Skälen är inte kända, men horoskopet vittnar om en emotionellt obalanserad människa. Följ spelet mellan Eld och Vatten här nedan - hur planeter i endera elementet disponeras från en planetär herre i det andra elementet och hur alla trådar till sist löper samman med BEFRIELSENS JUPITER I DÖDENS HUS.
Stelfrys nu inte detta till någon dogm, för då kommer ALLA framtida gissningar att slå fel. Astrologin är, som Platon sade, ett verktyg för att öva upp den intellektuella vigheten, förmågan att tänka lateralt och se sammanhang där de döda materialisterna, med Reinfeldts ord bara ser "enskilda händelse"! Det är skillnaden mellan en medioker ledare och en bra, den mediokre anser att "visioner är farligt"!
 |
| "Sensationalism" - nästan hela horoskopet har torskat på syn- och känsloupplevelser! Jfr artisten Madonna... |
Självmord har nu ingen korrelation med Solens passage genom sideriska Skorpionen, men i det här horoskopet har vi alltså en "multipel attestering" av en dödstematik. Månen i livets Lejon tjänar som sinnelagets ascendent, men Solen passerar som sagt dödsskuggans dal (Skorpionen).
Detta tycks motsägas av att Solens disponent Mars hunnit in i nästa livfulla sektor, eldiga Skytten. Men så vänder historien ännu en gång: Mars i Skytten disponeras från Jupiter, här i åttonde dödshuset och i sitt negativa härskarläge i "upplösningens" eller "exilens" tecken Fiskarna. En planet som står i sitt eget härskarläge har på gott och ont ingen ytterligare potential, den anses vara helt realiserat eller "sista ordet".
Faktum är att jag en gång sökte en relation med en (i mina ögon) vacker kvinna med samma fyrkantiga ansikte som hos den tyska självspillingen. (Andra kommenterade negativt hennes ansiktsform, men så säreget var det att det gav henne fotomodelluppdrag.) Kvinnan var tyvärr bipolär och efter att ha varit helt försvunnen i två månader ringde hon och förklarade, helt utan någon bakgrund, att "nu mår jag mycket bättre".
Skorpioner är specialister på att tro de levererar en kontext (tillräcklig kringinformation) men de är så mörka och förtegna att de bara inbillar sig äga den kommunikativa natur som t.ex. föregående Vågen besitter, eller rent ut pratiga Tvillingarna.
Den här kvinnan var alltså också Sol-Skorpion men hade inte bara Månen i Lejonet utan en Måne stigande i öster. Precis som den tyske it-chefens karta men således med både fysisk- och lunär (sinnelags-) ascendent. Det är Lejonets och Skorpionens extrema fixering i varsitt tillstånd: affirmation av sin egen storhet, och tvivel eller negativism som jag tror kan generera dessa våldsamma svängningar, typ Hamlets "att vara eller inte vara".
Ett annat bekant fall, en talangfull musiker har Sol och Måne omkastad, Solen i Lejonet och Månen i Skorpionen. I själva verket befinner sig Månen vid 29:50 Vågen, men det är omöjligt att förneka det här sinnets delikata balansgång mellan det sockrad och ytliga (Vågen) och ett radikalt mörker (Skorpionen) som ger hans musik ett fascinerande djup. Här har psykofarmaka förekommit eftersom så mycket ljus och så mycket mörker från dessa tecken på kant med varandra, tycks vara svårhanterliga.
*****
Inlägget påbörjades före före "Talförmågans avveckling" men har en minsta gemensam nämnare i IT-fascismen som söker avveckla mänsklighetens förmåga till intellektualitet.
Den här it-chefen saknar som synes helt placeringar i Luft (fysisk ascendent okänd). Den bristen sänker inte i sig intelligensnivån, men kan tyda på en bristande vilja verkligen söka lösa kunskap i lika hög grad som individen tenderar mot förnimmelserelaterat missbruk ("sensationalism"), en tendens tydligt skriven på hans himmel. (Jfr musikern, som med ett sinnes bräckliga hållhake på intellektuella Vågen söker gestalta sina skorpioniska känslor med Vågens estetiska elegans. Familjen är för övrigt ultraestetisk och även hustrun är kulturarbetare.)
2 kommentarer:
Njä. Som vardande officierande medlem i "datakulten" skulle jag snarare påstå att IT sprider ut själen snarare än dödar den. En bok består av två delar, det "döda" bläcket/papperet och den symboliska texten som förmedlar tankarna hos den som skrev det i begränsad form. Fast i IT så är det ett flöde mellan användarna istället för åt bara ett håll. När jag ska programmera någonting så ser jag det som att jag häller en flaska själ i död materia.
Det finns då två-tre negativa effekter: omedelbar behovstillfredsställelse vilket slår hårt mot de med beroendepersonlighet. Uppmärksamhetsantropi, vilket egentligen nog bara slår mot de som redan är drabbade. De två är ju välkända. Men det du skrev fick mig att tänka på en tredje som jag observerat både hos mig själv och andra: efter att ha använt en dator i några timmar hamnar vissa i ett tillstånd där de är "luddiga"/"inte riktigt med" och pratar i viskningar. Min gissning är att det kommer sig ur en kombination av överstimulation och intensiv fokus.
Att du inte ser att IT har "själ" kanske kommer sig av att du inte kan läsa texten i boken och därför inte kan nå den? Pröva http://racket-lang.org/, möjligt att ett funktionellt programmeringsspråk skulle passa dig bättre rent kognitivt.
Hade du knutit ihop det här med dagsaktuella civilistationskritiken från brittiska filmaren Terry Gilliam om just datorns sätt att binda och bringa intelligensen till förtvining hade det känts riktigt topical. Du gör den grunt läsandes misstag att tro det är i budbäraren de kognitiva färdigheterna fallerar!
Jag har varit programmerare - i flera olika pprogramspråk, bl.a. komplex SQL-programmering för Sveriges då fjärde största IT-företag!
Det är just i perspektivet av f.d. kollegor och hur deras livsstilar förtvinat till snäv materialism och konsumism jag skriver inlägg som dem som sorteras under etiketten IT-fascism.
Skicka en kommentar