Blev nyfiken eftersom jag själv hade en intensiv riddarperiod, fast vid tio snarare än trettiosju. Men är hon inte bedårande, kvinnan, som tror att det fortfarande var riddartid på 1800-talet!
"Jag är en riddarfanatiker och älskar historia. Den här utspelar sig på på 1800-talet och förutom en bra story får man reda på hur de levde under den tiden."
Seriöst, "journalisten" Cecilia Gustavsson - ingår det inte i yrket att rätta till så generande felaktigheter? Det blir nästan lyteskomik.
Kan man se extrem historisk okunnighet i horoskopet? Ja, med vissa förbehåll.
Nu är visserligen Saturnus förknippad med traditioner som sträcker sig långt tillbaka och därmed till historieskrivning. "Vinnarna skriver historien", heter det ju, och passande nog är Saturnus det tionde makthusets signifikator.
Men det finns ett tecken som famlar korttänkt famlar runt i blindo, som låter sig fyllas och sedan tömmer sig på ett kort månvarv och det är Kräftans tecken. Magdalena Graaf har Månen i härskarläge i sitt eget tecken Kräftan och det är en farlig placering eftersom Månens ständiga fluktuation på ett sätt gör den historielös, den lär sig inget av sina upplevelser.
Graafs födelsetimma är okänd men lillasystern Hannah föddes med Månen, lyckans Jupiter och kommunikationens Merkurius i Kräftan och systrarna är så pass lika varandra att jag väljer 12.20 som hypotetisk tid, just så att Månen hinner trilla över från Tvillingarna till Kräftan. Här är förbehållet, månplaceringen är osäker och sannolikheten är t.o.m. marginellt större för den tidigare placeringen (dessutom verkar celebriteter tendera att födas under dygnets första hälft av en tidig studie på bloggen att döma).
Psykologiskt är Kräftan är en oerhört vänlig och harmlös position, känslorna är helt raka och oförställda - det är verkligen maggropsreaktioner hela vägen, lyckliga ena stunden och djupt frustrerade nästa.
Som den klipska läsaren redan har sett är det därför oändligt olyckligt att Magdalena Graafs långsiktiga och planerande Saturnus "ägs" av den kortsiktiga och känslostyrda Månen. Hennes historiemedvetenhet sträcker sig med andra ord typ en månad tillbaka i tiden!
Månen i Kräftan ger extrema bokslukare (jag har sett människor formligen rasa igenom lättsmält litteratur med den här placeringen) - men det är bara stundens upplevelse det handlar om. Det är som Sol-Kräftan Fredrik Reinfeldts 5 miljarder till restaurangbranschen och mer bukfylla för en medelklass helt på drift ute på Kräftans böljande hav. Bara konsumtion och inget annat syfte än att leva en dag till och konsumera lite mer. Månens fyra faser är eviga, det går inte att mätta en människa som sjunkit ner och enbart lever i den lägre delen av sin själ.
Om dessutom Månen befinner sig i Vatten eller Jord krävs det verkligen något i horoskopet som vittnar om förmågan att "blicka uppåt". Annars står de där som kossor och betar i det materiella hela sitt liv (eller trampar vatten utan att öppna några egentliga nya horisonter - att charterflänga runt världen som en västerlänning är verkligen inte att öppna nya horisonter - det sorterar också under Månen och den vegetativa själen som aldrig får nog.)
Nu ska jag villigt erkänna att jag har en bror som var extrem riddarälskare under mycket längre tid av sin barndom än jag. Månen i nära konjunktion med historiens Saturnus - som kanske hos Graaf men i Väduren. Här var inte fäblessen överstökad på ett år och några böcker. Jag hade redan flyttat hemifrån och barndomshemmet hade bytt land, men jag fick höra att mor sytt upp en hel riddarmundering åt honom och fixeringen satt i upp i de tjugo när han lånade (och försnillade) en bok jag lånade honom om teorier om Graal-legenden.
För bara några år sedan semestrade hans familj i Stockholm och hyrde in sig i Gamla stan på en gata som hette Tyska brinken. Brink = "att vetta mot", "angränsa till". Det var en ren "synkronicitet" eftersom jag just då begrundade ett möjligt tidigare liv som tysk. Uppenbarligen har jag och den här brodern delat det livet och 1400-talet är alltjämt "riddartid".
*****
Det mest intressanta med Graafs horoskop är annars spelet mellan fixstjärnorna Regulus och Algol, den goda och den onda som jag valde ut för ett lite närmare studium på bloggen. Stjärnorna används inte i indisk astrologi och vad västerlandet håller på med är så generande att det knappt går att orda om det.
Schabloner och tomma fraser repeteras om och om igen utan att någon egentligen bryr sig om ifall det stämmer. Jag fick nog när en new age-förstörd kvinna stoltserade över sin son som var en "gammal själ" - och så nämnde hon någon avlägsen stjärna han - enligt ett tvivelaktigt medium - skulle ha kommit från. Okej, "whatever gets you through the night"...
Regulus användes mig veterligen inte ens astrologiskt i det gamla Persien, de fyra kungastjärnorna (som bildar ett lite vingligt kors) var bara till hjälp för kalendern. Men traditioner har naturligtvis knutits till en del stjärnor, bl.a. Algol som den onda och man måste utgå från att det förekommit systematiska studier i det förflutna.
Accepterar man Algol = Ond och Regulus = God så händer följande i Magdalena Graafs horoskop:
Regulus och Venus står på rak linje i Lejonet. Kunglig mätress eller kanske stor kärlek till nobla och goda härskare. Psykologiskt handlar Venus enbart om anpassningsförmåga, inte självhävdelse (utbrytarkungar hittas under motsatta Mars).
Själv varande Sol-Lejon kan man inte säga annat än att kvinnan är oerhört favoriserad. Hon strålar av ljus och klarhet och är helt enkelt vacker. Det är påfallande att Månen i Vatten glittrar och återspeglar en eldig Sol i Lejonet och att kombinationen Eld och Vatten påfallande ofta ger karismatiska personer.
Men nu tillstöter "regionala" problem, för denna av kungen välsignade skönhet (Venus) råkar också vara ägaren av Oxen och allt som händer däri. Och Oxen - pengar och materialistisk fixering har verkligen en förmåga att solka ner kvinnans godhet. Inte bara är det här livet inbokat för flera "halshuggningar" (Draksvansen) i relation till frågor om kropp och tillhörigheter, det är också en halshuggning som involverar den onda stjärnan Algol. Gradexakt står halshuggandet av Satans huvud som en trend i kvinnans liv.
Vad betyder nu det? Tja, hon gifte sig med en kriminell och lät sig dras in i ett bankrån. Här är vi stadigt inne på Oxens marker: pengar för att nå den komfort kreaturet åstundar, som britterna säger. Nu blir plötsligt Regulus och Venus en tvivelaktig placering. Är det kanske en hora en lyxhora som tecknas i Lejonet? Hur ska man definiera den tidiga "karriären" som pinuppa? Är det något annat än Venus i exhibitionistiska Lejonet (Lejonet = Solen = ögat = voajören).
Det här är inte ett ont horoskop, Lejonet är ljuvligt, men Månen i Kräftan och Saturnus så ofattbart korttänkt att "emotionell stupiditet" är en tanke som ger sig. Naiv och kriminellt enkel i utblicken. Utmärkt material för en hemmafru men inte mer.
Den 27 januari 2009 runt 13.00 fördes hon i ilfart till sjukhus efter en hjärnblödning. Det måste ha varit avhuggna Drakhuvudet, Satanshuvudet Algol och olycksplaneten Mars i Oxen, som var aktiva på något sätt. Här är bristen på "verkliga" hus ett aber, men det finns en intressant sak med transiterna klockan 13.00 över Stockholm.
Tvillingarna stiger i öster men i väster kommer tecknets härskare exakt samman med olycksplaneten Mars i Skyttens 30e och sista grad.
Skulle denna konjunktion kunna avslöja Graafs månplacering som en Mån-Tvilling i 30e graden? Då faller hela tanken om historisk okunskap för att Månen i sublunära (irrationella) Vatten håller historieplaneten Saturnus fången! Då blir istället Magdalena Graaf en slipad och oärlig människa, med ett sinne som tänker dubbelt (Tvillingarna) och vars främsta mål syns i Merkurius placering i självtjänande och vinstjägande Jungfrun. Då var hon inte alls så naiv när hon valde en kriminell man - det var hennes plan för rikedomar vid den perioden i livet.
Men behåller man den troskyldiga versionen, med Månen i Kräftan opponerades den Månen av en Måne i Stenbocken dagen för hjärnblödningen och det en månad när det låg en sällsynt prestationspress från Stenbocken över den lätt stressade Månen i Kräftan. Det kapade huvudets Draksvans befann sig dessutom i Kräftan det här året. "Hit men inte längre"-planeten Saturnus vandrade för övrigt genom hennes soltecken Lejonet, alltid en indikation om reducerad vitalitet. En sådan transit kan ta livet av en gammal person.
Men konjunktionen mellan Mars och Merkurius den här dagen är så iögonenfallande att man nästan måste misstänka att Graafskan har en ascendent runt 30e graden eller kanske 1a graden i nästföljande tecken och som aspekterades dygnet för hjärnblödningen. Sen Fisk/tidig Vädur? (Mars 90 graders framåtriktad enligt indisk aspektlära). Sen Tvilling/tidig Kräfta? Sen Kräfta/tidigt Lejon (Mars "dödande" 210-gradersaspekt).
Jag slår vad om att det här inte stämmer, jag menar systrarna Graaf saknar gradexakta överlappningar mellan horoskopen och det är mer en generell sympati mellan dem, händelsevis båda två födda i Lejonets tecken (och, som sagt, troligen med Månen i Kräftan).
Ett annat synsätt är att de medfödda planeterna triggar transiterna! Kvinnans Mars står medfött i Oxen (och därtill en olycka i förening med en djävulsk halshuggning som en latent eller slumrande möjlighet). Man vet ju hur vissa människor går runt och bara letar fel i sin omvärld, söker möjligheter att få kverulera eller än värre. Enligt indisk aspektlära råkar alla i skottgluggen som råkar hamna i vissa förhållanden till denna Mars-Oxe. Framför allt transiterande planeter i Oxen - som t.ex. Döden eller Saturnus det här året!
Eller via natala Mars opposition. Ingen i Skorpionen vid den tiden.
Eller via Mars 210-gradersvinkel. Och här hugger "den principiella" Mars mot sig själv i dess temporala färd. Hela den period Mars har vandrat genom Skytten i "åtta-läget" i förhållande till den medfödda illgöraren har i själva verket varit en disharmonisk och stressande tid. Hon spelade in ett avsnitt av Let's Dance, och koncentrerad illvilja mot mobila Merkurius rån den orörliga och lata Oxen ser riktigt passande ut. "Latoxen" i henne såg till att utlösa en hjärnblödning för att ta henne ur den ytliga smörja hon involverat sig i den här gången!
Senare har hon också förekommit som värdinna i någon tv-underhållning där man rullar rouletthjul och vinner pengar. Latoxen hittar sin "lagom nivå", som för övrigt är svenska folksjälens egen nivå: Mars/Algol i Oxen i nationalhoroskopet som bakgrund till det svenska folkkynnets Mån-Vädur, men den komplikationen mellan Eld och Jord saknar Magdalena Graaf om man antar ett sinnelag i normalt så lättrörda Kräftan men som här har trubbats av eller trögats ner av Saturnus i tecknet.
För ett annat exempel på hur transiter glider in i den medfödda planetens skottglugg, se genomgången av Norge-horoskopet i samband med Utøya-massakern för två år sedan.
*****
Tidigare om Magdaöema Graaf:
Gömmer han klövern för exet? (juni 2010)
Magdalena Graaf och tränarpedofilen (maj 2011)
11 kommentarer:
Hon är ett bedårande barn av sin tid. Historielöshet och obildning ligger i tiden.
Men vad menas med "Själv varande sol-lejon kan man inte säga annat än att kvinnan..."?
S
Han syftar på Magdalena. Du upplever att det är ett syftningsfel av den enkla anledningen att ordet "man" följer tätt därpå. Men det är nog lika grammatiskt korrekt som nedanstående exempel:
"Själv varande egenföretagare vill förstås Johnsson inte ligga bland bottenskrapet när Svenskt Näringsliv redovisar sin årligt återkommande rankning över näringslivsklimatet."
Två av sönerna heter Lancelot och Tristan, på tal om riddare.
Förklaringen av vad du _tror_ att meningen syftar på är irrelevant. Om "man" syftar på Magdalena Graaf är satsen underligt formulerad och grammatiskt inkorrekt. Om "man" syftar på Siwert själv är den faktamässigt inkorrekt eftersom han inte är sol-lejon.
S
Skiljedomaren säger: Havsörnen uppfattar grammatiken korrekt. Det är bara att ta ut satsdelarna, vilka "S" rört ihop.
"Själv" syftar framåt, mot den favoriserade kvinnan, och "man" är det opersonliga ord som filosofen Heidegger ondgjorde sig över (han ville hellre se resoluta JAG istället för någon diffus referens till folk i allmänhet).
Oklarheter beror på att meningsbyggnaden är bara aningen mer komplex än dagens plattsvenska. Meningsbyggnaden var "fördold" intill ett visst skede, omnämnandet av kvinnan. Då krävdes en "rekursion" (slå upp!) för att avlocka meningen dess innebörd.
Läsaren tvangs "vila" i hela meningen och göra arbetet i sitt eget intellekt. Raka motsatsen till att stapla pannkakor - en succession av ord som linjärt frigör "meningen".
*****
Det måste vara bloggarens framskjutna Saturnusplacering som lockar fram en sådan fixering på perifera formaliteter istället för en sakdiskussion om t.ex. kopplingen mellan födelse- och hjärnblödningshoroskopen.
Det är inte utan att "S" bestyrker den sideriska zodiakens giltighet, där Sol-Jungfrun paxar på korrekturläsning efter att Lejonet "visualiserat" själva showen.
Stjärnorna driver med dig "S", varje gång du reducerar dig till en Jungfru! Vi är dock ALLT och planeterna enbart "naturliga dispositioner". Så vill jag i vilket fall tro att det förhåller sig.
:-)
Jag paxar för korrekturläsning och språkgranskning för att jag älskar det. Och det reducerar mig inte till Jungfru, utan är en återspegling av den "naturliga dispositionen" jag har och som avspeglas i horoskopet.
Normalt avhåller jag mig naturligtvis från att oombedd påpeka språkliga underligheter i andras texter, men den här frasen var så underlig, jag förstod den faktiskt inte. Och jag kan inte se att den är korrekt heller. Den får mig att tänka på det gamla skolexemplet på syftningsfel: Vansinnig och omgiven av dåliga rådgivare kan jag inte annat än beklaga Erik XIV.
Den "naturliga dispositionen" är svår att förneka! T.o.m. med när jag spontant hittar på rollen som "skiljedomare" (här ovan) trillar jag själv dit. För vem är astrologins domare om inte Saturnus, den i särklass starkast placerad horoskopen i undertecknads horoskop!
(Världsligt stark i väster och bara 2° från exakt opposition till egna personan. Saturnus/själens form propsar på att få styra den här värdkroppen och dess ego.)
Hela bloggens eviga avvägande vittnar för övrigt om hur snärjd undertecknad är i soltecknet Vågen och dess ändlösa balansakter! (Väduren mittemot har det enklare!) :-)
Beträffande svensk grammatik är nog landet redan förlorat (engelska blir nästa förstaspråk). Inte ens "proper nouns" bokstaveras längre versalt (som jag tidigare kommenterat). (Jämlikhetstänkandet leder till det jag ovan kallade plattmarkssvenska (en allusion till plattyska om du missade det, och en sarkastisk antydan om simplistiskt "by the numbers"-språk).
Shakespeare blev för övrigt västvärldens ikoniska författare just därför att han propsade på grammatiska egensinnigheter och neologismer. Detta påpekade jag för flera år sedan då du anmärkte på språkbruket på den här bloggen.
Men barden levde på 1500-talet, innan den fascistoida grammatiken trälbundit människans fantasi på det sätt som gällt intill det att datorerna åter började luckra upp människornas intellekt - se vidare dagens inlägg Talspråkets avveckling.
PS. "Vansinnig och omgiven av dåliga rådgivare kan jag inte annat än beklaga Erik XIV"
-I mitt intellekt en perfekt konstruerad mening. Elegant dessutom! Med sådana här läroböcker förstår jag varför svenska folket fått en så låg takhöjd.
Om du bara sätter dit ett komma på rätt ställe, kanske det klarnar:
"Vansinnig och omgiven av dåliga rådgivare, kan jag inte annat än beklaga Erik XIV."
Det är precis samma mönster som i min mening och kräver att läsaren når punkt och sedan rekursivt knyter samman objektet Erik XIV med det som predikeras om honom: "vansinnig och omgiven av dåliga rådgivare".
Själv tänkte jag att skiljedomare är ju perfekt för en sol-våg att vara! Det är ju rättvisetecknet framför andra.
Engelska: Du har en meningsfrände i ekonomer som Marian Radetzky. Men jag både hoppas och tror att du har fel. Läs t ex detta: http://sprakforsvaret.bloggagratis.se/2007/09/15/274781-varldens-markligaste-id/
Om exemplet: Fattar du verkligen inte eller skojar du? Jag hänvisar hit: http://www.nisus.se/archive/920916.html
Svenska till engelska. Jag säger väl som andeskådaren Rudolf Steiner om den röde mannen: Den atlantiska rasen hade sin tid. Inget består för evigt, inte ens Povel Ramels svenska ordvitsar.
Ditt exempel kan jag läsa både så att jag missförstår det eller förstår det. Jag väljer att inte spela idiot. Idiot är däremot den som väljer formalismen framför intelligensen. Människan har nämligen fri vilja att ta sitt intellekt till hjälp för att ytterligare bearbeta vad som vid första påseendet ser oklart ut. I mentalt slaveri hade språkforskare aldrig lyckats rekonstruera svårt skadade antika dokument. Människan är större än sina egna hjälpmedel (astrologi, grammatik)!
Att bloggen till Saturnus knutit inte bara formalism (grammatik) utan också intelligens kan synas paradoxalt, men det krävs också att man förstår eller "står före", och det gör naturligtvis inte Saturnus som bara är den slutsumma, den form själen i EVIGHETEN har vid vägens slut. (Det är därför vissa, enligt Dödahavsrullarna, inte är utvalda.)
Föreståendet eller förståndet kallas Pronoia i den utdöda gnosticismen och vi har således något som är "för Guds intellekt" - PRO NOUS. Satan är som bekant rebellen som vände sig bort från Guds himmelrike (Nous) och bloggen har ofta, med rätt eller orätt, liknat en "lägre" Saturnus som just denna kapsejsade variant på det verkliga förnuftet.
Den kapsejsade rationalisten kan inte förstå hur man kan förstå en mening fast den, i viss tydning, är grammatiskt felskriven. Det blir systemhaveri direkt, datorkrasch. Total mörkläggning.
Bra databprogrammerar står på Pronoias sida, även om de inte dyrkar Gud. De kan från sin privilegierade position programmera för alla eventualiteter och mjukt fånga upp användare som verkligen inte kommer förbi en felstavning eller udda grammatiskt konstrukt utan helt fallerar i sin gnosis (förståelse/kunskap).
Här kan du då återigen se varför Jungfruns tecken är roten till så mycket ont. Den kan inte hantera tvetydigheter eftersom den lyder direkt under den fallna Saturnus och går dess ärende i implementerandet av en hackordning (genom att göra distinktioner som ignorerar PRO NOUS). "Jord kommer aldrig att ärva himmelriket."
Men det här liknar en tidigare diskussion i kommentarspalten, då jag tror du liknade min språkliga liberalism med "slafsiga" språkvårdaren Fredrik Lindström. Du behöver bara studera hans Sol/Rahu i logikens Tvillingarnas och Måne/Mars i dramatiserande Lejonet för en känsla av en lingvist som hellre betonar det levande och verksamma än död formalism.
Att han faktiskt har en eftersläpande Merkurius i Oxen är pikant, eftersom det just ger en känsla av en man rotad i traditionalism, men där både själ och hjärta vill något därutöver. Hans fria fabulerande i På minuten under flera år var helt fenomenalt att avjuta. Alls inte olik den "träning i (spånande) munmotori" jag skrev om här, och som troligen också kan återföras på just kombinationen Tvillingarna/Lejon.
Vi har här helt enkelt två diametralt motsatta preferenser där en tror sanningen bor i formalia men den andra ser sanningen som större än det fysiskt givna. För att lyckas integrera din syn på språket med din andliga strävan kommer du troligen att få göra ytterligare offer, för det här är inte skilda världar utan en och densamma Form.
:-)
Nej inget består för evigt, inte heller det som för tillfället är det så kallade världsspråket.
Språket är en konvention. Alltså en överenskommelse. Om man avviker för mycket från denna konvention blir språket obegripligt. Därför kan det vara en fördel att hålla sig till grammatikens regler, för undvikande av missförstånd. Det du kallar tvetydighet kallar jag blurr. (I det här fallet, sen finns det ju ordlekar och ordvitsar som är tvetydiga också, men det är något annat.)
Lindströms traditionalistiska sida har ju visat sig i hans "Svenska dialekter" eller vad programmet hette, där han reste runt i landet. Han har också skrivit böcker om svensk historia.
Jag förstår att du kanske inte skulle ha uppskattat ett liv i det gamla Kina med dess hysteriskt multivalenta bildspråk där en ordbild kan vara både substantiv, adjektiv eller verb.
Där kan man tala om att läsaren tvingas till "rekursion" (slå upp!) och att låta sin ande stå inför (likt gudinnan Pronoia) texten som helhet, andäktigt, tills Förståelsen (gnosis) infinner sig.
Jag skulle tro att den asiatiska rasens överlägsna IQ (15 enheter över kaukasierna) beror just på att deras skriftspråk ställde dem inför en större utmaning. Buddismens metalogiska "koaner" möter i kinesiskan i ordet "kuan" som just betyder "avvägt kontemplerande". Den som använder det stickiga och smala merkurius-intellektet kommer aldrig att vare sig se eller förstå det som dem som har tumme med de högre själsliga fakulteter så generöst bjuder på: en förståelse som närmar människorna till gudarna. Men det är inte din livsuppgift, enligt en kartritning som innehåller Solen i Jungfrun. Jag bara nämner vad jag tror mig ha förstått om olika kulturer och vilka kognitiva färdigheter som de tränat på genom historien. I flera "tidigare liv"-förnimmelser har jag tydligt märkt hur dessa alter egon i några fall besuttit en sinnesskärpa som var åtskilligt högre än mitt nuvarande jag. Detta helt enkelt eftersom jag momentant hamnade i de här figurernas skor och sedan "kraschlandade" i det egna jaget igen.
Ja, Lindströms Oxe håller honom jordad och Merkurius som en disponent visar kanhända var hans själ ligger. Solen i Luft blir genom sin jordade disponent, precis som du säger, en som likt en vind blåser över landet och tar notis om de ingrodda (Oxen) språkbruken. Han är därför i själ och hjärta själv ingen språklig förnyare.
Om man lämnar därhän gåtan med att "Oxford" tittade in i min dröm för många år sedan och bara följer Oxfordianernas teori om greven som författare till Shakespeare, ser man en helt annan natur än Lindströms.
Om inte redan grammatiken var svag vid den här tiden, hade greven ett helt eget mentalt universum han ville uttrycka, och böjde och vred på ord som det lyste honom. Den dristiga pionjären Väduren bär på fjäderpennans Merkurius och det viktiga är den vässade disponenten Mars som står magnifikt i grevens horoskop: i högflytande Luftelementet och med sinnelagets Måne (inre föreställningsvärld - The Globe)!
Först därefter "jordas" sinnet via Mån/Merkurius-härskaren Saturnus i Stenbocken.
Oxford-horoskopet låg visserligen inte till grund för bloggens klassificering av Eld/Luft som den kreativa duon, men att notera hur denne man som råkat bli en ikon för författarskap i väst har en så tydlig djärvhet i sin språkliga framfart, borde göra varje astrologistudent överlycklig över hur väl det här systemet tecknar dispositioner.
Greven hade också en stark Oxe, men Venus/Jupiter hänförde sig helt till att han föddes till Englands kanske rikaste släkt. Men som mecenat till hela två teatersällskap knyter Oxen ändå samman med kommunikation - oral kommunikation, väl det som Lindström undersökt.
Skicka en kommentar