Som årets sista inlägg ett ovanligt tydligt exempel på astrologins sociala utstötningssyndrom, där avoghetens grundinställning Skorpionen möter den sociala instinktens Vattuman. Man kan också säga att Vatten skär sig mot Luft - den blinda och irrationella instinkten som driver djurriket kantrar mot den genuint mogna luft eller andemänniskan, hon som är i färd att återerövra kunskapen om att hon är en andlig och inte en biologisk varelse. (Fråga inte din genomsnittliga biolog om detta, fjättrad i Jord och Vatten som han/hon troligen är. Alla har inte samma agenda under ett visst givet jordeliv.)
Det roliga med den filtrerade svenska rapporteringen av skönhetsmissen som anklagar Trump-imperiet för att rigga Miss Universe-tävlingen, här representerad av DN:s Clas Svahn, är att tumultet i lika hög grad verkar röra en andra kritisk punkt: Sheena Monnin finner det moraliskt ohållbart att man tummat så mycket på den ursprungliga idén bakom Miss Universum-tävlingen att man idag godtar män som opererat om sig till kvinnor.
Och genast är vi inne på exakt vad Vattumannens symbol på ett plan representerar: det gudomliga blueprintet för individen. Som härskare över Vattumannen betecknar Saturnus också "själens form", och som gamla traditioner säger, "till man och kvinna skapade Han dem".
Men titta nu på Sheenas Saturnus och var den befinner sig i denna naturliga zodiak där tecknen matchas med deras normala hussektorer i idévärlden - innan vi gått ner till jorden och dess exakta födelsehoroskop. På jorden kan vissa idéer vara mer eller mindre väl matchade med sina hus - motsvarigheterna i denna världen till zodiakens styrande principer.
"Själens form" Saturnus står fixerad i det biologiska könets tecken Skorpionen och blir pga Saturnus fasta form ett absolut givet, inget man kan relativisera eller prata bort. Hur viktig Saturnus är framgår av att den äger en nymåne i Vattumannen, intellektets Merkurius i samma tecken, samt framgångens Jupiter som befinner sig i det jordbundna saturniska tecknet Stenbocken.
(Ja, jordbundenhet är också en idé "i himmelen" - själens syndafall är också en tanke i Guds medvetande eftersom det gudomliga medvetandet rymmer alla tankar som är möjliga att tänka.)
Monnin har en fil kand i psykologi och är en begåvad kvinna, alls ingen rättshaverist. Annars är just "rättshaveristen" en vanlig effekt av störningen mellan Vattuman och Skorpionen. Antingen hatar den giftiga skorpionen folk eller åtminstone någon distinkt grupp i befolkningen eller också tillhör individen själv den breda massa som på idébasis förtrycker eller t.o.m. dödar någon svart syndabock (Skorpionen).
Att skönhetsmissen går i taken just över könsbyten tyder på att hon är renlärig kristen och tittar man på Saturnus fixering i könstecknet Skorpionen ägs den i sin tur av driftens Mars i variabla Fiskarna, i nära konjunktion med skönhetens Venus. Det här trånande libidon i sin tur, ägs av Jupiter i Stenbocken, ett Jordtecken som tenderar till fundamentalism och banal tro på det "objektivt givna".
Via Stenbockens ägare Saturnus är vi tillbaka där vi började i detta lilla trepartsdrama som involverar två Vattentecken och ett Jordtecken. Kvinnan talar alltså som en fallen själ - ur de dödas perspektiv: för henne är Jord och Vatten heliga och inget man får rubba på eftersom det var så Gud knådade en kropp av vatten och lera åt var och en.
Vatten och Luft bildar också vad bloggen kallat "dissociation" och jag märker ibland att de här människorna har påfallande svårt att ta in ny kunskap eftersom instinktens Vatten har en otrolig förmåga att vanställa intellektet och hålla det fången i rena attitydmässiga poser. Den här skönhetsmissen kan vara nog så intelligent men när Sol och Måne vilar på en disponent under vattenytan finns varningstecken.
En verkligt omdömesgill person skulle kanske finna att hon lider av samma subtila galenskap som t.ex. Fredrik Reinfeldt vars hela politiska gärning - att bryta sönder det svenska samhällssystemet och öka klyftorna mellan fattiga och rika - bygger på ett irrationellt hat mot det socialdemokratiska välfärdssamhället.
Uppenbarligen förgiftades Fredrik Reinfeldt redan från unga år av sina högervridna moderatföräldrar och han har så att säga aldrig någonsin varit utanför sin egen skokartong. Han är helt inkapabel att se objektivt på konsekvenserna av sitt irrationella hat mot socialismen. Det var sådana som han som kollektivt bär ansvaret för mordet på Olof Palme.
(Reinfeldts Saturnus i Vattumannen är egentligen en fin symbol för den sociala människan, men när denna idé flyttas ner till de jordiska husen hittar vi den i politikerns sjätte hus för Fienden. Reinfeldt är av allt att döma en sociopat som hatar människor i grupp. Det märktes tydligt att han har problem med kollektiv när han i ett tal gjorde ett nummer av att han åkt tunnelbana i Stockholm - hörde han inte vilken parodi han gjorde sig själv till?)
Sheena Monnin härbärgerar troligen liknande fundamentalistiskt kristna idéer som utan att kunna ta analysen vidare bara utgår från att könsbytet strider mot Guds vilja. Den här bloggen instämmer men intar en försonligare ton och pekar på hur tidigare liv kan röra till det så att individer varken vet ut eller in och vidtar de mest ytliga steg för att hitta sig själva - som att operera om kroppen. (Bloggen rymmer ett hbt-horoskop för en person som bytt kön flera gånger, vilket tydligt avslöjar att problemet sitter i psyket och inte i den kropp man tillfälligtvis råkar ha.)
Skönhetsmissens "sociala utstötningssyndrom" är alltså aktivt på flera områden samtidigt. Dels att hon gör sig själv till det svarta fåret genom att peka ut Trump-imperiet (Vattumannen) för att hemligen (Skorpionen) rigga tävlingen (Trump stämmer henne på miljoner.). Dels för att hon pekar på Trump-imperiets egen glidning från det ursprungliga konceptet (Vattumannen) bakom tävlingen till att nu acceptera "fejkkvinnor".
Vågar man gissa att Sheena själv har ett manligt liv just under ytan och att det är därför hon går loss så dant i denna fråga? Själv intresserar själavandring och könsbyte högeligen eftersom jag vid mogen ålder började komma i kontakt med åtminstone två olika kvinnofigurer som kan vara tidigare liv. Det hade jag aldrig ens vågat föreställa mig vid tjugo, mansidentiteten var inte tillräckligt stark ännu, och även vid fyrtio kände jag mig bara underlig över diverse ingivelser via nattdrömmar - "man och kvinna" är ju så orubbliga riktmärken i vår verklighetsbild!
Men det är naturligtvis så att själar inte bara byter kropp utan också kön mellan liven. Stöddiga typer kan behöva ett liv som kvinna i någon kvinnoförtryckande kultur och alltför undergivna själar kan pröva manlighet i ett land som Sverige där mansrollen är så kastrerad att t.o.m. små själar bör gå iland med ett manligt liv.
12 kommentarer:
Eftersom du själv tror dig ha varit kvinna i ditt föregående liv - har du någon förklaring till varför vissa själar klarar av könsbyte från ett liv till ett annat, medan andra klamrar sig fast vid det gamla och tycker sig ha fötts till fel kropp?
S
Ingen aning. Kanske är själar mer eller mindre förstockade. En del tar varje nytt liv med nya färska ögon, hos andra sitter ett töcken av ingrodda attityder i vägen...
Nu är jag kanske indiskret men måhända din ovilja att ingå ett varaktigt förhållande med en kvinna kan ha med detta att göra... men det är ju bara spekulationer...
Apropå skönhetsmissen och "manligt liv under ytan" så tycker jag att hon med sina grova drag nästan ser ut som en transa själv... tänkte jag redan innan jag läste den anmärkningen :-)
S
Lustigt nog har jag idag dryftat samma fråga med en bekant så här: en kines som återföds svensk använder naturligtvis "den svenska genpoolen" för sin nya kropp. Att gå på ytan och tala om manliga ekon i en kvinnlig kropp är lika riskabelt och ytterst (tror jag) vilseledande.
Du misstrodde själv det argument du nu anför när det var dr Semkiw som luftade det i sina återfödelsestudier som byggde på utseendelikhet mellan liven. Jag vet inte hur man ska bedöma dessa ting...
Jag har haft åtskilliga längre relationer, men till sist har jag ändå betraktat tvåsamheten, inte enligt kristen definition ("trohet intill döden") utan som en upplevelse vars tvingande kraft avtar när man förstått dess styrande mekanismer. De flesta människor utvecklar så primitiva beteendemönster med varandra att relationen inte behöver förlängas längre än till några möten innan man ser vilken den ”gemensamma formen” är. (Jag har Saturnus i seendes Eld i 7e partnerhuset - INTE i t.ex. ett sjunde i empatins Vatten.)
Jag förmodar att själar har vitt skilda uppsåt med sina återfödelser, vare sig de byter "polaritet" i vissa liv eller kör en räcka liv i samma kroppstyp. Din insinuation åsido vet jag ganska säkert (intuitiv visshet) att det föregående livet som kvinna var tänkt att ta udden av en extrem aggressivitet som själen uppvisat under flera åtföljande liv som man. Den sattes i ”skyddad verkstad” vilket göt olja på vågorna.
Skyddad verkstad att se sitt barn dödas och sen bli skjuten själv? (Enl vad du har berättat om det.) Är inte snarare livet som svensk, pulande framför datorn mer av en skyddad verkstad...?
S
Jag har knappt skissat konturen till det italienska kvinnolivet på denna blogg eller gamla Ockulta ögat. Du rör dig nu från indiskretion till viss förmätenhet i fråga om vad du tror dig veta om en annan människas förmodade tidigare liv! Detta är i sig spännande.
Kanske egen könsbytesproblematik under ytan förklarar dessa märkliga blindfläckar om den latinska kvinnans typiska roll genom tusentals år av italiensk kultur?
I frågor om kvinnofrid och hederskultur - de 2-3 gånger de förekommit på denna blogg - har du absolut röjt ett något anspänt förhållande till genderfrågor och underkastade kvinnor. Du kanske varit en manlig plågoande i ett tidigare liv vilket skulle förklara en hård far i detta och en rabiat feminism? (De som själva slutat röka eller blivit omvända brukar bli de värsta översittarna.) :-)
Jag vet naturligtvis bara vad du själv har skrivit - och det är bara just det där om dödad i någon uppgörelse mellan kommunister och fascister. Och det för ju knappast tankarna till skyddad verkstad... men det kan ju för all del ha varit lugnt innan...
Jag har absolut ingen aning vem eller vad jag varit i tidigare liv, fast inte skulle jag gissa på någon manlig plågoande... och jag tänker inte spekulera om det här, det vore meningslöst - tidigare har du kastat fram kunglig mätress också...
Jag tycker inte att jag har något anspänt förhållande till "genderfrågor" eller uppvisar någon rabiat feminism eller är översittare, utan jag försöker bara tänka rättfärdigt och humanistitiskt, i ordets rätta bemärkelse. Och då kan man ju inte annat än inse att det är mycket som är fel här i världen, och många som behandlas illa, inte minst kvinnor och barn. Det är det nog många som instämmer i, så jag tror jag är i gott sällskap där. Däremot verkar det som om det finns en blindfläck hos den som reagerar så starkt när det gäller vissa områden? Och t ex tror att s k hederskulturer kan förebygga prostitution. Om man inte inser att det är bekämpande av fattigdom, kriminalitet och droger, och framför allt att kvinnor ges en chans till utbildning och inkomst som kan förhindra människohandel och prositution, då har man nog en blindfläck som är så stor att den är en blockering...
S
"lungt innan" - Exakt. Den italienska kvinnan kände inte ens till sin ingenjörsmakes antifascistiska aktiviteter. Turbulens dök upp från ingenstans och ändade det livet i ett kort skottdrama.
Venus + Regulus smickrade visst inte! Den var nu kanske inte så seriöst. Men om du läste senaste om JK Rowling noga och applicerade allt du sugit upp från bloggen kan du genom författarinnan se vad som friköper dina Jordplaceringar i onda hus. (Men får anta att ett horoskop på en och samma gång lyckas antyda både goda och dåliga tidigare liv, nu summerade som förtätade komplex). Det är tveklöst Våghärskaren Venus som medfödd välgörare och därtill i 11e idealhuset som har en fenomenal position att göra det bästa av Regulus nådiga blick! Mätresshypotesen kräver mer, t.ex. en ond aspekt mot Venus från Mars, e.liknande.
Eftersom Venus är den enda reserverade kvinnoplaneten i indisk astrologi (Månen som Solen neutrala), ser man den genuina humanismen du beskriver i ditt sista stycke. Men Oxen är venusiansk och ligger i onda åttonde, härbärgerar sinnet med Algol. Där då, är början på en annan och mer sinister historia som kanske "driver" den humanistiska sidan av ditt horoskop/din natur för detta liv.
(Man kommer tillbaka till jorden inte för att beta av gamla händelser efter punktlista utan som extremt sammansatta härvor där flera tidigare liv spelar in samtidigt i varje given händelse.
När man tänkt denna metafysik till sitt yttersta slut förstår man vad Jesus menar med att himmelriket redan är här, men jordbundet merkuriska varelser ser det inte, för de diskriminerar mellan gårdagens onda och fiktionen om dagens framsteg, med mera.)
Just igår kväll läste jag att himlen och helvetet inte är platser utan tillstånd. Det var ingen nyhet för mig, men det är bra med påminnelser då och då. Så visst kan man iaf försöka se det, oavsett mycket jord...
Nej, jag förstår att varken mätressen, plågoanden eller kyrkans man som förföljer oliktänkande är särskilt seriösa förslag, så jag tar inte åt mig... :-) Och det där med min venusplacering som du nämner hade jag redan räknat ut, innan Rowlingsinlägget. Men visst var det intressant att se parallellen.
Vilken dramatisk historia för alla inblandade, den där tidigare-liv-historien... Det måste ju ha blivit en karmisk börda för din man som indirekt skyldig till sin fru och barns död (blev han också skjuten förresten...?)Man undrar ju vad han blev i nästa liv... och din dotter... Ja det där är ju inget för mig att grubbla över, men om det vore jag som hade såna minnen skulle jag göra det. Och säkert försöka verifiera händelsen, om jag hade praktisk möjlighet. Själv är jag rätt glad att jag slipper få liknande vetskap, även om man känner sig nyfiken ibland Man får nog bara veta sånt man är mogen att veta.
S
S
Mannen i Italien bytte också kön och var en tidig flickvän i mitt nuvarande liv! Då byggnadsingenjör, nu introvert men ändå trotsigt oberoende person (med häpnadsväckande "manhaftighet" i sig trots späd kvinnlig kropp). Blev efter vår tid kalligraf (mycket säker på handen), och jag misstänker att en annan lika skicklig illustratör i vänkretsen (de kände varandra) tillhörde samma grupp av italienska matematiker (ingenjörer) som sökte "räta upp" Pisas lutande torn åt Mussolini.
Kvinnans liv var av typen tidig borgerlighet - skötte hemmet (kanske ett etage av ett större hus just utanför Pisa, jag har skrivit om hur gatuadressen Strada Emilia började ringa i mitt huvud och hur jag genast ”visste” vad det var. Googlande avslöjande Italiens enda väg med detta namn, medeltida dessutom, och med en sträckning just utanför Pisa där allt utspelade sig). Ett passivt liv. Kvinnan förstod inget av mannens matematiska beräkningar. En djup ovilja mot siffror sitter djupt i detta mitt liv och började direkt från första klass, trots att andra logiska operationer faller sig lätt för mig.
Familjen sköts som sagt, och dottern identifierade jag genom en dröm. Det var en blixtförälskelse jag hade vid en väns bröllop, och drömmen bara antydde kopplingen genom att låta den vackra kvinnan jag mötte på bröllopet stiga upp ur den fallna italienska flickans kropp och röra sig bort ur drömscenen! Då släppte också blixtförälskelsen med ens. Det visade sig sedan att dottern/kvinnan varit med om en bilolycka i detta liv och har en nackskada som ger henne ständig huvudvärk. Jag har också problem med den sida av huvudet och halsen där skottet gick in (och har hittat ett rött födelsemärka i min hårbotten, strax över ena örat).
Man ska inte glädjas över mörker och glömska, utan av förmågan att se utan skygglappar! Bara genom att minnas släpper väl det förflutnas demoner, och där kanske du har svaret på frågan varför vissa själar inte klarar att byta kropp (men det har jag skrivit om många gånger). En del sitter krampaktigt fast i gamla trauman och deras "psykiska" nivå följer inte med förändringens vind och återfödelsen - ibland till en ny sorts kropp.
Som sagt, det närmast föregående livet har haft mycket liten påverkan på detta förutom att ha gjort mig negativ till att ha samborelationer (särbo har gått bra). Men tittar man på vad jag tror är själens tidigare liv på jorden ser man att det varit samma mönster en lång tid. Jag vet inte när den här själen senast var på jorden i en kälkborgerlig relationsfantasi. Kanske aldrig. Kanske för att kälkborgaren är en historiskt sen företeelse.
Undertecknads horoskop tillhör också ett av de mest individualistiska som går att förställa sig, med ömsesidig reception Sol/Venus (Våg/Lejon) och båda delarna länkande 3/5e husen med varandra – båda kreatörshus och det femte ett ledarskapshus. Därför har jag antagit att det italienska kvinnolivet för denna själ var ett sätt att gjuta olja på stormande hav (även om livets avslut var dramatiskt). En stilla hemmalivsrutin har samma funktion som klosterliv och fördjupar varseblivningen. Det fanns mycket vrede i Oxford bara 300 år innan den italienska kvinnan föddes och den vreden tycks oförminskad ha gått vidare till hans älskade Italien och en vinodlare på 1600-talet (om jag lagt pusslet rätt). Den italienaren gjorde sin hustru (min nuvarande mor) en del ont då fragmenten av det som varit Oxford nu var hjärnspöken. För män med stor misstro till kvinnan som varelse - en Guds varelse eller någon som enligt judisk tradition framträdde samtidigt med Satan – kanske det inte finns något bättre än att ta en liten omväg och tillbringa ett liv i kvinnokropp! När man sedan återvänder till sin ”huvudlinje” (om det nu finns något sådant) är det med en bättre balans och en bättre förståelse för båda könen.
Tack för delgivningen :-) Det är alltid så spännande med sådana här historier, inte minst den här, den skulle ju kunna vara stoff till en spännande roman - både själva historien och återseendena i detta liv... Jag glömde förresten fråga om du vet vad det blev av mördaren... (Att döma av det som skrivs här på bloggen skulle man kunna tro att han blev stockholmsmoderat! ;-))
Skämt åsido, Robert Hahn återberättar i boken "Den rena källan" en senans där hans senaste liv, som sovjetisk soldat under finska vinterkriget 1939-40, beskrivs, och hur han blev kallblodigt ihjälskjuten av en landsman som antagligen trodde att han hade deserterat. Denne man är nu en person som han känner väl: "Våra öden har tvinnats samman för att vi ska lära oss att respektera varandra. Anden påvisade för mig att många av denna persons karmiska svårigheter återspeglar händelserna i kriget."
Som sagt, jag fascineras av historier som den här, men har ingen vetskap om sånt för egen del, alltså inte när det gäller den yttre ramen, som tid, plats, eller ens kön, men däremot tror jag mig vid det här laget ha insett vad som är min karmiska läxa i detta liv, och då kan man ju sluta sig till var jag har brustit i föregående... Precis som du beskriver finns det ofta karmiska band mellan familjemedlemmar el älskande, och själv har jag också vissa aningar om tidigare band i viss form mellan en del närstående... det är väl förresten därför familjemedlemmar ofta har så liknande horoskop, med många gemensamma konjunktioner t ex.
Apropå det här så har jag en god vän som har snöat in helt på Edith Södergran och hennes dikter, han kallar henne sin själsfrände. Han påstår inte direkt att han har varit hon i ett tidigare liv, men han berättade en gång om att han drabbats av en underlig upplevelse (minns inte riktigt hur han uttryckte sig)när han sett ett par foton av henne, framför allt ett där hon var barn. Han tilla något i stil med att "det är nästan så man kan tro på reinkarnation". Återfödelse eller ej, men de har remarkabelt likartade horoskop i alla fall, så det där med själsfrände har fog för sig i astrologin! Båda t ex solfiskar med storkors i Sattva. En annan anmärkningsvärd sak i sammanhanget är att den här mannen är engelsman av börd, men älskar svenska språket och att skriva på det. Och när han först kom till Sverige kände han sig direkt hemma här, gifte sig med en svenska och blev kvar. (Edith Södergran bodde ju i Karelen, men var svenskspråkig.)
S
Det italienska livet slutade i vild skottlossning och kulor som flög åt alla håll. De två sammanhängande drömmar som tillsammans bildar kärnan i den här rekonstruktionen sträcker sig inte längre, jag vet varken namnet på den egna familjen eller vilka som ingick i den Mussolini-vänliga ”arkebuseringspatrullen”. Det hela ger intryck av att vara närmast pöbelns egenmäktiga uppgörelser.
Fallet Edgar Cayce/David Wilcock sorterar under den här bloggens look-alike-avdelning. Påfallande lika horoskop, påfallande lika ansiktsform - plus ynglingen Wilcock medveten om allt detta och som glider in i en inbillad pseudoidentitet. E.C.-stiftelsen undersöker honom och finner att det inte kan röra sig om samma individ. Sakta skapar sig Wilcock ett nytt varumärke på internet som synsk i egen rätt. "Anden kan inte mätas". Att ta snarlika horoskop till intäkt för själens identitet är fel tanke.
Däremot kan man löst tänka sig att en själ som återvänder med oavslutade problem _skulle kunna_ ha någon snarlik signatur på himmelen, men själva astrologin kan uttrycka snarlika teman på flera sätt (planet, tecken, hus), så tankesättet kan ändå ifrågasättas. Man har gjort astrologin till fundamentet istället för kartan som pekar mot (det okända) fundamentet. Placeringarna blir en ursäkt och pseudoförklaring för att öppna sin ande och SE vad som eventuellt gömmer sig bakom två personer med samma planet i samma grad.
Men jag tror på att Månen - föreställningens kraft - kan gå in så djupt i en persons fantasi att denna öppnar för kunskapsbitar på utomsinnlig väg. Jag tror helt enkelt den unge och identitetssökande David Wilcock "aktiverades" i sin synska förmåga genom sin starka identifikation med Edgar Cayce. Jfr Elias himmelsfärd och Elisha som övertar hans mantel i bibeln.
Skicka en kommentar