"Genom hela sin karriär har han talat om sin längtan efter samhörighet. Oupphörligt, närmast maniskt, har han upprepat ordet companionship och sin tro på att människor behöver en förankring, i familjen och arbetet." (AB)
Perfekt sammanfattas här Bruce Springsteens sol- och månplaceringar (enligt siderisk zodiak naturligtvis). Men Solen i Jungfrun, "den ensamma", hade varit helt nöjd med sin privatism om inte soltecknets bud hade toppats av måntecknet.
Månen i Vågen representerar nästa steg, när Jungfrun börjat spy på sig själv och sin privatism och söker den sociala kompetens den så uppenbarligen skyr eller fruktar att ta tag i, att döma av mängden främlingsfientliga politiker med sinnelagets Måne i Jungfrun. Detta är ett uttjatat konstaterande, men det som Springsteens horoskop tillför är den eremitiska Sol-Jungfrun i det fjärde huset för avskildhet men också graden av inre lycka. Huset preciserar och lokaliserar Jungfruns essentiella natur.
"Jag kände mig exkluderad (i barndomen)" har Springsteen sagt och inte bara beskriver han baksidan av Jungfruns egen exkluderande och diskriminerande natur. Fjärdehuset är överhuvud inte lyckligt här eftersom den halshuggna demonen Ketu befinner sig här. Girigheten i norra månnoden övergår vid södra månnoden av att man exkluderas. Cold turkey!
Halshuggna Ketu/Draksvansen kanske kan mappas mot den döda flicka i släkten Springsteen vars minne kletade ner rockstjärnans barndom. Eftersom även Kräftans tecken kan hoppa in för budskap om det privata familjelivet, är det notabelt att den "fallna" olycksplaneten Mars befinner sig här och kastar Vattenelementets sorg över Månen - den senare ytterligare en indikator för hemmet. Mars attackerar alltså sin egen disponent Månen och det är Vatten och Luft, känslor och tankar om vartannat.
Nog finns det obearbetat material för en livstid här, men att peka på barndomshemmet eller de nära och kära är inte sanningen. Dessa är Springsteens egna själsliga indikationer. Omgivningen bara spelar med i en show som varje enskild själ själv regisserar tillsammans med alla andra. Varje själ är både regissör och statist i någon annans föreställning.
Den som "maniskt" ropar efter kooperation är förstås Vågens tecken, med tvåsamhetens och kärlekens Venus hemma i sitt positivt polariserade härskarläge. Det femte huset är ett starkt och kreativt hus, så det är fullt blås på kooperationens tema - Springsteen har dock Tvillingarnas, kommunikatörens, persona i öster.
Men eftersom bossen inte själv kunnat hålla sig från otrohet så är femte huset en enda röra av idealism och efterhandsrationaliserade instinkter. Se även detta inlägg om den fallna Mars i Kräftan och dess attacker mot äktenskapets Våg.
Artikeln i AB ägnar viss möda åt att förklara hur Springsteen visst inte enbart är rockpoeten som vill ta bilen och dra järnet från allt. Frihetens baksida är ett "irrande". (Se detta inlägg om den babyloniska guden Irra, vars närvaro i Springsteens öde är så tydligt.)
Den obekymrade rörelsen mot mer frihet syns dock tydligt i Jupiter i härskarläge i långväga resenären Skytten och i prominent läge i ett hörnhus. Tyvärr det hörn där Jupiter anses världsligt svagast. Vad det innebär för Tiger Woods tokgalna rännande mellan olika tillfälliga kvinnor, har vi redan sett!
Springsteen var istället "born to run" mellan olika spelställen där han låter sig berusas av de talrika harem som väntar honom i varje större stad där skivbolaget lyckats marknadsföra hans namn.
Jag är inte ens intresserad av att höra hans förklaring till att cirkus Springsteen nästa gång ska spela i det blåmoderata skrytbygget Friends arena i Stockholmsförorten Solna istället för i den klassiska arbetarstaden Göteborg. Som Sol-Jungfru har hans säkert något "praktiskt" argument för bytet till en arena vars varje byggsten representerar den lägsta mentalitet Sverige har att komma med: tillväxtmytens med dess alla åtföljande excesser och obehövligheter.
Sånt är arbetarklassens och medelklassens problem: att de är så fixerade vid pengar och vällevnad att de tappat det större omdömet. De kör på och försvarar en civilisationsmodell som bevisligen håller på att ta kål på hela mänskligheten.
I den meningen är Stringsteens arenarock för arbetarklassen ett uttryck för vad britterna kallat "penny-wise and pound-foolish" men gissningsvis är den här hunden för gammal för att lära sig sitta.
Marknadskapitalismens stordriftsidé, att fösa samman så mycket boskap som möjligt i en jättearena - till biljettpriser som är ett rent hån mot förnuftet - har sett sin bästa dagar.
*****
Se även några tidigare inlägg om The Boss och hans komplicerade födelsehoroskop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar