Vestalien, författaren (Jackson Browne)

Om man tar föregående inlägg om de separerade vestalierna i Rom och avstår från poeten Popes satir, får vi istället den tankens renhet och skärpa som är möjlig först när man avskilt sig från världens tumult. Det kanske inte är någon slump att den kraftfulla Solen fört Jungfrun ("vestalien") till en tätposition när det gäller antal Nobelpris i litteratur... 

Ännu en bekräftelse på den här sidan av Jungfrun och dess härskare, skrivdonens Merkurius, stötte jag på häromdagen i en recension av tysk-amerikanska singer-songwritern Jackson Brownes debutalbum från 1972.

Like any great artist, Browne articulated the tenor of his times. But the album has long since come to seem a timeless collection of reflective ballads touching on still-difficult subjects -- suicide (explicitly), depression and drug use (probably), spiritual uncertainty and desperate hope -- all in calm, reasoned tones, and all with an amazingly eloquent sense of language.

AllMusic.com

Den sjukt introspektiva Sol-Jungfrun Jackson Browne skulle med åren falla offer för sitt mörker och kan på minussidan ståta med misshandel av en flickvän. (Detsamma gällde en anonym Sol-Jungfru som häromdagen medgav att åren gjort honom mera bitter.)

Gott och ont samexisterar i alla människor men i fallet Browne, verkar det vara Mars i Skorpionen som drar ner tonläget. Den här planeten i sin härskarplacering verkar återkomma regelbundet i problematiska horoskop och jag har i min begränsade bekantskapskrets två män med placeringen som gått i terapi.

Dessutom ser det ut som om det inte är Jungfrun i sig som bidrar till låtskrivarens "häpnadsväckande vältaliga språkkänsla". (En språkkänslas vältalighet? Inte bara en truism där utan därtill krystad av musikrecensenten som försöker vara lika subtil som personen han skriver om.)

Istället tycks det vara från Vågens tecken denna vältaliga känsla utgår eftersom det här är ordkonstnären Merkurius befinner sig. När sedan Merkurius direkt disponeras av harmoniska Venus som ligger i Eld, hamnar kartan snuddande nära det som verkade göra poeten Alexander Pope en så skicklig satiriker. Men hos Browne finns ingen satir för det är Venus och inte Mars som bildar den kreativa Eld/Luft-kopplingen.

I själva verket är hans dystra och under de första åren privata texter mer berättelser om en tappad Venus, en förlorad balans och jämvikt, och med Saturnus mörker så nära Venus ser man återigen saker bloggen noterat tidigare: t.ex. att mannen inte verkar åldras. Han såg oförskämt bra ut som ung och behöll utseendet långt upp i åren. Saturnus formalism och Venus skönhet. Saturnus som den iskalla som fryser och konserverar den förändring som dock inte helt kan stoppas - det är en typisk paradox att Saturnus  beskriver slöhet och avstannande samtidigt som den i sin roll Kronos är tiden som obönhörligt dödar det som var. 

Men Saturnus är också en restriktiv planet som svartsjukt och maktfullkomligt vakar över vad den tror vara sitt hägn. Den vänder sig inte ens om för att upptäcka hur mycket större tillvaron är bortom dess egen form. Därmed är Saturnus en blockering när den ställer sig i vägen för den goda stjärnan Regulus som vill välsigna mänskligheten på jorden. Regulus godhet når inte fram till konstnärliga Venus och om något alls läcker igenom så har det solkats av den mörka och dystra Saturnus! Kungligt svårmod! Jag har Brownes tre första skivor bara för att de är viktiga kapitel i den moderna singer-songwritertraditionen men jag äcklas av hans inskränkta privatlivsgrubbel. Han låter som en moderat skull låta om de kunde musicera.

I min genomgång av singer-songwriters jag gillar (i varierande grad) hittar jag lustigt nog dessa spydiga ord om Paul Simon, som har ett klart bättre utvecklat melodisinne än Jackson Browne:

Perhaps more striking, however, was Simon's lyrical approach. ...Still Crazy After All These Years (1975) came off as a post-divorce album, its songs reeking of smug self-satisfaction and romantic disillusionment. At their best, such sentiments were undercut by humor and made palatable by musical hooks, as on "50 Ways to Leave Your Lover," which became the biggest solo hit of Simon's career.

AllMusic.com

Min kursivering där. Paul Simon, den nyseparerade Sol-Jungfrun (separatismens tecken), skriver texter som "dryper av självgodhet". Den som inte kan sätta fingret på hur illa självgodhet låter kan påminna sig Jungfruascendenten med den grova Mars hos Fredrik Reinfeldt när han på otymplig svenska bröstar sig över det folkets förtroende han kommit fram till att han uppbär som valvinnare. Här är vi åter tillbaka till ett äldre inlägg om Paul Simon som ett perfekt exempel på den hur vestalien i sin introvertism blir ett ohyggligt exakt instrument - när det gäller att navelskåda! 

Paul Simon var i tillräcklig rörelse för att fånga upp intryck - See me and Julio down by the schoolyard - som det gick att relatera till. "Homeward Bound" Jackson Brown sitter de första åren satt mest och ältade relationsproblematik. När han sedan blev politisk blir han en ångvält och upplevdes förstås som närmast antiamerikansk av de navelskådande moderattyper som följt hans musik så långt.

Hans horoskop är lustigt också för att bloggens båda stickprov på antikens fixstjärnor båda är för handen. Men den goda Regulus har AKTIVT stängts ute från horoskopet - en man som slår en kvinna vittnar precis som hur den dominanta och patriarkala Saturnus ingenting hör av vad Regulus lär ut om den konungsliga och älskande Lejonkungen. Samtidigt är det fullt blås i den onda, sataniska axeln som jag gav detta namn på bloggen innan jag ens var medveten om att den onda stjärnan Algol måste vara källan till denna tradition.

Nu som vid några andra tillfällen måste man fråga sig VEM som svartmålar Algol på detta sätt. Titta på Jackson Browns illgörare Mars i sitt negativt polariserade hemmaläge i Skorpionen och hur den nästan gradexakt skjuter iväg sitt mörker mot det stackars kreaturet Oxen mittemot! Oxen som inget ondare gjort än att vara sig själv, en simpel best som idisslar gräs från morgon till kväll, och vars vegetariska livsstil hindrar den från att nå någon högre intelligens.

Utvikning. Vetenskapen har räknat ut att det krävs köttätare för att hjärnan ska tillväxa till den abnorma storlek den har hos människan jämfört med andra däggdjur. Människohjärnan står för långt större del av kroppens totala energiförbrukning än hos någon annan art - möjligen undantaget de underutvecklade moderata joggare och hälsohysteriker som ränner runt på Stockholms gator varenda gång jag går utanför dörren. Där kan man nog tänka sig att relationen mellan kroppens och hjärnans massa mer liknar schimpansens.

Eftersom Algol från det att den dyker upp i traditionen är klassificerad som ondskan själv (på lite olika sätt), har jag tidigare sagt att det måste vara från Skorpionen denna signifikation kommer. Det är när döden står för dörren som den döende hjälplöst försöker hitta en syndabock. Felet var Oxens, felet var materialismens, felet var att man till att börja med identifierade sig med kroppen !!! Och i Oxens stjärnbild är det Algol som lyser tydligast, från zodiaktecknets tredje grad.


Den onda Algol är alltså från början till slut den negativa Skorpionens skapelse, och så har Satan bland annat kommit att anta rollen som total nejsägare - ett beteende som tydligt kan förknippas med Skorpionen, ett av zodiakens distinkt asociala tecken.

Mars i Skorpionen är således Sigmund Freuds Thanatos, dödsdriften, eller i den korrumperade och sekulära människans språkbruk: den biologiska fortplantningsdriften. Det är Skorpionen, dödens tecken, som håller dödens show snurrande. Den sataniska axeln mellan mumsande Oxen och den exkrementerande bakdelen Skorpionen är antikens behändiga sätt att summera den fallna och ignoranta människan, en sådan som tror livet enbart handlar om att jobba och äta, skita. Men i fallet Jackson Browne har den rent världsliga människan stött på patrull, för Mars tröstlösa livsstil träffar så klockrent the "Bull's eye" eller Algol att det kommer en vulgär återstuds från den "korrumperande Satan". Jackson Brown blir en grubblande typ!

Hans grubblerier (det är här många år innan han misshandlar en kvinna) leder honom att t.o.m. ifrågasätta sig själv några år in i karriären (3e albumet, Late For The Sky - för sent att komma till himmelen?)

 "I'm not sure what I'm trying to say." Yet his seeming uncertainty and self-doubt reflected the size and complexity of the problems he was addressing in these songs..."

Nog låter det här som den andliga förtvining som "den sataniska axeln" kan dra in en förvärldsligad människa i. Men tvivlen över de egna orden ska nog inte skyllas den extrema negativismen som utvecklas mellan Oxe och Skorpion (särskilt när Satan själv är så renodlad som i en distinkt opposition mellan Mars och Algol) utan på problemen som Merkurius har.

Kommunikatören, med uppgiften att förmedla budskap, står ju medfött skadad av den halshuggna Draksvansen. Det finns många metoder att räkna fram kritiska tider i en människas liv, men om "Late For The Sky" släpptes i september 1974, knappa året efter föregående album, då finns ett litet tidsfönster att titta på, förutsatt att sångerna var nyskrivna.

Vi plockar bort alla planeter från den yttre kretsen transiter förutom de stora ödespenslarna. Dels för att den exakta dagen i september för albumsläppet inte anges av AllMusic.com och dels för att det är i kampen mellan Jupiters frihet och Saturnus tvång som själen ringlar sig i vånda!

Det brukar heta att Saturnus retur till födelseläget är en skördetid, men alla aspekter ger en frostskadad saturnisk vibb. Här har vi t.ex. Saturnus i Tvillingarna mellan juni 1973 och juli 1975 och Jackson Browne har således känt av tyngden från sin medfödda Saturnus-blockering från den goda och kungliga Regulus. Saturnus i transit avslöjar också för Jackson Browne hur allmänt repressiv han är i känslorna och Venus skadas svårt under denna tid. 

Nu är inte Venus vilken planet som helst i horoskopet. Den är ägaren till hans "språkkänslas" Merkurius! Så detta är en perfekt tid i hans liv att inte längre veta vad han talar om!

Gissningsvis inträffade kvinnomisshandeln senare i livet när han heller inte visste vad han höll på med...

Att det likväl fanns ett trängande behov att uttrycka denna hämning eller denna koncentrerade betryckthet, visar Jupiter i transit. Samtidigt som Saturnus i princip tar livet av sig själv söker Jupiter skjuta in mer expansion! Som sagt, själen befinner sig här i våldet på de två helt motsatta krafterna och detta driver fram en tredje platta. 

Eftersom Jupiter når oppositionen till Saturnus i februari 1974 (och lämnar Vattumannen i februari 1975) kan man spekulera i att Jackson Browne fick en kraftigt kreativa Jupiter-impuls kort innan låtarna måste vara klara och packas ihop till hans nästa album. Jag vet inte hur många månader ett album behövde för att förberedas för lansering, men det bör ha tillkommit några viktiga låtar de där månaderna under våren/tidiga sommaren!

Hur total krampen på himmelen är, framgår dock av att samtidigt som Jupiter söker injicera nytt liv i hans medfödda känslostörning (Saturnus/Venus), så verkar den transiterande Hämmaren på hans medfödda fria flödes Jupiter-Måne! Det är en helt fascinerande himmel som rådde vid tiden för albumet "För sent att komma till himmelen" (som jag härmed bestämmer att titeln betyder)!

Till och med skivomslaget är en av mina favoriter, fast jag annars inte är särskilt förtjust i Brownes musik. Det är verkligen något ominöst över kvällshimlen och den nostalgiska och oskyldigt bulliga gamla amerikanaren som står parkerad invid huset där små människor lever sina små och betydelselösa liv. Det avskilda livet i Jungfruns tecken, i Nya Moderaternas kläder.

Den här artikeln (med bilder) tecknar bakgrunden till det slagkraftiga skivomslaget.


PS. Som någon märkte spårade blogginlägget ur! Syftet var att upprätta Jungfruns heder utifrån dess fina kvaliteter, inte minst de litterära, men eftersom jag skriver dessa inlägg utifrån min högre "daimon" och utan någon på fastlagd plan, ledde Jackson Brownes eget horoskop till helt andra diskussioner. Och daimonen kom att visa Jupiters och Saturnus förunderliga krig i artistens själ vid tiden för det tredje albumet.