte kom fram till något alls. Typiskt nog avslutas texten med en fotnot som urskuldar sig med att den skrevs innan svenska historikern S. Hultgren i en bok besvarat flera av alla de frågetecken och lösa trådar som texten innehåller. Så varför tog han med sitt en överspelad text till symposiet?
En tidigare fotnot hade redan bekräftat en växande irritation inför professorns slafsiga och lite vårdslösa presentation. Där framgår att han, som intresserar sig mycket för skillnaden mellan minne och fiktiv berättelse inte tror på ett enda element i barndomsberättelsen om Jesus, varken astrologerna (magerna) från Babylon eller familjens flykt till Egypten eller slakten på gossebarn. Visst, det finns mytiska övertoner här, men det är väl känt att hela Medelhavsvärlden väntade på en stor ledare vid den här tiden och att Qumran-folket var astrologer har ju Dödahavsrullarna visat. Så nog finns det en kontext för kontakter mellan palestinska och babyloniska (persiska) stjärntydare!
Religionsprofessorer har sällan fullständiga födelsedata på nätet, i bästa fall födelseåret, men det här var en egocentrisk Vädur, så naturligtvis har han delat med sig hela födelseuppgiften på sin hemsida!
Att en av hans böcker Qumran-sekten rör Krigsrullen förvånar inte när man ritar upp hans karta. Mars i Vattumannen (militant sekt eller ideologi) och Jupiter i Lejonet, det vinnande Lejonet av Juda, för att parafrasera den tidiga kristendomens epitet för Jesus. (Melkisedek-dokumentet föreskriver dessutom att rörelsens ledare ska offra sitt liv för att friköpa folket från deras synder, det är ett präktigt indicium på hur förstockade religiösa människor är att kopplingarna mellan rullarna och kristendomen förnekades i årtionden.)
Vad i det här horoskopet skulle kunna bidra till intrycket av en diffus och harvande mentalitet, utan några tydliga poänger eller insikter?
Händelsevis skrev SvD nyligen om belgiske prinsen Philippes trubbiga intellekt och belgarnas undran om han "räckte till" för rollen som kung. Hans horoskop hade faktiskt samma fallna Merkurius i Fiskarna i nära anslutning till Venus som religionsprofessorn!
Nu står och faller inte allt med Merkurius, Solen är också en viktig planet i dessa frågor. Professorns Sol är upphöjd i Väduren och disponentens placering i Vattumannen är utomordentlig! Det är faktiskt exakt samma relation mellan Sol och disponent som hos greven av Oxford, diskuterad tidigare på bloggen pga. inte minst hans astrologiska böjelser.
Hans elisabetanska engelska är horribel att läsa för en nutida människan, inte minst för att grammatiken var friare och greven gjorde fullt bruk av möjligheten att skapa effekter den vägen. I en del bevarade brev får man uppfattningen att han jävlas med mottagaren genom att skriva längre, sirligare och mer vindlande än någon människa klarar av att greppa utan flera omläsningar.
Det är en ödets nyck att jag hittat och läst om denna obskyra greve eftersom jag själv höll på med samma språkliga experiment i ungdomen: sätta samman maximalt långa meningar. Något senare, vid 16 och säkert mest omogen i klassen, lyckades jag till och med involvera två offer för tävlingar i munmotorik. Varifrån kommer sådana här idéer? Från tidigare liv i den bildade överklassen naturligtvis. Ingen själ som konstant tillbringat sina senaste tusen år i lerhyddor skulle föda idén om att tävla i konsten att tala så snabbt och samtidigt artikulerat som möjligt. (Se inlägget "Talförmågans avveckling")
Deras själar är fyllda av helt andra sorters erfarenheter.
Religionsprofessorns intresse för Krigsrullen från Dödahavsfyndet är i själva verket nyckeln till hans smömosiga bidrag till det symposium som resulterade i volym 70 av den här evighetslånga bokserien med Qumran-studier.
Det är, menar jag, krigsplaneten Mars i opposition till sin planetära vän Jupiter i Lejonet som, om inte svävar på målet, så åtminstone skapar en uppsvullen gasballong. Shakespeare-titeln "Mycket väsen för ingenting" passar förträffligt här. Professorn har inte mycket att säga, men Jupiter tillhör överklassen och de bildade och på symposiets tema om sekten på kant med övriga Israel vet han hur att blåsa upp en text kring och Mars-i-Vattumannen.
Man kan notera att Davies har förmågan till substans i samma lättviktiga läge som svenska nationalhoroskopet: Saturnus i Tvillingarna, vilket gör att hans Mars-Vattuman "spelar gammal" men just bara levererar som en Tvilling: pratsamt, lättsamt, och kanske inte så mycket att säga. Ytlig logik istället för Vattumannens genuint djupa och komplexa problematiseringar.
(Sverige är ett Vattumanland men pga soldisponentens placering i ett "yngre" tecken blir vi ett lättviktigt folk när vi söker markera oss intellektuellt. Nu lär det knappast gå att uppbringa ett nationalhoroskop som motsvarar ett alltigenom sofistikerad folk så parallellen var illa vald.)
"Kanske inte så mycket att säga"... Som det här inlägget - skrivet av en Mån-Tvilling som måhända reagerade negativt på att höra sitt eget väsen när det bara maler på, utan något verkligt uppdrag, utan något riktigt budskap att förmedla.
Man ska dock inte bortse från den pensionerade professorns Sol i Eld/Måne i Vatten som yr och fräser och men fungerar bättre för emotionell förmedlare än saklig. Eld/Vatten-typerna är ofta yviga och kanske av den anledningen (eller pga. intuition) tänker jag nu på Göran Skytte, som vid kontroll visar sig inte bara vara född en månad före professorn samma år, utan också likna honom!
Skytte har Månen i Vattumannen så att det i praktiken är ungefär samma "typ". Och Skytte gick ju och blev kristen på äldre dagar.
Fast jag inte tänkt fortsätta, blev jag nu nyfiken på George Nickelsburg, vars föredrag just före Davies i antologin, upplevdes så mycket mer insiktsfullt. Ack, där slog professorsproblemet till igen. Min fars födelseår 1934, men inga närmare uppgifter...
Saturnus och Drakhuvudet i Stenbocken hela det året och Jupiter i Vågen f.o.m. slutet av januari... Strama och bra placeringar för en forskarkarriär hela året, där särskilt Stenbockens förhöjda blick för materiella former eller strukturer (och språkskicklighet) inte bör missas. Jämfört med dessa tre placeringar i Nickelsburgs horoskop ser man direkt att Davies är en yvigare sort!
*****
Tillägg.
Att jag inte helt missuppfattat Davies finner jag en kort stund efter det här inlägget publicerats. I en bokrecension skriver någon att: "Biblical history, Davies claims,...should be distinguished from theological and confessional reading...a point which he made at length in Whose Bible is it Anyway?". Sarkasmen över en pratig natur är subtil men finns där!
6 kommentarer:
Det är mycket med språk nu...
Jag erbjuder mig att översätta de franska kapitlen om du vill!
S
Otroligt vänligt, men det behöver du inte. Jag har läst ytterligare ett antal essäer/föredrag och avskyr boken. Ett felköp på alla sätt.
Ett mer inkrökt forskarsymposium har jag aldrig varit med om. Hela föredrag som ältar några få meningar i ett dokument, hur de kan rekonstrueras (dokumentens dåliga kondition) och vilka implikationerna blir för det sociologiska perspektivet.
De två senaste föredragen har jag helt hoppat över och läser bara forskarens sammanfattning sist på någon sida. Slutsatserna är lika vaga som föregående texter var är pedantiska, och bygger på en serie villkor. "OM man å andra sidan tolkar ordet xxx som, då blir slutsatsen... "
Faktum är att det här är en typisk "Jungfru-bok" och absolut inget för Lejon eller starka femtehus-personligheter (jag tillhör den senare typen) - dessa åtrår "the big picture" och lämnar kommateringen till sina sekreterare.
:-)
OK, vi får hoppas att de franska bidragen är lika oläsvärda som de engelska :-)
Det var kanske ett otroligt vänligt erbjudande, men tänk på att jag är en självtjänande jungfru ;-) Jag hade gjort det lika mycket för min egen skull, jag är passionerat intresserad av att översätta, inte minst från mitt älsklingsspråk, och ämnet intresserar mig dessutom.
S
Så svagt som din Jungfru står, bör du vid det här laget ha anat att det är runt ascendenthärskaren Venus du bör väva ditt livs berättelse. Annars har du verkligen inte studerat bloggens presentationer med någon större inlevelse.
Faktum är att Venus med Regulus kanske drar lite åt bekvämlighet och ett skummande av ytan, men det är definitivt en närmast spegelvänd symbolik till den Jungfrun i sitt armod och med sina drömmar om vinster, presenterar.
Dagens tre inlägg, skrivna på raken (och det tog alltför mycket tid i anspråk - hade tänkt läsa), är fyllda av qumranismer!
Ja jag vet att jag är en otypisk jungfru... bara skojade lite grann apropå alla referenser här på bloggen till Jungfruns egenskaper. Senast häromdagen, när det var tal om att reducera sig till en jungfru :-)
Nytt perspektiv på Jungfrun i senaste inlägget om New York Times boklista. Ascendentens orientering avgör vilka tecken den har på sin sida och som därmed förmodas visa sin bästa sida...
Skicka en kommentar