Om inte Nero...

Ingen som minns Robyns tidiga karriär och noterade en anstrykning av reggaepåverkan (som alltjämt finns med i hennes skapande - hör bl.a. "Dancehall Queen") kan väl förvånas när hon nu medger att hon rökte gräs så det stod härliga till för några år sedan och levde ut en senkommen tonårsprotest mot producenten Max Martin. 

Problemet med den här historien, återgiven i AB, är att det inte, som den presenteras, var någon isolerad protestfas. För sedan har vi också berättelsen om Robyn som blir ohanterlig i USA och blåser sin första chans att konsolidera sin karriär. 

Och till och med nu, med full kontroll över sin egen artistiska persona, fortsätter protesterandet - hör och se Robyn krama sig själv i "Dancing on my own". Hur kan en människa vara mot så mycket och många? (Jag menar att textinnehållet i Dancing är ett svepskäl för att uttrycka den centrala tesen: Robyn vill dansa ensam och krama sig själv.)

Frågan om en eventuell solipsism berördes knappt i min årsgamla snabbgranskning av hennes horoskop, men med sin nya frisyr, som hämtad från en affisch för duglig Hitlerjugend, trillade en pollett ner. 

Robyns extrema auktoritetsproblem måste bero på att hon är en återfödd romersk envåldshärskare! Den med absolut makt - bortom besinning - måste nu vara djupt graverad i sin själ och ha mindre fördragsamhet med styrning från andra än de flesta. 

Minns den här bloggens tankar om hur reinkarnationen förklarar homosexproblemet med att själar ibland sparkar bakut och vägrar ta utmaningen i en ny kropp av "motsatt polaritet" och istället faller tillbaka på ett själsmönster som fungerade i förra livet, när kroppen var en annan. Det är precis samma i fallet Robyn skulle jag tro. Det finns en extremt egensinnig, manlig, diktator inom henne som reagerar på varje försök från andra att styra henne.

Och det var en bild i DN i dagarna som triggade den närmare associationen med ingen mindre än den våldsamt egenmäktige Nero! Och var det inte Nero finns det tusentals byster bevarade på andra med samma lugg...

De många starka placeringarna i horoskopet har redan nämnts, men vad gäller det härsklystna stråket, som inte tolererar någon jämlike vid sin sida, är det ganska lätt att skönja. Det är den påfallande blockeringen i Tamas guna, den fixerade kvaliteten som vägrar släppa omvärlden inpå sig. 

Den här makt- och kontrollhungriga kvaliteten har jag tidigare pekat på i samband med bl.a. mörkermännen Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och Sofia Arkelsten. 

Också Göran Hägglund, som bitit sig fast vid makten, hade ett ansenligt övertryck på Tamas. Hägglunds föregångare, Alf Svensson, som ledde KD under en evighet uppfyller dock inte den här tanken om Tamas som klistrad vid positioner där man ensam får bestämma var skåpet ska stå. 

Till viss del finns tendensen även hos Svensson via krigaren Mars i tamasiska Lejonet, men alla som sett hans intelligenta och smidiga framtoning inser att det är ljusets kvalitet Sattva guna som med fyra viktiga placeringar var den viktigaste kvaliteten hos honom). Ja, Sattva hittar vägar där Tamas bara bygger upp en Berlinmur. Därför är egentligen inte antalet år i maktposition något mått på någondera av de tre kvaliteterna...

De tre gunas kan naturligtvis också uttrycka sig mer eller mindre civiliserat beroende på helheten, men det är ingen tvekan om att Robyns påfallande auktoritetskomplex (eller auktoritetsneuros) ska knytas till den rigida och härsklystna kvaliteten. 

Det mentala sammanbrott för ett antal år sedan, nämndes i pressen för några dagar (stoff från samma kommande dokumentärfilm, förmodar jag), den episoden har snarare att göra med det obalanserade övertrycket från en blind impulsplanet (Mars i härskarläge i Väduren) som pushar en upphöjd ("förädlad") men sensitiv Jupiter i sårbara Kräftan för långt. 

Eld och Vatten, där vattnet kokar bort och lämnar individen i ett utbränt eller psykotiskt tillstånd. Jfr Madonnas horoskop som på samma sätt lever på gränsen till psykisk kollaps.

Det är lätt att relatera auktoritetskomplext till händelserna inom Tamas guna. Saturnus, den paternalistiska eller patriarkala auktoritetsplaneten, står placerad i sin absoluta fiendes tecken Lejonet. Lejonets Sol representerar oinskränkt artistisk eller individuell frihet och Saturnus - som man kan gissa - är inte mycket för den saken.

Runt 1979 var problemen än värre för dem födda i Oxens, Lejonets, Vågens eller Vattumannens tecken (de solplaceringar som berörs av Saturnus vediska aspekter), för Saturnus kombinerar sig under 1½ år med den makthungriga, giriga eller allmänt överambitiösa Rahu - Drakens huvud. 

Föreställ er nu en projektionsbenägen människa som ser detta kontrollmonster i precis varenda människa omkring sig! Detta hot riktar sig direkt mot den egna Solens suveränitet, som i Oxens tecken har lätt till surmulenhet och är extremt ovillig att låta sig knuffas runt. Varifrån kommer en så här abnorm vägran att acceptera andras direktiv eller dansa efter någon annans pipa?

Jo inifrån den egna själen förstås, inifrån det karmiska själsminnet som antingen minns oförrätter i det förgångna eller också är hyperinfekterad för att man själv bär på en liten diktator ur det förflutna. Och så följer tanken på att Saturnus aspekter mot Solen, en ingrediens som finns i många horoskop, symboliskt säger: "Jo, nog för att du hade kontrollen över saker en gång i tiden, men låt oss nu se om du kan hantera medaljens andra sida och sköta dina kort under krav på kooperation från omvärlden..."

Robyn, reinkarnerad romersk elit?